Jag bor på finhotell och tittar på arkitektur
I våras hamnade jag på ett skumt patientmotellhotell i Göteborg – med möbler som hade rödmålade naglar och antika muskelmaskiner med damm överallt. Igår installerade jag mig helt tvärtom i ett gammalt, fantastiskt hotell i Sundsvall.
Jag provsprang här tyst som en indian Usain Bolt och höll på att få en öppnande dörr i ansiktet som vore jag Chaplin.
Här borde jag väl gå i en frasande krinolin och ropa på Clark Gable.
Här borde jag väl träna mina förtvinande muskler.
Min säng, min dator, mina hundra miljarder sladdar och temuggen. Samt ett meterlångt ... pomadaskydd?
Och mitt i allt som är fantastiskt, har någon länsat minibaren inför min ankomst. Magnus Uggla hade förstås omedelbart ringt och bett om ett nytt rum. Jag stängde bara försiktigt så att inget skulle rubbas och satte sedan på lite tevatten.
Och nu: stadsplaneringsakuten!
Huset där borta är Sundsvalls Stadshus 1899. Det byggdes i två omgångar med en brand emellan av arkitekten Birger Oppman 1865 och arkitekten Andreas Bugge 1891. (De gamla bilderna här kommer från Sundsvallsminnen.)
De tre som inte är gulnade är från 1800-talet, det sista är från 1915.
När jag nu läser på om huset och dess storslagna arkitektur, famlar jag bland ord och uttryck som
Sundsvalls Stadshus idag. De små friggebodiska ciborierna kontrasterar kraftfullt mot huvudbyggnadens fialer, samtidigt som fristående mezzaniner accentuerar torgets kvaderstenar ... kanske?
Jag provsprang här tyst som 
Här borde jag väl gå i en frasande krinolin och ropa på Clark Gable.
Här borde jag väl träna mina förtvinande muskler.
Min säng, min dator, mina hundra miljarder sladdar och temuggen. Samt ett meterlångt ... pomadaskydd?
Och mitt i allt som är fantastiskt, har någon länsat minibaren inför min ankomst. Magnus Uggla hade förstås omedelbart ringt och bett om ett nytt rum. Jag stängde bara försiktigt så att inget skulle rubbas och satte sedan på lite tevatten.Och nu: stadsplaneringsakuten!
Huset där borta är Sundsvalls Stadshus 1899. Det byggdes i två omgångar med en brand emellan av arkitekten Birger Oppman 1865 och arkitekten Andreas Bugge 1891. (De gamla bilderna här kommer från Sundsvallsminnen.)
De tre som inte är gulnade är från 1800-talet, det sista är från 1915.När jag nu läser på om huset och dess storslagna arkitektur, famlar jag bland ord och uttryck som
- konstrikt utformade smideskonsoler över dubbeldörrarna
- kraftiga risaliter som ytterligare förstärker den centrala betydelsen för att skapa den pampiga inramningen
- putsarkitektur
- lisener
- mittpartiets betoning och lanternin
- takfotens konsolfris
- fönsteromfattningarnas listverk
- fönster med avgjord renässanskaraktär
- slätputsad attikavåning och en takfot utan en gavelfronton
- platt konstruktion med överljus av säteritaksmodell
- skulpturgrupper som kröner de bägge mittrisaliterna.
Sundsvalls Stadshus idag. De små friggebodiska ciborierna kontrasterar kraftfullt mot huvudbyggnadens fialer, samtidigt som fristående mezzaniner accentuerar torgets kvaderstenar ... kanske?Låt höra nu – är jag ett gammalt surkart som inte tycker att detta är estetiskt tilltalande? Eller är jag bara avundsjuk för att jag också vill ha en korvmoj i trädgården?
Uppdatering
Kolla!
Man kan tappa en skruv, tappa förståndet, tappa kilon, tappa håret och tappa ledningen. Och i Sundsvall tydligen sitt vänstra öga snett nedåt. Foto: Lena, North of Sweden
Ok. Här kommer poseringen i trappan.
Vad gör man inte för sina kommentatorer?
Uppdatering
Kolla!
Man kan tappa en skruv, tappa förståndet, tappa kilon, tappa håret och tappa ledningen. Och i Sundsvall tydligen sitt vänstra öga snett nedåt. Foto: Lena, North of SwedenOk. Här kommer poseringen i trappan.
Vad gör man inte för sina kommentatorer?
24 Reflektioner:
Det finns planer på att göra om stadshuset till ännu en krämargalleria (för att du ska få en uppfattning om ambitionsnivån i den här stan).
Ojoj då!
Men var har man då stadshusaktiviteterna?
Bokrekommendation
Oscar Knaust:En krögares gesällvandring
Har en gång i tiden lånat den på Eskilstuna Stadsbibliotek. Hoppas den inte är utsorterad idag
Du utökar min allmänbildning.
Nu har jag kollat med Wikipedia och vet vad ciborium, fial och mezzanin är. Tack
Aa, Örjan har listat ut hotellets namn: Knaust.
Ur Wikipedia:
Knaust var det fina hotellet i Sundsvall på träpatronernas tid, känt för sin stora solfjädersformade trappa i carraramarmor mitt emot entrén, där man gärna skålade in nyåret och lät större sällskap fotograferas. En vanlig myt är att någon, enligt vissa uppgifter en kung, enligt andra en kavallerilöjtnant, ska ha ridit uppför trapporna men enligt Sundsvalls Tidning är den enda sanningen bakom detta att en ponny tagit sig uppför trapporna och som sedan fick fraktas ner i bagagehissen.
Jag tyckte väl jag kände igen heltäckningsmattan!
Antimakass? I stället för pomadaskydd.
Verkligen snyggt! Sådana där hotell känner man sig uppfriskad av. Eller JAG känner mig uppfriskad av. Jag behöver visserligen bara några dagar på en scandic hotel för att tycka att det var ett trevligt miljöombyte ;).
Har du slutat med radiorierna?
Bara avundsjuk? ;-)
Ska du kolla in fina hotell, ska du åka till Las Vegas! Jag har inte landat mentalt än efter hemkomsten ...
Ah - Knaust! Där hade min mormor och morfar ett större familjejippo när jag var 5 år. Tjusig middag och jag hade stor roseet i håret och små lackdojor och vita sockor. Skär klänning däremellan. Jag tyckte att det var kallt om benen och klagade för Mamma att jag ville ha långstrumpor. "Det ska vara kortstrumpor för att du ska vara fin" sa Mamma. Då yttrade jag ilsket - och detta har sen varit min maxim genom livet när det gäller att klä sig - "Är det fint att frysa?"
När Lille Maken var Lille Fästmannen gjorde han en repöving i Sundsvall. Jag kom upp och hälsade på och vi bodde på Knaust. Vi minns ännu deras fenomenala wienerbröd till frukosten. Spröda och med en lätt sälta - ojojoj. Har dom fortfarande såna kanonwienerbröd, Lotten? Sen åkte vi runt till mina gamla fastrar, mostrar och onklar och visade upp Lille F. och kort efter var alla dessa släktens geronter döda, så det var i grevens tid, faktiskt, säjer Ökenråttan.
Mitt i all denna bliss kring arkitektur, tänker jag bara på dina röda cirklar och pilar!
Sådana skulle jag också vilja (KUNNA!) göra.
Tacksam för en lektion vid lämpligt tillfälle!
Jag vet inte vad det pågår för stadshusaktiviteter i Stadshuset numera, allt jag vet är att man på eftermiddagarna kan dricka trevlig öl och är trevlig mat där på baksidan och på nätterna dansa sig svettig i självaste spegelsalen. Sundsvalls kommunhus är en rödorange skapelse i plåt som ligger vid busbacken vid norra infarten till stan ... suck.
Nej, jag har inte slutat med radiorierna, Jessika -- jag har bara inte råd att jobba där mer än tre dagar i veckan. (För att ni ska förstå: för två dagars föreläsning tjänar jag mer än en hel månads radiorier. Och jag är inte överbetald som föreläsare.)
Råttan: Jag missade wienerbröden, men ska i morgon berätta om min frukost. Med croissanter!
Nu ska jag ut och kolla in Stadshusets baksidas öl, tack Johanna!
Om Stalin och Liberace hade byggt stadshus tillsammans hade det sett ungefär så här.
Då får jag ju säga att Sundsvalls stadshus är klart snyggare – även *med* korvkioskornament.
Jag väntar på bilden.
Från Din egen utlånade kamera
Lotten som stilig primadonna i den magnifika trappan.
Klickade för snabbt ang primadonna-bilden.
Hälsningar
Örjan
Uj, där försvann kommentaren. Provar igen, för det var viktigt: Erkänn att du åkte på ledstången! Erkänn!
Inget skönhetsråd i Sundsvall?
Men en egen korvmoj i trädgården är väl inte fel; bara den kommer med nödvändig personal ...
Självklart har jag åkt på ledstången. Men jag måste säga att som vuxen är det liksom inte en lika hissnande känsla.
(Ja, hisnande kan stavas med ett eller två s. Och i just trappor är väl två lämpligare?)
Hej du, jag trodde du lovade mig cred för ölbilden jag tog!
Tack för igår, för övrigt, det var en givande kurs. Jag märker redan att mina mejl har fått en ny fräschör!
Förlååååt, Lena, jag är bara slarvig these days. Och onykter. (Ska fixa.)
Tack, tack!
Hevv ä najs tripp håume! (Engelska skrivregler får bli nästa kurs!!!)
Lotten i trappan,
Tack för det.
Men
Hon är ju utan basket-dojor!
Är det då verkligen Lotten?
Jag trodde att Lottens basketknän hade konkat in men vet inte riktigt..
Skicka en kommentar
<< Home