Julkalendern den 14 december 2008

Lussefacit är borta och glömt, den enväldige vinnaren Pontus är utsedd och nu kommer vi inte att behöva leta efter ljuskronor eller stryka särkar på ett år. En nytillkommen A.G. löste alla knutar och proppar så att vi med gott samvete nu kan rusta oss inför morgondagens kamp mot boksätverna. Bokstäverna.

Niklas funderade så klokt:

”Men var det egentligen pilarna du länkade till?”

Helt rätt: var misstänksam hela, hela tiden.

En av de mer inspirerande felgissarna var igår Gunilla, som liksom embryo har kommit på tricket att först klassa gåtan som simpel och sedan bestämt påstå något. Vad som helst.

”Ha, enkelt! Det är ju Göran Persson och Margareta Winberg som konverserar, någon gång i mitten av 90-talet troligtvis.”

Nä, Görel. Men kanske idag?

I den bästa av världar får jag känna på alla sidor. Tror ni att det här blir bra till den-stora-galan-som-alla-vill-gå-på?

K:
Vilken vacker klänning som hänger där borta!
D:
Ja, men det är inte din.
K:
Om min klädsmak må man säga mycket, men klänning? Varför skulle den vara min?
D:
Ptja. För att du har betalat för den.
K:
Åhå, ja jisses. Jag minns. Om detta inte ger mig en minnesbeta så vet jag inte riktigt vad som skulle kunna ge mig en beta.
D:
Tänkte väl att det skulle få dig att vakna. Gomorron!
K:
Men ... Hur ...? Varför? Du verkar nästan nöjd med min uppenbart chockade reaktion.
D:
Inte alls, inte alls, jag informerar bara om att din klänning som du naturligtvis aldrig kommer att ha på dig inte är din. Förresten har allt du äger, inklusive dina instrument och manus brunnit upp. Låt mig se ... det var ... igår vid tretiden.
K:
Va? Det också? Åh nej. Vad ska jag ta mig till? Men mina minnen har jag väl kvar?
D:
Var inte så säker på det. I de lugnaste vatten lurar de hemskaste demenssjukdomar.
K:
Vad? Det du säger är dessvärre omöjligt att begripa. Säger du att jag är sjuk?
D:
Inte alls. Blodet som rinner ur din näsa accentuerar bara färgen på din slips.
K:
Va? Näsblod igen! Vad kan det vara? Vad kan det vara? Ge mig något att torka med!
D:
Du kommer förstås att dö snart. Finns inget att göra. Jag beklagar, men det är nog – vahetterhan – Guds vilja.
K:
Va? Guds vilja ...? I så fall anser jag att Gud borde vilja något mer väluppfostrat än att orsaka min död.
D:
Javisst. Gud borde klättra upp på Mount Everest, skaffa barn eller åka till Bahamas som vanligt folk.

Denna söndag ber jag er att som vanligt vara diskreta. Jag misstänker nämligen att diskretion inte är rättgissarnas signum idag.

Uppdatering
Äsch, jag ser nu i kommentarerna att ni tror att den ena figuren är klädd i klänning. Men det är han inte. Därav det röda tillägget där uppe!