Julkalendern den 21 december 2007

Gårdagens vinnare blev Tiila, Tiila som oförtrutet och oavsett vad det står i texterna ändå rimmar på Doris Lessing! (Ge nu inte upp, alla 24 måste du ju rimma på!)

Julkalenderns programförklaring finns för nyvakna nybörjare här i första luckan. Den tjugoförsta kommer här, och den är inte som alla andra.


----

När törnen omgav familjen pressade George sitt bröst mot dem och sjöng. Hans viga språng med basketbollen i händerna och skratten som tycktes komma ur det yviga, svarta håret hänger nu på halv stång hos mig på båten. Han har ett hekto fjällämmel i hjärtat, en gnagare som av helig ilska ätit sig hit till oss.
Barnen är späda rör som kvinnan och mannen blåser sina liv genom. Alla släktingar spanar och snokar bland grytlock och dockor, utan att någonsin finna mittpunkten i blöjbarnens dans och lek.
Alla soldater i Skåne var nakna fastän de nästan aldrig tog av sig kläderna, eftersom själen var blottad utan en tråd som skylde den. De ser sina dagar hoppa omkring som livrädda droppar på spishällen. George fick inte ens behålla hela kroppen när han dog. I Stockholm slängdes hans ena hand och fot, men ingen hittade dem. Han satt fyra månader på Kumla och jag undrar om Gud tar emot brottslingar med stympade kroppar i himlen. Gud sägs vara stum, men hans språk är kanske ett evigt radioaktivt nedfall och vi förstår inte, eftersom vi är vana vid att höra sorlet och larmet på jorden.
Jag talar nästan i tungor när hon ber mig berätta om kriget, orden tar sig nästan genom hennes porer där hon sitter naken i bastun med brösten som är kära och rara. Hon är lång för sin ålder och rädd om figuren och äter inte gärna sötsaker, kakor och fet mat. Själv når jag fortfarande basketkorgen så att jag kan dunka bollen.
En människa kan rymma från kriget, men aldrig från sitt eget liv.

-----

På ett annorlunda tillvägagångssätt har denna hemlisbloggare uppfunnits. Men det är inget ni behöver fundera på, bara jag.
-----
Tillägg till alla: det är extremt få ledtrådar men mycket innehåll idag.