Den 8 december 1980
Jag kom just på att det ju är John Lennon-dagen idag. (Nej, ingen kan hans födelsedag.)
Så. Återvänd nu till Julkalendern här nere.
Han är ju en helt vanlig människa! (1974)
– It’s a drag, isn’t it? Cheerio! (Paul McCartney och ett tuggummi.)
Så. Återvänd nu till Julkalendern här nere.
8 Reflektioner:
Utan att fuska kan jag säga att han är född i början av oktober 1940. Året kan jag stenhårt, men datumet har jag glömt. Tog reda på det i samband med någon tävling jag höll.
Kul wv: hotinch! Något nytt längdmått?
9 oktober. Äntligen något som man kan.
Jag ska nu säga 9 oktober 1940 tio gånger och lära mig det. Kan du de andra Beatlarna utantill också?
Hjälp, han hade alltså fyllt 70 år snart. Ringo är snart 70!
1: Såg jag i syne, eller var ena glasögat mörkare än det andra?
2: Vilken synnerligen märklig reaktion på en väns mord och död! Vilket väcker konspirationsteoretikern i mej. Var han månne trött på att dela rampljuset med sin forne kollega?
Fast jag börjar lära mej nu. Folk reagerar inte alltid på död som man gör på tv.
Det är verkligen en märklig reaktion från Paul. Men hur kan man å andra sidan reagera "normalt" när man 1: har mist någon på ett så brutalt, vansinnigt och meningslöst sätt och 2: vet att från den sekund som nyheten exploderar så kommer den samlade världspressen jaga livet ur en för att få en kommentar till något som det är omöjligt att begripa. Det är vad jag tror i alla fall...
Kunde också Lennons födelsedag ;). De övriga... Hm... Ringo är också född 1940, Paul 1942 och George var född 1943, så mycket minns jag från min Beatles-nördiga tonårstid. Men datum... Näh... :(
Jag förstår Paul McCartneys reaktion. (Kanske bara för att jag beundrar om honom. Lite i alla fall.)
Sitting on a corn flake ... waiting for the bus to come ...
Jag har läst Paul biografi och han skrev mycket om det där uttalandet. Han sa att han mådde skitdåligt, var ledsen och rädd och gömde sig i studion hela dagen, utan att få något vettigt gjort.
Sedan på kvällen försöker han fly hem och får en mikrofon under näsan. Vad skulle han säga? Han skrev att han ångrar det, för han hade inte tänkt ut något svar. Men han vet å andra sidan att han var helt chockad och utom sig så han inte riktigt hade någon plan på vad han skulle säga.
Men å andra sidan, vad kunde han säga?
/Herr R som rycker ut till McCartneys försvar
Jahaja, här sitter jag med biografin och skulle ha kunnat läsa på själv!
Bra, Herr R!
Skicka en kommentar
<< Home