Julkalendern den 6 december 2007

Gårdagens vinnare blev Huskorset, även om nästan alla som gissade, antigissade och ogissade borde vinna både guld och regnskogar. Men om det är någon som vill ha en bok av gårdagens hemlisbloggare, så mejla mig – jag har fyra dubbletter. (Eller låna på biblo om ni är mejlblyga!) Uppdatering: Ica, Agneta, Bim och Studiomannen fick de fyra.

Julkalenderns programförklaring finns som ni vet i första luckan. På det sjätte smäller det visserligen inte, men i alla fall:

     – Han är ju fin i baken, Sjuan.
     Jag måste le eftertänksamt åt hennes nybörjartakter. Liggsårets kanter var rödfnasiga. Sjuan verkade inte känna något när jag lät mina fingrar undersöka kraterns djup. Jag förde ner ett finger och bestämde mig för att rengöra såret med tuss och pincett. Jag suckade sedan:
     – Ta i här!
     – Kan han verkligen inte höra oss? viskade hon upprymt.
     Sjuan skulle vändas så att vi kunde byta de våta blöjorna mot de nya, torra. Och just som de kommit på plats puttrade en gnutta avföring fram ur honom. Så förargligt. Det rann som grovt snus nerför baken.
     Efter den malören log vi kamratligt mot varandra, hon och jag, och så tog jag fram min dubbla korvmacka ur nattskaffningen.

     Och jag, Kalle Dussin, som spelade i årets sammandrabbning. Vrålet från läktarna var öronbedövande.
     – De e Nian va?
     – Just de, Nian, vrålade jag. Ni får ta backarna! Ge jävulen i min gubbe!
     Tränann fram och tillbaka som ett vilddjur utmed sargen, lite klumpigt men febrilt. Han kunde avbryta uppladdningen inför en viktig match genom att resa sig upp i omklädningsrummet och sjunga gamla schlagerlåtar. Härtill basades med fjärten och de långa, fingerlika tårna knäppte finurligt.
      Vi slog oss för knäna av belåtenhet.

Denna text bygger mest på stilen, inte lika mycket på finurliga ledtrådar. Men vad gör väl det? Ni har ändå ingen aning, eller hur? (Textanalys, någon?)

Facit.