Läbbiga ting i juletid?

Nedanför detta vanliga inlägg finns julkalenderlucka nummer 17. Inspirerad av ämnet i den och alla äckelmagade, nattvakna kommentatorer ska jag berätta vad vi i frukostflingorna respektive trädgård funnit har.

(Den där liksom tyska ordföljden i förra meningen tar man till när man inte har något roligt att säga egentligen.)

Om man ska hitta spännande saker som fingertoppar, maskar och harlortar i flingpaket, är det bra att inte hälla upp fil eller mjölk först. Hur skulle det se ut annars, om man med bild framträder kränkt och upprörd i kvällstidningarna – med filmjölk droppande från fingrarna?

Nej, sicken tur att Tioåringen blev lite misstänksam och hällde ut ... denna alien på en vanlig tallrik först.

Klump.

Det är faktiskt inget farligt, det är bara som om flingfabrikens bottenskrap har samlats i en hård, paltliknande boll. Man kunde lätt ta sönder den. Märket var Coops eget och nej, jag har inte ringt och klagat. Jag slängde ut bollen på gräsmattan för smådjuren att kalasa på.

Sent igår kväll gick jag ut på den mörka verandan för att slänga ut två brinnande rostmackor till djuren som inte har skrämts av alla cancerlarm eller tror på GI. Då klev jag i något som till och med hade gjort Sigourney Weaver lite blek om nosen. Sktjschloofffsch (iklivandet). Skvimp (uppdragande av fot).

Klegg.

Här står jag med fångsten uppskrapad på vår allra snyggaste spade. Klegget är en f.d. halloweenpumpa som jag hade ställt utomhus när den började mögla i ögonvrårna. Och glömt bort.

Bränt bröd, flingklump och pumpaalien. Trerätters, liksom.