Utvikningsbilder? Nej, tillplattnings!
Karl XI (pappa till Karl XII) var en redig karl trots att han brände och bar sig åt i Skåne – för han försökte faktiskt avskaffa tortyren på 1680-talet. Dock dröjde det faktiskt till 1772, på Gustav III:s tid (han med kulturen och de ödesdigra maskeraderna) innan det blev förbjudet på riktigt.
Inte för att på något sätt förringa sträckbänk och tumskruvar, men idag (hurra, fredagen den 13:e) har jag varit på mammografi. Alltså bröstbesiktning eller tutt-test.
Jag placeras en liten stund i ett väntrum, lite nervöst flackande med blicken med andra bröstförsedda människor. Vi sitter lite för nära varandra för att det ska kännas riktigt bekvämt. Sedan slussas jag på ett oerhört effektivt sätt mellan rum och sjuksköterskor som med varma röster och händer pratar, klämmer och känner.
Och plattar till.
Vi snackar inte tjockbottnade, amerikanska pizzor här, vi snackar tunnpannkakor. Tillplattningsmaskinen är ganska snygg med plexiglas och kromade lister. Man poserar som för en konstnär (”lite längre till vänster, lite mer till höger, sjunk ihop i axlarna, här ska man inte ha snygg hållning”) och tittar i taket för att slippa se det där som ligger i press. Plötsligt kommer jag att tänka på ett herbarium.
Stämningen är fantastiskt god. Alla tre sköterskorna tjoar och skojar och tar på min uppmaning bilder med min kamera.
– Är du en sådan där fotografiexpert? säger en sköterska.
– Nej, men jag ska skriva om ... eh, blogga om det här, svarar jag, beredd på att få förklara.
– Blogga! Åh! Jag vill ha en blogg! säger en annan sköterskorna.
Det här är jag och en sköterskas varma, tillrättaläggande hand (med flotta snygga ringar) strax före tillplattningen.
Och här breder jag ut mig som den skånska slätten. Det mest fascinerande med bilden är för mig att man så tydligt ser att min högra armbåge ännu inte hämtat sig från källartrappsfallet i våras.
Uppdatering:
De gör inte alls så ont som det ser ut, det är faktiskt mest obehagligt.
Inte för att på något sätt förringa sträckbänk och tumskruvar, men idag (hurra, fredagen den 13:e) har jag varit på mammografi. Alltså bröstbesiktning eller tutt-test.
Jag placeras en liten stund i ett väntrum, lite nervöst flackande med blicken med andra bröstförsedda människor. Vi sitter lite för nära varandra för att det ska kännas riktigt bekvämt. Sedan slussas jag på ett oerhört effektivt sätt mellan rum och sjuksköterskor som med varma röster och händer pratar, klämmer och känner.
Och plattar till.
Vi snackar inte tjockbottnade, amerikanska pizzor här, vi snackar tunnpannkakor. Tillplattningsmaskinen är ganska snygg med plexiglas och kromade lister. Man poserar som för en konstnär (”lite längre till vänster, lite mer till höger, sjunk ihop i axlarna, här ska man inte ha snygg hållning”) och tittar i taket för att slippa se det där som ligger i press. Plötsligt kommer jag att tänka på ett herbarium.
Stämningen är fantastiskt god. Alla tre sköterskorna tjoar och skojar och tar på min uppmaning bilder med min kamera.
– Är du en sådan där fotografiexpert? säger en sköterska.
– Nej, men jag ska skriva om ... eh, blogga om det här, svarar jag, beredd på att få förklara.
– Blogga! Åh! Jag vill ha en blogg! säger en annan sköterskorna.
Det här är jag och en sköterskas varma, tillrättaläggande hand (med flotta snygga ringar) strax före tillplattningen.
Och här breder jag ut mig som den skånska slätten. Det mest fascinerande med bilden är för mig att man så tydligt ser att min högra armbåge ännu inte hämtat sig från källartrappsfallet i våras.Uppdatering:
De gör inte alls så ont som det ser ut, det är faktiskt mest obehagligt.
38 Reflektioner:
Aaoui, aaoui, aj!
Jag fasar för den dag jag blir kallad. Efter det att de tog bort hälften av de bröst jag hade är det som är kvar extremt ömtåligt, nerverna funkar liksom inte som de ska än och bara tanken på att stoppa in dem i en mammograf gör att jag nog t.om hellre går till tandläkaren. (ja inte med brösten alltså men ja, ni vet)
Men det är fint att man kan kolla och får möjligheten. Min mamma har opererat bort knölar, min fars nya fru har haft bröstcancer, min mormor hade det när hon dog (fast hon dog inte av det), växelhäxan på jobbet har haft det, väninnans mamma har tagit bort ett helt bröst.
Jag oroar mig faktiskt för att jag en dag kankse kommer få det. Men inte tillräkligt för att undersöka om jag bär på genen.
hm..hoppas att du inte tar med dig kameran på gyn :) Du är rolig du!
Mein gott. Du är inte rädd att dina tillplattningsbilder kommer att användas i osedliga sammanhang? Det finns säkert någon ovanlig böjelse för såna som tycker det är jättesexigt med mammograferade bröst.
Ujuj!
*blåser*
aj!! Det där är något man aldrig vill vara med om. Men man är bra hängiven sin blogg om man tar med sig kameran och villigt förklarar för sköterskorna att man ska blogga om hela den trevliga händelsen. Det är beundransvärt. Men hade jag vart du hade jag inte ens gått dit med tanke på dagens datum. Vem vet vad man kan bli av med då?
Orangeluvan: Så sedlig som jag är, kanske jag skulle behöva användas i osedliga sammanhang.
Mia: visst kommer jag att dokumentera allt på detta sätt i fortsättningen! (Å andra sidan har jag på samma sätt lovat bilder på källarkojor och hemstickade tröjor, men inte kommit till skott. Än.)
Alla: Det gör faktiskt inte så ont. Det är mest obehagligt och absurt. Det gör framför allt inte ett dugg ont efteråt.
Om man nu har väldigt små bröst (A eller A-)... hur 17 mammograferar man dem då? Finns ju inte så mycket att ta tag i och platta till ju...
Har den där lilla magen rymt fem barn?
Men du är ju yngre än jag och jag har ännu inte blivit kallad till någon tillplattning. Varför är det så? (Visserligen är jag redan platt som en planka, men jag tror inte det är därför.)
Gör det inte ont?!?
Det ser ut att göra ont.
Bara tanken gör ont på mig.
Mamma har alltid sagt att gör fruktansvärt ont. Hon kanske är lite känslig?
Jag säger som Mirjam; har den magen härbärgerat fem barn?
Min ser inte ut så efter bara två (samtidigt förvisso).
Oj oj... Minnen väcks till livs. Men vid den andra undersökningen var jag mer kaxig! Log när det gjorde oooont!
Vad ska det bli för bilder nästa gång, vågar inte tänka tanken!
jag undrar egentligen som martina. ska de trycka in hela personen då?
Ni småbröstade fränder skall icke oroa eder! De där sköterskorna kan platta till minsta myggbett om så skulle behövas! Eller som en sa till mig för två år sedan när jag ställde tusen och en frågor om storlekar och former:
- Vi har, kan man säga, sett alla varianter som finns på denna jord.
jag har också undrat över det där med små bröst och mammografi... min mamma (inte särdeles storbystad) brukar alltid säga att hennes bröst blir liiiite längre och hängigare för varje gång. känns inte så förväntansfullt!
Folkbildnings-Lotten. Bara tanken på att platta sådär får mjölkstockningsilningarna att komma springande i mina bara-till-låns-bröst. Ajajaj. Aj. Det ser faktiskt värre ut än underredesbehandlingarna. Men de behöver vi inga bilder från.
Åååå, Emi! Jag kan skriva spaltmetrar om mjölkstockningar!
(Men jag verkar redan ha skrämt alla bloggläsarmän på flykten. Mysko, de som annars verkar gilla bröst.)
Armbågen ser också ut som ett bröst lite grann.
Ja, Översättarhelena, a liasom perky one!
(Meningen ovan kan användas i den utmärkta boken "Konsten att blanda språk och dialekter huller om buller och ändå göra sig förstådd".)
Men om man har ganska så mycket i "mjölkpåsarna", ska de också plattas till så tunt då?
Jag höll på avlida när jag låg med bålen i press för att de skulle röntga efter njursten. Mycket jobbigare än jag nånsin kunnat ana, faktiskt.
(Orsakerna att gå ner i vikt hopar sig.)
Nu måste jag avslöja min okunnighet, för jag hade för mej att bröstcancer oftast satte sig i övre ytterkvadranten (eller vad det nu kan heta) åt armhålan till. Kommer den biten med i sån röntgen?
Javisst, Salt, det är därför hon är där med fingrarna och petar och puffar -- för att lymfkörtlarna ska komma med.
Och nog tror jag att tillplattningen är lika extrem oavsett påsstorlek. Det viktiga är att körtlarna inte hamnar ovanpå eller för nära varandra på bilden, för då kan det se ut som något farligt.
Översättarhelena: jag har hört att de är väldigt dåliga på att kalla kvinnorna i staden du (och jag) bor i. Jag har heller aldrig blivit kallad, är jämngammal med Lotten vad jag förstår.
Visst är sköterskorna där väldigt trevliga! Ont gjorde det inte heller, och jag fick nästan lust att säga att "nu gör det lite ont" eftersom de hela tiden sa att jag skulle säga till så fort det började göra ont.
Det som var värst med mitt första tillplattningsbesök i våras var helt enkelt att jag närapå gick vilse i lasarettsområdet när jag skulle ta mig dit. Enda önskemålet jag har inför nästa gång är att jag ska få komma när det är varmt ute. Det var så himla bökigt att slita av sig alla lager av tröjor och jackor innan de kunde börja platta till.
Ulla: Det var bra att veta. Bäst man tar tag i det själv då. (Att fixa en tid alltså. Själva tillplattningen är nog bäst man överlåter åt proffsen.)
Jag brukar snudda vid tanken om tillplattaren skulle gå i baklås.
Herbarium! :-DD
Ja, det var en adekvat liknelse.
Jag är också ungefär årsbarn med Lotten och jag har varit åtminstone två gånger, kanske tre, för att jag har åldern inne.
Dessutom fick jag remiss flera år tidigare när jag ett år efter avslutad amning fick ont i en knöl i ett bröst. Men det var antagligen bara lite surmjölk.
wv: qqobyz jag fick det till cobojsare. Inte speciellt anknytande till ämnet precis...
Lotten- Jag ska skriva den. kom du ihåg att du hade samma önskan i somras? Så denna gång ska jag verkligen göra det.
Du är helt galen kvinna! Vad ska ske i bloggen den dagen du går till gynekologen!? :-)
Jo, jag är säker på att det gör förfärligt ont, så jag vägrar! Jag har nerver som en seismograf. En gång var det nära, men just före själve tillplattningen flydde jag ut från kliniken och glöme ta av mig de blå skoöverdragen. Sköterskorna skrek på doktorn som om de skulle ta fast mig! Sedan gick jag på Ica i snygga plastöverdrag på skorna.
Det närmaste jag har kommit är att ta biopsier på två knölar. Det var ingenting, dock.
Har ni också märkt hur väldigt glada press och TV är i bröst klämda under plexiglas? är det någon sorts sadism? För övrigt ser du ut som om du var tjugo år, Lotten!
Nu kom jag på hur känsliga mina bröst är. Som testiklar! Tror inte din djefla man skulle vilja ha sina i kläm... Jag hade ett himla sjå när jag tränade aikido, hade behövt tutt-vaddering. Varje liten smäll där fick mig att gå i däck.
Lotten, den där magen är en triumf för en fembarnsmor!
Det gör som sagt inte ont. Vi ska vara oerhört tacksamma för att den här sortens undersökningar görs på oss kvinnor. För en gångs skull är vi kvinnor prioriterade i sjukvården!
Jag har aldrig blivit kallad, och om jag skulle bli kallad är jag inte säker på att jag skulle gå. Jag kanske har fel, men jag har svårt att se det som ett privilegium att bli kallad till rutinmässig screening. Däremot är det förstås toppen att det finns möjlighet till tidig upptäckt för de som är i riskgrupperna.
Jag har förstått att det faktiskt gör rejält ont på vissa. Men nu har jag hört mig för: det är inte storleken utan känsligheten som avgör smärta eller inte smärta.
(Som om det skulle vara någon tröst.)
Tycker att kopplingen mellan Karl XI och dina tuttar var strålande!
Vad händer egentligen på din blogg när du varit på gyn?
Men ahaaaa. Är det på det hållet man plattar till dem!!!! :D
Crrly: Man plattar till på alla håll och kanter -- och så schlåpp, ploffar de upp sig till stuns igen!
Härlig läsning, önskar att jag läst det innan idag.
Jag har just varit iväg och för mig gjorde det vansinnigt ont!
När jag kom tillbaka till jobbet Googlade jag och fann en artikel om att de testat och kommit fram till att det funkar alldeles utmärkt med halva trycket!
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/12/10/minskat-tryck-vid-mammogra/index.xml
Skicka en kommentar
<< Home