Jag tittade nyss på Stjärnorna på slottet
Jag kom att tänka på Le Pétomane nu ikväll. Bara sådär liksom.Le Pétomane (1857–1945) var nämligen en professionell fisare. Fjärtare. Pruttare. Han beskrevs som mannen med ett extraordinärt musikaliskt anus. (Jag skojar inte. Han kunde spela Au clair de la lune med rumpan. Vilket han kanske gör på bilden här.)
Men det underliga var att han var en stor sensation i Paris. Publiken kom långväga för att se honom, älska honom och berömma honom.
Ja, det var bara det jag hade att säga.
Källa: Wikipedia.
Etiketter: metaforer, pretentiöst dravel
22 Reflektioner:
He he. Jag tänker på Han Vars Anlete Man Kan Skrämma Småbarn Med. (Och en småbarnsmamma i min närmiljö har bett mig låta bli)
Men alltså lotten, pretentiöst dravel?? Du har väl aldrig bett om ursäkt för dig och/eller bett någon ställa undan dig i garderoben. Tänker inte börja nu heller så pretentiösa på. Och dravla.
fast iofs, hur man alls kommer att tänka på att göra sig en karriär på det, det är en annan fråga.
Fisaren alltså.
Dravlandet tycker jag det samma om.
Tack för ett underbart inlägg. Hör klass som vanligt. Är proffsfjärtare ett lika utdött yrke som bödel och kåsör?
Robert Aschberg hade en engelsk fisare i något av sina program i slutet av 80- eller början av 90-talet. Han frmförde en hjärtskärande version av God save the Queen.
Var det här ett utslag av överskottsinformation från NE-tiden?
Ficitict säger wv så passande. Inspirerad skrev jag fisitakt men det godkändes inte.
Ber om ursäkt för att jag förvirrar er. Men ni får inte missa rubriken.
"Jag tittade nyss på Stjärnorna på slottet"
Gårdagens program, tillgängligt till 23/2 2010.
Vad kul -- det här blir ju som en lucka i Julkalendern: vad menar jag med inlägget?
Till skillnad från kalenderkluringarna tror jag att jag fattade det här med "fisandet" direkt! Så jag säger han som det nöd(!)gissades på då och då men inte var med...
God fortsättning!
Apropå ... stjärnor! Fick mig att tänka på meningen med livet
(Hoppas jag inte förvillar, för jag har inte sett programmet.)
Ja, nu känns det ju lite konstigt att komma med ett matrecept, måste jag säja. Men ändå. Barnens fiskgryta heter den här rätten. Eller Fisk à la Max. Alltid när äldste sonens kompis Max skulle stanna på middag hos oss råkade vi ha denna rätt. Max undrade så småningom, lite oroligt, om detta var det enda som serverades i vårt hem. Nej, det var slumpen som styrde.
Vitkål, morötter och potatis skär man i bitar och kokar i svag hönsbuljong under lock. (Ta mer vatten än vad som står på buljongtärningsförpackningen. Och trots att detta är en fiskgryta ska det INTE vara fiskbuljong. Jag vet inte nån enda maträtt där man kan använda fiskbuljong. Hönsbuljong ger fylligare smak och rätten smakar inte fågel.) Efter ett tag tillsätter man strimlad purjolök och gröna ärter och hel kummin. När grönsakerna är kokta nästan till den konsistens ni gillar lägger man på fisk. Kan var fryst eller färsk. Koka vidare under lock. Peta i fisken lite då och då för att se om den är färdigkokt. Den ska gå sönder i bitar. Rör om med stora tag så fisken verkligen går sönder. Salta på lite om det behövs.
Den här rätten är skojig för de som äer den första gången tror att kumminfröna är små skalbaggar eller nåt och ofta vet dom inte riktigt hur dom ska tackla det. Barnen fnissade alltid förnöjt åt detta. Och gott blir det! Några nyskalade räkor och lite finklippt dill kan man också ha med.
Fisförnämnt värre
av onämnde herre!
Väx upp!
Skrota tupp!
Då blir plågorna smärre!
wv säger noistali. Nostalgi? Ack ljuva drömmar! När oskuldens tid är förbi.
Ja, detta inlägg för mina tankar till Stefan Andhé. Han, 5-december-luckan, remember. SA satt i sin etta i London och läste svenska tidningar. Nej! Han LÅG i sin etta i London - han ligger i sängen hela förmiddan och läser; tycker att han klär bäst i sängkläder - och erfor då att rapartister reser världen runt och uppträder för grova pengar. Han blev helt betagen. Entusiastiskt såg han för sej artister som uppträdde för en hängiven global publik med sina konstfärdiga rapningar.
Björn Ranelid är, bortom självupptagenheten och manéren, en litterär charlatan. Om man transkriberar den muntliga svada som förtjusar så många och studerar den närmare så ser man att det är ett rangligt språkbygge. Han vränger och vrider på glosorna så att de blixtrar och imponerar, men stilvärde och definition är det inte så noga med.
Och sen dessa förfärliga banaliteter (citerar ur minnet): ”Från stranden Jag till stranden Du över havet Vi.”
Lotten, efter att ha läst inlägget från din djefla man utan att fatta ett ord, har jag nu en misstanke om var all er glögg tagit vägen. Jag tittar inte på Stjärnorna på slottet, hoppas att jag förvillar en smula nu.
Jag instämmer till 110 procent med den djefla mannen med eller utan glögg. Banaliteter var ordet, sa Bull.
För de som inte är så känsliga: prrrr...
Hojt, hojt, Niklas, prrrr-länken funkar inte och jag är inte känslig och jag vill se.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
prrrrrrrr....
Nu då?!
Pruttlänken funkar!
Ännu ett Ranelidcitat, direkt ur minnets analer (rättstavat):
"Barrrnen sliparrr knivarrrna som skärrr vårrrt dagliga brrröd."
Rangligt bygge var det ja.
Alltså, nu har wv fått saker och ting om bakfoten. Nu ber den mig skriva matess, men det var ju förra inlägget som handlade om mat! Därför blev jag förvirrad och glömde bort vad jag tänkt skriva från början.
Hihi. Jag minns när du hade Ranelid som hemlisbloggare och du hade klippt och klistrat citat ur en av hans böcker. Än från den ena än från den andra sidan och ändå blev det en sammanhållen enhet.
Jag har inte läst något av honom, och brukar inte höra honom heller; han intresserar mig inte. Men tydligen gör många andra det på ett sätt som inte är snällt. Och det är dumt.
Jag har inte sett några andra på slottet-program heller. Men råkade sitta kvar när de körde vinjetten häromdagen. Är det samma slott som i julkalendern för några år sen? Den där spökena fastnade i datorn.
Skicka en kommentar
<< Home