Bokmässan: fredag (uppdat.)

Ska vi ta och rapportera om dem jag igår hoppade på och intervjuade, kanske?

Anders & Måns, Kalle Lind, Erik Blix, Linda Skugge, Mark Levengood, Jonas Hallberg, Martina Haag, Sören Olsson & Anders Jacobsson, Lasse Åberg, Ann Westermark, Charlotta von Zweigbergk, Plura, Patrik Hadenius, Gnesta-Pelle, Glenn Hysén, IT-mamman, Tomas Ledin, Joakim Langer, Alexandra Charles och Gabriel Byström. Men Lasse Brandebys intervju försvann i ett batterihaveri.

Den suddigaste i mitten är Catharina Grünbaum på Park-vimlet! Jag och Anna Toss gjorde vågen och krälade på golvet framför henne och bedyrade hennes kompetens och skicklighet.

Två av de påhoppade var rejält berusade, visade det sig när jag väl hade stuckit micken i ansiktet på dem. En av dem hanterade fyllan genom att blicka ut i fjärran och sakta upprepa ordet ”bok”.

– Booook. En booook. Javetinte. Boook? Een bok. En book.

Den andra vinglade till och högg tag i micken och vrålade sedan ett boktips så högt att mina hörlurar flög av mig. Den boktiteln måste jag nog köra genom CSI:s antiskrikfiltreringsmaskin för att kunna tolka.

Eftermiddagsbloggträffen med räkmacka var som vanligt en fascinerande tillställning där gamla bekantingar möter nya ansikten och det alltid visar sig vara snudd på omöjligt att tilltala någon med riktigt namn istället för med bloggalias.

Två besvikelser i räkmackan. Exhibit 1: En stor klump besk mittendel från salladshuvud. Exhibit 2: Grovt bröd med frön som förmodligen ska neutralisera majonnäsen.

På kvällen skulle jag dela ut priset för Årets Nättidskrift, men åkte åt fel håll med spårvagnen och sprang sedan halva Göteborg runt för att leta efter en taxi tillsammans med Anna Toss, som på ett mycket underligt (och världsvant) sätt vandrar omkring mitt i trafikerade gator hela tiden. När vi väl kom fram till prisutdelningen hörde jag speakern säga:

– ... men prisutdelaren har tyvärr inte kommit än ...

Med låtsad pondus kastade jag mig upp på scenen och med en smacktorr mun läste jag upp motiveringen och delade ut priset till Taffel.se. Vinlusen kom och tog emot bukett och diplom, varefter jag föll ihop i en liten svettig, vinsörplande hög.

Med salte Stellan och IT-mamman gjorde vi sedan stan osäker genom att gå mitt i gatan, prata göteborgska, prata med dörrvakter och besviket sucka ”det var bättre förr”. Kändisdensiteten på Park var nämligen 0,23 ‰.

French mohito mojito [frentsch mohiiito] med grönsaker som lade sig som små tandsmycken i hela munnen.

Uppdatering på lördag eftermiddag
Jag är på väg hem i ett tåg som inte är X2000. Redan efter 45 sekunders resa stod vi stilla och konduktören meddelade att vi både hade signalfel och spårproblem. Men resten är jag faktiskt helt ovan vid i dessa dagar:

• Det finns inga eluttag någonstans. (Jag har nu 13 minuter kvar på batteriet.)
• Det finns inte internetvågor. (Gör ju inget, mitt modem är så bra så.)
• Dörrarna mellan vagnarna kräver tyngdlyftarmuskler som funkar i sidled. (Check.)
• Restaurangvagnen har inget nummer utan är bara ”den mellan 13 och 14”.
• Restaurangvagnen stängde i en halvtimme för personalbyte.
• Restaurangvagnen byggdes 1963, men är ombyggd i sekelskiftesstil.
• Restaurangvagnen har roibuste, grönt te och viagrate (ginseng). Men inget svart te – vilket enligt utsago är en medveten ”miljödrive”.
• På varje station meddelar konduktören att passagerarna i sista vagnen måste gå framåt i tåget för att få kliva av på en plattform. (Jag laddar redan.)

Förutom det där med teet, är allt jättespännande!

Dyrchokladen som jag köpte, var däremot gammal och trist.

Stolarna hör inte riktigt till stilen, va?