7k
Jag ser att många i dagarna publicerar BBC:s klassikerboklista ”The Big Read” med statistik över vilka de har läst och inte. (Oj, kolla, det finns två listor som cirkulerar!)
Men hur många av de här har ni läst då?
Fem söker en skatt
Fem på nya äventyr
Fem på rymmarstråt
Fem på smugglarjakt
Fem på tjuvjakt
Fem räddar en hemlighet
Fem stoppar spöktåget
Fem i knipa
Fem går i fällan
Fem på fotvandring
Fem befriar en fånge
Fem följer ett spår
Fem reser till havet
Fem och kidnapparna
Fem befriar flygarna
Fem på mystiska heden
Fem i fara
Fem gör ett fynd
Fem och sjörövarskatten
Fem löser en gåta
Fem tillsammans igen
Fem på spionbal
Fem och slottsmysteriet
Vuxenböcker av god kvalitet i all ära, men jag tror nog att jag var som allra mest lässugen när jag läste Enid Blytons faktiskt inte alls särskilt goda böcker. Och anledningen till att jag slösar massa bloggutrymme på att lista dessa här, är att jag plötsligt blev sjuk och inte kan komma på något annat att skriva om.
Nu är det ju lika intressant att läsa om andras förkylningar som någonsin
Den stora förkylningsrapporten!
Igår på basketträningen halkade vi alla omkring på det halaste av parkettgolv (det är ostädat, vi funderar på att kleta handbollsklister under sulorna eller ta med oss moppar till nästa träning), men när jag i vanliga fall blir superirriterad av att inte kunna stoppa tvärt och starta snabbt, märkte jag igår att det var rätt skönt med den där vilan som påtvingades mig medan fötterna försökte hitta fäste. Sedan nös jag i någons armhåla, torkade av snor på vattenflaskan, satte mig på avbytarbänken fastän det inte var min tur och fuskade slutligen med armhävningarna.
Tydliga tecken? Nej, inte alls – jag bara tränade vidare. Hemma, några timmar senare, började det krafsa i halsen och kännas dimmigt i huvudet – ungefär som när man dricker whisky. Vilket jag de facto gjorde.
Men när jag vaknade i morse satt någon och vred tusen nålar i halsen på mig och någon hade dessutom hällt äppelkräm i båda näsborrarna. Därför vet jag inte vad jag ska blogga om.
Nu tänkte jag bara illustrera lite med den där reklamen här ovan. (Klicka på den om ni vill se den större.) Men fastnade på vad som står där. Beauregard var en amerikansk general, känd för att ha gett ordern som satte igång amerikanska inbördeskriget och annonsen är utformad som en ... Meeeeen så intressant: de skrev inte ”etc” utan ”&c”! Visste ni det? Inte jag! Det är ju rena rama sms-lingot! Och nä...
Stopp. Jag är ju sjuk. Ska ju inte slösa mina krafter på tangentbordet. G’natt!
Men hur många av de här har ni läst då?
Fem söker en skatt
Fem på nya äventyr
Fem på rymmarstråt
Fem på smugglarjakt
Fem på tjuvjakt
Fem räddar en hemlighet
Fem stoppar spöktåget
Fem i knipa
Fem går i fällan
Fem på fotvandring
Fem befriar en fånge
Fem följer ett spår
Fem reser till havet
Fem och kidnapparna
Fem befriar flygarna
Fem på mystiska heden
Fem i fara
Fem gör ett fynd
Fem och sjörövarskatten
Fem löser en gåta
Fem tillsammans igen
Fem på spionbal
Fem och slottsmysteriet
Vuxenböcker av god kvalitet i all ära, men jag tror nog att jag var som allra mest lässugen när jag läste Enid Blytons faktiskt inte alls särskilt goda böcker. Och anledningen till att jag slösar massa bloggutrymme på att lista dessa här, är att jag plötsligt blev sjuk och inte kan komma på något annat att skriva om.
Nu är det ju lika intressant att läsa om andras förkylningar som någonsin
- försäkringstermer (delkasko och pro rata på er, grevar och baroner!)
- knopar för landkrabbor (se där – en oskriven bok!)
- tankar kring det stora steget att i fotboll byta från 4-4-2-system till 4-1-3-2 (vilket är jättefånigt eftersom man i basket har intelligenta spelare som kan byta anfallssystem 20 gånger i en enda match).
Den stora förkylningsrapporten!
Igår på basketträningen halkade vi alla omkring på det halaste av parkettgolv (det är ostädat, vi funderar på att kleta handbollsklister under sulorna eller ta med oss moppar till nästa träning), men när jag i vanliga fall blir superirriterad av att inte kunna stoppa tvärt och starta snabbt, märkte jag igår att det var rätt skönt med den där vilan som påtvingades mig medan fötterna försökte hitta fäste. Sedan nös jag i någons armhåla, torkade av snor på vattenflaskan, satte mig på avbytarbänken fastän det inte var min tur och fuskade slutligen med armhävningarna.
Tydliga tecken? Nej, inte alls – jag bara tränade vidare. Hemma, några timmar senare, började det krafsa i halsen och kännas dimmigt i huvudet – ungefär som när man dricker whisky. Vilket jag de facto gjorde.
Men när jag vaknade i morse satt någon och vred tusen nålar i halsen på mig och någon hade dessutom hällt äppelkräm i båda näsborrarna. Därför vet jag inte vad jag ska blogga om.
Amerikansk förkylningsreklam från juli 1863. Källa. Via Stationsvakt.
Nu tänkte jag bara illustrera lite med den där reklamen här ovan. (Klicka på den om ni vill se den större.) Men fastnade på vad som står där. Beauregard var en amerikansk general, känd för att ha gett ordern som satte igång amerikanska inbördeskriget och annonsen är utformad som en ... Meeeeen så intressant: de skrev inte ”etc” utan ”&c”! Visste ni det? Inte jag! Det är ju rena rama sms-lingot! Och nä...
Stopp. Jag är ju sjuk. Ska ju inte slösa mina krafter på tangentbordet. G’natt!
Etiketter: sjuk
47 Reflektioner:
Troligen alla. Ska kanske gå hem och sätta en av dem i händerna på åttaåringen (fast de är nog hos min mamma, förresten, så det får vänta)?
Jag har försökt sätta Femböckerna i händerna på mina barn, men hittills har ingen av dem fastnat för Julian, Anne, Dick och George. Kan man kanske klistra fast dem?
Men snälla nån, begär du att en guldfisk ska komma ihåg?
Många är nog svaret, en del har jag i min ägo men andra fick nog biblioteket stå till tjänst med. Det var innan jag hade pengar att slösa (stryk det - av någon anledning låter inte Blogger mig göra det själv) lägga på böcker.
Och förresten, krya på dig!
Bra beskrivning av hur det känns att vakna förkyld och ha nålar i halsen och äppelkräm i näsan...
Men krya på dej Lotten det finns ju massor av kurer att ta till, headminc föreslås härnedan
Jag orkade inte längre än till boklistan, då jag har en understimulerad fyraåring att hejda från att väcka sin sjuka storebror. Jag tror jag har läst alla i den listan och jag tror inte på "god litteratur" på det viset. All litteratur, som väcker läslust är bra litteratur. Jag säger som du - den läslust jag kände i den perioden och så som jag njöt av de böckerna har jag svårt att känna att jag har gjort sedan dess. Så där omättligt och totalt uppslukat. Precis som med annat i livet har det varit en period och det går inte att återuppleva (tyvärr), men det har ju också fått mig att bli en läsare, vilket har givit mig SÅ mycket. Oj, nu hann jag i alla fall kommentera litegrann, men nu är det KAOS. Bye
jag läste ingen av fem böckerna. Ingen av Kitty heller.
För sent att försöka nu, Jessika! Man måste liksom vara 8--11 år, känns det som. I den åldern som man tycker att det är kul att skriva "7k" och räkna till "tidning".
Jag har troligen läst alla, men inte tusan kommer jag ihåg vad de hette. Eller vad som skilde handlingen i den ena från den andra;-)
Jag svarar ungefär som Cruella men med tillägget att jag tyckte bättre om "mysteriet"-serien än femserien.
Sen fanns det "de sex" eller nåt som var ett gäng grabbar i Lyon varav en var skallig efter nån sjukdom så han hade alltid basker. De gillade jag också.
Jill-böckerna, som handlade om en hästtjej i England var väl av ungefär samma litterära/kulturella finess som Blytons.
Läste en för några år sen. Tills jag slängde den ifrån mig. Ett litet gäng ungdomar städade ett skjul och renoverade upp det på typ ingen tid alls. Sen hann de med en massa andra saker också på samma tid.
Skulle tro det va?
Krya på dig!
Det är inte så roligt att vara förkyld. Hoppas att den försvinner snabbt som ögat. Wv föreslår att du ska ta förkylningsmedicinen pladems. Inte för att jag har hört talas om den, men säger wv att den är bra så är den säkert det.
Jag har förmodligen läst alla böcker Enid Blyton någonsin skrev. I alla fall alla som fanns på biblioteken i Skogstorp och Hållsta. Vad böckerna handlade om kommer jag inte ihåg, men jag läste precis allt jag hittade från texten på mjölkpaket till...ja, böcker.
Glömde ju säga att jag fortfarande läser mycket, men jag slukar inte böcker på samma vis som jag gjorde när "jag var liten".
Jag var George, total Blyton-svärmare.
Råd: Läs inte om dem i vuxen ålder! Hälftenav böckerna skrev man nämligen själv, med sin entusiastiska fantasi.
Jag hade kunnat göra en liknande lista, fast med tvillingdetektiverna. Deckargåtor med mästerdetektiverna Klas och Göran Bergendahl och kusin Hubbe, det var grejjer det!
Jag tror jag hade de första två själv och sedan läste jag några till som fanns på biblan. Kommer ihåg att jag gillade dem. Kom även över en annan bok av samme författare men med pseudonym (eller om det var tvärtom?). Kommer inte ihåg vad den handlade om men att den egentligen var för yngre barn det kommer jag ihåg. Hade ju alltid näsan i en bok så mycket har luddat ihop sig.
Man skall nog inte läsa om sådana böcker när man är vuxen. Jag har hela Lotta serien t o m två böcker efter hon gifter sig. Kommer ihåg att jag brukade skratta hejdlöst när jag läste dem men idag, om jag är hemma och sjuk och inte har något annat att läsa, kan jag för mitt liv inte begripa varför. (Men jag tänker ändå inte göra mig av med dem och letar förgäves efter de 3-4 böckerna som jag inte har...)
KRYA PÅ DIG!
Jag inser plötsligt att jag nog inte har läst alla. Kan man verkligen inte läsa dem i vuxen ålder? Jag är ju trots allt ganska barnslig. Spionbalen låter så spännande. Krya på!
Ungefär samtidigt som du, Lotten, plöjde femböckerna satt jag i en annan stad i samma konungarike och plöjde tvillingdeckarna. Allihop. Jag var helt galen i dem. Precis som Jens, verkar det som!
Femböckerna blev tradiga efter en handfull. Kunde dom ta tre steg utan matsäck? Annars var det Tvillingdeckarna för mig. Jag minns att jag satt en timme över en kartbok och försökte hitta Vindele, men ack!
Vindsele!
Tvillingdeckarna läste jag också, allihop. Och Jill-böckerna och Lotta och Jolly och Dante och Tvärsan och Bonnie... Såna tider!
Jag gissar på vinterkräksjukan och Dan Brown.
Jag lästa alla Fem jag kom över, vilket var ganska många. Visst skrev Blyton oxå om Äventyrens, typ Äventyrens Ö och Äventyrens dal osv? Den franska motsvariheten till Fem, Vi Sex (inte att förväxlas med dansbandet), gick oxå bra, fast det blev inte så många.
Tvillingdeckarna var ju en höjdare, läste många av dom. Knatten var på samma tema.
Och givetvis Kitty, som tydligen heter Nancy på orginalspråk och Biggles.
Lotta, jag läste nog bara en Lotta och jag tror att jag har den. Lotta i topp tror jag den heter och den handlar om att dom gör en skolresa till Wien. Skrattade hejdlöst åt den när jag var sådär en 11-12 år.
Ingen av mina döttrar läser Wahlströmsböcker, trots att vi har flera hyllmetrar av dom. Dom läser något som kallar Harry Potter och Över näcktergalens golv och sånt.
Vad är väl Harry Potter mot tvillingdeckarna?
Ingen. Jag försökte någon gång men det gick inte. Sen började man lillasyster läsa dem och det gjorde dem inte precis hetare.
Tvillingdeckarna, Danteböckerna däremot. Alla! Kan inte minnas att vare sig Sivar Ahlrud eller Bengan Linder fick några literära utmärkelser men slukbara var de. Böckerna alltså.
Ta bort ett komma och lägg till ett och på lämpligt ställe.
Wv försöker vara litterär: illysis
Alla Fem-böckerna! Och alla Äventyrens ö, dal, berg osv. Och alla Kvartetten på hemliga ön, berget osv. Och ... Enid Blyton (med bokstavstroget uttal) var min favvisförfattare. Och jag lärde mig massor som jag haft nytta av senare, om lunnefåglar, tidvatten, stalaktiter och allt möjligt. Så det så!
Krya på dig, Lotten!
Bengan Linder! Dante! Bonnie! Åh, de var fantastiska. Men då var jag nog lite äldre än när jag slukade Blyton.
Perioderna avspeglar sig i de böcker jag skrev som barn. Först vilda västern (High Chaparall!), sedan Blyton-äventyr, sedan Linder-galenskaper med tidstypisk slang.
Om så många slukade Blyton, är det ingen mer än jag som läst Hemliga Sjuan? Ärvde dem av pappa. Sedan läste jag även Kitty, Bröderna Hardy och hästböcker. Britta och Silver böckerna minns jag bland annat.
Jag vet inte exakt hur många Femböcker jag läste, men många var det.
Åh, vad jag kan sakna bokslukartiden när man inte kunde förflytta sig någonstans utan att ha en bok med sig. Jag läser förvisso relativt mycket fortfarande, men eftersom jag varit student de senaste sju åren har böcker inte samma lockelse som förr. Eller jo, lockelsen finns där (högen med olästa böcker samt utklippta recensioner är enorm), men lusten tryter. Om man ägnat hela dagen åt kurslitteratur så har man inte alltid lust att ägna sig åt skönlitteratur på kvällen. Jag ser fram emot att detta ska ändras den dag jag äntligen kommer ut i arbetslivet.
Ondskefulla profetior om att det inte blir ett dugg bättre bara för att man börjar arbeta undanbedes...
Sara - jodå, hemliga sjuan också (fast inte lika mycket). Och någon "vi sex"? Kanske skrev den goda Enid om alla sorters siffersammansättningar? I alla fall 4, 5, 6 och 7.
Bröderna Hardy, dom lästa man ju. Och Wahlströmmare som Jeff Hård mot luftens smugglarband, Mysteriet vid galgträdet (västern) och en del serier som man bara avverkade enstaka av som Hitchcock och tre deckare, Löken och några till.
Vi Sex var för övrigt inte skrivna av Blyton utan av en fransman P-J Bonzon.
Wv säger viblyp
Läste alla Fem-böcker som biblioteket kunde uppbåda, och sen läste jag om dem också.
Och nu fick jag så många bokminnen aktiverade att jag var tvungen att blogga om dem.
Fast sjuk är inte bra att vara Lotten, det säger wv: naingut.
Ja! Böcker! Och boktokar! Håller helt och fullt med om att det som ska uppmuntras är läsning, inte vad som ungarna läser. Hade en period av Starlet och Allersromaner någonstans efter Blyton och Ingalls Wilder, troligen samtidigt som Britta och Silver och Jolly. När jag fick två kassar fulla av Allersromaner av mammas kollega gick jag in i ett boklyckorus. Svårast var det nog för Släkting Rektor som tvingades acceptera min "skräp-period". Men jag läste, läste om och läste igenom och kom ut på andra sidan som en fortsatt vettig människa.
En bok om en liten flicka i Asien (när jag var 6 år) och en serie på engelska om flickinternat i Storbritannien (högstadiet) gjorde otroligt starkt intryck på mig. Något som slog mig många år senare, när jag upptäckte att jag levde det liv jag fantiserat om då.
Man hinner kanske inte leva alla bokliv, men det vore väl sjutton om inte jag också en dag ska få rida Hubertusjakt... Var är nybörjarkursen i Att leva bokliv?
Koka färsk ingefära, två tre svartpepparkorn, lite kardemumma eller kanel, en nejlika om du har, i tio minuter. Gör te av vattnet. Rensar hjärnan från förkylningar. Särskilt om man bestämmer sig för att tro på det.
Britta och Silver håller fortfarande i vuxen omläsning.
Och böckerna om Twiggy, Newforestponnyn skrivna av Totte och Emmas författare.
(För övrigt vill jag också rida hubertusjakt nån gång.)
Klart att tvillingdeckarna och Dante och Tvärsan också blev plöjda.
Alla! Dessutom alla "Mysteriet med...", som jag egentligen tyckte bättre om.
Lotten, du skulle kunna blanda dig i den blommiga diskussionen om vilket som är att föredra; "jag och XXX" eller "XXX och jag" på min blogg. Om du ändå inte orkar göra något vettigt.
Kulla-Gulla läste jag ju också. Har alla delar om jag inte minns fel.
Åh! Äventyrens berg läste jag om säkert 10 gånger! Vicky -flygvärdinna var också en favorit. Sen hann jag nog bli för gammal innan jag började läsa Kitty; gillade dem inte alls. Biblioteket hemma hade inte Wahlströmsböcker, så jag kunde ju bara läsa de vi hade hemma eller lyckades låna av kompisarna.
Vilken nostalgitripp det blev. Inte behövde du blogga om mer än den listan. I går nämnda sonen, mår förövrigt precis som du, helt utan både basketträning och whisky. I dag får han vila ifred, utan överpigg lillasyster och pockande storebröder.
Jag började kolla efter mina Lotta-böcker, då jag tänkte att jag eventuellt kunde erbjuda Dina några, om jag hade haft de saknade exemplaren, men de går inte att finna. Antingen var de inte mina, utan min systers, eller så har jag inte packat upp allt efter flytten. Jag får återkomma i ärendet nästa vecka, om intresse finns (då ska nämligen de sista lådorna tömmas).
Det var otroligt roligt att se att många hade samma heta bokminnen. Någon hade nästan exakt samma som jag. Förutom femböckerna, som var mina absolut hetaste också Wilder tillexempel. Å vad jag älskade de böckerna och den tiden, som jag delade med min bästa, bästa vän. Vi läste för varandra och för oss själva och pratade i oändlighet och LEVDE i de böckerna. Sen kom de som TV-serie och jag satt där med min lillebror och grät i slutet av varje avsnitt.
Glömde ju avsluta med ett "krya på dig". Hoppas du mår bättre idag!
Å, Dammråttan, om du hittar dem, och vill bli av med dem, så skulle jag bli så glad, så glad.
Lotten, wv undrar om du slumsar nu. (Är väl något man borde kunna även när man är sjuk?)
Kulla-Gulla läste jag både den nyare upplagan med 10-12 böcker och den gamla med bara 4-5 (men varje bok var tjockare). Fanns små små skillnader så jag velade länge vilken jag tyckte var bäst. Den äldre vann till slut (duh! är ju originalet). Hittade även Kulla-Gulla på tyska en gång när jag var där i min ungdom. Men de hade en hemsk modern tonåring (i kortkort, tror jag) på omslaget. Usch!
Japp, jag slumsar. Och njuter av bokminnen.
När orken återkommer, ska jag göra ett experiment och TVINGA Tioåringen och Tolvåringen att läsa åtminstone 50 sidor i några av mina favoritböcker från dåtiden. Är det helt ointressant efter 50 sidor, behöver de förstås inte läsa vidare.
Undrar om de kommer att förstå språket i Biggles. Och Dante och Tvärsan ...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag hoppas du har Fredrik I:s citatfrån den 15:e december i färskt minne.
Krya på dig!
Ahaaaaa, du menar:
"Av alla verkningslösa mediciner mot förkylning håller jag cognac för den förnämsta."
(Mitt barskåp är sedan branden bara fullt av dammråttor och spindelväv. Men när jag snart fyller år, ska jag önska mig påfyllning. I dubbel bemärkelse.)
Preziz!
Dina: Jag måste läst den nyare Kulla-Gulla för jag har fler än fyra böcker. Den tyska varianten du stött på verkar jättemärklig! Modern tonåring i kortkort??
Såg du det här förresten Lotten?
Hihi, Anna, det såg jag! (Fast bara per blogg, inte per Twitter. Är en kass, lat, fantasilös twittrare.)
Skicka en kommentar
<< Home