Sovmorgonslördag med basketmatch och frisyr
Jag har aldrig sovmorgon. Inte ens när jag har sovmorgon, har jag sovmorgon. Jag somnar för sent och vaknar för tidigt. Förmodligen kommer jag att i åttioårsåldern att tappa bort mina glasögon i de vallgravsdjupa rynkorna som av sömnbristen fårat mitt ansikte.
Igår var vi på ”Herrkalas” hemma hos Bästisgrannen. Det var hennes nyblivna tioåring som hade bjudit in, så det vankades slipsar, mustascher, tacos, läsk och tårta samt en kopp kvällste. Ni hör, det var inte något hängande i kristallkronor och spyende uti buskarna utan bara ett väldigt sansat firande. Jag doppade en silverserpentin i guacamolen, annars var det lugnt.
I morse vaknade jag kl. 09:49. Detta tål att upprepas, så det gör jag.
I morse vaknade jag kl. 09:49.
Jag tror att jag sov så länge senast 1990. Problemet med att vakna elva i tio är inget stort; man bara sträcker på sig, öppnar ögonen och börjar fundera på frukost. Om man inte – som jag – skulle klippa håret kl. 10:00.
– Klockan är inte så mycket! sa jag högt till mig själv, och rusade upp.
Nu var den ju visst så mycket. Omaka strumpor, obekväma trosor som råkade ligga närmast, skitiga jeans, Olles t-shirt och Fjortonåringens munkjacka (nej, ingen bh, visst är jag hipp) krängdes på. Nere i köket fanns det inget nygjort te. Inget upptinat bröd. Två snabbrostade mackor med svettig ost åt jag i bilen, drickandes gårdagens te uppvärmt i mikron – swoooosch iväg! Klockan 10.03 började jag klippas.
Nu är jag nyklippt och uppfluffad och vacker som en sovmorgonsdag. Det ska jag vara till halv tre, då jag förstör fluffet i flätor eftersom vi då börjar värma upp inför matchen mot serieledarna NUBF. Hu och usch. I basket får man vara tolv spelare på matcherna, men bara fem på planen. Idag är motståndet så hårt att vi inte kan tillämpa vår gamla vanliga princip att alla ska få spela lika mycket – idag är det en kamp på liv och död. Eller kanske bara om en vinst, när jag tänker efter. Men alla kanske inte ens får spela, några kanske sitter på bänken i 40 spelminuter. (Fast sedan ska vi ha basketparty, och då får alla vara med ... men nej, det är ingen tröst. Om man inte har fått spela en enda minut är man arg i flera timmar.)
Nu ska jag dopa mig med bisketti och föttesås.
Igår var vi på ”Herrkalas” hemma hos Bästisgrannen. Det var hennes nyblivna tioåring som hade bjudit in, så det vankades slipsar, mustascher, tacos, läsk och tårta samt en kopp kvällste. Ni hör, det var inte något hängande i kristallkronor och spyende uti buskarna utan bara ett väldigt sansat firande. Jag doppade en silverserpentin i guacamolen, annars var det lugnt.
I morse vaknade jag kl. 09:49. Detta tål att upprepas, så det gör jag.
I morse vaknade jag kl. 09:49.
Jag tror att jag sov så länge senast 1990. Problemet med att vakna elva i tio är inget stort; man bara sträcker på sig, öppnar ögonen och börjar fundera på frukost. Om man inte – som jag – skulle klippa håret kl. 10:00.
– Klockan är inte så mycket! sa jag högt till mig själv, och rusade upp.
Nu var den ju visst så mycket. Omaka strumpor, obekväma trosor som råkade ligga närmast, skitiga jeans, Olles t-shirt och Fjortonåringens munkjacka (nej, ingen bh, visst är jag hipp) krängdes på. Nere i köket fanns det inget nygjort te. Inget upptinat bröd. Två snabbrostade mackor med svettig ost åt jag i bilen, drickandes gårdagens te uppvärmt i mikron – swoooosch iväg! Klockan 10.03 började jag klippas.
Nu är jag nyklippt och uppfluffad och vacker som en sovmorgonsdag. Det ska jag vara till halv tre, då jag förstör fluffet i flätor eftersom vi då börjar värma upp inför matchen mot serieledarna NUBF. Hu och usch. I basket får man vara tolv spelare på matcherna, men bara fem på planen. Idag är motståndet så hårt att vi inte kan tillämpa vår gamla vanliga princip att alla ska få spela lika mycket – idag är det en kamp på liv och död. Eller kanske bara om en vinst, när jag tänker efter. Men alla kanske inte ens får spela, några kanske sitter på bänken i 40 spelminuter. (Fast sedan ska vi ha basketparty, och då får alla vara med ... men nej, det är ingen tröst. Om man inte har fått spela en enda minut är man arg i flera timmar.)
Nu ska jag dopa mig med bisketti och föttesås.
15 Reflektioner:
Dagen blir besvärlig med en sådan start...
Börja värma upp halv tre? Jag satt precis och funderade på när jag ska pallra mig iväg med mina glada tillrop och torka-svett-handdukar. När börjar matchen egentligen?
Halv fyra. Kom och torka svett:)
Jag har svettats sedan klockan 09:00 i morse. Här har bakats, lagats mat, städats och rakats ben (inte samtidigt). Nu e maten klar tills vi kommer tillbaka. Ska ladda upp med ett stort glas ... vatten:)
När du äntligen lyckas sova så länge....det är väl typiskt. Förresten vad hade du gjort av alla barn i morse, drogat dem? Vi syns halv tre!
Kram Camilla
Vad är föttesås?
Hur nära har du till frissan? Vi talar alltså om 14 minuter mellan säng och friserstol. Ofattbart i min värld.
föttesås skulle jag tippa på är köttfärssås. Med lite fantasi. Så ni spelar hemma idag? Det är nästan så man skulle arslat sig ner och kollat på nån match nu när jag ska bli inbiten basketmänniska också, så länge jag slipper spela. Klippa sig klockan 10 en lördagsmorgon låter inte humant. Då låg jag och snarkade i en tältsäng i Ärla med en katt i ansiktet.
wv: klasskod? kalaskudde? fast mest tänker jag på kaskad. klskd.
VAD, som sagt, är föttesås?
Varje gång jag besöker dig här och du far omkring så där tänker jag att jag bör bli en bättre människa och spela någon sorts boll eller något.
Wv gcaadlml. Det är väl guacamole med silverserpentin.
Liksom Annika funderar jag på om jag borde bli en annan människa, i warpfart liksom.
Men jag får bara huvudvärk, så jag lunkar på lite långsamt istället.
Det hör ju vem som helst att bisketti och föttesås är samma sak som pasketti och tjöfasås (så stavas det, har jag fått lära mig av Jens, 6½ år). Han gillade sjösbä också.
Pssst. Hela basketlaget sitter på fest och sjunger karaoke: Hotel California. Jag säger att jag måste gå på toa. Letar upp en dator. Loggar in med darrande, felplacerade fingrar på tangenterna.
Äsch, de ropar. Det är The House of the Rising Sun. Måste sjunga.
– Oooh.
Hela basketlaget har firat segern (oh yeah) med att i tre timmar sjunga framför en tv med texter. Insikt: många ooooh:n och aaah:n samt yeeeeh:n får de betalt för, textförfattarna.
Hur länge tänker Du sova idag?
Grattis till segern, förresten!
MEN
Vi har ännu inte fått svar på vad föttesås är! (Tydligen rena dopingen!)
Idag är det Manchester United - Chelsea på Canal +
O´yeeeh;
Men det är ju såklart spaghetti med köttfärssås. Och det funkade suveränt som doping eftersom vi vann med 19 poäng mot serieledarna!
Att jag klarade mig så snabbt till frisören är för att det med bil bara är ungefär fyra minuter från dörr till dörr. Vilket är så snabbt att jag ofta kommer försent. Johodå, det är helt logiskt.
Jag sov nog länge igår för att kroppen visste att det skulle bli mindre inatt: kom hem kl. 03 och fick sova till kl. 07.
Emi: Sjösbä måste vara körsbär?
jag sa ju spagetti o köttfärssås ju. :P gruff
Skicka en kommentar
<< Home