Nyårsaftnar som mött mig

Förra årets tolvslag såg ut så här.

Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:

När jag, Broder Jakob och Orangeluvan växte upp i skuggan av det aldrig uppbyggda Stålverk 80, fick vi på nyårsafton sitta med de vuxna och skåla. Vi tre fick dela på en 33-cl-flaska med Grappo. (Grappo må låta som ett namn på en hund, men är alltså besk grapefruktläsk som ser ut som spökvatten.) Pommac? Men neeeeej, då hade det ju varit gott.

Min alldeles egen nämen hej vilken rolig och vild ungdomstid du hade-historia är denna:

Nyårsaftonen när vi gick i nian, var jag och Bästisgrannen i Stockholm. Som de lantlollor från Luleå vi ju var, hamnde vi helt fel i en lägenhet i Alby, där Lidingökillarna - som vi kände sedan språkresan till Eastbourne - halade fram hasch. Knark! Vi, som inte ens hade luktat på glöggen än, kastade oss ut och ner till tunnelbanan igen. Nu är det ju hela 18 stopp från Alby till T-centralen, så det tog sin tid – inte förrän kl. 23:54 var vi framme.

– Vart ska vi?
– Till fyrverkerierna!
– Vilket håll?
– Mot vattnet!
– Vattnet? Det här är ju Nordens Venedig!
– Spring!

Vi hann ner till en korvkiosk med utsikt mot Djurgården och stod när klockan slog strax bakom en vinglig man som åt på en rå, fryst hamburgare utan bröd. Då och där bestämde vi att det här minsann var en komplett misslyckad nyårsafton. Vilket ju inte är sant idag, när det är en av nyårsaftnarna som jag faktiskt minns.

Eftersom nyårslöften är så här himla jättesuperduperintressanta, brukar jag aldrig lova ett endaste dugg. Men nu!

• Jag ska ta vara på den sömn jag eventuellt får.
• Jag ska vara rädd om de datorer som inte blir stulna.
• Jag ska sträva efter att läsa Tintin högt med olika röster minst en gång i veckan.

Gott slut på er alla och tack för alla kommentarer!
___

Oj. Jag sitter vid en för mig okänd dator av annat märke än jag är van vid. Allt är jättekonstigt och annorlunda och när jag nyss skulle formulera den synnerligen komplicerade avslutningsmeningen ovan, funderade jag tydligen så länge att någon i burkens inre ville hjälpa mig med en stor skylt. ”Om du trycker fem gånger på shifttangenten sätts funktionen ’Tröga Tangenter’ igång.”

Oh, the irony.

En julklapp och en härmisbloggare

I julklapp fick jag två teaterbesök och ett biobesök, två övernattningar på hotell och en frufridag. (Sådana julklappar kan rekommenderas: man skriver bara på ett papper vad man vill ge bort och stoppar det i ett kuvert. Betalningen kan ju ske vid ett senare tillfälle och om man har riktig tur, plockas gåvan aldrig ut av mottagaren.)

Barnen installerades hemma med instruktioner om matlagning och stearinljusförbud, varefter vi gav oss åstad mot en helkväll: 1) Bondfilm Med Hopplös Titel 2) restaurangbesök. Den djefla mannen hade bokat bioplatser i god tid eftersom jag vill sitta bra och långt fram samt i en så stor salong som möjligt. Två skyltar mötte oss på bion:

Gå förbi! Men vart? Till vem?

Ser ni mig?

Alla som ville plocka ut förbeställda biljetter slogs med dem som ville skälla på den trasiga projektorn och alla som bara ville köpa biljetter till en helt annan film. Alla trodde att just de fick gå före i kön.

– Mäh! sa jag.
– Bah! sa Den djefla mannen.

Snabbt fattade vi beslutet att hyra en dvd-film och köpa hem dyrpizza för att äta med barnen. Men då hade filmuthyrarbutiken brunnit ner.

Bara ett varningens ord: inom de närmaste dagarna tänker jag besöka Ikea, åka tåg, köpa en kalkon och dessutom klippa håret. Ni andra kan kanske planera utifrån det?

Tillägg
Se på fan: Jonas Thente på DN härmisbloggar. (Fast han kallar det prao.) Är det månne en ny genre i hemlisbloggarbranschen?

Tiden läker alla tår

Den lilla tån som klämdes i dörren den 20 november ser ut som ett ägg. Den är lite fin i kanten och vill inte gå på promenader i kyla, för si då lägger den armarna i kors och håller andan tills den tuppar av.

Eller i klarspråk: blodcirkulationen verkar inte vara riktigt ok – den domnar bort.

Nu är jag visserligen ingen pumpstjej eller en klackmadam utan snarare en barfotabrud. Men nu är jag less på att som en clown gå omkring i Den djefla mannens militärkängor.

Titta, lite snyggare blir den i svartvitt. (Det finns en nagel, den bara är skymd. Av sin tå.)

Lotusfot är detta nu icke, men inte heller kroppskultur. Ska vi döpa den? Skriva sånger till tåns ära? These feet were made for walking ...

Nancy Sinatra i jättebekväma stövlar.

Skratta ni, allt kommer tillbaka, även detta skomode. Själv hoppas jag på mockasininvasion.

Far och flyg, 2008!

Jag kom nyss på att jag inte tycker om 2008.

(Jajaja, allt är relativt och korven den har två. Låt mig nu få tycka lite illa om 2008.)

Jag jobbade under 2008 som ett jehurelä men fick tioöringar i lön, var ful i håret nästan hela tiden (randig som en zebra eller gul som en polsk ... snickare), blev bestulen först av en tjuv, sedan av försäkringsbolaget, kunde pricka av ännu ett år utan utlandsresor men med svinkall sommar, bröt min lilltå som nu trots sex veckors vila ser ut som en häl, renoverade ingenting och ser alltmer ut som John Hurt. Se:

Jag lägger mig snart att sova på en rullbandspelare jag också.

Ur NE:s definition av ett relä:

”Reläet är en mycket robust komponent med lång livslängd och tämligen god tillförlitlighet, men kräver i allmänhet underhåll i form av rengöring etc.”

Uppdatering
Ni som undrar vad som kan hända i ett kommentatorsbås, ska klicka här nere och läsa. Ett förvanskat citat kan ta oanade vägar.

Dagens tema: gris

Jag har varit pigg hela dagen!

(Skrattpaus.)

Förutom att äta en faslig massa skinka, skar jag nyss upp marsipangrisen som man alltid får av någon.

– Metatautologi, på min ära.

Inte nog med detta. Jag har även druckit en god Alsace ... tänk ... Pinot Gris. Nu ska jag strax gå och tryna.

DRT-luckan

Jag ska på facitsajten ikväll lägga ut lösningen till DRT – Den Röda Tråden.

Ända sedan 1 december har ni gissat på den. Flera av er har faktiskt kört i bussfilen och till och med mejlat mig med egna idéer. Några av dem har varit så bra att jag har tänkt ”äh, jag byter DRT”.

Nu tänkte jag bara öppna och låta luckan stå vidöppen i några timmar. För enkelhetens skull får ni en sammanfattning – skapad med stöd av den som hakke gjorde i förrgår.

1: Fay Weldon (En hon-djävuls liv och lustar)
2: Gunilla Wolde (Totte bygger)
3: Herbjørg Wassmo (Huset med den blinda glasverandan)
4: Bert Karlsson (i största allmänhet liksom)
5: Richard Scarry (bl.a. Vad gör folk hela dagarna?)
6: Åke Edwardson (böckerna med Erik Winter)
7: Franz Kafka (Processen)
8: Charles Baudelaire (”Kadavret” ur Ondskans blommor)
9: Alfred Hitchcock (Mysterier & Fåglarna)
10: Steve Jobs (hans fiktiva blogg)
11: Carl-Johan Vallgren (Den vidunderliga kärlekens historia)
12: Stefan Rüdén (Sofia dansar go-go)
13: Aksel Sandemose (Jantelagen ur En flykting korsar sitt spår)
14: Hugh Laurie (en dialog med Bertie Wooster och Dr House)
15: Dante Alighieri (Den gudomliga komedin)
16: Elin Wägner (Kvarteret Korpen)
17: Bamse (av Rune Andréasson)
18: Thérèse Raquin (av Émile Zola)
19: Barbro ”Bang” Alving (aka Käringen mot strömmen)
20: Salman Rushdie (Satansverserna)
21: Astrid Lindgren (Mors lilla lathund)
22: Lasse Granqvist (Sverige-Finland 6-5, hockey-VM 2004)
23: Emily Dickinson (”I'm Nobody! Who Are You?”)
24: Dan Brown & Stieg Larsson (den förre skriver, den senare redigerar)

Ni som vill, kan komma med gissningskommentarer fram till midnatt! Även ni som redan har gjort det på andra håll. (Hjälp, vad har jag jag gjort – gett mig själv ännu en midnattsdeadline?)

Tappa inte rösten!

(Ha, jag har bara bytt datum på detta, så ploppar det upp högst upp igen!)


Min blygsamhet förbjuder mig att vördsamt be er att klicka på denna länk och rösta.


Uppdatering
Röstningen har varit trasig. (Laryngit?) Nu är den inte det. Dock är själva röstningsförfarandet alls inte lika snyggt som den var på bilden här. Men vad är väl estetik? Klick!

Julkalendern den 24 december 2008

Jag sitter just nu inte alls och myser åt ett nyskrivet facit. Jag står rödkindad och pustar ut efter tre timmars direktsänd radio. Icke desto mindre har jag en djefla man som lyder order och drar den näst sista vinnaren ur hatten. Att det blev Dieva har jag alltså ingen aning om, eftersom det är den djefla mannen som har stoppat in just det namnet på just den platsen i just denna mening.

Av tidigare år vet jag att gissarna av naturliga stress- och släktskäl är få den 23:e och 24:e. Men ett helt gäng felgissare ramlade förstås in:

Ica:

”Åh! Nån psykopat. Hanibal Lecter!”

Leopardia:

”Min mamma vill iallafall inleda med att säga att hon gissar på samma som Ö-helena kommer att gissa på.”

Bengt:

”Jag har mus i tanken. Och är de två så blir det möss. Fast egentligen den som svarade. Som bloggare.”

God jul – nu kommer sista luckan! Den kommer i två delar, men de hör ihop.

– Hur ska vi någonsin kunna enas?
– Vet inte. Varför gick vi med på det här?
– Dödsdömt projekt.
– Men vänta, där har du något! ”Dödsdömt projekt”. Det påminner mig om en avhandling som vi skulle kunna utgå från och kanske sn...
– ... Ssccchhh. Jag har förstameningen här: ”Han skrattade bittert.” Nej, vänta, jag har en annan här: ”Jag vill ha dig, sa hon plötsligt med låg röst.”
– Nu vet jag. Jag skriver en första version, sedan redigerar du.
– Ok. Sedan jobbar vi vidare därifrån.

(Om detta hade varit en film, hade man nu sett en klocka gå jättejättefort: en viss tidsrymd har passerat.)

Klicka på den för att kunna läsa lättare. Klicka en gång till om det fortfarande är svårt att se. Fortfarande svårt? Hämta förstoringsglas!

Facit? Ptja, vid midnatt kanske? Facit till DRT? Tja, lite senare – kanske på juldagen?

Julkalendern den 23 december 2008

Jag har skrivit ett kort facit! Hurra! Jag klara’t! Vinnare blev Plastfarfar, som faktiskt till skillnad från de flesta andra gissarna gissade rätt. Dagens andra vinnare blev Vredens barn, som kämpade sig till ett bragdpris via modem. ”För att ta mig in i Julkalendern alls måste jag trycka bort sjuttiotolv rutor om säker sida samt dansa i en cirkel, tre gånger motsols och be aderton Ave Maria på ett radband av skallerormsskallror för att hela skiten inte bara ska koppla ner mitt i en mening.”

Men nu några felgissare:

Tillerosa:

”Herregud jag har ingen aning men tiden går och knäcken bränns och ungarna slåss och klapparna klämtar och jag gissar på Anders Gernandt.”

Anna:

”Jag gissar på författaren som är sin farfars namne och gift med demonens dotter. Det här är inte riktigt hans tjugonde bok, men nästan.”

Pysseliten:

”De verkliga ledtrådarna i lureriet är att Waterloo är en Abba-låt och att bloggaren följaktligen kommer från Sverige. Slaget handlar egentligen om tre vänner som har fått en kompis med en ilsken pappa på halsen. Den animerade historien handlar om allt som rör tonåringar idag, från skola, grupptryck, förälskelser och pinsamma föräldrar till idrott med den ilskna pappan. Dagens bloggare, som både är animatör och författare, har även skrivit Lisa får en barnvakt, och efter en kväll med barnvakt i huset, kommer man allt som oftast hem till ett slagfält.”

Så himla fel.

Vi tar väl den näst sista?

Jag står här med två flickor framför mig.

Du där, är ingen – vem är du?
Och du – Du är ingen du Också.
Ni är alltså ett par av Ingenting. – Skvallra Inte!
Ni vet att ni i så fall blir Uteslutna båda två! För tänk Så trist
Att vara – någon. Och tänk så Trist att hela tiden ses offentligt
Påpassad av grodjävlar till fransmän –
När jag Nu ska dra ett – namn – denna stund som Är långt som ett Helt liv
Och spola ner det andra – ändock beundrat – på muggen.

När det gäller facit till detta och sista luckan är det lite svårt. Jag producerar uppesittarrimstuga i radio 21–24 och julaftonsradio 07–10. Kanske tar jag hjälp av min djefla man, kanske lägger jag ut i sömnen, kanske ... vi får se. Jag vet så fort jag vet!

Julkalendern den 22 december 2008

Facit från gårdagen rekommenderas om inte annat så för de vackra bilderna. Plommonstopet valde först Babbsan som vinnare och sedan även Översättarhelena – både t-shirt-lagret och luckorna är nu på upphällningen. Felgissarna samlas däremot i horder:

Ökenråttan:

”Den där Torsten Tegnér(TT) var väl en sån där hurtbulle som hade synpunkter på ungdomens slöhet?”

Suvi:

”Gustaf Fröding! Hjalmar Gullberg! Fritjof Potatis Pommes Frites!”

Leopardia:

”Jag vaknade mitt i natten och var bombsäker på att detta var en tv-serie med en obducent som en av karaktärerna.”

Mot dagens! (Här vill jag lämna brasklappar och ursäkter. Tyst, min mun.)

Lord Uxbridges tunga kavalleri tar sig loss, helt utan uppvaktning, bra, starkt gjort, rider rätt in i d’Erlons kyrassiärer, bara en kvart kvar av omgrupperingen, Somersets och Ponsonbys brigader ser till att fransmännens handlingsfrihet försvinner, Royal Dragoons gör ner allt motstånd från Bourgeois brigad, till vänster skingrar irländarna en av Quoits brigader, djupt ner i fransmännens del av slagfältet manglar Scots Greys Nogues brigad – de har det, de har det, de har örnstandaret, Blücher är på väg, sjunde koalitionen snart fulltalig, Hamilton fortsätter anfallet fram till fransmännens Gran Batterie, sex timmar kvar av slaget, Napoleon ger order om motanfall, tufft för britterna, gamla gardet avvaktar bakom la Belle Alliance, Napoleon kliar sig på magen, 20,03 kvar, koalitionen leder.

Ett förlösande facit kommer vid midnatt. Jag tror att nästa lucka kommer då också.

Julkalendern den 21 december 2008

Många var det som efter att ha läst gårdagens facit sa jahaaaaa med tomma blickar och trötta tangentbordsfingrar. Redan kl. 00:03 fick jag första mejlet med mutförsök. Men vinnarna står kvar: Husse (som googlade på telefonnumret som egentligen var ett datum och fick fram Wilkie, Emmanuel Oritsetimentin) och Citronen (som gissade på Mats Samuelsson). Fler galningar:

Pysseliten:

”Himlen till vänster helvetet till höger. GF= God Father. SC=Sainta Claus. En siffra fattas i telefonnumret, någon kommer inte fram.”

Ingela:

”Det är Christer Lindarw som telefonklottrar. Han är väldigt trött.”

Monica:

”John Pohlman. Mycket riktningar och sånt. Typ det blåser hitåt/ditåt/nedåt.”

Lucka 21, tiddelipom!

En arbetsovillig generation?

Sysselsättningsstatistiken är idag ingen upplyftande läsning. Inte sedan krigsslutet har siffrorna varit så dystra. Avsevärt beklämmande är det att studera statistiken för dem som är födda efter 1995.

Nyligen genomförde Svensk Försörjning en attitydenkät bland ungdomar och fick ett oroväckande resultat. De arbetsovilligas huvudsakliga förmyndare emottog visserligen en försäkran om att arbetsetiken inte skulle komma att försummas. Däremot deklarerade målgruppen att de inte har för avsikt att fullfölja sina åtaganden inom en snar framtid. Några ur den undersökta gruppen ansåg sig dock vara kvalitetssäkrade och ifrågasatte undersökningen. Innan besvärstiden gick ut, lämnade de även en förfrågan om förmyndarnas ståndpunkt i frågan. Resultatet av den har ännu inte redovisats.

Resultaten vittnar alltså om en utbredd ovilja gentemot arbete i kombination med prokrastinering. Likväl hävdar ungdomarna att de inte alls känner sig främmande inför arbetsuppgifterna men att de kräver handlingsfrihet när det gäller tidpunkten för dessas utförande. Genom fortsatta enkäter kommer uppföljningsmaterial att erbjudas berörda instanser. (TT.)

Tralalallalalaaa. Facit vid midnatt, lucka 22 vid åttasnåret på måndag morgon!

Julkalendern den 20 december 2008

Oj, vad mycket ångest i både kommentatorsbås och facit! Trots mejlmutningsförsök och tandagnisslan, drogs ur plommonstopet bara en lapp igår (man har inte kunnat lista ut varför det ena dagen blir två vinnare och andra dagen bara en) – vann gjorde Leopardia. Loppran (det låter på namnen som om de är släkt) förärades hederspriset för idogt rimmande och allmän diskretion. Några röster:

Kronfrun:

”Min första association i dag blev en skådespelerska, blek, lång, smal med rött hår och vars förra man har flaskaxlar och hoppar i soffor.”

Fredrik I har drabbats av IRL-träffslängtan (=bloggöl), vilket hakke (som ju är ingenjör) absolut håller med om :

”Så kan vi sitta där i våra vackra tröjor och prata minnen från finska vinterkriget och revolten i Ungern.”

Nu till dagens:

(Klicka på den om den känns för liten. Klicka på den om den känns obegriplig. Klicka på den om den verkar spännande. Klicka!)

Vi tar nästa facit och lucka vid midnatt, va?

Julkalendern den 19 december 2008

Gårdagens facit borde ha varit längre med tanke på luckans svårighetsgrad. Två bombsäkra gissare lyckades med gemensamma ansträngningar få några av de andra på rätt spår – men inte var det de som vann, inte! Plommonstopet hostade ur sig Studiomannen och Lisa. Därför fick de två rättgissarna – TorpSara och Fredrik I hederspris. (Ja, jag har många t-shirtar kvar.)

Agneta skaldade genom Israel Holmström:

En sulten swarter mager kar
har slätta nätter goda daar
hwad här tills iag förwerfwa fått
har mäst igenom strupen gått

Goblincharlott skrev helt off topic om sina älskade hajar, men gav utan att hon visste det en vink om att hon visste svaret, vilket hon inte alls visste.

... några hajar dog i en bilolycka för några år sen (de var på väg till Universeum i Göteborg när tanken som de fraktades i åkte av lastbilen på autobahn, eller något sånt).

Det handlade helt enkelt bara om hajarna som dog.

Tillerosa får illustrera mången gissares känsla efter denna omväg:

Det viskas om hajar i kommentarsbåset, så jag gissar på Cousteau. Men fråga mig för fanken inte varför.

Rusa mot dagens!

Här på jorden – nere vid gräsrötterna – händer det nästan alltid något som faktiskt gör oss lite yra i mössan. Även om det ser ut att vara ordning på torpet och vi till det yttre är en enda stor familj med mysiga hemmakvällar, klämmer skon lite här och där.

Det kunde förstås vara värre, men jag ser allt som händer som ett sätt att stå ut med tokerierna. Det är lite personligt det jag ska berätta, men samtidigt är det väl mänskligt att då och då få döma andra. Vad jag vill få sagt är att jag inte vill bli omkörd. Jag älskar att resa, men när jag senast besökte Långholmen (nej, det kom aldrig i tidningen trots att det var femte resan) kände jag starkare än någonsin att hemma är bäst – trots att min man ju numera är omgift. Tro't eller ej!

Tack för ordet, nu ska jag lyssna på Svenne & Lotta ett tag innan jag somnar.

Facit och lördagsluckan kommer vid midnatt! Skål!

Julkalendern den 18 december 2008

Nu har ni väntat länge på både facit och denna lucka. (Glöm inte att läsa facit, förresten.) Pysselitens karlslok är bitter över att Pysseliten har vunnit t-shirt och inte han, så han ställer sig frågande till både plommonstopshanteringen och Notarius Publicus:

”Kan du inte lägga ut en liten film på där du drar vinnare ur plommonstopet?”

Jag ska försöka att på något sätt dokumentera hela proceduren på fredag eller lördag – vilket ju egentligen inte behöver betyda ett jota. Jag kan ju fuska ändå! Ett tecken på att jag inte fuskar är dock att Görel och Goblincharlott vann gårdagens tröjor utan att ha försökt muta mig över huvud taget.

Sa jag förresten att ni inte får skippa facit? På samma sätt som ni ju inte bör missa gårdagens kommentarer om eventuell kopulering i serievärlden. Översättarhelena:

”Är det inte nästan ännu värre att Fantomen också måste ha gjort det? Nej, tacka vet jag Kalle Anka, där har de minsann bara nevöer och niecer. Inget snusk!”

Nääääästa!

lö 2/2 2008
Alla andra i huset bara sitter och slappar. WTF liksom? Wake up, people!

Du ser dum och rik ut
Ok, men om jag är smart och fattig?
Jag är smart och fattig
Vad gör dig så smart?
Jag skulle i alla fall inte ta en fika med dej
Ok, men om jag inte tänkte fråga dej då
alltså fråga om du ville fika.
Ja det är ju det som gör att du är dum.

Tror det är Per Gessle.

må 3/3 2008
Aaaaaagggghhhh!

fr 8/3 2008
Men gaaaaaaah. Han är sjukt boring, han är bara sån nobody! Kärringen är hur nöjd som helst så jag säger inget.

X tycker att jag är ful, jag vet det. JAG VET DET!

lö 27/4 2008
X är bara så helt jävla underbar.

Jag tror du är rädd
Och sätter upp en glasvägg
så att du inte gör illa dig.
Men då slipper du kontakt
Det är en risk, eller hur?
Jag vågade i alla fall erkänna vad jag kände
Någon dag måste du finna
modet att erkänna att du bryr dig
Jag bryr mig.

(Kanske Winnerbäck.)

lö 2/8 2008
Tjänade tvåtusen. Supasupa!

ti 9/9 2008
Femtusen på två dar. Supasupasupa! Fast den här gången blir det starkare än öl. Ju fler procent per krona desto bättre.

fr 15/11 2008
Han är död för mej, betyder ingenting. Och kärringen är helt fucking lame. Mäh.


to 17/12 2008
Vad fan finns det att leva för?

Facit vid midnatt, ny lucka vid 07 på morgonen!

Julkalendern den 17 december 2008

Facit skrev sig nästan av sig själv igår eftersom jag fick en massa hjälp av kommentatorn Husse. Som vinnare drogs Aequinoxia och Den obildade skåningen (som är ett föredöme för alla som tror att man måste heta Den bildade skåningen för att få gissa).

Två av de roliga felgissningarna har jag här:

Marianne:

Damen i texten har givetvis en bror, det brukar damer i texter ha. Hennes faster är hans faster, och det är han som skriver och låtsas vara hon. Han är Povel Ramel.

Fredrik I:

Brage ska givetvis föra tankarna till ett fotbollslag hemmahörande i Borlänge. Borlänges störste son genom alla tider var en ytterst rösttränad person, vars ”darr på stämman” oftast brukar beskrivas som ett imponerande vibrato. Han passar utmärkt in i DRT, eftersom han säkert har sjungit i Rucklarens Väg eller Faust eller liknande klassiska operaföreställningar. – Dagens hemlisbloggare är alltså Jussi Björling.

Jomenvisst!

Nu ni! En svår? Ja! En lätt? Ja!

Johnny Panic, Rainman och jag körde snabbt norrut längs kusten. Vi råkade ständigt ut för hinder som ”häxor” och ”trollkarlar”, men lyckades med samlad list varje gång klara oss ur knipan. Tom och Jerry ville hänga med som vanligt, men de fick stanna hemma med Pusher. Om de bara kunde hålla sams som vi tre andra.

Mr Blonde låg i bakhåll för oss när vi kom till kullarna. Det är ju underligt att han inte byter taktik efter alla misslyckade år på fel sida om lagen. Ibland anar jag att han har en annan – ljusare – sida, men han lyckas ju aldrig stanna kvar på den trots mina pedagogiska försök till självhjälp. Medicinen som Pusher hade packat ner hjälpte mig att hålla skärpan och få Mr Blonde på andra tankar så att vi kunde köra vidare mot havsviken som är vårt hem.

Facit kommer liksom lucka 18 inte förrän kl 06 på torsdag morgon. Allt för min skönhetssömn och BNP.

Julkalendern den 16 december 2008

Gårdagens facit har ni väl läst och memorerat nu? Man kan aldrig så noga veta när de där kunskaperna kan komma till användning. Vinnare blev när plommonstopet fick bestämma inte bara en utan två … som redan har vunnit. (Ja, alla åker i hatten. Kanske bestämmer jag mig plötsligt för att ge någon priset två gånger?) Dem lade jag tillbaka. Till slut plockade jag upp både Saom och Pysseliten, som hade fastnat i varandra.

Åsna blev Columbo i kommentatorsbåset:

”Jag skickar fingeravtrycket på analys och återkommer med svaret imorgon bitti.”

Ingrid satte sig däremot i en associationsgunga:

”Jag tror att det är Jesus som är ute och bloggar, han tackar på förhand för uppvaktningen som kommer den 24:e. Han lär visserligen inte ha hunnit uppnå 35 års ålder, men så petig med ett par år hit eller dit kan man väl inte vara tvåtusen år senare. De skumma typerna är förstås vi jordebor, biodlaren pappa Gud.”

Nu har vi en ny lucka! Och nu är det en sån där stiltrogen ”kan-man-det-så-kan-man-det” igen. Men: här finns det i alla fall ledtrådar. Och villospår. Kanske.

Ingen, som denna dag mötte mig på väg från Spyken, kunde trott om mig annat än att jag var en dam av solida ekonomiska villkor och lyckligt lottad på alla sätt. Med lätta steg gick jag gatan fram i kappa och dyra mockakängor, utan att någon anade att jag haft erfarenheter gemensamma med hustrur till busar.

Min farbror och hans stackars hustru skulle just slå sig ner och äta när jag kom, men bjöd mig till bords. Det förvånade mig inte alls att bli serverad fisksufflé, lammkotletter, tiotalet ostar, käx och bourgogne. Efter en god stunds tal om den hårda, nordliga vinden från Alperna och kära Selma, förde jag med visst obehag in konversationen på kampen för rättvisa och min sjuke brors dilemma.

– Bara för att en är fattig och kvinna ska statsmakterna inte tro det värsta om en. Med lite hjälp och stöd kan jag i min tur hjälpa både min bror och mina systrar. (Icke alldeles utan darr på rösten.)
– Jaja. Jag ser vilka medel ni använder för att påverka mig. Det har ni ingenting för. Allt är redan ordnat till det bästa och ni kommer trots era ringa förkunskaper att få rösta i frågan redan nästa vecka.
– Ack, kära farbror, sa jag förtvivlat, om jag hade vetat det förr!
– Var inte orolig, lugnade min farbror mig.

Jag föll i gråt. Barmhärtiga öde, jag hade av alla män i världen försökt lura Mannen Som Inte Går Att Lura. Min faster, liten som ett stenogram, granskade mig inträngande.
– Idun, sa hon, Idun var Brages hustru som inte höll ordning på sina femton äpplen. Glöm inte det. Glöm inte det. Femton äpplen.

Facit kommer vid midnatt och lucka 17 vid sjutiden på onsdag morgon!
___________
Förresten: läs här om hur det är att vara gissare!

Julkalendern den 15 december 2008

Gårdagens vinnare i facit hade visserligen inte en susning om det rätta svaret, men är ändå en värdig segrare med idogt gissande tillsammans med halva släkten: Godiva! Och så En annan Malin, som kämpade tappert men inte nådde fram till målsnöret.

När klockan börjar närma sig midnatt utan att jag har läst en enda diskret rättgissare, ska ni veta att i alla fall jag har kul. Ledtrådar, ledtrådar överallt! Ugh!

Översättarhelenas gissning var lika fel som de andras:

”Det är nog Marseljäsen. Slipsen är standaret som är tvättat i blod. Resten av texten passar säkert också in på något subtilt sätt.”

För att inte tala om Dievas, som ju var en utmärkt idé:

”Nu, när jag läser texten på nytt får jag en känsla av att det är en dialog mellan det gamla och det nya året. Men vem hemlisbloggar i så fall? Tiden?”

Nämen hörni. Dagens lucka är nästan som en lucka i en riktig kalender!


Jag tror att lucka 16 kommer att dyka upp vid åttasnåret i morgon. Facit kommer däremot som vanligt vid midnatt.

Facitsajten väck?

Kanske tog internetpixlarna slut vid midnatt. För på facitsajten syns inte ett jota. Jag ska släpa in reparatörer i gryningen. G’natt!

Uppdat.
Jaha, det verkar som om det bara är jag som inte får fram sidan. Och det måste jag ju säga är helt ok.

Julkalendern den 14 december 2008

Lussefacit är borta och glömt, den enväldige vinnaren Pontus är utsedd och nu kommer vi inte att behöva leta efter ljuskronor eller stryka särkar på ett år. En nytillkommen A.G. löste alla knutar och proppar så att vi med gott samvete nu kan rusta oss inför morgondagens kamp mot boksätverna. Bokstäverna.

Niklas funderade så klokt:

”Men var det egentligen pilarna du länkade till?”

Helt rätt: var misstänksam hela, hela tiden.

En av de mer inspirerande felgissarna var igår Gunilla, som liksom embryo har kommit på tricket att först klassa gåtan som simpel och sedan bestämt påstå något. Vad som helst.

”Ha, enkelt! Det är ju Göran Persson och Margareta Winberg som konverserar, någon gång i mitten av 90-talet troligtvis.”

Nä, Görel. Men kanske idag?

I den bästa av världar får jag känna på alla sidor. Tror ni att det här blir bra till den-stora-galan-som-alla-vill-gå-på?

K:
Vilken vacker klänning som hänger där borta!
D:
Ja, men det är inte din.
K:
Om min klädsmak må man säga mycket, men klänning? Varför skulle den vara min?
D:
Ptja. För att du har betalat för den.
K:
Åhå, ja jisses. Jag minns. Om detta inte ger mig en minnesbeta så vet jag inte riktigt vad som skulle kunna ge mig en beta.
D:
Tänkte väl att det skulle få dig att vakna. Gomorron!
K:
Men ... Hur ...? Varför? Du verkar nästan nöjd med min uppenbart chockade reaktion.
D:
Inte alls, inte alls, jag informerar bara om att din klänning som du naturligtvis aldrig kommer att ha på dig inte är din. Förresten har allt du äger, inklusive dina instrument och manus brunnit upp. Låt mig se ... det var ... igår vid tretiden.
K:
Va? Det också? Åh nej. Vad ska jag ta mig till? Men mina minnen har jag väl kvar?
D:
Var inte så säker på det. I de lugnaste vatten lurar de hemskaste demenssjukdomar.
K:
Vad? Det du säger är dessvärre omöjligt att begripa. Säger du att jag är sjuk?
D:
Inte alls. Blodet som rinner ur din näsa accentuerar bara färgen på din slips.
K:
Va? Näsblod igen! Vad kan det vara? Vad kan det vara? Ge mig något att torka med!
D:
Du kommer förstås att dö snart. Finns inget att göra. Jag beklagar, men det är nog – vahetterhan – Guds vilja.
K:
Va? Guds vilja ...? I så fall anser jag att Gud borde vilja något mer väluppfostrat än att orsaka min död.
D:
Javisst. Gud borde klättra upp på Mount Everest, skaffa barn eller åka till Bahamas som vanligt folk.

Denna söndag ber jag er att som vanligt vara diskreta. Jag misstänker nämligen att diskretion inte är rättgissarnas signum idag.

Uppdatering
Äsch, jag ser nu i kommentarerna att ni tror att den ena figuren är klädd i klänning. Men det är han inte. Därav det röda tillägget där uppe!

Julkalendern den 13 december 2008

Sällan har vi skådat ett så veligt facit. Men att det inte var ett svenskt original vet vi i alla fall nu. Det enda jag egentligen lyckades förklara var att det fanns en hedersvinnare i Ulrika Good och en ur-plommonstopet-vinnare i Grubblande Han.

Idag drar vi upp Amis slutledningsförmåga:

”Det är röj, det är dans, det är sång, det är produktförsäljning, det är brist på kontroll. Det är Idol-Johan:

Alla flickor ger upp ett vrål
när Johan dansar och sjunger i Idol
- Om jag viftar på hatten
skriker dom som bara katten
bluddrär Johan på Mjölbyamål.”

Men nu till lusseluckan – den 13:e.

– Skratta du, bara!
– Det gör jag inte. Jag mår faktiskt inte bra.
– Jag bryr mig faktiskt om dig ...
– Tack.
– ... och tror att du kan lära mig något eftersom du vet mer än jag.
– Tycker du? Fan tro’t. Menar du det ... på riktigt?
– Jag säger inte att du är bättre, klokare eller förmer, bara att du är ... bra.
– Jahaja. Det var alltså inte mer än så?
– Men du måste förstå att även jag duger.
– Jomen ... det har ju ingen betvivlat.
– Jag är någon!
– Mhm. Ok. Jaja. Ska vi ta en fika?

Ses vid midnatt!

Julkalendern den 12 december 2008

Igår satt jag och filade på facit i en hel evighet eftersom jag försökte sätta plåster på min elakhet. Mikael och Recept-Ulrika lottades till slut fram som vinnare. Om hakke inte redan hade vunnit, hade jag gett honom ett hederspris för en ingenjörsk språkanalys!

Lisas eminenta felgissning förtjänas förstås att lyftas upp till ytan:

”Lotten är stressad och har som alla tidspressade bara producerar andras texter (pressmeddelanden) rakt av. Det förklarar två T för mycket.
Alltså är det TT som bloggar!”

Likaså Cruellas:

”Ungurac! utbrister wv och det är inte utan att man håller med.”

Men nu är det dags för nästa lucka.

Herrejävlar vilket röj! Allt svajar betänkligt när huvudpersonen i den här historien svänger sina inte alls lurviga såpass att hon närapå går ner i spagat.

Det är fyra som spelar på scenen och det görs på ett sådant sätt att åskådarna runtomkring faktiskt inte kan hålla känslorna i styr. I och för sig skulle det kunna ha att göra med de guppande behagen, som flyter över sina bräddar på ett sätt som den manliga delen av församlingen inte riktigt kan hantera.

Hon där framme vet vad hon gör när hon säljer sin ”produkt” – men betänk att inte ett enda kritiskt ord kommer över någons läppar ens när volymen är uppe på gränsvärdet för tolererbar nivå.

Vad som inte nämnts tidigare är att hon – den person som vi ju berättar om – inte är särskilt lätt att komma nära inpå. De är fem som drar i henne på vardagarna hemma på Balkanhalvön – fem som kräver allt från allmän omvårdnad och matlagning till sanering av lokalerna.

Tillbaka till det här med hennes vilda rörelser och kärlekens anatomiska uppenbarelse – som egentligen skulle passa bättre i mer elastiska kläder. För att inte tala om känslostyrningen som nämndes tidigare och det manliga könets uppenbara brist på kontroll. Vibrationerna som fortplantas från materiella ting till levande materia sägs till och med av någon påminna om ett underjordiskt läte. Men man får som sagt tänka på det faktum att det ju inte är någon som klagar.

Vi hörs vid midnatt om inte förr!

Julkalendern den 11 december 2008

Gårdagens facit behövdes nästan inte, så löst som gåtan var redan efter ett par timmar. Agneta fick ett hederspris och Wickmanskan drogs ur hatten. (Här nere dras något annat ur något som inte är en hatt.)

Gårdagens biologiska kunskap stod Dieva för:

”Min initiala tanke var att det var en vampyr som blivit vegetarian - finns det någon sådan i litteraturen? (Vegetarisk blodigel känner jag till.)”

Hon har även en intressant målsättning:

”Hittills har jag bara lyckats gissa fel – undrar om jag kan klara det alla tjugofyra luckorna?”

Såja ... Hm ... Lite nervös är jag nu. Dagens text är nämligen tillverkad på ett synnerligen elakt sätt. Måtte ingen göra detta mot mig. Den hemlisbloggare som häromåret mejlade och kallade mig ”slummig och dum” hade egentligen inget att klaga på. Ok, läs nu!

Skallen som stack fram ur skötet var groteskt och hade spräckt kvinnans bäcken. Harmyntheten var av ett sådant slag att näsan inte existerade. Medvetslösheten var så djup att den gränsade till koma. Hjärtverksamheten var så svag att man åtminstone inte kunde riskera värre blödningar.

Sakta, centimeter för centimeter, drog han ut barnet. Hans händers beröring tog in det som tanken inte ville fatta. Det var frukten av en djävuls konkubinat.

Missbildningarna uppenbarades i takt med att han drog fram dem i lampans sken. Spaltbildningen var så svårt att den inte lät sig opereras. Tungan var kluven som hos en orm. Bålen var nu helt fri, och han såg att det var en flicka. Könet var det enda hittills på denna kropp som verkade normalt, nästan overkligt naturligt utan missbildningar.

Han daskade den pälsklädda stjärten och hoppades på ett skrik ur den fasansfulla kroppsöppning som både var näsa och mun, matstrupe och luftrör. Detta skulle hemsöka honom till livets slut med en regelbundenhet som tydde på en djupare symbolisk innebörd.

Längta nu till den inte alls läbbiga lösningen som kommer vid midnatt. Och var nu diskreta, kluriga, finurliga och ... äh, precis som vanligt.

Julkalendern den 10 december 2008

I min enfald trodde jag att jag i år skulle kunna skriva korta facit. Pah. Dubbelpah. Vinnaren blev Sofia, som ropade bingo med versaler trots att hon var helt fel ute.

Mikael har tagit mig på orden och gissade på Bibeln.

”De två kvinnorna är de som gör anspråk på samma barn (det är barnet som ännu inte kan prata). De väntar på att Salomo ska komma och reda ut det hela. Han kommer sedan kl 3.16. Berättelsen finns nämligen i 1:a konungaboken 3:16. Berättarrösten, som far runt och inte kan upptäckas, är förstås den Helige Ande. ”

Mhm, just det. Här måste jag påpeka att jag gjorde ett fel i gårdagens text, ett fel som jag inte rättade eftersom jag inte ville förvirra er. Skymningen äger sällan rum vid tretiden på eftermiddagen. Meeeen – i hemlisbloggarens verk ser skymningsljuset ofta väldigt konstigt ut eftersom man inte filmade i skymningen utan i fullt dagsljus (kl. 15) med mörk lins.

Nä, nu ska vi inte dröja med tionde luckan. Minns ni för fyra år sedan, när jag koncentrerade mig för att få hemlisbloggarna att verkligen skriva i bloggform? Idag är en sådan dag: Vem bloggar här?

Dagens namn: Kanske Lisa?

Dagens pris: 666

Dagens fel: Allt man kan associera till Gillian Anderson, även avlägset.

Dagens dator: Äh. Trist. Nästa!

Dagens outfit: Jeans, svart polo.

Dagens mål: Vad som helst. Jag klarar det.

Dagens tv: E.R. med Carter.

Dagens filmassociation: Breakfast Club.

Dagens hus: Ett helst utan fönster.

Dagens favvo: Woody. Både Allen och Harrelson och alla andra.

Dagens rätt: En perfekt urringning. (Har inget emot inlägg.)

Dagens rätt 2: Kanderade äpplen.

Go crazy och tänk utanför lådan in the kommentatorsbås!

Julkalendern den 9 december 2008

Gårdagens facit har smyckats med en länk till svaret uppläst! Och vinnarna – Pseudonaja och Anna T – har dragits ut hatten som sig bör. En av gissarna (Sofie) formulerade sig så här

”Jag säger River Phoenix. Död är han, och han sprang omkring i skogen och hittade läskigheter.”

Precis lika fel hade Plastfarfar:

”I slutet av Ender's Game av Orson Scott Card, när Ender har besegrat insekterna, finns en scen där han är i en idyllisk skog och träffar på en av ’drottningarna’ som ligger där övertäckt och halvt förmultnad.”

Och rätt gissade Loppran. Tror jag i alla fall.

”Gud som haver
skorna skaver
Dikten luktar
bilkadaver”

Ser ni? Man behöver inte ha rätt! Men man kan ha rätt! Och när man har rätt, kan man ändå lura de andra att gissa bortitok. Men nu hoppar vi vidare till en text med viktig kursivering!

Tårtbiten

Ser ni mig? Inte? Ha! Kolla nu då!

Det är i kvällningen. Vi ser bilar på gatorna, människor på trottoarerna. Alla verkar upptagna med sitt. Plötsligt ser vi bara ena gathörnet, där en man står och tittar uppåt.

Ser ni mig? Tittut! Nej, äsch, det var inte jag! Ha!

Fler människor följer mannens exempel och tittar upp i skyn. Vi ser bara några fåglar som väsnas.

– Ni sa att jag skulle komma klockan tre, säger en kvinna till en annan kvinna.
– Ja, jag vet, jag vet. Men han har inte kommit. Ska jag ringa till honom och fråga?
– Jag tänkte ... Den kan väl prata?

Det här verkar vara ett lämpligt ögonblick för mig att hoppa in med en kommentar som någonsin Deus ex machina. Medan ni funderar på varför alla tittar upp i skyn, måste jag ta några minuter av er tid i anspråk för att ni ska analysera skeendet. Ser man hela gatan eller bara en del av den? Ser man alla människor – och är de jämnt utspridda? Och i så fall varför? Vad har de två kvinnorna för relation till varandra och hur och i vilken vinkel är affärsdisken placerad i förhållande till vägen utanför? Jaså, sade jag inte att de befann sig i en affär? Ja, men det gör de. Nej, nu måste ni läsa vidare. Jag lovar att inte dyka upp igen förrän ni har förstått allt.

– Nja, inte till en början.

Vi ser kvinnans ansikte på nära håll. Hon suckar och tar av sig handskarna. En man närmar sig. Han tror att kvinnan arbetar där och han vill ställa en fråga.

Ja, förlåt att jag rusar in så här igen, men hur känns det? Lite obehagligt? Bra.

Facit kommer vi midnatt, den tionde luckan likaså.

Den 8 december 1980

Jag kom just på att det ju är John Lennon-dagen idag. (Nej, ingen kan hans födelsedag.)

Han är ju en helt vanlig människa! (1974)

– It’s a drag, isn’t it? Cheerio! (Paul McCartney och ett tuggummi.)

Så. Återvänd nu till Julkalendern här nere.

Julkalendern den 8 december 2008

Gårdagens facit med korrfel, tyska och engelska samt systrar och ett uppstoppat djur blev kilometerlångt. Det blir lätt det när kommentatorsbåset är sprickfullt av finurligheter, smarta meningar, roliga rim och jag vet inte allt. Vinnare blev en förstagångsgissare i Burhan, som gissade precis lika fel som t.ex. embryo:

”lätt: nån strauss: johann strauss dy johann strauss dä neil strauss botho strauss: det blir summa summarum fyra fotbollströjor”

Den röda tråden (DRT) gäckar er fortfarande. Är det Östen Warnerbring? Är det ett mönster, en byggnad eller ...?

Äh, nu struntar vi i den och övergår till dagens hemlisbloggare, som min djefla man påstår är på tok för enkel. Därför skickade jag den för påseende till sju nära släktingar. Bara den djefla mannens bror svarade – att han inte hade en aning. Det tyckte jag var bra eftersom de två bröderna då kan sägas vara ett representativt urval. Här kommer den extremt ledtrådsfattiga texten:

Kommer du ihåg när vi hittade bilvraket i skogen? Med både bakluckan och motorhuven öppna så att man kunde se rakt in i allt på en gång? Solen lyste så att man på håll anade hur varma de svetsade fogarna i plåten var.

Bilen hade nog stått där ett bra tag eftersom den hade börjat rosta och stoppningen i sätena luktade riktigt, riktigt illa. Småkryp hade bosatt sig i skrymslen och vrår medan den trögflytande oljan tvärtom hade flytt vraket. Ratten av bakelit hade börjat spricka, knoppen på växelspaken hade lossnat och trillat av, speglarna var alla spruckna och vi kunde nästan med blotta ögat se hur den gamla bilen för varje sekund blev allt mindre bil.

Radions musik var förstås sedan länge tyst; allt vi hörde där vi stod var naturens prassel, gnissel och gnäll. Bilens forna konturer var otydliga, men vi resonerade oss fram till hur den kunde ha sett ut för länge sedan. Vi konstaterade samtidigt att den för till exempel Mulle Meck, en förbipasserande antikhandlare eller obotlig nostalgiker skulle kunna vara ett kap och en glädjekälla.

Själv ville jag bara skrika ut min frustration över tidens flykt och skönhetens förgängelse! Alla ska vi dö. Men så länge vi kysser varandra, andas och formar livet kan vi i alla fall komma ihåg hur det är att leva och minnas.

Både facit och lucka 9 kommer vid sextiden i morgon bitti! (Jag testar alla publiceringsvarianter nu – naturligtvis kan ni fortsätta gissa hela natten mot tisdag. Varför ni nu skulle vilja det.)

Uppdatering!
Facit kommer inte alls imorrn, det var ju en jättetrist idé. Det kommer vid midnatt.

Julkalendern den 7 december 2008

Såja, nu är vi inne på första veckans sista dag. Här finns mitt uttömmande facit som ni hade behövt ta del av redan igår förmiddag, där jag avslöjade mina avsikter ... men som föll platt. Niklas, Örjan och En annan Malin var inne på namninitialer och Östen-tråden igen, vilket gav det heltokiga svaren Kurt Wallander, Hanne Wilhelmsen respektive Anne Holt. Mycket intressant och berömvärt, men plommonstopsvinnare blev Hemliga morsan. Och Huskorset – som var först med att svara rätt. Ni knasbollar som inte läser kommentarerna ska klicka hääääääär för att få se Annas konstverk till gissning, förresten.

Ni förstår väl vilket misslyckande gårdagen var för mig? Så, knäck denna gåta är ni snälla, annars måste jag återgå till serietidningar och barnböcker.

– Nej, sade coachen strax bredvid honom. Du får inte gå till omklädningsrummet, du är bara bänkad, inte utvisad.
– Det ser så ut, sade Jürgen Klinsmann. Men varför det? frågade han sedan.
– Det är inte min sak att säga. Sätt dig bara att vänta. Sitt!

Coachen tittade granskande på Klinsmanns lagtröja och sade att han nu skulle bli tvungen att ta på sig FC Koers tröja men att han skulle ta hand såväl om denna som om hans övriga matchställ och lämna dem tillbaka till honom om matchen skulle få en för honom gynnsam utgång.

– Jag vill bara få klarhet över mitt läge.
– Men jag svarar inte på sådana frågor. Du erhåller visserligen till slut den influtna övergångssumman via Martin Klette, som är Promotor Fidei, men detta belopp är för det första redan i och för sig ringa, ty vid övergången är det inte pengasummans utan din kapacitet som spelare som det kommer an på, och dessutom blir efter vad min erfarenhet visar sådana ersättningar mindre och mindre, då de lämnas vidare från hand till hand och från år till år.
– Ska jag med andra ord bara fortsätta träna utan att få kännedom om vad jag har gjort för fel eller ens underrättas om hur länge petningen gäller?
– Ja. Jag kan inte säga mer än så.

Facit kommer vid midnatt, men nästa lucka kommer inte förrän kl 06 i morgon bitti. Detta gynnar förstås morgonradiopratare och sjukhuspersonal samt en och annan vägarbetare.
____
Facit

Julkalendern den 6 december 2008

I facit till gårdagens lucka står att läsa att Pärlbesatt förärades ett hederspris medan Åsna drogs ur hatten. En av de mer ”felaktiga” gissningarna kom Vredens barn med:

Alla snubbar vill ju vara katt! Flodhäst ger hippopotamus ger Hiphopopotamus ger Flight of the Chonchords.

Alltså är det Albi the racist dragon som bloggar idag. När han gråter blir tårarna till jellybeans!

Fast med en sådan slutledningsförmåga är det svårt att säga att den var fel. Men det var den ju.

Annars lärde vi oss igår att ”spendera” numera är ok att använda i betydelsen ”tillbringa tid” och inte bara i samband med pengar. Men gör det med förnuft: man riskerar att irritera läsarna så att de utbrister i ett Ökenråttskt ”Usch, vad jag blev nedstämd av att se dej skriva så, lilla Lotten!”.

Men om man vill få läsarna att tänka på något annat än de just då gör, funkar det bra.

Ok, hur ser nu lördagsluckan ut?

”Den är nog borta.”
"Borta?”
"Ja.”
”Varför?"
”Förmågan."
”Hm."
”Vad?"
”Nej."
”Säg nu."
”Är du säker?"
”Varför inte?"
”Det känns inte rätt."
”Nej."
”Menar du förmågan?"
”Ja."
”Hon verkade tänka på något ann..."
”Vad? Föreställningen på tors..."
”Nej. Statisterna som den andr..."
”Ah. Satanisterna! Hade hon sett dom?"
”Nej. Statisterna. Ja, så måste det vara. Hon hade sett dom."
”Ja. Statisterna. Ringde hon Hans? Alfredson?"
”Nej. Alf."
”Ja, för attan. Henrikson. Förstås."
”Men huvudv...”
”Kansk..."
”Kanske?"
”Jag är inte riktigt säker."
”Mhm."
”Så hon är inte slut?"
”Jo, för fan. Det finns ingen annan förklaring.”

Facit och söndagsluckan kommer vid midnatt!
_____
Facit.

Julkalendern den 5 december 2008

Har ni nu läst gårdagens facit? Många bokstäver blire. Gårdagens gissningar spretade åt alla håll när de inte fokuserade på rätt svar. Så här såg t.ex. Annas fantastiska ut:

”Det måste vara Richard Branson, äventyraren och Virgin-multimiljonären! Han har bland annat skrivit de uppblåsta böckerna Losing my virginity och Screw It, Let's Do It: Lessons in Life. Han gillar Sverige och och lär ha haft en flirt med Carola när han var i Stockholm för att dela ut nåt musikpris. Jag listade ut Isac Watts också - det är ett anagram för Attica Saws, ett svenskt band som gavs ut på Virgin Records redan före Sex Pistols och Mike Oldfield.”

Sent igår skickade jag iväg de första t-shirtarna. De är gigantiska till storleken och galanta som aldrig förr. Efter stor vånda lade jag även ner en t-shirt till Godivas svärande mamma, som trodde att hon hade vunnit en tröja bara för att hon var först med rätt svar i första luckan. Gissa rätt? Pah, vad är väl det?

Men till gårdagens vinnare hann jag inte skicka. Förstås. Men grattis hakke, på måndag har du ett nytt klädesplagg! (Ser ni den på bilden här till höger?)

Nu till lucka fem!

Sedan kriget lider jag faktiskt av antropomorfistiska mardrömmar. Flodhästar i förkläden, katter i kavaj och pungbjörnar i paletå. När skotten med säckpipan i natt skrämde slag på hela stan, ropade alla att han skulle sluta – vilket han gjorde först när säckpipan sprack. Jag vaknade svettig, svag, fumlig och förfärligt trött.

Häromdagen träffade jag min gambiske vän Gaffe som skulle fotografera Hans från Holland. De klickade inte riktigt, så för att bättra på stämningen berättade jag om mina konstiga drömmar. Det visade sig då att jag inte är ensam! Alla tre drömmer vi till exempel om Jan Banan! (Fast min Jan Banan är nog mest skrämmande – att äta tio bananstockar på rad gör man banne mig inte på en fikarast.)

Den jag har svårast för är nog den enbente med käppi. Och pompong! Han är överallt och gör inget väsen av sig. Gode gud, hur ska jag få detta ur mig?

Och hur ska ni få ur er detta?

Hörni. Morgondagens hemlisbloggare kommer inte förrän klockan 10.00 i morgon förmiddag. Allt för att rubba nattsuddarnas försprång.
______
Facit

Julkalendern den 4 december 2008

Gårdagens hemlisbloggarfacit finns på Facitsajten – där två pris delades ut. Ett hedersknyffelspris till Niklas och ett vanligt lottpris till Statistikerns överdängare. Och ingen av dem gissade rätt.

Fler än en stackare ställde sig igår frågande till våra lyckliga utrop över ”WV”. Flera ostackare rusade till stackarnas hjälp, och så här skrev Sanna:

”WV a.k.a. word verification är de psykedeliska bokstäver som man måste kunna tyda korrekt för att få posta ett inlägg. Dessa bokstäver kan man ofta läsa in något spännande i på samma sätt som jag brukar peta in fler bokstäver mellan de befintliga på bilars registreringsskyltar för att bilda ord (fast bara i mitt huvud förstås, inte på själva skylten). Ett exempel är Malinkas (dagens tredje inlägg) WV som var sendo, vilket hon givetvis tolkar som en uppmaning att sända sitt inlägg.”

Tack. Men nu tar vi dagens! Den här hemlisbloggaren vinner nog på att läsas snabbt. (Vad jag nu kan mena med det.)

Jomensåhärva. Nu ska jag blogga. För jag känner ju alla och blogga kan jag väl göra likväl som alla andra kan blogga. Jag kan inte allt, men det jag kan bra är jag en jävel på.

Jag känner till en som kommer att bli bäst: Isaac Watts. Han är svensk fast han inte låter svensk. Isaac Watts heter han. Sa jag att han heter Isaac Watts? Sjunger som en gud för helt vanligt folk gör han. Ja jävlar.

Hör noga nu, jag har ju kommit på en sak. Det som dom som tänker kallar livstankar: för att ta sig fram i världen ska man ha en massa pengar, inte en massa skulder. Att ingen annan fattar det! Men nu ska jag äta. Eller banta. Eller prata. Eller ringa. Till Isaac Watts tillesempel. Om en jättestor kampanj. Jag gör något hela tiden, sörru.

I alla fall. Det här med att plocka blommor och allt det där. Jag har ju plockat blommor med de flesta. Carola säger att hon inte vill plocka blommor med mig längre eftersom jag bara vinner och plockar de allra finaste. Klart jag gör, jag är ju den ende som fattar var man ska hitta de allra finaste blommorna. Som Isaac Watts, honom plockade jag när ingen annan fattade. Utom jag.

Kom ihåg, Du som fortfarande tvivlar på att man kan lita på mig, att jag kommer att övertyga Dig! Alla Ni andra, Ni som vet att det att jag har rätt, kan bara sätta Er på huk och ägna Er åt plockningen. Bara Du håller Dig ifrån mina blommor!

Glasklart?

Oj, sorry – klockan är 12:50 och jag läser att Örjan har upptäckt ett fel i näst sista meningen. Så kan vi ju inte ha det. Nu är frågan om detta ingår i själva gåtan.
____
Facit

Måste bara

När man på scen frotterar sig med stor- och berömdheter måste man ju tala om det för världen, right?Ordens magi. Bredvid mig sitter Viveca Bergstedt-Sten, sedan kommer Mustafa Can och Erik Blix. Bakom talarstolen gömde sig Jan Mårtensson tyvärr. Som ni ser är Can mycket imponerad av mitt resonemang.

Bloggaren Jenny kom och hälsade och jag blev så glad att jag som aldrig visar ömhetskänslor för främlingar, kastade mig om halsen på henne. Och hängde min kamera om densamma eftersom jag ville ha lite dokumentation.

Det är tur att jag inte måste tala teckenspråk. Foto: Jenny.

Dagen var mycket intressant, men det här med bloggosfären ääääär ju ett mystiskt intrång på bokstäverna. Den enda paneldiskussion som inte ramlade in på bloggämnet var min, och tur var väl det. Hört från de andra på scen:

– Pfhnyys, ptja, vi inom ”gaaammelmeeeedia” ... som bloggarna behagar kalla oss, vi ...
– Ja, även vi måste ju tyvärr blogga numera.
– Det finns ju allt från modeorakel till kändisar som bloggar.
– De bloggar som är något att ha försörjer sig på reklamen.
– Nej, jag är ju ingen bloggläsare, men jag anser att bloggarna är ...

Nästa gång ska jag ha följande svar redo:
– Nej. Jag läste en bok en gång. Den var bedrövlig, så det tänker jag inte göra fler gånger.
– Usch, ja, nej, skor gillar jag inte. Fick skavsår av sådana en gång.
– Brasilien? Nej, där har jag aldrig varit, men det är ju fullt av otrevliga människor där.

Julkalendern den 3 december 2008

Gårdagens hemlisbloggarfacit finns på Facitsajten – med Ica som enväldig vinnare trots gissningar på 1) Alfons och 2) Stephen Hawkins. Jag, som ju inte var närvarande bland gissningarna igår, häpnar och fnissar lyckligt när jag läser.

Vi måste fortsätta med gårdagens nyord, hakke kom nämligen med ett tillägg som bör dras upp till ytan: ”Flerom, allom, androm, självom, vissom och mångom. Man blir ju alldeles lycklom. Hoppas Översättarhelena blir hemlisbloggare någon dag, så ska jag se till att gissa bort i tokom bara för att lägga ut villomspår.”

Näe hörni. Nu öppnar vi nästa lucka fastän det bara är midnatt. (Försök gärna att vara liiiiite luddiga om ni är bombsäkra redan i början. Fast man får skrika om man känner för det.)

Miljonprogrammet! Den stora cementkolossen från sekelskiftet bar rester av mänsklig dårskap. Hit kom de svaga. De som hade tungt att bära och var fattiga på materiella ting. En och annan var rentav fattig i anden. När solen stod på helspänn över det snötäckta gamla taket, kom arbetarna hem med fisk. Om de inte var friställda.

Jämt blev hon kissnödig. Fastän det sista hon gjorde innan hon gick hemifrån var att springa in på toa. Karlarna som satt på bänken utanför Konsum hade munnar som tuggade, munnar som mumlade och munnar som stod halvöppna och nyfikna över henne. Ögon och åter ögon. De såg hennes främmande blod, det var det värsta. Spegeln berättade för Anni-Frid vem hon var även om mor aldrig pratade om det.

Fötter. Fötter som kom i mörkret. Farliga fötter som klampade och klev. Hon vågade inte röra sig, och blev rädd att någon skulle upptäcka henne där hon satt med hjärtat liksom hängande utanpå kroppen. Efteråt satt hon på den gamla kökspallen. Då först kände hon att det grät inne i henne. Det var så underligt stilla den natten. Som ett ont varsel. Så var hon ensam på jorden.

Klara, färdiga, gå!
_____
Facit

’Schäkta att jag stör

Men jag – som är en synnerligen upptagen och viktig yrkesquinna just idag – har just klappat Sten Feldreich på axeln (vilket som ni förstår kräver en hel del) och bedyrat honom min basketkärlek.

Ett så här kort inlägg har jag aldrig skrivit förut.

Julkalendern den 2 december 2008

Gårdagens hemlisbloggarfacit finns på Facitsajten – med en rättgissande vinnare i Bokmoster. Ett hederspris var på vippen att delas ut, men jag var lite snål sådär den allra första dagen – som bjöd på förvånansvärt få förvirringsmoment före klockan 22 (sedan rasslade det till). Men det kom en chansning på den röda tråden! Och ett nytt ord, framresonerat av Dieva och Ö-helena:

flerom, dativ av flera. Används i uttryck som ”flerom bekant”, ”flerom till varnagel” och ”inte flerom givet”.

Den som har lite att göra bör gå in och läsa alla kommentarer från igår. (Rekommenderas av Socialstyrelsen.)

Men vi raskar direkt på lucka två, väl? Vem bygger bloggar här då?

Det gäller att ha rätt klädsel.
Det gäller att se efter så att man har allt man behöver.
Det gäller att ha sina don i fickan.

Jag frågar Modern om hon kan hjälpa till med mitt bygge.
Hon har tyvärr inte tid.
Jag frågar Fadren om han kan hjälpa till med mitt bygge.
Han har tyvärr inte tid.
Jag frågar min ständigt tyste vän om han kan hjälpa till med mitt bygge.
Han svarar inte, vilket jag tolkar som ett ja.

Vi påbörjar mitt mycket komplicerade bygge.
Tingen är emot mig.
Trots smärta, krokiga omvägar och svarta hål – stora som små – ser jag snart ljuset.

Det är färdigt nu. Det är verkligen färdigt nu. Där är det. Jaha.
Men inte alls som på Louvren.
Mitt bygge är alltså färdigt att använda.
Även Modern och Fadren är välkomna in.
Trots allt.

Jag är extremt lite närvarande i kommentatorsbåset idag. Låt inte det hindra er!

____
Facit.

Julkalendern den 1 december 2008

Då kör vi! Men först en sammanfattning.

Den 1 december 2005 öppnade vi den första luckan i Lottens Julkalender. Jag skriver i den blogginlägg som vore jag någon annan – död, levande, fiktiv eller verklig. Författare, seriefigur, tv-nisse, känd bloggare eller vad som helst. Ibland är det stilen som är förändrad, ibland är det handlingen. Ibland är allt förändrat men ändå texten fullproppad med ledtrådar som ju leder er på rätt håll.

I kommentatorsbåset gissar ni hur vilt och hur många gånger ni vill. Minsta lilla gissning renderar en lott i plommonstopet; alla har en chans per dag att vinna en ytterst hemlig t-shirt (som snart kommer att finnas på bild här i marginalen). Extra välformulerade eller finurliga gissningar kan belönas med extrapris. De som vill skapa villospår är välkomna att göra det.

Första luckan:

Muminpappan bor i Fyrtornet, alldeles vid havet. Han ljuger för sig själv och för världen. Muminpappan är rund, söt och välskapt, och van vid kärlek. Det kan man inte säga om mig.

Jag är fången här och nu, instängd i min stora kropp, fastnaglad i världen, utan det nätverk som sänder förändringens rötter genom den svarta mylla som är vår existens på jorden. Men jag är ingen Muminmamma.

Patric och Julian må klaga över invuxna tånaglar, brustna ådror i näsvingen, skäggvårtor och hälta, men det är bara jag som gör något åt saken. Jag hoppas, Muminpappan, att du snubblar i den vindlande trappan, att du faller ut genom ett av de stora fönstren i ditt fyrtorn, jag hoppas att gåsleverpatén som smeker din gom är förgiftad och full av botulinumtoxin.

En sak till: alla 24 luckorna har något gemensamt: en röd tråd. Gissa på nu! Facit kommer på den speciella facitsajten runt midnatt ungefäääääär. Ni som vill ge mig t.ex. 24 kronor för nöjet kan komma och lägga dem under dörrmattan om jag inte är hemma.

____
Facit.