Julkalendern den 16 december 2008

Gårdagens facit har ni väl läst och memorerat nu? Man kan aldrig så noga veta när de där kunskaperna kan komma till användning. Vinnare blev när plommonstopet fick bestämma inte bara en utan två … som redan har vunnit. (Ja, alla åker i hatten. Kanske bestämmer jag mig plötsligt för att ge någon priset två gånger?) Dem lade jag tillbaka. Till slut plockade jag upp både Saom och Pysseliten, som hade fastnat i varandra.

Åsna blev Columbo i kommentatorsbåset:

”Jag skickar fingeravtrycket på analys och återkommer med svaret imorgon bitti.”

Ingrid satte sig däremot i en associationsgunga:

”Jag tror att det är Jesus som är ute och bloggar, han tackar på förhand för uppvaktningen som kommer den 24:e. Han lär visserligen inte ha hunnit uppnå 35 års ålder, men så petig med ett par år hit eller dit kan man väl inte vara tvåtusen år senare. De skumma typerna är förstås vi jordebor, biodlaren pappa Gud.”

Nu har vi en ny lucka! Och nu är det en sån där stiltrogen ”kan-man-det-så-kan-man-det” igen. Men: här finns det i alla fall ledtrådar. Och villospår. Kanske.

Ingen, som denna dag mötte mig på väg från Spyken, kunde trott om mig annat än att jag var en dam av solida ekonomiska villkor och lyckligt lottad på alla sätt. Med lätta steg gick jag gatan fram i kappa och dyra mockakängor, utan att någon anade att jag haft erfarenheter gemensamma med hustrur till busar.

Min farbror och hans stackars hustru skulle just slå sig ner och äta när jag kom, men bjöd mig till bords. Det förvånade mig inte alls att bli serverad fisksufflé, lammkotletter, tiotalet ostar, käx och bourgogne. Efter en god stunds tal om den hårda, nordliga vinden från Alperna och kära Selma, förde jag med visst obehag in konversationen på kampen för rättvisa och min sjuke brors dilemma.

– Bara för att en är fattig och kvinna ska statsmakterna inte tro det värsta om en. Med lite hjälp och stöd kan jag i min tur hjälpa både min bror och mina systrar. (Icke alldeles utan darr på rösten.)
– Jaja. Jag ser vilka medel ni använder för att påverka mig. Det har ni ingenting för. Allt är redan ordnat till det bästa och ni kommer trots era ringa förkunskaper att få rösta i frågan redan nästa vecka.
– Ack, kära farbror, sa jag förtvivlat, om jag hade vetat det förr!
– Var inte orolig, lugnade min farbror mig.

Jag föll i gråt. Barmhärtiga öde, jag hade av alla män i världen försökt lura Mannen Som Inte Går Att Lura. Min faster, liten som ett stenogram, granskade mig inträngande.
– Idun, sa hon, Idun var Brages hustru som inte höll ordning på sina femton äpplen. Glöm inte det. Glöm inte det. Femton äpplen.

Facit kommer vid midnatt och lucka 17 vid sjutiden på onsdag morgon!
___________
Förresten: läs här om hur det är att vara gissare!