Julkalendern den 16 december 2007

Gårdagens vinnare blev TBFKAEM och Pysseliten – två igen bafatt. Men imorrn blir det bara en, annars tar ju tröjorna slut. (Mejla adress och storlek, även ni som har vunnit tidigare!)

(Ni som underligt nog har en högermarginal här som har rasat ner mot botten av sidan som ett par byxor på en clown och dessutom förstår varför, får gärna säga till. Hur nördig jag än är, verkar det inte som om jag kan fixa’t. Och ni som – för andra gången – lyckades få en glimt av denna text lite för tidigt eftersom jag sluddrade på tangenterna: låtsas som ingenting.)

Julkalenderns programförklaring finns för nybörjare här i första luckan. Men nu mot sexton. Tänk, bara åtta kvar.

----------

Efteråt kändes det som om barndomen var en stor säng. Hela dagarna var han uppe och sprang som andra barn, utåt skilde han sig inte mycket från dem. Men likväl var hans barndom mer fylld av sängminnen än sol, lera och vatten.

Kvinnorna i köken jämrade sig över lag, de beklagade alla mödrar i världen. De förtalade männen och talade om mödrarna som om de bar hela världens lidande på sina axlar. Deras bröst var stora och lösa. Någon tog fram ett bröst och det luktade frän mjölk.

– Hur är det med honom, grannens pojke?
– Bantarbrottarn? Illa, illa. Han är sig inte lik sedan han började ta pulver före tävlingarna.
– Han var alltid klen i skolan, minns du när han vätte på sig?
– Ja, tänk, så besynnerligt. Man hade kunnat tro att idrotten ...
– Ja, men numera är det bara tomhet som råder, både hos utövarna och publiken.

Han lyssnade på de klagande kvinnorna men tröstade sig med att tänka på flickan och hennes svällande höfter och hur hon sprang med sin blöta, klafsande kjol. Då han tänkte på döden, erfor han en känsla av mörkrädsla som under de kallaste frostnätterna i de fuktiga bostadslängorna. Sov gott, Klara. Du vet att på gården går allt sin gång.

--------
En lagom svår söndagshemlisbloggare?