Stilla flyter jag
Man borde ju stå ute på fälten och skörda eller kanske handmala mjöl eller i alla fall ligga på knä och skura golv. Använda kroppen och bli lite trött. Få något gjort.
Men inte.
Idag sitter jag först på tåg i fyra timmar och producerar inget. (Det är jättekul: jag sitter i första klass och lyssnar på hemliga affärsuppgörelser i mobilerna runt omkring mig och får lukta på frisläppta kvinnofötter som ser ut som klenäter genom nylonstrumpornas maskor. Jag har internet i datorn, bekväma jeans, skön fleecekofta – som tyvärr inte matchar alls – och te i pappmugg. Alvesta nästa!)
Sedan frotterar jag mig med folk på föreläsningar i Malmö i sex timmar. (Mycket intressant blir det, bl.a. Marika Domanski-Lyfors och Jesper Fundberg ska prata. Jag ska anteckna hela tiden och lära mig hemskt mycket och få äta dammsugare i pauserna. Arrangören är f.d. kanotist och jag måste komma ihåg att fråga hur Susanne Gunnarsson kunde vinna VM två veckor efter sin förlossning. Även de som inte har fött barn vet att det sker distraherande saker med kropp och huvud under en graviditet. För att inte tala om det där störande momentet, vahettere, förlossning. Snacka om att bli störd under uppladdningen. Nej, inte alls, sade Susanne, och satte sig tillrätta med amningskuporna i kanoten och vann VM. Sug på den, alla fotbollslirare med diffusa smärtor i ljumsken.)
En liten stund ska jag på sluttampen säga jag goddag till slipsar och ber om ursäkt för min sjaviga klädsel. (Jag ler stort med utstående tänder och glittrar med knallblåa ögon och förvirrar dem med en jättestor, nästan lila finne mitt på näsan så blir det så bra så.)
Slutligen åker jag tåg i fyra timmar till. (Tågresor i kvällningen är av en helt annan karaktär. Alla sover, även männen går i strumplästen och alla ringer hem istället för till konkurrenter och kolleger. Vid midnatt kommer jag att somna sött i min egen säng – dödstrött av att inte ha gjort ett enda dugg egentligen.)
Spring, hjärncellerna, spring! Ni är de enda som rör på er idag!
Men inte.
Idag sitter jag först på tåg i fyra timmar och producerar inget. (Det är jättekul: jag sitter i första klass och lyssnar på hemliga affärsuppgörelser i mobilerna runt omkring mig och får lukta på frisläppta kvinnofötter som ser ut som klenäter genom nylonstrumpornas maskor. Jag har internet i datorn, bekväma jeans, skön fleecekofta – som tyvärr inte matchar alls – och te i pappmugg. Alvesta nästa!)
Sedan frotterar jag mig med folk på föreläsningar i Malmö i sex timmar. (Mycket intressant blir det, bl.a. Marika Domanski-Lyfors och Jesper Fundberg ska prata. Jag ska anteckna hela tiden och lära mig hemskt mycket och få äta dammsugare i pauserna. Arrangören är f.d. kanotist och jag måste komma ihåg att fråga hur Susanne Gunnarsson kunde vinna VM två veckor efter sin förlossning. Även de som inte har fött barn vet att det sker distraherande saker med kropp och huvud under en graviditet. För att inte tala om det där störande momentet, vahettere, förlossning. Snacka om att bli störd under uppladdningen. Nej, inte alls, sade Susanne, och satte sig tillrätta med amningskuporna i kanoten och vann VM. Sug på den, alla fotbollslirare med diffusa smärtor i ljumsken.)
En liten stund ska jag på sluttampen säga jag goddag till slipsar och ber om ursäkt för min sjaviga klädsel. (Jag ler stort med utstående tänder och glittrar med knallblåa ögon och förvirrar dem med en jättestor, nästan lila finne mitt på näsan så blir det så bra så.)
Slutligen åker jag tåg i fyra timmar till. (Tågresor i kvällningen är av en helt annan karaktär. Alla sover, även männen går i strumplästen och alla ringer hem istället för till konkurrenter och kolleger. Vid midnatt kommer jag att somna sött i min egen säng – dödstrött av att inte ha gjort ett enda dugg egentligen.)
Spring, hjärncellerna, spring! Ni är de enda som rör på er idag!
23 Reflektioner:
Ja lite imponerad blir man, för som sagt lite distraherad blir man av att vara gravid och föda barn.
Jag hade ammningsmos i hjärnan trots att jag knappt ammade.
Men jag var väl kanske inte tillräkligt fokuserad, eller så hade jag andra prioriteringar.
mmmmm sitta på tåg och bara surfa och lyssna. Låter så skönt.
OCh slippa utfodra småmonster som även skall badas och nattas. Att bara glida hem och ner i sängen utan en massa aber. AVIS!
Vi kan byta, du kan väl gå till tandis åt mig?
//Tvillingmamman
Är det den där konferensen om idrottspsykologi du ska på? Jag känner inga idrottspsykologer, men jag har faktiskt en kompis som är fotbollsfilosof. Honom borde du träffa, Lotten.
Gunnarsson är väl numera nästintill sjukpensionär i Härjedalen. Jag tror i och för sig att en normal graviditet och förlossning snarare är stärkande för kroppen (hey, det är efteråt det börjar liksom och då bör det finnas krafter att tillgå) men att tokträna på det sätt hon gjorde slet sönder kroppen fullständigt.
Amningsmos is my middle name, C/Tvillingmamma. Jag fattade dock inte detta (duh!) förrän efteråt.
- Nejdå, amningen påverkar mig inte alls, jag är precis som vanligt. Va? Vem? Vaddå? Varför? När?
Ja, Översättarhelena, det är idrottspsykologi det handlar om. Kalla mig gärna basketfilosof när jag får hälsa på fotbollsfilosofen.
Cruella: Man kanske skulle ta en tur upp till sjukpensionären i Härjdealen och ställa ett par frågor?
Förresten sitter jag nu i första klass alldeles för nära en jättelik sopsäck med kaffesump och clementinskal. Framför mig har jag en man som ur varenda por luktar ... sådär som en del luktar ur munnen när de är riktigt, riktigt hungriga. (Hallå, kemisten, vad är det för kemisk substans jag tänker på?) Bredvid mig har jag (tadaaa!) nattens drottning: en dam med jättesmycken, lösögonfransar, eau-de-cologne och frisyyyyyr. Hon måste ha gått upp mitt i natten för att ha hunnit med allt som ska hinnas med.
Behöver du nån att äta lunch med, eller fika, så kunde vi arrangera världens snabbaste och minsta bloggar-come-together strax?
Jag jobbar mitt i Malmö, hälsar
Erik J,
alias Skrivkramp
Erik J: Jag anländer 10.46 och ska gå till Nordenskiöldsgatan 10 omedelbums. Sedan måste jag uuuumgåååås på lunchen, men tar mig därifrån runt halv fem för att ta tåget 17.14 från stationen.
info@lotten.se kan jag kolla i 20 minuter till!
(Detta med bloggandet gör en ju helt rubbad: jag är plötsligt villig att träffa helt okända männniskor för snabbmöten!)
Fika på Centralen vid kvart i fem, då? Och ta't lugnt, mamma brukar säga att jag är jättesnäll, och på Centralen brukar det vara gott om folk!
;-)
Amningsmos är väl en sak men jag satt knappt alls efter bara två veckor. Ännu mindre i en kanot. Det kanske är därför hon vann - det gjorde nåt så inåthel*ete ont att hon var tvungen att skynda sig i mål och lägga sig ner igen?
Du sover ju till och med hemma hos okända människor!
Aceton, är det inte den lukten du tänker på?
Aceton (dvs ketoner) luktar det bland annat om diabetiker ibland. Med hjälp av den doften går det att avgöra om en avsvimmad diabetiker behöver socker eller insulin. Jag borde kunna detta säkert har vänner som är diabetiker detta, men tror att det är socker som behövs när de luktar aceton...
Lotten, du kan lugnt fika med Erik (Erik, Susanne här på Active ;-). En snäll påg! Visserligen känner du inte mig heller, men vi har träffats då jag för många år sedan (tror du väntade tredje barnet) var med på kurs där du föreläste.
Ha så trevligt i Malmö!
Emi: Ont sittkött efter förlossningar är välmenande (illasinnade) barnmorskors fel - de envisas ofta med att komma sättande med nålar och stygn och perforera där inte ens behövs! Efter första barnet (och stygn trots minimal reva men vad visste väl jag?) var jag helt inställd på att leva med en grapefukt mellan benen i resten av livet. När barn två och tre föddes var jag påläst och röt åt barnmorskan att kolla om det slutade blöda, om kanterna var hela - DÅSÅ, GÅ HÄRIFRÅN. Ingen grapefrukt, ingen smärta. Hade det bara hängt på det hade jag nog kunnat paddla...
Hej Susanne, vad skönt att det inte bara är mamma som tror på mig! Och keep up the good work på jobbet!
Fnissar när du beskriver dofter, syn och vidare i första klassen. Dom är inte mer än andra....!
Men Lotten: visst var Helena, Petra, Trulsa, Annika och jag balsam för själen och bot för trötta fötter på Bokmässan? Då var vi okända för Lotten och nu är vi ökända!
Bra WV: bajhej
Hoppas att du har det bra i första klass. Det låter ju inte helt fel attt sitta i lugn och ro, utan barnrop, och lyssna på hemliga samtal. Vi syns när vi syns, tyvärr inte ikväll.
Kram Herman
Studiomannen: Alla bloggare jag hittills har träffat har lagt sig som grädde runt hjärtat.
(Helt fel liknelse. Det där lät ju jätteäckligt!)
Nyss träffade jag Erik J., som till utseendet var liiiiiite lik Stationsvakt. (Och trevlig förstås, Susanne hade helt rätt.) Han påstod att han var blyg på samma sätt som jag alltid påstår att jag är blyg egentligen och vi enades raskt om att telefoner är obehagliga.
Nu har jag sovit hos bloggare, ölat med bloggare, läst böcker av bloggare, spelat basket med bloggare, druckit öl i bastun med bloggare, varit i Sundborn med bloggare och druckit snabbfika med bloggare.
Vad är nästa steg?
Susanne Gunnarsson, förresten: hon tränade kopiöst mycket till åttonde månaden och tog det sedan lite lugnare fram till förlossningen. Kroppar i hårdträning mår som bekant bra av lite vila, och förmodligen hjälpte denna vila samt en sjujävla vilja och en hård tränare till.
(Ok, jag fick min förklaring, men är ändå inte helt nöjd. Förmodligen för att jag fortfarande inte begriper hur det gick till.)
Målat med bloggare om jag förstått saken rätt. ALltså inte nästa steg, men glömd i uppräkningen.
Sticka med bloggare. Det har jag gjort. Kanske vore något för din meritlista också?
Bajhej var jätteäckligt, men det var den word verification jag fick fylla i!
Nu blev det omzkbo. Dvs innevånare i staden Omsk. Omsk (Russian: Омск) is a city in southwest Siberia in Russia, the administrative center of Omsk Oblast. The population in Omsk rose from 31,000 in 1881 and 53,050 in 1900 to 1,134,016 according to the 2002 population census.
..Ah, jag har helt glömt att skryta med att jag en gång haft en rätt långvarig love affair med Världens Vackraste Pojke - vad sägs om det??? (Det var i mitten av åttiotalet, då allt viktigt begav sig i mitt liv)
alltså, jag nämner det för att du nämnde honom tidigare..
Skicka en kommentar
<< Home