Julkalendern den 22 december 2007

Gårdagens vinnare blev Bengt och Hans Persson, vilket ju passade bra eftersom det har kryllat av missnöjda genuspoliser i närheten av plommonstopet. (Ser ni, när jag skriver det så där, ser det ut som om Bengt och Hans är ett strävsamt gammalt par som heter Persson bägge två? Så tokigt.)

Julkalenderns programförklaring finns för nybörjare som har försovit sig här i första luckan. Den tjugoandra är den näst näst sista. Vad ska vi månne sedan göra hela dagarna?

-----

De grå kroppkakorna på Bondegatan 36 förvandlades förmodligen av kärleken till vita kalkonbröst. Vi åt svensk husmanskost, det enda de hade i matvaruaffären om hörnan. Det blev strömmingsflundror, rårakor med lingonsylt, sillbullar med korintsås, isterband, blodpudding och ärtsoppa med fläsk – utan att blinka svalde vi allt.

Vi hade mycket annat än mat att tänka på.
      Pär skulle fara till Pablo i Chile och jag ville under tiden ägna mig åt att förgylla toaletten i korridoren. Jag skulle vilja ha svart kakel med violfärgade väggar som jag hade sett i filmstjärnereportagen, men jag var helt enkelt tvungen att bara blunda för att den fanns.
      Den hade inte fönster, färgen på väggarna flagade och gamla stelnade spottloskor satt fast överallt. Den andades så mycket leda, äckel och hopplöshet, att jag försökte hålla mig till pottan i lägenheten, men det gick ju inte alltid och Pär och jag återkom alltid från våra toalettbesök med en djup känsla av förstämning. Alla har de lättat sig där precis som jag: Höök, Hedlund, Donner, Thulin och Lagercrantz.

------
Nu vill jag ha en tidsmaskin igen – en sådan toa full med gäster vill jag se. Vilket får mig att tänka på ”fullt med folk i pottan” – kan ni den historien? Fast det hör ju egentligen inte hit.