Blommor och bin
Blommor bryr jag mig inte särskilt mycket om. Men liljor är ju vackra – så banal är jag. Det är precis som att jag föredrar Vivaldis Årstiderna framför Brahms eller Beatles framför The real Group. Vem bryr sig, liksom?
Min mamma, min bästa kompis, min svärmor och alla andra jag känner är precis tvärt om. De pysslar, de planterar, de prenumererar på jord- och mulltidningar med knäskydd och blommiga (vad annars?) handskar. Jag brukar på min höjd vattna de sju krukväxterna som vi med nöd och näppe har hållit vid liv sedan 1999.
Bin är tyska för ”är”, men bara i jag-form. De tyska verben böjs svagt eller starkt och förvånansvärt många är oregelbundna. Eftersom man måste könsbestämma alla substantiv på tyska undrar jag hur de egentligen har det med jämlikheten i Tyskland.
(Ja just det. Jag har blivit ombedd att skriva om blommor och bin i ett helt annat sammanhang, men den texten blev alls inte så här.)
Uppdatering i kvällningen:
Vips, uppstod ett minigräl i kommentatorsbåset – om genusteori. Studiomannen – som är en man – föreslog istället en debatt om kasusteori, varför jag här måste dela med mig av kasusgrälens fyra delar:
Grupp 1:
– Svenskan har tre kasus. Basta.
Grupp 2:
– Nej, svenskan har två kasus! (De personliga pronomina ska inte räknas eftersom de är så få och larviga.)
Grupp 3:
– Fnyyys, svenskan har blott ett kasus eftersom s-formerna är genitiv, medan de s-lösa formerna blott kasuslösa former är.
Grupp 4:
– Trams. S-formerna inte är genitiver. Och om vi bara har en kategori kvar, kan den ju inte kallas kasus. Ett är lika med noll, liksom.
Jag skojar inte. Den akademiska världen är så här intressant.
Min mamma, min bästa kompis, min svärmor och alla andra jag känner är precis tvärt om. De pysslar, de planterar, de prenumererar på jord- och mulltidningar med knäskydd och blommiga (vad annars?) handskar. Jag brukar på min höjd vattna de sju krukväxterna som vi med nöd och näppe har hållit vid liv sedan 1999.
Bin är tyska för ”är”, men bara i jag-form. De tyska verben böjs svagt eller starkt och förvånansvärt många är oregelbundna. Eftersom man måste könsbestämma alla substantiv på tyska undrar jag hur de egentligen har det med jämlikheten i Tyskland.
(Ja just det. Jag har blivit ombedd att skriva om blommor och bin i ett helt annat sammanhang, men den texten blev alls inte så här.)
Uppdatering i kvällningen:
Vips, uppstod ett minigräl i kommentatorsbåset – om genusteori. Studiomannen – som är en man – föreslog istället en debatt om kasusteori, varför jag här måste dela med mig av kasusgrälens fyra delar:
Grupp 1:
– Svenskan har tre kasus. Basta.
Grupp 2:
– Nej, svenskan har två kasus! (De personliga pronomina ska inte räknas eftersom de är så få och larviga.)
Grupp 3:
– Fnyyys, svenskan har blott ett kasus eftersom s-formerna är genitiv, medan de s-lösa formerna blott kasuslösa former är.
Grupp 4:
– Trams. S-formerna inte är genitiver. Och om vi bara har en kategori kvar, kan den ju inte kallas kasus. Ett är lika med noll, liksom.
Jag skojar inte. Den akademiska världen är så här intressant.
36 Reflektioner:
What's up?
Vaddåvaddå, har jag förvirrat genom att inte skriva kilometerlångt och med äckelbilder?
Jag är bara nyskapande! (Not.)
Det här var ju skitkul!
Ja, som liksom alltså ...
Sodom & Gomorra:
Sodom är en biblisk stad.
Gomorra är vad jag i ottan säger med gröt i munnen.
Jämlikheten i Tyskland befinner sig på en alldeles utmärkt icke-genustramshysterinivå.
Dessutom heter det "das Mädchen", vilket har med ändelsen -chen att göra.
Dra valfri slutsats :-)
Mina krukväxter daltas det med varje söndag. Ibland överlever de.
Nu jag jag brodera en tavla. Och rama in.
Utmärkt icke-genustramshysterinivå ska det stå på den.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nejnej, du lät lite smådepp bara.
WV: loili
Det kunde vara ett finskt flicknamn - men är det inte. Däremot kan man heta Soili om man inte är man.
Blommor och bin? Menar du sexualkunskap? Är du tillfrågad i egenskap av fembarnsmor?
P.S. Det var jag som raderade föregående inlägg, det hade smugit in sig ett extra "i", som störde mig!
P.P.S. Nu blev det ett välkmnande "comin"
Får jag tavlan sedan när den är klar?
Snälla?
"Jämlikheten i Tyskland befinner sig på en alldeles utmärkt icke-genustramshysterinivå."
Detta råder det väl ändå delade meningar om?
Om jag inte har missförstått något alldeles. Var befinner sig den tyska jämställdheten och vad går den ut på?
Det jag menar är att genustramset i Tyskland som tur är är obefintligt jämfört med den hysteri som råder i Sverige.
Ja, Marianne, just det begrep jag att du menade, men jag undrade mer om inte det kan tänkas bero på att Tyskland är ganska efter på jämställdhetsområdet?
Sedan tycker jag faktiskt att det är rent ut sagt löjligt att beskärma sig över "genushysteri" i Sverige.
Se dig omkring. Könsrollerna lever i högönsklig välmåga och är inte precis hotade.
Tyvärr.
"inte exakt likadant som i Sverige" är inte liktydigt med "efter".
Möjligen lever könsrollerna eftersom det finns folk, även kvinnor, som trivs med dem. Möjligen finns det folk som inte låter sina liv styras av vad som anses vara "politiskt korrekt". Möjligen definieras vad som anses vara "politiskt korrekt" av personer som tar genustramset/-teorierna (välj själv) på för stort allvar.
Jag anser dock inte att dina åsikter är löjliga. Jag föreslår att du undviker att kalla mina åsikter löjliga.
Wohooo! Det hettar till!
Jag håller verkligen med Marianne om genustänkarhysterin och är genuint skittrött på att påtvingas genuskorrekthet, genuskontrollerade böcker, tjejer som inte ska klä sig genusfel (rosa kjolar) och killar som "måste" leka med genuskorrekta dockor. (Jag ritar nu upp schabloner precis som genustänkarna plägar göra.)
Cruella: Enligt mig i min värld är det helt naturligt med könsroller och jag förstår inte varför man "bör" bekämpa dem. Men känner mig inte särskilt löjlig i min kvinnoroll. (Kanske borde jag här och nu definiera könsroller för att inte bli missförstådd. Men ni förstår säkert.)
Orättvisor pga. kön är en helt annan sak. Som jag gärna bekämpar.
Genuskontrollerade böcker finns bl.a. hos bokförlaget Vilda.
Eftersom jag är en man så ges jag enligt gängse normer inte tillfälle att yttra mig i genusdebatter. När det är dags för en kasusdebatt kommer jag!
För övrigt förknippar jag liljor med begravningar endast och allena. Jag kanske är konstig?
Precis detta sade Den djefla mannen nästan ordagrant för en timme sedan, Studiomannen. "Jag kan inte uttala mig!" Han vill, men vad han än säger får han stämpeln "man" på sig. Vilket ju, enligt min mening, är korrekt.
Jo, vita liljor hör begravningar till, sägs det. Vajert, säger jag, som föredrar orangefärgade och gulröda.
Kasusdebatt nästa!
Innan alla med liv och lust kastar sig in i kasusdebatten:
1. Jo, karlar får yttra sig om genusdebatter. Vi har kvinnor och vi har män och vi har lite olika varianter däremellan och kanske beyond också. Alla ingår, alla får alltså yttra sig. Capisce?
2. Nej, genustänkande innebär inte att pojkar ska tvingas leka med dockor om de inte vill och ha rosa klänning om de inte vill, och att flickor ska tvingas att leka med bilar och ha hängselbrallor om de mycket hellre vill ha prinsessklänning. Det innebär att alla ska leka med vad (fan) de har lust med, det är liksom hela poängen.
Jag är - sorry - skittrött på alla missförstånd i den vägen, det är som att höra the Christian Right sä'ga att Obama är en muslimsk, socialistisk terrorist och det är fullständigt omöjligt att överbevisa dem om motsatsen, för de VEEEET. (Har debatterat med dem ett tag, det är slående likt den här s k debatten.)
En mycket bra blogg, Genusperspektiv, granskar det nuvarande politiska genusklimatet i ett kritikskt perspektiv. Tyvärr har bloggens husse valt att gå över till Metro, men läsvärd är den ändå.
Sedan yves jag mig att nämna min egen blogg, om en pappa vars ex har surfat på en räkmacka ända upp i Hovrätten, och dessutom har fått hur mycket hjälp som helst från Soc.
Myndigheternas, ROKS och rättinstansernas hundraprocentiga uppställning på en bitter kvinnas odokumenterade utsägelser är frapperande.
Nu är jag bitter, jag vet, men det är tungt att stå ut med allt som barnens pappa får ta.
(Du får ta bort det här utan att jag blir sur, Lotten. Det är lite off topic. Jag bara behövde lätta på trycket)
WV parders. 601 träffar på Google.
Visst får du vara bitter, Plastfarfar. Och inte är det ens helt off topic, eller hur?
Det ska bra mycket till innan jag tar bort en kommentar. Av AB:s och Cruellas kommentarer kan man läsa att vi inte tycker likadant, men varför skulle vi alla det? Vi lever ju inte likadana liv, upplever inte samma saker och äter inte ens mat vid samma tid.
Nu ska jag
* ta en allergitablett (snörvel, vääääs)
* förhöra en latinläxa
* pensla vårtmedel på en åttaårig tumme
* titta på Tre kronor mot Ryssland
* dricka te och äta glass i sängen
* redigera försäkringstexter.
Och jag antar att ingen av er ska göra likadant.
(Skit. Nu gjorde Ryssland 1-0.)
Nu, du Lotten, får du chansen att vara lite pedagog; va´ f*n är kasus? Ursäkta språket.
Jag har fått för mig att det är detta med femininum, maskulinum och neutrum, men egentligen så har jag bara seglat igenom livet och gett sken av att jag begripit vad kasus är. Jag vet bara att finskan har 17 (eller något sådant).
wv: fortle, ca 10 500 träffar på google (kul idé att redovisa).
wv2: pildheat, ingen träff ...
Ja, nu är det ju egentligen Ö-helena som är grammatikexperten bland bloggarna, men ok:
Kasus är liksom hur man böjer ord. (Tur att vi inte snackar finska med 16 kasus. Fast det lär ju inte vara svårt för själva finnarna.)
Om vi tar substantiv, så har vi två kasus: blogg, bloggens. Om vi däremot tar personliga pronomen (som numera stökar till det för många) så har vi han, hans och honom. Eller för att vara genuskorrekt hon, hennes och henne.
Jag ska inte förklara närmare -- det är ju inte särskilt kul med kasus!
Att jag inte gillar grammatik någe vidare beror på min allmänt kände handledare Ulf T., som inte gillade min C-uppsats. (Hämnden är ljuv eller nåt.)
Gomorra är som kasus - tvetydigt!
OK, jag får kanske fortsätta att låtsas som jag begriper. Eller fråga Ö-helena när hjämdebatten ebbat ut.
wv föreslår för övrigt "catertiv" - är det månne en ny grammatisk klass?
Jag tycker det är roligt med kasus.
Betrf genusharmonin och icke-tramsandet i det tyskspråkiga området, har jag en österrikisk bekant som suckar över hur man måste kämpa med femininum/maskulinumformerna så fort man öppnar munnen eller ska skriva något (den tyska s k längdutvidningskoefficienten). Nu löser man det med att skriva t ex Leser/Innen, så slipper man skriva både Leseren och Leserinnen. Himla käckt.
Det är nog väldigt få av oss som tar genusdebatten inte som trams utan som nödvändig som anser att flickor måste avstå avstå rosa kjolar. Jag har flera själv! Några av oss upptäckte genusorättvisor utan att ens vara medvetna om vad som var pk eller ej. Kläder och dylikt har liksom inte med saken att göra. Dock var uttrycket om genusnivån i Tyskland väldigt klatshigt!
Marianne: Jag sa inte att dina åsikter är löjliga, jag sa att det är löjligt att beskärma sig över "genushysteri" när gamla inlåsande könsroller och könskodande av småbarn före pratåldern frodas precis överallt - även här i Sverige, märk väl.
Viss skillnad vidhåller jag.
Jag tycker vidare att sättet att använda uttrycket "politiskt korrekt" som ett skällsord som liksom ska stå för sig själv luktar alldeles för mycket av vissa ledarskribenter på SvD för min smak. (Preemptive strike: Jag röstar själv borgerligt.)
Och så tycker jag det är helt fantastiskt att sk argument som "pojkar måste ha kjol" lever ännu. Ja, och feminister är fula, bittra och hatar förstås män. Allihop.
Kunne vi diskutera utan dessa onödigheter vore det roligare. Men nu avstår jag.
"Kunne vi diskutera utan dessa onödigheter vore det roligare. Men nu avstår jag."
Cruella, jag beskriver min verklighet. I min verklighet diskuteras den rosa färgens olämplighet -- på tjejer. I min verklighet diskuteras på fullt allvar det som du kallar "pojkar måste ha kjol"-argumentet: att pojkar inte får vara pojkar och flickor inte får vara flickor. Ja, jag ser rött och kallar det och liknande för en hysteri. Men det är min verklighet.
(I min verklighet har grannkarln kjol -- kilt -- medan hans hustru svär och spottar snus. Man kan kalla dem pk-familjen om man vill. Ja, jag raljerar. Det är min allra bästa gren.)
Ser ni att Cruella säger att hon inte vill diskutera mer, varefter jag går in och får sista ordet?
Felåt.
Det torde vara bloggägarens privilegium!
Men ab, Cruella, Lotten med flera - varför uppstår de här missförstånden hela tiden? Om alla är så helt överens om att könsroller är helt okej men att könsdiskriminering är uselt? Jag tycker att det pratas alldeles för mycket om det första och alldeles för lite om det sista.
Det finns tyska ord som är så manliga att de borde vara das, men som ändå är die. Finns det något rim och reson? Absolut inte. I varje fall inte i tyska. I alla språk, vill jag hävda, finns det inbyggda vallgravar när man trodde hur det skulle vara och så whammo!! Det finns undantag som bekräftar regeln. Yea yea yea...
Jag är inget vidare på att tala tyska, men läser jag text eller skriver brukar rätt mycket sitta faktiskt. Snackar vi artiklar är det belysande att säga att gaffeln, skeden och kniven heter die Gabel (fem), der Löffel (mask) och das Messer (neutr). Detta för att illustrera hur svårt det är att automatiskt försöka att räkna ut vilken artikel som gäller.
Det finns en del kasus jag inte begriper, men förmodligen är det för att jag aldrig läst latin. Nominativ, ackusativ, dativ, genitiv är ju begripligt, men ablativ, vokativ, lokativ & co är inte något jag kan på mina fem fingrar, kan jag säga.
Jag hävdar bestämt att om jag har minsta invändning i en genusdebatt och säger min åsikt blir jag direkt stämplad som en man som inget begriper. Detta har hänt förr och jag orkar inte ens försöka längre. Barnens kjolar lär jag väl ta ställning till den dagen jag har egna barn. Ni som känner mig kan nog räkna ut vad jag tycker.
Och apropå latin: ordverifieringen jag fick skriva nu är (på heder och samvete): culpa!
Klart jag var tvungen att skriva en gång till!
Skicka en kommentar
<< Home