Basket i Linköping hela dagen
Denna underbara dag inleds med huttrande samling som ser ut så här.
Eskilstuna Baskets damer B on-the-go.
Sedan hoppar vi in i bilarna och eftersom vi är vuxna människor behöver vi inte ha med oss våra föräldrar. Vilket i och för sig är synd, för vi har ju i och med detta inte heller någon publik.
När vi sedan är framme i Linköping stapplar vi omkring som de stela basketspelare vi är (jag tror att basketspelare i allmänhet är lite stelare än andra idrottsmän) tills vi har känt på bollarna, gnällt lite på motståndargolvet och de skumma lamporna. Vi kollar in motståndarna och konstaterar oftast att ”nämen det här ser väl ok ut?”. (Ibland är det helt fel så att vi förlorar med 90 poäng och har fem skadade spelare och jag sitter bitter och utfoulad vid sidan om planen.)
Idag har vi dock inte med oss vår poängmaskin. Hon springer på snabba uppspel snabbare än någon annan, pinnar på som Fredrik Ljungberg (vi andra är Olof Mellberg) och innan vi ens har kommit över halva planen, har hon gjort mål. Idag måste vi istället för snabbhet satsa på rutin och breda höfter. De breda höfterna är bra när man ska bumpa bort de unga motståndarna (ja, de är alltid unga, motståndarna) som när vi dansade till Lady Bump med Tina Charles för 100 år sedan. Rutinen sitter i armbågarna.
Hela lördagen går åt till detta. Min djefla man får vara basketänkling ... och vad tänker han göra då?
– Olle, vad ska du göra idag?
– Va?
– Vad ska...
– Jag ska röja i källaren.
– Rör inte mina telefoner! Rör inte mina gamla skolböcker! Låt tygerna ligga!
– Nej, jag ska kolla om det är en råtta eller grannens katt som ligger där och ruttnar.
– Va? Luktar det illla i källaren?
– Sedan ska jag med skjutmått sortera alla våra böcker efter tjocklek och lägga alla strumpor i hängmappar som har etiketter på ... med färg och skostorlek. (Olle gnuggar händerna.)
– Bra! Jag sticker nu!
Idag får kommentatorsbåset funka lite som klotterplank eftersom jag inte är hemma och tar hand om er. Men först en gåta: på väg mot vilken stad var vi (basketlaget) när vi såg detta längs motorvägen?
Jag tycker att det är en jättehäftig utsmyckning.
Eskilstuna Baskets damer B on-the-go.Sedan hoppar vi in i bilarna och eftersom vi är vuxna människor behöver vi inte ha med oss våra föräldrar. Vilket i och för sig är synd, för vi har ju i och med detta inte heller någon publik.
När vi sedan är framme i Linköping stapplar vi omkring som de stela basketspelare vi är (jag tror att basketspelare i allmänhet är lite stelare än andra idrottsmän) tills vi har känt på bollarna, gnällt lite på motståndargolvet och de skumma lamporna. Vi kollar in motståndarna och konstaterar oftast att ”nämen det här ser väl ok ut?”. (Ibland är det helt fel så att vi förlorar med 90 poäng och har fem skadade spelare och jag sitter bitter och utfoulad vid sidan om planen.)
Idag har vi dock inte med oss vår poängmaskin. Hon springer på snabba uppspel snabbare än någon annan, pinnar på som Fredrik Ljungberg (vi andra är Olof Mellberg) och innan vi ens har kommit över halva planen, har hon gjort mål. Idag måste vi istället för snabbhet satsa på rutin och breda höfter. De breda höfterna är bra när man ska bumpa bort de unga motståndarna (ja, de är alltid unga, motståndarna) som när vi dansade till Lady Bump med Tina Charles för 100 år sedan. Rutinen sitter i armbågarna.
Hela lördagen går åt till detta. Min djefla man får vara basketänkling ... och vad tänker han göra då?
– Olle, vad ska du göra idag?
– Va?
– Vad ska...
– Jag ska röja i källaren.
– Rör inte mina telefoner! Rör inte mina gamla skolböcker! Låt tygerna ligga!
– Nej, jag ska kolla om det är en råtta eller grannens katt som ligger där och ruttnar.
– Va? Luktar det illla i källaren?
– Sedan ska jag med skjutmått sortera alla våra böcker efter tjocklek och lägga alla strumpor i hängmappar som har etiketter på ... med färg och skostorlek. (Olle gnuggar händerna.)
– Bra! Jag sticker nu!
Idag får kommentatorsbåset funka lite som klotterplank eftersom jag inte är hemma och tar hand om er. Men först en gåta: på väg mot vilken stad var vi (basketlaget) när vi såg detta längs motorvägen?
Jag tycker att det är en jättehäftig utsmyckning.
28 Reflektioner:
hm, ja, det låter som ett vinnande koncept att höfta iväg småbrudar. Funkar det på dansgolv fungerar det givetvis även på basketplanen. Hm, motorvägsutsmyckningen känner jag igen. Den finns på E4:an mellan Stockholm o Helsingborg. Någonstans mellan Södertälje och Norrköping... kanske :P
Nu kommer jag snart hem. Ska jag måla lite hus och passa lite ungar? Alternativt annat?
Lycka till idag!! Jag hade gärna kommit som publik om jag inte befann mig över 40 mil bort.
Själv sitter jag hos Syster i Märsta och väntar med spänning på resultatet.
Själv sitter jag på jobbet eftersom vi har inventering, men jag tänker...
Fisken är bekant, jag har sett den...hmm... på väg mot nyköping tror jag men jag är så dålig på geografi så det kan lika gärna varit på väg till någon annan
-köping.
Förresten Lotten hur har du dresserat din man så väl?
Min är hemma och "passar barnen" som han så fint säger. Där sker absolut inget sorterande, rensande eller letande efter vare sig döda rottor eller katter.
Så säg mig, har du gjort ett bra val i själva grundutförandet eller finns det några dressringstips du kan lära ut? Typ små övrningar jag kan ge min man så att han en dag spontant säger: "nej jag tror jag ska gå och sortera strumpor!"
på bilden ser man minsann inga höfter...den däringa i svart är ju bara ett enda långt ben...
Tänkte faktiskt på samma sak som P
Hm, sitter och väntar in slutresultatet... ;)
Hrm, fiskarna? Ja, det sitter ju kanske lite överallt, vem vet... MEN, om man åker över det stora vattnet, stora bron där... Vid den där stora rastplatsen där... Urk, undrar hur många gånger jag har rastat där i alla möjliga väderlekar... Bla på väg från Gränna, inhandlad grillad kyckling och potatissallad... Hungriga som små idioter har vi hållit igen med käkandet tills vi just kommit hit... Ja, du... Byggd av skrotbilsdelar... Men, vad katten heter det då!!! Man åker över Stora... Ja, just det... UNDERBAR utsikt från bron... Ger upp!!! (lär ju inte vara Stora bält man åker över, hehe...)
Må så gott... värmländskan... kramis och håller tummarna för att det INTE blir -90...
Sjöbackas blogg
Det snygga fiskrenset vet jag inte om jag har sett. Inte någon antydan till röjningsintresse hos mannen jag delar hushåll med heller. Men eftersom jag är i Linköping skulle jag ju nästan ha kunnat se basket med Lotten!
Fiskskelettet ser otäckt ut. Tur att det inte kom inlindat i en gammal tidning. Äsch, jag har nog sett för många maffiafilmer igen.
Jag tycker att det är ganska knepigt att så fort en man tar eget ansvar dyker det upp frågor upp om han är dresserad. Egentligen är det väl ganska självklart att en man kan ta eget ansvar och tänka själv. Om jag nämner att min man åker och handlar får jag ofta frågan om jag skrivit inköpslistan!!
Det är som om det skulle vara ett mor och son förhållande. Hur kul är en sådan relation i ett äktenskap. Inte undra på att folk tröttnar. Nej fram för relationer där båda vill bidra och utvecklas för att ha ett långt och spännande liv tillsammans. Grattis Lotten, jag tror inte att din man är dresserad, han verkar ganska skönt odresserbar!
Men hade ni fint VÄDER!!??? Det var det minsann inte här i Den Lilla Staden i dag. Regn, snålblåst och rusk fick vi minsann.
Hoppas matchen gick bra för er och att din djefla man inte slängde några tyger. Han kanske blev peppad av "hushållets rationalisering" (se min blogg; jag måste göra lite reklam för den så här i början).
Trevlig lördagskväll önskas ni allihop!
Reagerade som lady stalker, den där bilden ser ut som om den kom från Bästisgrannens blogg om basketresa tidigare i höst.
Fiskrenset känner jag inte till, men reagerade på bergsgenomskärningen. Jag klurar nämligen på en tröja inspirerad av en dylik. Somliga genomskärningar är så vackra!
Nån som minns filmen "radio fiskrens" från Norge?
Hur gick det med matchen idag då?
Tror också att Olle är odresserad naturbegåvning.
Alltså, hade ingen aning om att Fredrik Ljungberg spelar korgboll ;-)
Hammarsundet. Norra Vättern. Strax söder om Askersund. Den gamla bron var en riktig flaskhals (OBS de tillverkade flaskor i Hammar).
Vägen fortsätter söderut, mot E4, Motala, Vadstena, Ödeshög eller Mjölby, Tranås ...
Där satt den! Desirée har nu vunnit en tröja! Mejla mig om rätt storlek och rätt adress!
(Jaja, andra hade lika rätt men mindre specifikt rätt.)
Och hur gick det? (Alla tuggar på naglarna, jag vet.) Vi vann med 20 poäng och spelade bättre än vi gjort på länge. Rapport lägger jag ut på klubbens sajt. Vi anser att vi i div 3 som vinner våra matcher borde få priser och uppmärksamhet. Men icke. Vilket är helt ok. Vår belöning är skyhög endorfinnivå och serotonin ända ner i hälarna. (Jag headbangar till Foo Fighters nu, vilket försvårar stavningen alldeles förfärligt. Denna kommentar har tagit en halvtimme.)
Återkommer, ska bara äta! Aaaah, en liten fransyska som min man (på kommando) har tillagat.
P: den däringa i svart? Hjälp, hur har jag poserat i den däringa svarta? När?
Alla: Den där Kicki som kommenterar här (och väntar på resultatet) är en gudabenådad basketspelare som är 1,90 och kan skriva och tänka basket bättre än någon annan. Var hon med idag? Nej. (Slökorv.)
Flinn: Nämen! Linköping! Vi stämmer bloggmöte nästa gång! (Jaaaa, vad glada alla i laget ska bli, johorå. "Kan vi inte åka nu?" "Nej, Lotten är borta.")
Alla och hej anonymous: Här har inte dresserats alls. Han gör vad han vill. Och vet ni ... (huuuuuuuh) jag gör vad jag vill.
Marge II: Allså, när Fredrik Ljungberg spelar basket, gör han det snabbt. Som vår poängmaskin. När vi alla andra spelar som Olof Mellberg, passar vi fram och köttar ihjäl och boxas som i en handbollsmatch under korgen. (Har jag ont just nu? Har jag ont i armar, ben och rygg? Ja.)
Jag kan sjunga, jag kan dansa, jag kan salta, jag kan peppra, jag kan hänga tvätt, jag kan kan suga damm, dumdidum!
Här hemma hos mig headbangas det definitivt inte. Det där med skyhög endorfinnivå och serotonin ända ner i hälarna verkar bara gälla er "gamlingar". Jag ligger utslagen i soffan och funderar över om jag ska förflytta mig till sängen. Men jag orkar inte.
Och - alla - den där Louise, är en spelare i laget som springer som ett jehu och passar suveränt och ser coolare och lugnare ut än någon annan i laget.
/Lotten, impad
Olle & Lotten: den som skulle lyckas med bragden att dressera någon av er borde belönas med nobelpris eller något i liknande storlek. Tack och lov tror jag inte det finns någon person i stånd till detta. (varför säger man "i stånd"? Det låter ju bara snuskigt.)
Lotten: Jag förstår att du gör vad du vill!!
Jag menade inte att peka ut någon men jag har lagt märke till att det är vanligt att prata i dessa gamla hjulspår.
Jag blir än mer förtvivlad när mammor stolt berättar att deras dotter uppvaktas av "skolans populäraste kille". Huuuh vad är det att stå efter. Oftast är de de killar som inte är populärast i skolan som är något att ha. De populära måste leva upp till en förväntad identitet och det är inte alltid så bra för deras "flickvänner".
Om nägon vinner ett pris så kan jag bjuda på kaffe och lårkaka:)
Lotten kanske borde vinna bästa pris för superbra passningar.
wv=wyksi
wyksi, kaksi, kolme ...
Fisken såg gott ut..... Skeletten menar jag. Jag fick lite chokladhalluctioner därborta. Resesällskapet hade köpt några stora kakor på Kastrup och inte kunnat äta upp dom förrän sista kvällen. Han lade några bitar på bordet och då nådde luktmolekyler min näsborre. Mint! Det blev som "jesus" för det var gott med Marabou i Nepal!
Hoppas bara att ni är talföra och gångbara idag, dagen efter.
Nattsuddaren (Men det är ju morgon i Nepal lokal tid)
Vilken stad? Strunt i det: frågan är väl i stället hur Helenas födelsdagsörhänge har hamnat där!
Jag hänger helt och hållet med på den anonymas resonemang. Efter att ha klunkat i mig det mesta av vad huset förmår är jag nämligen lite luddig och orkar inte formulera en egen tankegång. Men lite medhåll är lätt!
hlgxmamq - helgmamman (med lite extra tangentsnubbel)
Sorry sorry det var inte alls så jag menade. No hard feelings please! Ever so sorry.
Okej, så jag är väl bara avundsjuk helt enkelt.
Själv bor jag ihop med en man som av sin mamma inte uppfostrats till att vara jämnlik. Jag tror nämligen att det är något man måste börja lära sig redan som barn.
Innan vi träffades hade han aldrig behövt vika tvätt, dammsuga, tömma diskmaskinen, tvätta fönster eller något sådant. Hans mamma skötte det åt honom. Inte ens när han flyttade hemifrån blev han tvungen att göra det själv för hon kom som en serviceinrättning och städfirma och gjorde det åt honom. Han lagade inte mat, aldrig, han åt hos sin mamma eller på MCD.
Så, när vi flyttade ihop krävdes det en del träning från hans sida.
Om man i 25 år inte behövt göra någonting tar det lite tid innan man spontant gör något som man aldrig behövt förut.
Därför försöker jag redan nu lära mina pojkar att hjälpa till.
Så jag är helt enkelt avundsjuk på Lotten och alla ni som lever ihop med män som man aldrig behöver tjata på för att de ska städa som spontant alltid gör sin del i hushållet.
Det var det ändå, inget annat. Sorry.
Tvillingmamman: Men jag tjatar jag också.
1) Olle gör vad han vill.
2) Jag gör vad jag vill.
3) Sedan tjatar han på mig för att jag ska sluta slänga kläder på golvet som en tonåring och ideligen vräka ut allt innehåll i alla ryggsäckar på samma golv och då kontrar jag med att tjata på honom om att mat som tas fram inte har inbyggda gummisnoddar som gör att allt automatiskt åker in i kylskåpet igen.
Nämen, oj. Vilket ställe att kommentera på. Här vinner man tröja direkt!
och hamnar i en jämställdhetsdiskussion. Den där sista kommentaren låter som om den var hämtad hemma hos oss, iallafall biten om att jag lägger grejer överallt.
Skicka en kommentar
<< Home