Barnkalas (huäääääärk!) (bilduppdat.)
Det är två timmar till åttaårskalasets början.
Det är bara två timmar tills huset fylls av 22 barn.
Det är blott och enbart två timmar kvar av livet som jag känner det idag.
Det är hattkalas – alla barn ska komma iklädd hatt, annars slänger vi ner dem i de mörka källarvalven. Vi tar bild på dem när de anländer och skriver sedan ut bilderna och klistrar fast på godispåsarna som vi sedan gömmer i trädgården. Alla letar gemensamt efter påsarna under tjo och tjim och blir ... förkylda och fulla av lunginflammation eftersom det regnar och alla påsar kommer dessutom att bli kladdkletiga av skumgodis som bubblar upp som The Blob.
Men om fyra timmar och fem minuter är det över!
-----
Uppdatering:
Mystiskt. Antingen var huset förtrollat eller så har vi fått rutin på barnkalas.
Några av hattarna som kom på besök.
Alla barn hade hatt. Jag hade hatt. Mormor hade hatt. En kille tog av sig sin hatt och bad om att få bli nerkastad till lejonen. Endast ett barn glömdes bort av sina föräldrar när det var dags för hämtning och endast fem barn hade glömt att säga att de skulle komma men kom i alla fall.
Den djefla mannen sorterar godis till fiskdammen. Det var lite som när vi plockar blåbär.
Åttaåringens födelsedagshatt.
Vad var det listigaste? Jo, att vi inte hade planerat några som helst aktiviteter. De kom 12:00, de fastnade framför Linus på linjen i några minuter, de jämförde hattar och kallades sedan till korv & bröd, tårta och bullar och sedan satt de där i nästan en hel timme och pratade. Barnen samtalade! Vi vuxna stod och var behjälpliga med omkullvälta glas och en på klänningen nedramlad tårtbit.
– Vad gör vi nu? sa ett barn kl. 13:05.
– Precis vad ni vill! sa vi.
Swooosch, var alla borta. De byggde torn, de spelade kort, de tittade på Linus på linjen, de kröp upp i Tioåringens säng och myste. (Skrffn, måste byta lakanen där, nästan alla barn har katt eller hund och det går ju inte an att ha det i sängarna hemma hos en allergiker.) Sedan var det fiskedamm (vi förbereder med ”felfiske” som stövlar, blöjor, toapapper och sådant så att det blir lite mer spännande) och så gick nästan alla hem kl. 14:00.
Hattkalaset när nästan alla hade ätit två tårtbitar var.
Pfuh. Det här kan jag göra om. Om ett år eller så. (Tag detta uttalande med en rejäl nypa salt.)
Det är bara två timmar tills huset fylls av 22 barn.
Det är blott och enbart två timmar kvar av livet som jag känner det idag.
Det är hattkalas – alla barn ska komma iklädd hatt, annars slänger vi ner dem i de mörka källarvalven. Vi tar bild på dem när de anländer och skriver sedan ut bilderna och klistrar fast på godispåsarna som vi sedan gömmer i trädgården. Alla letar gemensamt efter påsarna under tjo och tjim och blir ... förkylda och fulla av lunginflammation eftersom det regnar och alla påsar kommer dessutom att bli kladdkletiga av skumgodis som bubblar upp som The Blob.
Men om fyra timmar och fem minuter är det över!
-----
Uppdatering:
Mystiskt. Antingen var huset förtrollat eller så har vi fått rutin på barnkalas.
Några av hattarna som kom på besök.
Den djefla mannen sorterar godis till fiskdammen. Det var lite som när vi plockar blåbär.
Åttaåringens födelsedagshatt.Vad var det listigaste? Jo, att vi inte hade planerat några som helst aktiviteter. De kom 12:00, de fastnade framför Linus på linjen i några minuter, de jämförde hattar och kallades sedan till korv & bröd, tårta och bullar och sedan satt de där i nästan en hel timme och pratade. Barnen samtalade! Vi vuxna stod och var behjälpliga med omkullvälta glas och en på klänningen nedramlad tårtbit.
– Vad gör vi nu? sa ett barn kl. 13:05.
– Precis vad ni vill! sa vi.
Swooosch, var alla borta. De byggde torn, de spelade kort, de tittade på Linus på linjen, de kröp upp i Tioåringens säng och myste. (Skrffn, måste byta lakanen där, nästan alla barn har katt eller hund och det går ju inte an att ha det i sängarna hemma hos en allergiker.) Sedan var det fiskedamm (vi förbereder med ”felfiske” som stövlar, blöjor, toapapper och sådant så att det blir lite mer spännande) och så gick nästan alla hem kl. 14:00.
Hattkalaset när nästan alla hade ätit två tårtbitar var. Pfuh. Det här kan jag göra om. Om ett år eller så. (Tag detta uttalande med en rejäl nypa salt.)
28 Reflektioner:
Det är när jag läser såna här inlägg jag blir såå tacksam över att mina barn är vuxna! :)
Jag, med!! Fast vi hade fördelen av att barnen fyllde år (4 dagars mellanrum) en bättre tid på året, i maj.
Då var det möjligt att vara ute och leta piratskatter.
Du kan få låna min trädgård, här är det minusgrader idag. Men huset vill jag behålla själv, tack.
Hatt-tema låter dock trevligt.
Hatttema! Varför är inte jag bjuden? Jag har en fantastiskt fin röd hatt.
hehe, ser fram emot Alvas första riktiga kalas men som det verkar så lär man utveckla en annan inställning till det hela med tiden..
(prenumererar du på extra jobbiga wordv.?? alltid dubbelt så jobbigt här än nån annanstans)
Wv: qladh
Är det en felstavning för "glad" (fattas en krok på första bokstaven)
eller handlar det om kladd?
Eller är det en kortform av choklad?
Verkar vara barnkalasrelaterat iaf.
Vi hade 8-årskalas i höstas. Vi kan inte bjuda hela klassen, 28 stycken insåg vi. Vad göra? Nått litet o mysigt? Övernattningskalas?! L bjöd 5 kompisar en fredagkväll. Hahaha! vad hade vi gjort. De var glada o höga hela aftonen o ville inte somna.... Vi föräldrar vaknade när vi hörde hur de dundrade upp för trappan efter lite sömn.
-Är det nån som kan digatalklockan?-Nää... vad är klockan när det står 06.25? (vi har bara klocka på micron i köket)Vi insåg att det skulle bli en LÅNG fm, gästerna skulle bli hämtade klockan 10....
Ni kommer somna gott i kväll! Lycka till!
Känslan när det är över är bara så fantastisk.
Dottern hade 10-årskalas en vecka före jul. 12 glada tjejer gjorde pizza, lekte dansstopp, tävlade i konsten att snabbast äta en mumsmums utan hjälp av händerna och dansade limbo. Sedan avslutade de med att vräka i sig godis och titta på Ella den förtrollade.
En tjej blev kvar, hon skulle sova över. Ta fram extrasäng, baxa, bädda, fnissa, prata. Äntligen tystnad. Jag och M skulle precis till att somna. Då kommer dottern: "xxx kräks".
Jag blundade och hoppades på ett mirakel, men nej.
Detta lär du i alla fall slippa!
Barnkalas är bara något som personer som inte har barn uppskattar.
Grattis till att ha överlevt kalaset, Lotten... för det har du väl?
Du sitter troligtvis och lägger in kort på tjugotvå hattbarn, med serpentiner i håret (osäkert om serpentinerna ligger på dig eller barnen, men vi får väl se på bilderna hur det var egentligen).
Apropå temabarnkalas.
En av mina bröder och hans fru anordnade en gång ett barnkalas med deckartema när barnen var i 10-12 årsåldern. De hade sedan ordnat med en massa ledtrådar (blodfläckar etc.) runt om i huset. På vinden fanns t.o.m. ett lik (en overall stoppad med kläder och med byxbenen nedstoppade i stövlarna).
Jääättehemskt, späääännande och kul tyckte barnen. Det lär ha talats länge om detta kalas runt om i bygden. Det är faktiskt ett kalas jag gärna hade varit med om.
Jag har överlevt!
Även om jag överlevde och till och med tyckte att allt hade varit ok upptäckte jag kl 14:15 att jag stank svett som en gammal bonde.
Stressfaktorn, va?
Jag brukar orka med barnkalas i 90 minuter för att sedan vara helt jävla slut. Jag brukar svära på diverse sjukdomar att jag skulle ha mer ork utan dem etc., medan andra säger att nej nej barnkalas är utmattande. Antar att två timmar är den godtagna tiden för vad som anses human längd på ett barnkalas för en vuxen.
Nu kommer jag att svära i kyrkan:
Känsliga läsare varnas!
När jag läser Ditt kalasreportage dyker ett 40-årigt minne upp.
Vi hade för cirka ett år sedan flyttat in i ett nybyggt villaområde, Rydebäck söder om Helsingborg, lagom länge för att bli vän med grannarna. En av dem, en sjömanshustru med en enda 8-årig dotter bad mig att hjälp henne med födelsedagskalaset.
Strax innan hade vår äldste son (1/3) fyllt 7.Mina minnen av dessa pojkkalas var att det gällde att vara rustad till tänderna med strukturerade tävlingar och aktiviteter,för så fort man slappnade av och vände ryggen till låg alla i en hög på golvet och slogs med glädje och frenesi!
Döm därför om min FÖRVÅNING när jag, något försenad, ja just, finner 10-12 sedesamma FLICKOR sitta samtalandes kring ett vackert dukat bord...
När vi sedan 4 år senare flyttade till vårt nuvarnde hus, visade det sig att den egenheten att man kan springa RUNT, 10 m nere, sedan upp,10 m uppe och så ner igen, var underhållning nog. Efter två timmars rundgång var kalaset slut.
Och mycket lyckat.
MEN
När den djefla mannen skulle fylla 11, efter mitt 40-årskalas, ville han plötslig bjuda nästan bara flickor, och att det skulle vara placeringskort och hela köret. Då tappade jag ett ögonblick fattningen!
Sonens 6-årskalas finns för evigt inristat i mitt minne. Och i somliga av möblerna och väggarna i klädskrubben på övervåningen. Jag var färdig för vård efteråt.
För övrigt är det mest bra kalasminnen. När jag tänker efter har det ibland varit gråt och obegripliga konflikter på tjejkalasen. Nu tänker jag inte efter mera.
Nä, nu fattar jag inte igen. På vilket sätt liknar godissortering och blåbärsplockning varandra?
jösses, till vårt första kalas som alva liksom inte fattade ett juta av så hade jag glömt ordna fiskdamm!! OCH det fanns 3- och 4-åringar på plats. Ungarna sa inget men fädrarna var skitsura..
Snyggt foto det sista, är det en välkänd bloggare i plommonstop där i bakgrunden?
åh en jobbig WV till!!!???
Blåbärsplockning: ett bär i hinken, ett bär i munnen, ett bär i hinken, ett bär i munnen ...
Jahadå, visst syns plommonstopet -- fast suddigt -- där i bakgrunden.
Och vi är JÄTTEGLDA för att Lillebror vill ha kalas på annan ort (Laserdome) för sina 20 kompisar...
Eller så är vi JÄTTEGLADA.
Eller JÄTTEGILDA?
Ha! Och visst fanns/finns det väl en parfym som heter Gilda?
Det har inte varit så att ungarna på de kalas jag har varit har varit hemska eller så men 12 ungar mellan 2 och 8 år, det är ljudnivån för egen del. Men ungarna har dunderkul på det sätt som jag tänker mig att ungar förtjänar att ha kul. Nu senast var det spökhus i födelsedagsbarnets källare. Succé. Det var tårta, glass, coola ljus, mer tårta, kakor, film. Efter två och en halv timme somnade en unge i soffan.
Oj, jag får flashback från våra flickors kalas. Men nu är dom större och antalet blir mindre och mindre. Nu handlar det om pyjamas, popcorn och rullar. Eller finare mat.
...grrrjavillhaettsåntskafferi...
(Supergiadan och jag är ännu inne på vår testkörningsmånad, men det verkar bra. Tar lite lång tid att få upp ångtrycket till mjölkskummning bara. Tycker ja, trallala. Återkommer.)
Huskorset: Skafferiet byggde jag av sånt som fanns i källaren: två Billysar, ett Ivarskåp, en massa plankor och en gammal toadörr från när huset föddes 1932.
(Det var fem år sedan och jag har fortfarade inte fått dit lister och bara målat med grundfärg. Skrrrnnnf.)
Oh, inspirationen flödar - jag har sett en lagom dörr ligga och skräpa i källarn! Braaa tips, tack!
Skicka en kommentar
<< Home