Att föreläsa
Som jag har berättat förut, är föreläsningar numera mitt huvudsakliga yrke. Jag berättar om hur man skriver korrekt svenska, jag berättar om skrivregler och jag drar månget dråpligt exempel på när det faktiskt har blivit riktigt fel för att språket inte funkar. Ibland föreläser jag om andra ämnen, men det är framför allt skrivreglerna som roar mig. Och åhörarna förstås.
(För er som gillar textanalys: fiffig mening den där sista, nu vet ni inte om det är jag som roas av åhörarna eller åhörarna som roas av skrivreglerna.)
Efter en dags föreläsning är jag komplett slut i rutan. Det är som efter ett matteprov, som efter en analys av grammatik ur ett kontrastivt perspektiv eller som efter en orienteringstävling där man har sprungit i cirklar i två timmar och alla andra kom i mål efter 18 minuter. Detta fenomen har jag även sett på min pappa, som i 30 år har kuskat runt precis som jag och pratat svenska.
(För er som gillar textanalys: jahaja, ”pratat svenska” ... vad kul att vara mångtydig sådär snofsigt)
Nu slutar det ju inte med pappa – även min djefla man är föreläsare. Vi drar våra rullväskor fulla med böcker mellan föreläsningslokalerna och samlar kraft på tågen. SJ, SJ, gamle vän. Igår var Olle borta i Göteborg, men väntades hem runt tiosnåret på kvällen. (Det är en bra tid att komma hem – när man är helt slut i rutan – eftersom alla de frågvisa barnen då sover och någon har hunnit städa köket.)
Men klockan blev tio. Ingen Olle. Klockan blev kvart över tio. Ingen Olle. Klockan blev halv elva. Ingen Olle.
(För er som gillar textanalys: ja, här har vi en snygg stilfigur. Men den är ett påhitt och inte med sanningen överensstämmande eftersom den antyder att jag oroligt vankade fram och åter, vridandes mina händer medan moraklockan tickade olycksbådande. I själva verket satt jag i sängen och skrev och hade inte en aning om vad klockan var och inte äger vi en moraklocka heller.)
Telefonen ringde.
– Hej, det är jag, sa Olle. (En annan dag kan vi ju analysera hur det kommer sig att man säger just så.)
– Hej ... jag hör din rullväska i bakgrunden, var är du?
– Jag är i Borsökna. Jag glömde att gå av bussen.
(Borsökna ligger 3 km från vårt hus.)
– Sov du?
– Nej, jag bara glömde. Jag kommer snart hem. Vad bra, nu får jag ju dagens motion!
Foten i kläm, jajamensan! Nu ska jag hasta iväg och föreläsa på Sundbyholms slott hela dagen! (Och där kommer jag att stå och vara sur prick kl. 13 när de talar om vem som får Nobelpriset i litteratur och jag inte kan lyssna.) Dagens hetaste föreläsningsämne är förresten valet mellan e-mail, e-post, e-brev, mail och mejl. (Och jag har facit. Som jag naturligtvis har hittat på helt själv. Kanske är det e-pistel?)
(För er som gillar textanalys: fiffig mening den där sista, nu vet ni inte om det är jag som roas av åhörarna eller åhörarna som roas av skrivreglerna.)
Efter en dags föreläsning är jag komplett slut i rutan. Det är som efter ett matteprov, som efter en analys av grammatik ur ett kontrastivt perspektiv eller som efter en orienteringstävling där man har sprungit i cirklar i två timmar och alla andra kom i mål efter 18 minuter. Detta fenomen har jag även sett på min pappa, som i 30 år har kuskat runt precis som jag och pratat svenska.
(För er som gillar textanalys: jahaja, ”pratat svenska” ... vad kul att vara mångtydig sådär snofsigt)
Nu slutar det ju inte med pappa – även min djefla man är föreläsare. Vi drar våra rullväskor fulla med böcker mellan föreläsningslokalerna och samlar kraft på tågen. SJ, SJ, gamle vän. Igår var Olle borta i Göteborg, men väntades hem runt tiosnåret på kvällen. (Det är en bra tid att komma hem – när man är helt slut i rutan – eftersom alla de frågvisa barnen då sover och någon har hunnit städa köket.)
Men klockan blev tio. Ingen Olle. Klockan blev kvart över tio. Ingen Olle. Klockan blev halv elva. Ingen Olle.
(För er som gillar textanalys: ja, här har vi en snygg stilfigur. Men den är ett påhitt och inte med sanningen överensstämmande eftersom den antyder att jag oroligt vankade fram och åter, vridandes mina händer medan moraklockan tickade olycksbådande. I själva verket satt jag i sängen och skrev och hade inte en aning om vad klockan var och inte äger vi en moraklocka heller.)
Telefonen ringde.
– Hej, det är jag, sa Olle. (En annan dag kan vi ju analysera hur det kommer sig att man säger just så.)
– Hej ... jag hör din rullväska i bakgrunden, var är du?
– Jag är i Borsökna. Jag glömde att gå av bussen.
(Borsökna ligger 3 km från vårt hus.)
– Sov du?
– Nej, jag bara glömde. Jag kommer snart hem. Vad bra, nu får jag ju dagens motion!
Foten i kläm, jajamensan! Nu ska jag hasta iväg och föreläsa på Sundbyholms slott hela dagen! (Och där kommer jag att stå och vara sur prick kl. 13 när de talar om vem som får Nobelpriset i litteratur och jag inte kan lyssna.) Dagens hetaste föreläsningsämne är förresten valet mellan e-mail, e-post, e-brev, mail och mejl. (Och jag har facit. Som jag naturligtvis har hittat på helt själv. Kanske är det e-pistel?)
29 Reflektioner:
tack för dina dagliga berättelser. du förgyller min vardag.
E-post och e-postmeddelande. Hade datatermgruppen och andra dataspråknördar varit lite fyndigare hade e-pisteln varit ett faktum!
Mejl! Absolut smidigaste formen, kan böjas med svenska ändelser. I denna anglofierade tid funderar jag mer på om dejt är en acceptabel försvenskning. Och den meningen avslutade jag med punkt och inte med frågetecken för det är en indirekt fråga. Lotten, blev du glad nu när du fick lite morgonknark?
Förresten är det möjligt att få nobelpristagarens namn sms:at till sig för en ringa kostnad. Men man går ju miste om Horace språkekvilibrism förstås.
En gång befann jag mig i Börshuset vid detta viktiga tillfälle. Det var jätteroligt! Mats Gellerfelt gick och muttrade ilsket redan i förväg, någon skrek verkligen "äntligen", Sture läste upp motiveringen på alla europeiska språk. Sen gick vi tillbaks till jobbet.
Men jag har minsann på sista tiden blivit så cool att jag avslutar indirekta frågor med frågetecken! Lite busig känner jag mig allt då.
Alltså så här:
"Jag undrar om Horace har glömt att borsta tänderna?"
Jag är mest nyfiken på hur tom i kolan Lotten blir av att tala om elektronisk post. Men just nu står det en brandman i mitt kontorsrum och säger att jag nog borde gå ut... så...
Gammal och grå som jag är tycker jag att mejl och dejt ser barnsligt ut, som om sjuåringar hade skrivit det. Men jag är fullt medveten om att det är precis lika fånigt av mig som när andra gamla gråningar protesterade mot stavningen löjtnant istället för lieutenant en gång i tiden. Eller intervju istället för interview. På trettiotalet uttalat som "intervjooo". Så har jag svårt för bebis också. Det ordet användes bara när man pratade med små barn förr. Vuxna sa baby. Jag har en ongoing battle med mitt förlag om sådana saker! Min snofsiga redaktör (några år äldre än jag) försöker modernisera mig.
/ingrid: För mejl, i tiden! Var det någon som sa ”tejp”, ”portfölj” eller ”följetong”?
Exemplet ”Horace språkekvilibrism” tackar jag för. Jag är extremt sparsmakad med de svenska genitiv-apostroferna, men här tycker jag en sådan skulle sitta fint!
Ett annat exempel där genitiv-apostrof kan göra nytta: ”Det är inte Johans bror, det är Anders’. Om man nu är så tjurskallig att man vägrar ändra ordföljden.
Fast när jag tänker efter undrar jag om det inte borde heta ”Horaces”. Kan någon kolla i Språknämndens skrivregler? (Bergmans exemplar är, som ni säkert inser, ute på vift just nu.) Jag vet att det ges besked om hur man hanterar namnet ”Alice”.
/ingrid: För mejl, i tiden! Var det någon som sa ”tejp”, ”portfölj” eller ”följetong”?
Exemplet ”Horace språkekvilibrism” tackar jag för. Jag är extremt sparsmakad med de svenska genitiv-apostroferna, men här tycker jag en sådan skulle sitta fint!
Ett annat exempel där genitiv-apostrof kan göra nytta: ”Det är inte Johans bror, det är Anders’. Om man nu är så tjurskallig att man vägrar ändra ordföljden.
Fast när jag tänker efter undrar jag om det inte borde heta ”Horaces”. Kan någon kolla i Språknämndens skrivregler? (Bergmans exemplar är, som ni säkert inser, ute på vift just nu.) Jag vet att det ges besked om hur man hanterar namnet ”Alice”.
Kan du inte fixa "hålltimme" i föreläsningen eller ta in det som inslag? Jag tycker det är roligt att föreläsa, men man blir som en uttorkad svamp efteråt.
Nästa onsdag ska jag prata om hur man bloggar för 34 glada och döva pensionärer! Jag ska nog nu börja förbereda föreläsningen och jag hoppas att takterna sitter kvar.
Sundbyholm Slott var jag så sent för två år sen på personalkonferens. Jag såg ingeting i källaren när det var frukost och lunch och det gick inte följa vett och etikett vid bordet. Tur att middagen intogs i den stora salen.
Det ekar!
"Sundbyholm Slott var jag så sent för två år sen på personalkonferens."
Nu inser jag att jag kastat om satsdelar. Det skulle väl stå så här:
Jag var på Syndbyholm slott på personalkonferens för två år sedan"
Tidsadverbial ska ju stå sist!
Djefla Man, jag har känn på att du sov i bussen...
Va? Tur att jag inte hörde något...
Detta är nog ett exempel på en s k retorisk fråga: "Är det konstigt att jag såg Professor Balthazar framför mig när du beskrev dig själv vankandes fram och åter"?
Horaces ska det vara, ja. Det är stavningen som avgör, inte uttalet.
Alltså kan man även ha apostrof i t.ex. "Saint-Denis' gator", trots att inget s-ljud hörs "Saint-Denis".
Men du måste ju ha ett eget ex av skrivreglerna! Eller har ni en tandborste ihop också?
Ett företag jag jobbar för har precis moderniserat sina språkregler, och nu *ska* det heta "dejt". Jag vet inte om "bebis" är accepterat, men jag använder det eftersom jag inte kan böja "baby".
När jag gick på gymnasiet hade jag en gång en vikarie i svenska (ej nyutbildad) som envist hävdade att man i svenskan aldrig har apostrofgenitiv.
När jag har lyssnat på Lottens föreläsningar kommer alltid frågan från åhörarna upp om hur hon får allt att gå ihop. Häromdagen behövde jag det svenska ordet för detta, som i USA kallas för Work Life Balance.
Jag fick ett typiskt "Lotten" förslag: Arbetsglädje. Ett annat förslag jag fick var balans i livet, underförstått att det är privatliv och arbetsliv som ska balanseras. I regeringsförklaring dyker ett annat ord upp: vardagspusslet. Jag har ingen aning om detta finns i SAOL eller om det är ett nytt ord.
Finns det andra förslag på detta hur man får arbetsliv, fritid, personlig utveckling och familj att gå ihop? Det är trots allt detta vi gör hela dagarna!
Alltså, nu känner jag mej verkligen som den invandrare jag är! Jag pratar och skriver och gör mej förstådd, men bakom min rygg kanske folk har åsikter om hur jag slaktar det svenska språket. Usch, vad pinsamt!
Aequinoxia: Min strategi när det gäller stavning är att alltid använda det primära alternativet i SAOL. Detta för att slippa tänka själv, vilket jag gärna undviker så långt det är möjligt. (Eller rättare sagt, jag tänker hellre på stora och viktiga saker, t.ex. vad vi ska ha till middag, om jag ska lämna tillbaka en halsduk som jag har köpt på H&M och vad fasen en pappersmaskin med inclined wire heter på svenska.) Således: dejt men baby.
(Detta gäller förstås bara i jobbet. När jag skriver privata mejl och sånt så stavar jag lite som jag tycker.)
Jag höll en föreläsning om hudvård för ett femtontal i förra veckan.
Det var min första föreläsning med detta ämne och det var så fantastiskt roligt så jag var alldeles uppspelt när jag kom hem. Den varade i och för sig bara en timme och jag är mammledig sedan drygt två år så för mig var det en härlig paus i vardagen.
Jovisst, Helena. Problemet är bara att många företag har sina egna regler och riktlinjer, som i vissa fall skiljer sig från SAOL.
Oj, glömde jag ett s efter Horace, det var inte meningen. Var väl så inriktad på att stava rätt till språkekvilibrsim att jag glömde genitivändelsen.
Det här är väl elegant: "Konungens av Danmark bröstkarameller." Ett prima exempel på genitiv-s:ets korrekta placering. Förmedlat till mig av Tage Danielssons hustru lägger jag till för att få det att verka som om jag lever ett intressant och glamoröst liv.
Jag märker hur skadad jag blivit av att jobba på scandinavisk basis.
Dvs vi mejlar fram och tillbaka på någon sorts anpassad skandinaviska som helt avsaknar stavningsregler.
Dessutom ligger huvudkontoret i Holland så då pratar vi en sorts anpassad engelska som också är helt utan rim och reson ibland.
ytterligare kanske det var någon som läste om mitt samtal med Indien; och ja, jag blir helt enkelt hjärntvättad av att hela tiden läsa felstavad text.
Jag finner mig själv använda ord som absolut inte är svenska.
Inte bara anglicismer utan och skandinaviseringar.
Jag säger åt mina barn att sluta masa, att vi har det kosligt, att det var smutt. Jag lägger till -je på namn så Lotten blir Lottje (motsvarar tyskans chen)
Vart siktar jag med dettta svammel.
Jo att jag beundrar alla som kan hålla redan på alla stavningsregler i det dagliga livet för jag själv har blivit helt hjärntvättad.
Översättarhelena: Jo, visst har jag ett eget ex av Språknämndens skrivregler -- ett bortslarvat sådant!
(Vem som har slarvat vet jag egentligen inte. I lumpen lärde jag mig att man aldrig ska namnmärka sådant som personer i omgivningen äger identiska kopior av. Då kan man nämligen säga ”Det måste vara min!” när man stöter på ett hemlöst exemplar.)
Jag tycker för övrigt bäst om TNCs skrivregler som känns trevligt ingenjörsmässiga.
Man blir verkligen allmänbildad av att deltaga i samtalet på denna sida , SAMTIDIGT som man har tillgång till Google.
Jag undrade:
VAD är TNC
Slog på Google=
= TNC kan vara
Terminologicentrum (Tekniska nomenklaturcentralen)
Threaded Niell-Councelman connector (kontakt för koaxialkabel)
Jag undrar vilken den djefla mannen avsåg...
Sedan gläder jag mig åt Nobelpris till PAMUK!
Jag har inte läst honom, men han ingår i mitt läsprojekt "Konstantinopel -Istanbul".
Se min blogg 30 augusti! Fortsättning följer!
Oj, här var det liv i luckan!
Det heter enligt alla konstens skrivregler e-post eller e-brev, men TADAAAAA även mejl står i SAOL. Mail finns däremot inte med bland de godkända orden.
Ja, jag vet mycket väl att det heter "e-post" eller möjligtvis "mejl". Men jag kan bara inte sluta att skriva "mail", jag tycker att det ska vara så. Och nu kommer säket någon att fråga: men skriver du tape eller tejp då? Ja, jag skriver tejp, men jag vill ändå att man ska skriva mial, och inte mejl.
Jag vill minnas att denna fråga var uppe på tapeten när jag träffade dig Lotten, om det var 2003 eller 2004? Srenare ahde vi diskussionen med en anna lärare, och jag står fast vid att använda mejl (mejka sig, dejta) - detta för att jag vet varför jag gör det. Det är ett medvetet val.
Även om det tog emot i början även för mig, men precis som Annika Bryn säger, förändringar tar alltid emot i början oavsett tidsålder. Och, Lotten, hela min textdesignutbildning har gjort mig mycket mjukare och mindre rigid och "språkpolisig" i ordets tristaste bemärkelse. Det spännande är att språket utvecklas och vi med det!
Fick, på tal om genitiv-s, funderingen igår hur man skriver "barnen i Bangladesh", fast tvärtom: "Bangladeshs barn"?
Trulsa: År 2003 envisades jag med att skriva mail. Numera skriver jag blott och enbart mejl och tycker att det är ett alldeles utmärkt ord.
Cecilia N: Visst, Bangladeshs barn! En människa från detta land är en bangladeshare och bangladesharna lär vara ett synnerligen trevligt folk.
Skicka en kommentar
<< Home