Mitt skrivbord
Petra vill se hur vi har det på våra skrivbord. Men jag är sannerligen inte någon skrivbordsproducerande arbetare.
Jag tror att det började när jag under ett år gick på high school i Dallas … för i mitt rum fanns det helt enkelt inget skrivbord. Det fanns en enorm himmelssäng istället.
På bilden: Äppelkindad 18-åring låtsas vara glad och lycklig. I själva verket längtade jag hem från dag ett.
Mycket användbar pryl, den där skrivplankan jag har i knät: undersidan är en ärtfylld påse som påminner om en saccosäck i miniformat. Den stabiliserar underlaget tills fötterna (i skräddarställning) har somnat och man måste falla bakåt som ett hugget träd och ligga raklång för att få ner blod till tårna igen.
Så där satt jag alltså mycket oergonomiskt och pluggade, skrev brev och (som på bilden) dagbok). Tänkarhatten har jag kvar.
Sedan är det ju detta med Kar de Mumma. Han satt i sängen och försörjde sig på att skriva kåserier. Jag fick för mig att om jag skrev i sängen som han, skulle jag bli lika rolig som han ju var. (Ja ja ja, han skrev för hand och hade egna springschasar och fick ihop flera revyer och hade kompisar i den yttersta kultureliten dessutom och vi är inte ett dugg lika. Suck.)
Korgen på bordet är full av pennor. Påsen ovanpå Bonniers äppellexikon i bokhyllan innehåller ett par skor. Farfars svarta bokskåp är trasigt.Bilden är på intet sätt arrangerad. Inget har lagts till och inget har tagits bort. Det är hopplöst omysigt här.
När jag var en ärbar redaktör på Nationalencyklopedin satt jag oftast vid ett skrivbord – när jag inte låg under det och sov, vill säga. Fast ofta räckte ju inte skrivborden till för alla på redaktionen, och då var det ju för mig inte så konstigt att sitta med benen i kors på golvet i en korridor och redigera artiklarna. (Vi redigerade på papper, inte i dator.)
Nackdelen med att inte sitta vid ett skrivbord är att det blir rörigt. Rörigt i huvudet, rörigt på skrivbordet och rörigt i datorn. Fördelen med att inte sitta vid ett skrivbord är att jag aldrig har haft musarm. Nackdelen med att sitta i sängen med skorna på är att det blir grusigt. Fördelen med att inte sitta vid ett skrivbord är att snabbt kommer i viloläge när man vill sova middag.
Och ni andra? Kom igen nu, visa upp eller berätta om era skrivbordshemligheter. (Egentligen har jag inte avslöjat ett jota. Vad ligger till exempel i mina nio skrivbordslådor?)
Jag tror att det började när jag under ett år gick på high school i Dallas … för i mitt rum fanns det helt enkelt inget skrivbord. Det fanns en enorm himmelssäng istället.På bilden: Äppelkindad 18-åring låtsas vara glad och lycklig. I själva verket längtade jag hem från dag ett.
Mycket användbar pryl, den där skrivplankan jag har i knät: undersidan är en ärtfylld påse som påminner om en saccosäck i miniformat. Den stabiliserar underlaget tills fötterna (i skräddarställning) har somnat och man måste falla bakåt som ett hugget träd och ligga raklång för att få ner blod till tårna igen.
Så där satt jag alltså mycket oergonomiskt och pluggade, skrev brev och (som på bilden) dagbok). Tänkarhatten har jag kvar.
Sedan är det ju detta med Kar de Mumma. Han satt i sängen och försörjde sig på att skriva kåserier. Jag fick för mig att om jag skrev i sängen som han, skulle jag bli lika rolig som han ju var. (Ja ja ja, han skrev för hand och hade egna springschasar och fick ihop flera revyer och hade kompisar i den yttersta kultureliten dessutom och vi är inte ett dugg lika. Suck.)Alltså: här är mitt skrivbord.
Korgen på bordet är full av pennor. Påsen ovanpå Bonniers äppellexikon i bokhyllan innehåller ett par skor. Farfars svarta bokskåp är trasigt.Bilden är på intet sätt arrangerad. Inget har lagts till och inget har tagits bort. Det är hopplöst omysigt här. När jag var en ärbar redaktör på Nationalencyklopedin satt jag oftast vid ett skrivbord – när jag inte låg under det och sov, vill säga. Fast ofta räckte ju inte skrivborden till för alla på redaktionen, och då var det ju för mig inte så konstigt att sitta med benen i kors på golvet i en korridor och redigera artiklarna. (Vi redigerade på papper, inte i dator.)
Nackdelen med att inte sitta vid ett skrivbord är att det blir rörigt. Rörigt i huvudet, rörigt på skrivbordet och rörigt i datorn. Fördelen med att inte sitta vid ett skrivbord är att jag aldrig har haft musarm. Nackdelen med att sitta i sängen med skorna på är att det blir grusigt. Fördelen med att inte sitta vid ett skrivbord är att snabbt kommer i viloläge när man vill sova middag.
Och ni andra? Kom igen nu, visa upp eller berätta om era skrivbordshemligheter. (Egentligen har jag inte avslöjat ett jota. Vad ligger till exempel i mina nio skrivbordslådor?)
36 Reflektioner:
Jag sitter/står vid ett skrivbord hela dagarna och det är ändå rörigt i såväl huvudet som på bordet. Tror mer att det har med antalet bollar i luften att göra än med var man förlägger jonglerandet...
Mina bollar är inte i luften just nu: de ligger vid mina fötter eftersom tekniken går mig emot.
Ni som bloggar, känner ni igen detta?
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Japp, det är sådana här bollar jag har tappat. Och en och annan skruv.
*primalskrik*
Men Lotten du är ju på hela mittuppslaget i tidningen idag! Barfota!
Vilken tidning? Måste se dig! Härmade du Barfota-Ernst?
Det jag borde skrivit var kanske att det beror på hur många bollar man försöker hålla i luften. Det är kanske de bollar man tappar som utgör röran i huvudet och på bordet.
Tack kära Lotten! Vilket fint skrivbord du har. Jag gillar verkligen såna där med bokhyllor på baksidan. Det ser ut som att vara ett väldigt kreativt rum du har. Ibland önskar jag att jag inte var så pedantisk! :)
Bild på mitt skrivbord kommer så fort batteriet till kameran laddat.
Det är rörigt. Extremt rörigt kan man tycka vid första anblicken men jag har ett ystem. Jag vet exakt vilket papper som ligger var (trot eller ej). Mardrömmen är när städerskan varit här och lagt alla papper i en hög. Jag hittar ingenting!!!!
Skor i sängen...skor inomhus-- låter väldigt amerikanskt. Då får man väl ta av sig skorna när man skall sitta i sängen.
Jag förstod aldrig det där med leriga cowboystövlar, en ytterdörr som öppnas rätt in i vardagsrummet (ingen hall) och heltäckningsmattor i varje rum.
Min värdmamma blev vansinnig för att jag envisades med att ta av mig skorna när jag gick in och jag blev galen för att INGEN tog av sig skorna när de gick in i mitt rum.
Förövrigt älskade jag mitt år i Kansas och längtade inte hem en endaste dag, faktum är att jag absolut inte ville åka hem.
Din files published har jag träffat på här i blogger.
Pröva att tömma cascheminnet för din browser.
Jag hade samma problem när jag försökte läsa upp bilder. Antingen fick jag samma meddelande som dig eller så blev jag ombedd att klicka "done" på en knapp som inte fanns.
Jag tömde cookiefiler och casche minne och så funkade det igen.
PS asch nu skrev jag ju se härovanför, det ska ju vara tvillingmamman där med.
Jag tänkte att en av mina favoritbloggare, Merlin på 43Folders, skulle ha någon intressant att säga om skrivbord.
Han pekade vidare.
Bästa rådet var nummer 9: "Eat away from your desk
Eating at your desk encourages trash like paper bags, cups, and utensils to stick around your desk."
Blogger är ju fullständigt hopplöst på bilder. Jag höll på att bli gråhårig när jag försökte publicera bilder med Blogger (visserligen är jag redan gråhårig under den heltäckande toningen i den glada färgen brunt, men ni fattar vad jag menar). Lägg bilderna på Flickr i stället. Det funkar mycket bättre.
Eftersom jag inte har ett skrivbord hemma och ett ytterst ordinärt (dator, pennor, böcker, spridda papper, inget uppseendeväckande kranium eller så) på jobbet väljer jag att haka på c:s tankar om skor i USA. Vilken kulturskillnad det är, det här med skor av eller skor på! I Sverige är det mer av klass- och åldersmarkör. Det finns människor jag känner väl men vars strumplästfötter jag aldrig skådat. De har alltid någon form av skor på, inte sällan medförda i en för ändamålet särskilt avsedd skopåse. Sen har jag nära vänner som alltid har udda tubsockor med hål på tårna när de kommer på middag. Fast nu kom jag plötsligt ihåg att den jag främst tänker på här alltid har skorna på hemma men artigt tar av dem när han går in hos andra. Och han är inflyttad amerikan! vad intressant (tycker jag, för er andra är det fritt att gäspa).
Beträffande skodon i USA för min eggen del så bodde jag på Hawaii året efter gymnasiet så där var det mest barfota och flipflops som gällde. Där lärde jag mig inget om kulturskillnader i fotnivå. Men en del annat.
Jag är barfota i tidningen men har skor i sängen? Sicken männscha!
För övrigt, Ingrid, trodde jag att du skulle associera till skrivbordsbristen på NE. (Hon har jobbat där på golvet hon också, serni.)
C/Tvillingmamman - jag skulle inte kunna lura någon i denna värld att det finns ett system på mitt skrivbord.
Min Djefla man påpekar att man inte ska äta vid skrivbordet. Hm. Han har ett snyggt skrivbord med mappar och ordning på ... men ÄTER och DRICKER där HELA DAGARNA ...
Udda tubsockan anmäler sig. Min aupairpappa, en riktig backslick innan uttrycket ens fanns, hävdade bestämt att strumpläst borta var lika illa som att ta av sig inpå kalsongerna. Mycket socialt finlir att hantera för en arbetarflicka från Jämtland. Kan ej rekommenderas.
Bildbevis finns nu här
och ja, det är ovanligt städat....
Tvillingmammans länk funkade inte.
Cruella: Tubsockebrudar är vi allihopa, allihopa, allih...
Du ser ju ut som jag på bilden! Hjälp! (Eller hurra?)
Men det här med skovanor är riktigt intressant.
Under mitt första år i USA skulle man alltid matcha strumporna med tröjan. Det var på liv och död och det såldes färdiga kit i affärerna med randig tröja och lika randiga strumpor. Sportsocks som de kallade mina vita tubisar kunde man endast ha i stövlarna. Därför gick jag alltid i cowboy stövlar.
Minns även tydligt ett besök hos en vän i USA där mamman tydligt deklarerade "shoes off at the door, we do it the Scandinavian way" och mina amerikanska vänner Beavis och Butthead-fnissade resten av kvällen.
/ingrid talar om skopåsar. Min mormor hade alltid sådan då de kom på besök till oss, med egenhändigt sprayade guldfärgade tofflor.
Här i Sydney har problemet med skor av/på eliminerats på så sätt att alla går barfota. Jämt. Ett memo skickades ut nyligen där de anställda ombads att OMGÅENDE ta på sig skorna.
Cruella: inte räknas du som en tubsocka, du som har de elegantaste klackstövlar alltsomoftast och skitsnygg röd regnrock (med en förlupen geting i ärmen som stack dig sist vi var på dåligheter). Nej nej. Jag tänkte på heeeeelt andra personer.
Tvillingmamman: guldsprayade gåborttofflor, underbart! Ett av mina tidigaste kulturella (hm) minnen är de guldsprayade sandalerna som de manliga operasångarna bar i Aida. Är svag för guld på sprayflaska.
Lotten: javisstja, skrivbordsjakten på NE hade jag kunnat haka på. Minns att jag bar runt mina Viktiga Papper i en banankartong (träffade förresten fru A....a och herr A..e på mässan i Gbg. Oanfrätta av tidens gång såg de exakt likadana ut som förr i tiden. Spoooooky).
I dina nio lådor finns:
1. häftapparater, suddgummin, linjaler och annat skrivmateriel
2. kopieringspapper
3. saker som en gång låg ivägen ovanpå skrivbordet
4. Va? Vad gör en massa gamla Dagens Nyheter där?
5. gamla kvitton till bokföringen
6. okänt. Den går inte att öppna
7. ännu mera kopieringspapper
8. ficklampsbatterier, värmeljus och nödproviant ifall kriget kommer
9. fullskrivna kollegieblock med utkast du egentligen borde kastat år 1994.
Nära?
Ingrid: *puh* Men hål på strumpan har jag i alla fall. I den vackra stöveln. Ikväll blir det ceriserosa kavaj - det händer saker med min klädstil, jag tror det sitter i väggarna. Jag inordnar mig motståndslöst i pärlradernas tyranni.
Ingrid: Ja, folk ska påverkas av det slitsamma redaktörsyrket, något annat är inte förtroendeingivande.
Studiomannen: Ett rätt!
6. okänt. Den går inte att öppna
Däremot stämmer "du egentligen borde kastat år 19XX" med innehållet i alla lådor. I hela huset.
Men Lotten, det där är ju inte ditt skrivbord. Jag har ju aldrig sett dig sitta vid det.
men vad paff jag blev - jag trodde bilden på dig i Dallas var en bild på din äldsta dotter!
Orangeluvan: Det är ju mitt skrivbord, men jag sitter inte vid det. Innehållet i lådorna är mitt, det mesta ovanpå är mitt. Men nej, ingen sitter där.
(Tolvåringen trodde också att det var hon på bilden.)
Matilda: Jag ville jag vore i ett barfotaland!
du skrev att du längtade hem redan från dag 1. Det gjorde jag också 1977 i Borås, dit jag landsförvisats i 4 veckor p.g.a. en intensivkurs på BHS där. När jag äntligen fick åka hem, så kungjorde jag "jag kommer aldrig mer att åka till Borås". Det är ju snart 30 år sedan och jag har aldrig haft svårt att hålla det löftet. Beträffande skrivbordet så ändrar det utseende emellanåt. Där läggs diverse rabatterbjudanden och viss reklam. Räkningar läggs i en låda som förhoppningsvis går att öppna när det börjar närma sej betalningsdags. Jag så dej också i tidningen idag!
Hahaha, ni som tycker era skrivbord är stökiga - skaffa er sinnesro och en känsla av zen och vahettere... feng shuiisk fullkomlighet. Titta på mitt.
Åh, detta är en utmaning att anta. Eller visst nä, mina lådor är ju bredvid skrivbordet. De hör inte till.
Nu har det stått
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
Files published ... 0 %
i TRE minuter på denna vansinnesdator som snart kastar ut mig. Hur kan man blogga i denna värld full av motgångar?
Jag jobbar anringen på kontoret eller hemma/hemifrån. (Lustigt uttryck förresten, "jobba hemifrån", är det verkligen klart om man befinner sig i eller utanför hemmet då?)
På kontoret: Höj- och sänkbart ergonomiskt skrivbord. Hyfsat välstädat faktiskt. Men i datorns mappar är det INTE välstädat.
Hemma: Mycket rörigt skrivbord. Men -- hurra! -- jag har äntligen ett arbetsrum i vårt nya hus. På mitt skrivbord finns just nu: tomma glas (ja, plural), Flight Simulator (tillhör tioåringen), Poecketpoänghäfte, diverse hudkrämsprover, ett födelsedagskort och skaftet (!) till en pensel. Samt mycket mera. Hur länge får man skylla på att man är nyinflyttad?
När jag ska läsa och granska texter och inte skriva själv, sitter jag hellre i en fåtölj eller soffa. Fungerar enbart då jag jobbar hemma/hemifrån. Jobba i sängen funkar inte, enär jag då antingen somnar eller inte kan koppla bort jobbet då den tiden är inne.
Ursäääkta alla stavfelen! Men jag orkar inte korrläsa på fritiden ...
Jag har två skrivbord i mitt arbetsrum på jobbet, och bägge är fulla med saker. Har ingen aaaaning om hur det blir så! Som tur är vet jag oftast var jag ska leta efter saker.
Idag har jag läst artikeln i Affärskuriren där de intervjuat dig två gånger. Först imorse när jag hällde i mig mitt morgonkaffe innan det var dags att ge sig iväg till jobbet, och sen på lunchen nere på jobbet. Vid lunchläsningen funderade jag febrilt på varför det hela verkade så bekant tills jag kom på att "just ja, det var ju det enda jag hann läsa i tidningen imorse". Varför läsa om lokal- eller världsnyheter när man kan läsa om Lotten?!
Sorry, Anne-Maj, artikeln verkar inte finnas på nätet. Men jag är barfota.
Lotten, ja men gissa vad jag hittade istället!!! Sudoku, säger det dig någonting? *s*
Aha, Anne-Maj, du hittade en artikel om när jag gav sudokun ett ansikte?
(Jag dansade en sudokusommar och intervjuades i fem olika tidningar om denna min plötsliga passion.)
Du såg ut som Kulla-Gulla! :)
Vadå skor i sängen? Varför då?
Minsann tror jag inte att jag sökte in och försökte bli uttagen som den som skulle spela Kulla-Gulla i tv-serien ... som 20-åring ...
Skor har jag i sängen när jag är på väg från den ena utomhusakiviteten till den andra och får tre minuter över till jobb och under den lilla stunden tror mig vara Pippi Långstrump som ju har skor i sängen.
Skicka en kommentar
<< Home