Julkalendern den 13 december 2007

Gårdagens vinnare blev Discobollsstudiomannen, som gissar fel och sällan och inte ens rimmar men ändå har tur. Livet är bra grymt. För er andra, alltså.

Julkalenderns programförklaring finns för nybörjare här i första luckan. Men nu mot lucialuckan, som inte alls innehåller nån lucia.

------

Jag tänker ibland på Shakespeares syskon. Hur de levde, vad de åt, om de skrev, om de fick barn som skrev och om de i sin tur fick barn som skrev. Eller om barnafödandet faktiskt hindrade dem att skriva. Man måste naturligtvis fortsätta att föda barn, men inte tio eller tolv när två eller tre var räcker bra. Varför fäster jag nu så stor vikt vid att man ska skriva böcker, när det fordrar så stora ansträngningar, kanske förmår en att mörda sin moster, nästan säkert kommer en att bli försenad till lunchen och kan vålla att man hamnar i mycket allvarliga gräl med en del i alla avseenden trevliga personer? Låt mig då genast bekänna att mina motiv är själviska – jag tycker mycket om att läsa och skulle därför vilja att ni inte tvekar en sekund med att gripa er an med vilket ämne som helst. För av detta kommer litteraturen att bli bättre – böcker har för vana att påverka varandra. Nej, nu måste jag stänga om mig och skriva för brödfödan och inte stå här och filosofera. Jag är strax färdig med några sådana här texter, som jag kommer att få fem hundra för:

För att markera rummets höjd och den vitrappade betongen står trappan till loftet vinkelrätt placerad. Den stabiliserar de fyra väggarnas kontrast till det lena, vitoljade golvet och takets skulpturalitet. Den välfyllda bokhyllan står i bjärt kontrast till de ljusa sommaröverdragen av linne. Den låsta dörren främjar den tysta tryggheten och skaparkraften.

----------
Ja, detta var ju komplett motsägelsefullt. Hm. Jag är i schtoorschtan och jobbar och föreläser hela långa dagen, men ska försöka ta många långa bensträckare och se till att ni håller er på banan.