Julkalendern den 8 december 2007

Gårdagens vinnare blev Statistikern, vilket kommer att skapa trevlig turbulens i dennes lilla julkalendergissarkollektiv. (Erikapik var med liten marginal först med rätt svar.) Glädjande var att flera nya namn dök upp; jag är ledsen att plommonstopet inte valde en av dem. (Det där är bara sådan man skriver och säger. Jag är inte ett dugg ledsen – jag kan ju inte styra över slumpen.)

Julkalenderns programförklaring finns fortfarande i första luckan. Men nu dag åtta!

Jag älskar att äta ute. Men jag har aldrig begripit mig på varför notan kommer i slutet av måltiden. Pengar är nämligen två helt olika saker före och efter maten.
”Vad är det här? Hur gick det här till?” sa Jerome.
”Vem har ätit så här mycket mat?” sa David.
”Det här måste vara fel, vi kan inte köpa all denna mat, vi är ju inte hungriga nu” sa jag.

Och ta det här med att ta resterna med hem till hunden. Man viskar sin begäran om en påse lite generat till servitören, för antingen gick man på restaurang utan att vara hungrig eller så har man valt ett osedvanligt dumt sätt att köpa hundmat.

För att inte tala om matlagning på tv. Varför har man det? Jag känner inte doften av maten. Kan inte äta den. Kan inte smaka på den. I slutet kan jag visserligen titta på den när kocken håller upp den mot kameran.
”Titta så gott! Tack för att ni tittade när vi lagade mat! Hej då!”

Apropå mat. Ta superhjältar. Ta mannen av stål! Vem bestämde att han skulle heta Stålmannen? Herr och fru Kent? Och har han några av våra problem? Räksallad i mungipan? Gaser ... kan han fisa superfisar? I underkläderna som sitter utanpå kläderna? Eller går han tillbaka i tiden och låter helt enkelt bli att äta? En sak är klar, han har då inga problem med svåröppnade pistagenötter.

Nej hörni, kanske skulle man ta en öl och en Janssons på detta?