Sicken krock

Kl. 06:46
Iklädd cykelhjälm är jag på väg till radioredaktionen på min djefla mans 51 år gamla cykel. Jag försöker hålla lagom fart så att jag inte är dyblöt av svett när jag är framme utan bara lite lagom fuktig under armarna.

Det är lätt uppförsbacke och jag cyklar på en cykelbana som är målad på en trottoar. I öronen har jag ”min” radiokanal, där jag hör programledaren säga att ”om några minuter kommer Lotten Bergman in i studion”, vilket är lika absurt varje gång.

Kl. 06:47
Precis när jag ska köra fram bakom ett hushörn, kommer en främmande man från höger i susande fart på en modern cykel med spoilers och extralysen. Swoooosch.

Jag ställer mig på den 51 år gamla bromsen.

Jag är röd pil. Den främmande mannen är gul pil.

Kl. 06:48
Jag ser hur mitt framhjul nuddar den främmande mannens vänstertrampa och hur hans cykel tvärstannar och mannen – precis som när små barn som cyklar omkull – dråsar i marken. Han har ingen hjälm, och jag tänker ”faaaan” och sedan snabbt ”högerregel?”. Den okände mannen tänker förmodligen ”aaaaaj”.

Kl. 06:49
Följande s.k. dialog utspelas:

– Ojojojjojojoj, hur gick det med dig? säger jag, stillastående på fötterna, helt i balans.
– Mmm, säger den på alla fyra stående, okände mannen.
– Är du ok?
– Ja, säger mannen och reser dig upp medan han blänger otroligt argt åt mitt håll.
– Men ... har du ont?
– Nej, säger mannen och tittar på sina handflator, som liksom naglar och nagelband är fasligt svarta, smutsiga och inoljade.
– Är det säkert?
– Ja.
– Har du en tid att passa? (Jag har just bestämt mig för att han är bilmekaniker på ett ställe där de börjar jobba 07:00.)
– Ja.
– Men oj, titta på ditt hjul!
– ...

Kl. 06:50
Den okände mannen och jag stirrar på hans bakhjul, som ser ut som en lam åtta.

– Vill du att jag ringer efter en taxi?
– Nej.
– Har du mobiltelefon?
– Ja. (Han visar mig den med ännu en ilsken blick.)

Kl. 07:15
I radiostudion berättar jag direkt ut i etern att jag har krockat och att jag har lite ont i vänster tumme samt att den okände mannen har smutsiga händer och antingen är bilmek eller nyss bytte kedja på sin cykel och att om någon lyssnande bilverkstad saknar en av sina anställda, så är det jag som har kört omkull honom.

Kl. 07:20
En arg man ringer till radion och säger:

– Hej Lotten. Hur vågar du svärta ner en hel yrkeskår! Tror du att bilmekaniker är smutsigare i största allmänhet? Va?

Kl. 08:15
Jag och programledaren påstår glatt i radiostudion att bilmekaniker har svarta händer, att alla sotare är smutsiga och att tyskar är rödfnasiga och dricker öl samt att alla på Hawaii har bastkjol.

(Ingen sotare, tysk, öldrickare eller hawaiian ringer.)

Kl. 08:20
Ännu en kränkt man ringer in till radion och säger:

– Så det är ok att prata skit i radion men inte att ha skitiga händer? Va??? Va??? Va???

Jomen så här är det ju, att

• alla finnar har lusekofta
• alla amerikaner räknar matematik på kulram
• alla bilmekaniker älskar inredning
• alla gamla tanter har brallorna nedhasade och visar halva trosan
• alla fransmän är fotbollshuliganer
• alla orienterare är hjulbenta
• alla allergiker är roliga
• alla radiolyssnare har potatisnäsa.

Oj hoppsan! Kränkningsklubben är nästan fylld! (Men fyll gärna på mer fler kränkningar.)