Saker som jag skryter om
Jojo, alla gör vi det ideligen och hela tiden. Skryter i förbifarten. Jag gillar det.
– Vilken fin, gammal 1800-talsmonokel, jag är speciali...
– Den påminner mig om min morfar, som var matematiker. Själv hade jag alla rätt på all...
– Min morfar kan gå på lina!
– Som Stenmark. Och när jag var elva vann jag förresten en slalomtävling i konkurrens me...
– Förlåt att jag avbryter, men jag kom just på att jag inte har ansökt om fil.kand.-examen trots att jag har tagit 243 poäng.
Här kommer mitt skryt för dagen. Fjortonåringen löste helt utan problem följande matteuppgift:
Tre klasser skrev samma prov i fysik. 9A med 26 elever hade 17,5 poäng i medel, 9B med 28 elever hade 15,6 poäng i medel. Medelvärdet för alla eleverna var 17,4 p. Vilket medelvärde hade 9C med sina 25 elever?
Mer skryt: kolla bilden på coola mamman som leker monster med de tre minsta barnen. Mina vapen var morr och vift. Deras vapen var snorkel, avloppsrensare, späckhuggare och förstås vatten. Jag blev plaskblöt och det hela dokumenterades av den blixtsnabba Tolvåringen.
Att badrummet är så himla snyggt kan jag däremot inte skryta med, det är ju inte jag som har gjort det. (Den konstfulla benställningen beror på att genomblöta jeans är synnerligen obekväma att röra sig i. Monstret frös.)
Kom ihåg: antiskryt som ”jag är suverän på att stöka till” eller ”jag är så vansinnigt bra på att slösa bort pengar” gills inte, för dem har jag tagit patent på.
– Vilken fin, gammal 1800-talsmonokel, jag är speciali...
– Den påminner mig om min morfar, som var matematiker. Själv hade jag alla rätt på all...
– Min morfar kan gå på lina!
– Som Stenmark. Och när jag var elva vann jag förresten en slalomtävling i konkurrens me...
– Förlåt att jag avbryter, men jag kom just på att jag inte har ansökt om fil.kand.-examen trots att jag har tagit 243 poäng.
Här kommer mitt skryt för dagen. Fjortonåringen löste helt utan problem följande matteuppgift:
Tre klasser skrev samma prov i fysik. 9A med 26 elever hade 17,5 poäng i medel, 9B med 28 elever hade 15,6 poäng i medel. Medelvärdet för alla eleverna var 17,4 p. Vilket medelvärde hade 9C med sina 25 elever?
Mer skryt: kolla bilden på coola mamman som leker monster med de tre minsta barnen. Mina vapen var morr och vift. Deras vapen var snorkel, avloppsrensare, späckhuggare och förstås vatten. Jag blev plaskblöt och det hela dokumenterades av den blixtsnabba Tolvåringen.
Att badrummet är så himla snyggt kan jag däremot inte skryta med, det är ju inte jag som har gjort det. (Den konstfulla benställningen beror på att genomblöta jeans är synnerligen obekväma att röra sig i. Monstret frös.)Kom ihåg: antiskryt som ”jag är suverän på att stöka till” eller ”jag är så vansinnigt bra på att slösa bort pengar” gills inte, för dem har jag tagit patent på.
21 Reflektioner:
Och här är det idag fritt spelrum: blogginnehaverskan susar fram över Mälardalen på tåg, föreläser i Storstan och ... och ... här skulle jag nu i förbifarten skryta lite, men det kom inget!
Hm. Eh. Möh. Jo! Jag ... nej.
Räknas det som skryt att jag redan har hunnit torka jeansen sedan plasket igår kväll?
Jag tänkte kommentera:
Vad gör Du uppe 05.16 - men efter Din kommentar FÖRSTÅR jag...
wv: I Seoul!
Det är väl inte där den djefla mannen är hoppas jag.
Och jag _är_ expert på att se korrfel! Hos andra, nota bene.
Lägg till just ordet "är", tack. På valfritt ställe! :)
Förr i tiden brukade jag skryta om att jag såg yngre ut än jag var, fast jag har slutat med det nu, eftersom jag har förstått att jag faktiskt inte gör det längre. Tiden har liksom kommit ikapp mig. Dessutom var det ju egentligen inte så mycket att skryta om, eftersom det var helt utan egen förskyllan. Det roligaste var när jag skulle köpa en jacka för några år sen och lämnade fram Visakort och leg och expediten (när hon fick se personnumret) utbrast: Har du lånat din mammas leg, eller?
Jag skryter mest om andra i min familj men är en riktig skrytpotta. Säkert typiskt för ett ensambarn!
Just nu skryter jag mest om att V nästan kan läsa. Och att jag gått ner två kilo...
Jag skryter om att vi har 11 barnbarn!
Hittills är det bara två gånger vi blivit slagna på fingrarna + några gånger dött lopp!
Jag är så infernaliskt inbilsk och i total avsaknad av självinsikt att jag inte kommer på NÅGOT som jag skryter om. Det måste ju vara det värsta skrytet av allt. Illavarslande!
Jag är bäst på att agera förvirrad, klämma grodor, roa mig på andras bekostnad, ta sönder saker och misslyckas med de enklaste saker i köket, ex koka potatis. Räknas detta som antiskryt? Skryt är annars att jag är en jävel på att psyka motståndare vid straffläggningar. Lyckas inte det har man inte en chans.
Ica: Berätta, berätta! Hur gör man när man psykar en straffläggare?
Nu kan jag skryta om att ha fått en tågkonduktör att skratta i tio minuter!
På väg hem, somnade jag (av förklarliga skäl) strax efter biljettkontrollen. Jag sov sådär med öppen mun, dreglande och psfffyyysssande som man gör när man går upp i ottan ... när det blev extra biljettkontroll. Konduktören väckte mig och jag torkade mig i mungipan. Men var var biljetten?
Inte i bakfickan, inte i framfickan, inte i plånboken, inte i de fem jackfickorna och minsann inte i de tre stora facken i ryggsäcken trots att jag tömde dem på allt innehåll. Runt om mig, nedanför mig och på sätet bredvid mig låg nu bl.a. papper, skräp, sladdar, OH-bilder, en napp (va?), otuggade tuggummin, en adapter, ätpinnar, femton white boardpennor, en legobil, ett syetui och två kameror.
Konduktören skrattade och slog sig på knäna och sade att hon inte hade ett dugg bråttom och att hennes handväska låg i lä och att det ju var tur att jag hade en ryggsäck och har du möjligtvis en hovtång jag kan få låna? Och så skrattade hon igen.
När jag till slut var på väg att öppna datorn för att kolla om biljetten hade krupit in där, slog det mig att jag ju var propert klädd i kavaj. Med fickor. Joodå, där var den lilla biljetten.
Olle: Man stirrar dem in i ögonen. En straffläggare ska aldrig titta på målvakten ju. Men, gör de misstaget och kollar på mig stirrar jag dem i ögonen, ler så ondskefullt jag bara kan och nickar lite så bara dem ser. 9 av 10 straffläggare ballar ur fullständigt och skjuter antingen utanför eller rakt på mig :)
förresten. Såg igår när jag kom hem att du ringt. Visste inte om jag vågade ringa tillbaka vid den tiden bara.
Tack, Crrly, jag har stoppat in ett "är" på ett lagom lämpligt ställe. Jag uppskattar alla korrläsare och är storligen tacksam för påpekanden!
Snyggt badrum!
Jag kan skryta med att jag bor granne med en rätt crazy familj. De är i allafall rätt så ovanliga, speciellt frun i huset:)
Jag skryter om vårt fina hus, men det är egentligen ganska märkligt att göra eftersom jag varken har ritat det eller byggt det.
EGENTLIGEN - som en reflektion efter r skriveriers bekännelse - är ju sådant inte SKRYT, inte min barnbarnsrikedom heller.
Konsten att prisa sin lycka medan man har den, har ju inte varit utbredd i Sverige
Carpe diem!
men Lotten "de tre minsta", jag ser bara 2 i badkaret.(?)Den blyga med 11 barnbarn, jag har bara 1 men är det bad på gång blir jag nästan lika blöt som Lotten.
Klicka på bilden, Margareta, så flärpas den upp och blir jättestor. Då ser du ett barn med snorkel, ett barn med avloppsrensare och en liten fyraåringsarm med späckhuggare.
Tack, Strumpstickan! Det var förre ägaren som fixade badrummet ... med golvvärme. Myyys.
Och alla: Ja, vi ska prisa vår lycka.
Intressant vapenarsenal. Kanske något för vårt svenska kustförsvar. Vilken fiende kan landstiga när skärgården är full av dykare, rörmokare och späckhuggare?
Vad ska jag skryta om? Kanske att alltid, alltid när jag ska hålla föredrag är jag så nervös att jag tror jag ska svimma ... och så går det (oftast) jättejättebra.
Dessutom är jag med i Föreningen för fåniga meriter: Jag har en släkting som kopmonerat ett mycekt känt musikstycke som jag ibland skryter om!
Och så kan man ju skryta med sin förmåga att ALLTID lyckas åstadkomma egna korrfel när man är så bra på att notera andras! ;-)
KOMPONERAT och MYCKET menar jag förstås! Skyller på den sena timmen.
Skicka en kommentar
<< Home