Sport tycker jag om
Kanske började det med de där stunderna i skolan när vi fick se Stenmark fastän vi egentligen skulle ha matte. Jo, kanske var det också buttre Björn Borg som bara vann och vann som bidrog. Eller så var det Ralf Edströms enorma polisonger.
Hur som helst: jag tycker mycket om att kolla på sport på tv. Landskamper i fotboll och hockey, alla OS och VM, vissa EM – jag sitter där, klistrad. Förfärligt slöseri med tid egentligen, jag kunde ju istället ha putsat silvret eller tvättat bilen. Eller i alla fall se på idrott på riktigt. (Ser endast basket live, men blir gärna ivägdragen på mitt livs första fotbolls- eller hockeymatch, hörni.)
Igår råkade jag fastna i en tennismatch. John McEnroe spelade i par med Jonas Björkman mot några som jag inte brydde mig det minsta om. (Ok, de hette Aspelin och Perry. Gäsp.) McEnroe servade som förr trots att han såg mager ut i axelpartiet och stönade och såg ruskigt besviken ut hela tiden och jag var swooooosch ungefär 15 år igen. Fast publiken hejade helt klart på McEnroe, vad han än gjorde – och så var det ju inte förr. Tänk er nu en berättade, lite hes, dämpad dokumentärröst, återhållen av spänning:
Det är tie break. Mcenroe tar emot servereturen med foten. Publiken vet inte till sig av glädje trots att bollen är lika förlorad som när Olof Mellberg stoppar en boll med handen. De räddar två matchbollar. Björkmans serve hade fått böter på vilken motorväg som helst men går ut. Publiken hejar och jublar ändå. Kameramannen zoomar in f.d. dokusåpastjärnor som tydligen har drabbats av det stora tennisintresset, särskilt dubbel. Dessutom oldboy.
McEnroes enhandsbackhand är plötsligt lysande – den som alla alltid annars har föraktat till förmån för Borgs dubbelfattade. Björkman missar och missar men McEnroe sköter sig.
Tror jag. Kommentatorerna (som vet bättre) är kritiska mot att McEnroe inte lyckas döda sin boll. Stoppboll, ville de ha, en stoppboll! Sedan kommer strålande servereturer av den dumme Aspelin, som känner Björkman som sin egen ficka, tydligen. Fusk.
Aspelin? Vilken jävla Aspelin? Jag vill ha kvar McEnroe i turneringen! Jag vill hålla honom på bra humör så att han inte slår omkull vattenflaskor och skäller på domaren. Jag tycker att kommentatorn Janne Gunnarsson (som inte alls var en lattjo spelare på sin tid, så det så) är onödigt kritisk mot mina favoriter, men ”servrarna avgjorde en oerhört jämn match och nu ävar det sista gången vi fick se John McEnroe i Kungliga hallen”. McEnroe intervjuas två sekunder efter att han förlorat matchen:
– Jonas is a great player, but I need to inspire myself. I apologize, I didn’t play good enough.
(Borde det inte heta ”well enough”?)
Well, well. Raskt och utan övergång över till fotboll. Ica är en bloggande fotbollsmålvakt, och jag har bett henne om en analys av de stora svenska landslagsmålvakternas kvalitéer eftersom min egen är så här larvig:
Hur som helst: jag tycker mycket om att kolla på sport på tv. Landskamper i fotboll och hockey, alla OS och VM, vissa EM – jag sitter där, klistrad. Förfärligt slöseri med tid egentligen, jag kunde ju istället ha putsat silvret eller tvättat bilen. Eller i alla fall se på idrott på riktigt. (Ser endast basket live, men blir gärna ivägdragen på mitt livs första fotbolls- eller hockeymatch, hörni.)
Igår råkade jag fastna i en tennismatch. John McEnroe spelade i par med Jonas Björkman mot några som jag inte brydde mig det minsta om. (Ok, de hette Aspelin och Perry. Gäsp.) McEnroe servade som förr trots att han såg mager ut i axelpartiet och stönade och såg ruskigt besviken ut hela tiden och jag var swooooosch ungefär 15 år igen. Fast publiken hejade helt klart på McEnroe, vad han än gjorde – och så var det ju inte förr. Tänk er nu en berättade, lite hes, dämpad dokumentärröst, återhållen av spänning:
Det är tie break. Mcenroe tar emot servereturen med foten. Publiken vet inte till sig av glädje trots att bollen är lika förlorad som när Olof Mellberg stoppar en boll med handen. De räddar två matchbollar. Björkmans serve hade fått böter på vilken motorväg som helst men går ut. Publiken hejar och jublar ändå. Kameramannen zoomar in f.d. dokusåpastjärnor som tydligen har drabbats av det stora tennisintresset, särskilt dubbel. Dessutom oldboy.
McEnroes enhandsbackhand är plötsligt lysande – den som alla alltid annars har föraktat till förmån för Borgs dubbelfattade. Björkman missar och missar men McEnroe sköter sig.
Tror jag. Kommentatorerna (som vet bättre) är kritiska mot att McEnroe inte lyckas döda sin boll. Stoppboll, ville de ha, en stoppboll! Sedan kommer strålande servereturer av den dumme Aspelin, som känner Björkman som sin egen ficka, tydligen. Fusk.
Aspelin? Vilken jävla Aspelin? Jag vill ha kvar McEnroe i turneringen! Jag vill hålla honom på bra humör så att han inte slår omkull vattenflaskor och skäller på domaren. Jag tycker att kommentatorn Janne Gunnarsson (som inte alls var en lattjo spelare på sin tid, så det så) är onödigt kritisk mot mina favoriter, men ”servrarna avgjorde en oerhört jämn match och nu ävar det sista gången vi fick se John McEnroe i Kungliga hallen”. McEnroe intervjuas två sekunder efter att han förlorat matchen:
– Jonas is a great player, but I need to inspire myself. I apologize, I didn’t play good enough.
(Borde det inte heta ”well enough”?)
Well, well. Raskt och utan övergång över till fotboll. Ica är en bloggande fotbollsmålvakt, och jag har bett henne om en analys av de stora svenska landslagsmålvakternas kvalitéer eftersom min egen är så här larvig:- Ravelli var sprattlig och lajbans men ojämn.
- Shaaban är oerhört respektingivande pga. sitt coola utseende.
- Isaksson är Shaabans motsats. Skrämmer ingen och måste därför vara en bättre målvakt egentligen.
- Bengt Andersson är ett underskattat unikum.
- Ronnie Hellström hade mustasch.
14 Reflektioner:
Har ni sett att Shaaban och McEnroe har samma min!
Men dra ner shortsen, McEnroe! Dra ner shortsen för guds skull!
Hahaha!!! Då tycker jag du ska kika in hos mig nu. Jag tog enbart aktiva spelare denna gång, men fortsättning följer. En fråga bara: finns det bara herrar i din målvaktslista? Fy skäms!
Stina: Sådär brukar faktiskt min djefla man också gå omkring när han vill skoja. Det är omöjligt att låta bli att skratta.
Ica: Ja. Jag skäms inte ens ... jag kan bara herrliga målisar. Och du förstås. Vänta, en från Eskilstuna som heter Hedvig? Och hon från Malmö som är landslagsmålvakt som heter ... Caroline?
Jag har nu rättat fem stavfel i min text. Måste ha skrivit med huvudet under armen i morse. Vilket påminner mig om en orienterare som i Sportspegeln efter målgång i femdagars sade:
- Jag har sprungit med huvudet under armen i en vecka nu, så det var på tiden det lossnade.
Tjoho!! Jag ska på din föreläsning nästa torsdag!! Ser med spänning framemot vad du har att förmedla oss EKAF:are! See you!
Putsa silver kan man ju göra medan man ser på tv. Överhuvudtaget kan man göra en massa saker medan man ser på tv. Jag brukar till exempel läsa samtidigt. Tvätta bilen kanske är svårare.
då säger jag åter, mitt i natten, med många öl under västen (fast jag aldrig skulle få för mig att bära väst): Fy skäms. Ja, Hedvig heter hon från Eskilstuna. Pop Quiz: Var spelar hon nu? Och ja, Malmö FF-tjejen heter Caroline, efternamnet är Jönsson.
Hellström har fortfarande mustasch!! Jag såg honom förra veckan på Pelikan, en rustik krog på Söders vilda höjder, där jag och lille maken åt köttbullar tillsammans med min lilla syster och hennes lille make. H. var rätt så bastant men mustaschen satt kvar! Det var min skarpsynta syrra som identifierade honom; jag vet ju inget om fotboll, som bekant. - Ja, vi är kvar här hemma; visumförlängningen tar tid.
Åh, har du sett Ronne Hellström, Ökenråtta! Vi var i Motala idag och spelade match. På hemvägen träffade vi en man som sa att han kände den legendariske svenske basketspelaren Jonte Karlsson. Det går inte alls att jämföra med att ha sett Hellströms mustasch!
Jag kan inte vara någon riktig basketspelare, trots att även jag var i Motala och spelade idag, för jag har ingen aning om vem Jonte Karlsson är. (Men det vågar man ju inte säga när Lotten lyriskt lutar sitt huvud mot mannen som är bästa kompis med JK).
Louise:
Jonte Karlsson, femma från vänster på övre raden.
Bästisgrannen var till och med kär i honom!
Hallå.
Jag är ledsen men jag har inte ens läst hela inlägget, jag fastnade på McEnroes short och fick stirrblick av ren förskräckelse!
Jag trodde att detta sätt att ha ett par shorts endast utfördes av gubbar modell äldre eller i hemmets mörka vråer för underhållning.
:-)
Eva Malm: Jag tror snart att jag får tillsätta en utredning för att få klarhet i shortsfrågan. Han måste ju vara på skojhumör i ögonblicket, men han ser samtidigt väldigt bister ut. Ja, det är i sanning ett mysterium!
Skicka en kommentar
<< Home