Sovasova ...
Men! Vilken annorlunda kväll.
Tisdag … då sitter man hemma och gör en trist fiskgratäng eller steker Mamma Scans köttbullar. Så är det, punkt slut. Om något annorlunda sker, är det ett fiskben i halsen eller örsprång runt 23-tiden. Acceptera.
Men igår åkte jag till Stockholm och parkerade mig runt sexsnåret tillsammans med Hasse på legendariska Prinsen. Hasse är en (numera) man, som när jag träffade honom första gången bara var en pojkspoling på runt 19 vårar. (Han är dock fortfarande ett år äldre, så vid tillfället var jag bara 18. Vårar.)
Hasse är en institu- och tradition i familjen. Det var han som sammanförde mig (och gjorde lumpen) med min djefla man. Våra barn har liksom honom att tacka för sin tillkomst. Jag har honom att tacka för en tisdagskväll utöver det vanliga.
På Prinsen lyckades jag efter efter endast en klunk öl hälla och krossa ett ölglas över paret bredvid oss, som strax därefter skulle på Stadsteaterns ”En midsommardröm”. Jag ser framför mig:
- Tanten luktar öl!
- Förlåt, jag åt nyss bredvid Lotten Bergman.
- Ok. Vi är fulla av förståelse.
Efter ett par timmar höll jag på att med rumpan välta vin över en av programledarna i Antikrundan. (Måste kolla upp namnet.) Efter att ha lättat på trycket på damtoan, rusade jag i full fart och stor förvirring in på herrtoaletten, där tre gentlemen stod på rad med ryggen mot mig ... uträttandes de behov som uträttas stående. De vände sig inte om.
Korrektion här. ”De kan inte ha varit fler än två”, sa Hasse, som har en mer koncentrerad och samlad bild av herrtoaintrycket.
Plötsligt var klockan mycket. Jag fick väldigt bråttom för att hinna med sista tåget hem, och ringde därför en säker soffsovaplats. ”Visst, sure, inga problem”, sa soffägaren på Söder.
Hasse och jag fortsatte vårt pokulerande. Livet, kulturen, karriären, barnen och dåtiden – allt hann vi med.
Men så ringde soffinnehavaren. Tiden hade runnit ut. Klockan var ju mycket. (23:37.) Jag borde ha kommit tidigare. Och förresten var han och hans flickvän magsjuka. Det var nog inte en bra idé med översovandet.
Panik. Åka buss hem? Nej, sista har gått. Hotell?
”Nej, vi har fullt.”
”Nej, vi har bara en svit kvar.”
”Nej, men i morgon kanske.”
Javisst. Stockholm en vanlig tisdagskväll. Man ringer då till sin syster Orangeluvan, som är i nionde månaden och som sover som en gris som vanligt … men som har en sambo med sund dygnsrytm.
- Hej, tack och förlåt, är du vaken, får jag komma och sova hos er i natt?
- Javisst, jag sitter bara här och rättar skrivningar. Kom du!
Så nu ligger jag här i Högdalen i Stockholms södra förorter. Jag må ha vält öl över okända människor och förolämpat franska kypare som mellan varven inte alls bröt på franska. Men jag har en egen sovsoffa. God natt!
Tisdag … då sitter man hemma och gör en trist fiskgratäng eller steker Mamma Scans köttbullar. Så är det, punkt slut. Om något annorlunda sker, är det ett fiskben i halsen eller örsprång runt 23-tiden. Acceptera.
Men igår åkte jag till Stockholm och parkerade mig runt sexsnåret tillsammans med Hasse på legendariska Prinsen. Hasse är en (numera) man, som när jag träffade honom första gången bara var en pojkspoling på runt 19 vårar. (Han är dock fortfarande ett år äldre, så vid tillfället var jag bara 18. Vårar.)
Hasse är en institu- och tradition i familjen. Det var han som sammanförde mig (och gjorde lumpen) med min djefla man. Våra barn har liksom honom att tacka för sin tillkomst. Jag har honom att tacka för en tisdagskväll utöver det vanliga.
På Prinsen lyckades jag efter efter endast en klunk öl hälla och krossa ett ölglas över paret bredvid oss, som strax därefter skulle på Stadsteaterns ”En midsommardröm”. Jag ser framför mig:
- Tanten luktar öl!
- Förlåt, jag åt nyss bredvid Lotten Bergman.
- Ok. Vi är fulla av förståelse.
Efter ett par timmar höll jag på att med rumpan välta vin över en av programledarna i Antikrundan. (Måste kolla upp namnet.) Efter att ha lättat på trycket på damtoan, rusade jag i full fart och stor förvirring in på herrtoaletten, där tre gentlemen stod på rad med ryggen mot mig ... uträttandes de behov som uträttas stående. De vände sig inte om.
Korrektion här. ”De kan inte ha varit fler än två”, sa Hasse, som har en mer koncentrerad och samlad bild av herrtoaintrycket.
Plötsligt var klockan mycket. Jag fick väldigt bråttom för att hinna med sista tåget hem, och ringde därför en säker soffsovaplats. ”Visst, sure, inga problem”, sa soffägaren på Söder.
Hasse och jag fortsatte vårt pokulerande. Livet, kulturen, karriären, barnen och dåtiden – allt hann vi med.
Men så ringde soffinnehavaren. Tiden hade runnit ut. Klockan var ju mycket. (23:37.) Jag borde ha kommit tidigare. Och förresten var han och hans flickvän magsjuka. Det var nog inte en bra idé med översovandet.
Panik. Åka buss hem? Nej, sista har gått. Hotell?
”Nej, vi har fullt.”
”Nej, vi har bara en svit kvar.”
”Nej, men i morgon kanske.”
Javisst. Stockholm en vanlig tisdagskväll. Man ringer då till sin syster Orangeluvan, som är i nionde månaden och som sover som en gris som vanligt … men som har en sambo med sund dygnsrytm.
- Hej, tack och förlåt, är du vaken, får jag komma och sova hos er i natt?
- Javisst, jag sitter bara här och rättar skrivningar. Kom du!
Så nu ligger jag här i Högdalen i Stockholms södra förorter. Jag må ha vält öl över okända människor och förolämpat franska kypare som mellan varven inte alls bröt på franska. Men jag har en egen sovsoffa. God natt!
17 Reflektioner:
Va? Godnatt, redan?!
Jaha, klockan var visst fem i två. Jag måste verkligen ta och se över mina rutiner framför datorn. Precis alldeles nyss var klockan halv elva.
Det där med att sova har jag aldrig förstått mig på.
Jag hörde på morgonekot kl 0.600 om en undersökning: De som har få vänner sover dåligt!?
Nu ska vi till Berget och leda veteranorientering - lämplig huvudbonad =stickad möösa!
När jag var ung och tuff så brukade jag gå på herrtoan på krogen (med flit) för att det alltid var kortare kö till den. Jag marscherade bara bestämt förbi dem som står vid rännan och låser in sig på den riktiga toan, som oftast finns längst in. Fast jag har slutat med det nu, eftersom jag har blivit lite mesigare med åren. Eller mer hänsynsfull kanske. Jag tror inte att herrarna tycker det är så trevligt.
Men varför är alltid den kvinnliga toalettkapaciteten så underdimensionerad?
Ursäkta viss tempusförvirring, men ni förstår ju vad jag menar.
hahaha!! hörru frun. jag ser verkligen fram mot att dricka öl ihop med dig. eftersom jag sällan går på teaterpremiärer eller är programledare för antikrundan. Själv kom jag hem lullig på måndagen och Herr personal frågade: har du druckit öööööl!?!
hoppsan, men vad skulle de göra? kasta ut mig?
Men vilken tur att du hittade en bra soffa så du slapp soffa på T-centralen eller så. Systrar är allt bra att ha ibland!
Oss kan du också ringa om det blir översovningspanik, Lotten. Soffan är för kort men madrass på golvet trollas med lätthet fram. Och på sommarhalvåret finns ju kolonin som ett alternativ :-)
Men det är onekligen en bit från Prinsen till Högdalen.
Tycker nästan synd om dig.
oops. i farten läste jag att ni kopulerade innan jag var tvungen att ta om meningen och fick den rätt.
förstår inte varför man måste göra två ord sådär lika och lättfelstavade (och lättfellästa). phew!
Härregud, nästa gång får du ringa mig! Jag ligger vaken och läser halva nätterna och har inte mindre än två lediga sovsoffor - på Söder dessutom.
Stina, din tråkmåns. Du stal min replik. Nästan i alla fall:
"Jag har slutat att använda ordet pokulera av numera givna skäl"
Fast jag minns när jag märkte ord på ett TV-frilansforum på nätet:
Person a: blablabla jag kollade i Sonys katalog och den har betäckningen 45463445645
Studiomannen: jamen A, för oss från landet betyder betäckningen något helt annat. Står det verkligen sådant i Sonys katalog?
Person b: Varför inte? Det heter väl Sony Entertainment numera?
Sensmoralen är att jag har en snuskig fantasi! :-D
Ojojoj! Här går man på krogen en kväll och dagen därpå kan hela världen läsa om det.
Jag har alltid trott att Lotten "skarvar" och "adderar" lite i sina historier, men jag blir tvungen att revidera den uppfattningen. Jag kan faktiskt intyga att allt hände igår som står i bloggen. Otroligt men sant!
Asch, asch, här var man inte särskilt originell inte. Att byta P mot K i pokulera roar mig högeligen. Med flera. Ser jag.
Nu måste jag skriva bara för att meddela att WV blev vaxybkn vilket genast får mig att associera till något brasilianskt... ;p
Det är långt mellan innerstan och Högdalen, särkskilt mitt i natten. Jag saknar INTE att behöva passa sista bussen eller sista tåget ut i förorten.
Känner igen det där med att inte hinna med tåget hem till Den Lilla Staden från Den Stora Staden.
Häromveckan när det var snökaos, hade jag varit på en trevlig tillställning i innerstan (i Den Stora Staden alltså). Halkade ner mot stationen för att mötas av detta meddelande: "Alla tåg inställda. Vi ber er sova kvar här ... eller kontakta Kundtjänst." Såsom innehavare av snälla vänner samt en moder i staden, slapp jag Kundtjänst och fick sova i en skön säng (inte soffa, nota bene! :-))
Ser ni, här har vi det levande beviset: Hasse intygar att allt jag skriver är sant och riktigt.
Det är till och med så att jag underdriver och inte berättar allt. Som att jag -- med Hasse i släptåg -- rusade in på hotell Continental, kastade mig fram till karln i receptionen och med hysteri i blicken flåsade:
- Har ni ett rum ledigt?
Skicka en kommentar
<< Home