Kära dagbok
Vad har vi gjort i dag då?
Medan andra människor får kickar av att flyga helikopter, hoppa fallskärm och klättra i berg, höll jag idag nästan på att köra i diket av storglädje när jag idag såg denna bil:
Nioåringen försvann ner i källaren för att leta efter vår enorma samling raggsockar, pälsmössor och tjockvantar. De måste ha magasinerats efter branden, har vi nu efter sammanlagt tre timmars letande och sorterande konstanterat. (Hej försäkringsbolaget, får vi köpa nya?)
Samma sorts glädje som min egen över en rostig registreringsskylt, uppvisade Nioåringen nyss: hon hade i källaren hittat mitt smyckeskrin från tioårsåldern.
– Först två simpla billighetsringar som gick i stil med sådana där skramlande armband, ja, dem har du där ja. Jag och Bästisgrannen skramlade som fångvaktare där vi gick omkring. Ormringen fick jag av min kusin Håkan som var säljare i sin ungdom och gav bort sådana där som givöwej, varför vet jag inte riktigt. Den gröna gjorde jag till mig själv i åttaårspresent och den där med hjärtat i trä gjorde jag på slöjden i sexan. Oj, vad jag sandpapprade.
– Men mamma. Vad är säljare och givöwej och vem vill egentligen ha en orm på fingret?
– Jag!
– Och jag!
Ringen med trähjärtat gjorde jag med baktanken att jag skulle ge den till mitt livs kärlek – som för tillfället var någon av tre särskilt intressanta killar i klassen. Jag avvaktade eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig för vilken av de tre som var värd min kärlek. (Tsssst. Ingen av dem ville ha mig, jag var ju 172 cm lång och hade täckbyxor.)
– Jasså, jaha, här har vi fler av givöwej-ringarna. Den där på tummen med en skramlande tärning gillade jag eftersom jag alltid har gillat smycken som låter. Åh, till peace-ringen hade jag ett halsba... ja, titta det har du där ja. På den där står det ”LOVE”, ja, fast jag förstår inte riktigt vad man vill säga med en ring som det står kärlek på, kanske bara att man tycker om kärlek?
– Det är väl klart att man tycker om kärlek, mamma. Vilken ring heter piss?
– Peace. Det betyder fred.
– Så klart. Man tycker ju om fred. Precis som kärlek. Jättebra ringar tycker jag. Men vilka tjocka fingrar du måste ha haft när du var liten, mamma. Nu ska jag sortera!
Plötsligt sa det dingdong och pang och så öppnades alla husets dörrar på vid gavel och två frustande killar bar in några lådor till det numera iordningställda vardagsrummet.
Nä, nu ska jag göra hemmagjorda pizzor som kommer att smaka järnfilspån. (Men enligt gårdagens kommentatorsbås har jag förmodligen bara bränt tungan, fått visdomständer och druckit på tok för lite vin.)
Medan andra människor får kickar av att flyga helikopter, hoppa fallskärm och klättra i berg, höll jag idag nästan på att köra i diket av storglädje när jag idag såg denna bil:
Say after me: a car.
Nioåringen försvann ner i källaren för att leta efter vår enorma samling raggsockar, pälsmössor och tjockvantar. De måste ha magasinerats efter branden, har vi nu efter sammanlagt tre timmars letande och sorterande konstanterat. (Hej försäkringsbolaget, får vi köpa nya?)
Samma sorts glädje som min egen över en rostig registreringsskylt, uppvisade Nioåringen nyss: hon hade i källaren hittat mitt smyckeskrin från tioårsåldern.
– Kolla mamma, jag ser ut som en rappare! Får jag sortera allt?
Nioåringen satte med de funna smyckena igång en vulkan och ett snöskred samt ett fyrverkeri av minnen och forna drömmar. Jag satte mig ner och berättade allt om ringarna.
– Men mamma. Vad är säljare och givöwej och vem vill egentligen ha en orm på fingret?
– Jag!
– Och jag!
Ringen med trähjärtat gjorde jag med baktanken att jag skulle ge den till mitt livs kärlek – som för tillfället var någon av tre särskilt intressanta killar i klassen. Jag avvaktade eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig för vilken av de tre som var värd min kärlek. (Tsssst. Ingen av dem ville ha mig, jag var ju 172 cm lång och hade täckbyxor.)
– Det är väl klart att man tycker om kärlek, mamma. Vilken ring heter piss?
– Peace. Det betyder fred.
– Så klart. Man tycker ju om fred. Precis som kärlek. Jättebra ringar tycker jag. Men vilka tjocka fingrar du måste ha haft när du var liten, mamma. Nu ska jag sortera!
Plötsligt sa det dingdong och pang och så öppnades alla husets dörrar på vid gavel och två frustande killar bar in några lådor till det numera iordningställda vardagsrummet.
Vad man inte ser på bilden är temperaturen; det är svinkallt. Men utvädrat!
Nä, nu ska jag göra hemmagjorda pizzor som kommer att smaka järnfilspån. (Men enligt gårdagens kommentatorsbås har jag förmodligen bara bränt tungan, fått visdomständer och druckit på tok för lite vin.)
21 Reflektioner:
Jag vill absolut ha en orm på fingret!
Jag skulle vilja ha lite mer information om den intressanta röda möbeln som står till vänster om alla lådorna.
Kan man göra bortgjorda pizzor?
Jag tror det är itusågade damer i lådorna ety jag har sett "trollkarlens hemligheter" på tv.
Pseudonaja: Jag tycker det ser ut som en sån där hurts på hjul alla kontorsinredningskonsulter tyckte att vi skulle ha på 90-talet.
Tanken var att man checkade in på jobbet, rullade ut sin hurts ur hurtsgaraget och tog en ledig arbetsplats.
Allt för att alla inte alltid är på plats på många arbetsplatser.
Lotten, är det sant att du säger att du har gjort något "på slöjden"? Högst intressant i så fall. Jag själv skulle sagt "i slöjden".
...jag menade förstås Ö-Helena!
Den intressanta röda möbeln till vänster är en biblioteksvagn som agerade barskåp på en veranda innan den kom till oss. Vi har referenslitteratur i den, varför jag förstår att Översättarhelena blev intresserad. (Hon är referensig.)
Ja, den kanske får ett eget blogginlägg en vacker dag?
Ullah -- det ska uttalas "på schlöjden".
För på den tiden som jag hade slöjd, bodde jag i Luleå, och där sa man så. Vissa ränder går aldrig ur.
Hörni lulebor som hänger här (Boden går också bra, Bea), visst säger man "på schlöjden"?
(Alla som svarar nej får ställa sig i skamvrån. Prepositionerna är kanske inte vad de en gång var?)
Det hade ju varit bra om lådorna innehöll raggsockar och tumvantar, men det fanns ju inte att välja på, så tyvärr var det väl inte så.
Tack, jag visste väl att det var något speciellt med den där möbeln. Frågan är dock om den inte hade varit ännu mer intressant (för mig) som barskåp än som referenshylla.
På slöjden, även i Jämtland. Var går den isoglossen månne?
Suvi: Det finns bortgjorda pizzor av t.ex. märket Findus - så ja, det kan man.
Kan man tänka sig att det kan komma någon liten låda med raggsockor också?
Klart man säger "på schlöjden"!
Jag tror att det är djupfrysta kycklingar med citrusfrukter instoppade i rumporna i lådorna.
Inte alls apropå smyckeskrin, slöjd eller flyttkartonger:
Du är tydligen inte ensam om att vandra på legobitar.
Bureå - två mil söder om Skellefteå - på slöjden.
Jag är inte så bra på prepositioner (svårt ord) men, beror det inte på?
Om Lotten gjort saken PÅ slöjdlektionen eller I slöjdsalen?
Ett helt annat tips:
Spar lådorna! Det är de bästa flyttlådorna. Min mamma saknar fortfarande att lådorna från första branden brann upp i den andra. Men jag hann ta med mig sex stycken när jag flyttade. De vill hon ha tillbaka. Men nix, det får hon ej!
Ordver. säger ovulaked
På slöjden, sa vi så långt söderut som Östersund.
Lådorna innehåller framtiden - framtidens lådvinsdepå.
Bock och tack för priset för diagnosen. Hur smakade järnfliset? Eh... pizzan.
Pizzan smakade plåttunna, vinet smakade som rostfria bunkar och allt är fortfarande jätteläbbigt.
Jag funderar på om jag ska passa på att äta sådant som jag inte tycker om eller om jag ska tvinga i mig sådant som vanligtvis är gott, fastän det smakar tjära.
wv sconsa. Visst är det nån sorts verb utifrån scones?
Har det något med pizza att göra?
På slöjden säger jag också som i den åldern var östgötska. [ö'schöttska]
Skicka en kommentar
<< Home