Hur betalar ni räkningar?
”Accounting office” i Knoxville år 1908. Har vi kommit så mycket längre?
Eftersom Min djefla man tycker att det är så himla obehagligt att betala våra räkningar, så gör jag det. (Orden ”betala räkningar” kan bytas ut mot annan tråkig syssla utan att meningen för den skull blir falsk.) Obehaget beror naturligtvis på att det inte finns en skattkista att ösa ur, men kan också bero på kronofobi – rädsla för pengahantering.
Jag måste hålla med. Men jag lider inte i lika hög grad. Dessutom är jag kall, hård och cynisk och njuter av att hålla upp en räkning framför näsan på den slösaktige djefla mannen och ryta ”förtinie spänn för en dvd, har vi verkligen råd med det?”. (Nejdå, lugn. Vi grälar faktiskt aldrig om pengar. Det finns liksom inget att gräla om.)
Tillbaka till obehaget. Det är helt ok att ta en faktisk vara ur en faktisk hylla och gå till en faktisk kassa och öppna plånboken och ta fram kort eller sedlar. Men det är tortyr att
- ta fram högen med de skamligen oöppnade fönsterkuverten
- sprätta upp kuverten och skära sig på tummen
- ta fram räkningarna
- kisa med ögonen för att den där summan längst ner ska glida in i medvetandet så skonsamt som möjligt
- leta med blicken efter förfallodatumet, som aldrig står på samma plats och som aldrig ligger tillräckligt långt bort i tiden
- lösenorda sig in på banksajten, vars inloggning är så finurlig att man efter för kort tid blir utslängd och måste logga in igen
- klicka, klicka, skriva och skriva och välja betalningsdatum och dubbelkolla allt
- försöka skriva rätt på de ibland 25 siffrorna som bildar OCR, som onödigt ofta är nytt varje månad trots att samma firma ska ha pengarna.
Fatta att vi år 2010 sitter och tejpar fast kvitton på A4-papper och skriver ut säkerhetskopior och jag vet inte allt som tar död på regnskogen fler gånger om!
Nu till det kloka kommentatorsbåset: hur kan man underlätta hanteringen med räkningarna? Eller kanske bara göra den mer lustfylld? Och kanske även bokföringen? Finns det något fiffigt sätt som jag i min lilla bubbla har missat? (Svara nu inte att jag ska använda häftapparat istället för tejp för det har jag testat och det blev alls inte roligare trots att den ju är roligare än en tejphållare.)
Etiketter: tråk
27 Reflektioner:
Det kan vara så att världens revisorer bär skulden till skövlingen av regnskogarna. När jag arbetade som ekonomiansvarig fick jag göra iordning speciella pärmar bara för alla utskrifter gällande boksluten. Halvårsboksluten var visserligen inte riktigt lika omfattande som helårsboksluten, men närapå. Det skulle vara utskrifter även på såna konton som inte användes. När revisorerna inte hittade något att anmärka på i själva bokföringen brukade de plötsligt behöva extra utskrifter och kopior på sånt de inte bett om tidigare år. Eller så sa de att jag borde skaffa en större konteringsstämpel.
Några tips om hur man ska göra räkningsbetalandet roligare har jag inte, att göra av med pengar på nödvändiga saker är tråkigt. De enda räkningar man kan betala med lite glädje är ju om man köpt något roligt på faktura.
För att underlätta att inga fakturor kommer bort, att det undvika de jobbiga påminnelserna som kostar 50 kr extra har jag gjort den "räkningksupphängningsplats". Och därmed bytt bort den gamla "gömma undan räkningarna i ett hörn-lådan".
Men en överstrykningspenna av färgglad karaktär markers summa, OCR och förfallodatum innan räkning hänges på plats. Sen är det bara att invänta det roliga.
Summan. Totalsumman. Att se den på bankutbetalningen och konstatera: Ja, så där lite pengar har vi kvar att leva på, efter att livsnödvändigt kabeltv, bredband, kursböcker och patroner till skrivaren betalats.
Den får aldrig räknas ut i förväg. Det är fusk.
Jag betalar helst inte räkningar alls. Det händer dock att jag måste. Hatar förfallodatumet, som aldrig står på samma ställe, hatar Nordeas dosa, som är omöjlig att läsa av, hatar alla räkningar, som ligger under något annat och kommer fram en annan gång.
Överstrykningspenna och krok kanske vore något för mig. Tack för tipset!
Betala räkningar är helt okej men samla ihop alla papper inför deklaration är dööööööden.
Först och främst tror jag att en kronofobiker snarast är rädd för tidens gång. Alltså den sortens människor som kosmetikaindustrin skor sig på.
Det tror jag varken dig, Den djefla mannen eller mig själv om. (Kolla vem som står sist!)
Är man rädd för pengar borde det väl vara monetär eller pekuniär som vore utgångsordet. (Fast -är-formen ser inte speciellt oböjd ut.)
Jag tror mig om att vara för dyslektisk (snarare för förvirrad) för att ge mig på alla de där siffrorna så jag använder fortfarande samma system som när jag flyttade hemifrån: skriva alla räkningarna på en blankett och summera och skriva under och stoppa den blanketten plus de räkningar det gäller i därför avsett kuvert och lägga på lådan.
Klistra kvitton behöver jag inte vad jag vet. Däremot hamnar alla minutenkvitton och betala-med-kort-i-affären-kvitton i en låda i min sängbyrå. "Sen nån gång" ska jag gå igenom och stämma av dem med de utdrag som banken så vänligt förser mig med fyra gånger om året. (De papprena ligger förhoppningsvis på samma ställe.)
Har jag sagt att den första hushållsnära tjänsten jag skulle vara beredd att betala för är sekreterartjänsten? Den som tar hand om all sån där pekuniär korresppondens och skriver rätt siffror/postar kuvert i rätt tid.
Detta trots att mitt hem är dammråttornas högborg.
Tack för påminnelsen! Nu måste jag betala lite räkningar.
Är det redan dags? Jag betalade ju nyligen förra månadens. En bit in i januari.
Så, nu är räkningarna betalade!
Jag finner ju någon slags pervers njutning i att betala räkningar och ordna med bokföring. Det är förstås något mindre fel på mina personlighets-subrutiner, för jag njuter också en aning av att sitta med fellistor från en avskannad avstavningsordlista, lura ut vad felet kan bestå i och sedan med ett ljudligt "ha!" byta ut ett l mot ett /.
Så jag kan inte hjälpa till. Jo, med att betala räkningarna. Men då måste jag skicka en räkning på det, så ...
"c-pen"? Är det samma sak som Berglin(?) skrev om för några år sedan: scannern "Elfsberg" som på ett ögonblick avslöjade vem "TV-kändisen", "skådespelaren" eller "35-åringen" var? Ett underbart verktyg för oss nyfikna som jag inte trodde fanns i verkligheten.
I övrigt tycker jag att Malinkas förslag verkar vara genialt. Hon sköter alla räkningarna och för detta skickar hon en räkning som hon själv tar hand om. Vart ska jag skicka mina räkningar?
Den käre maken lider nog av samma sjuka som den djefla mannen. Med den skillnad att han trots allt måste ta sig i kragen och betala då och då. Men de får gärna gotta till sig i en hög först.
Min egen strategi är helt annorlunda. Jag kastar mig över posten och öppnar direkt och fakturorna sorteras för sig tills det är dags att logga in.
Numera betalar jag räkningarna lite då och då för det är mycket trevligare att konstatera att det blev baaaara 1 478 kronor den här gången också än att samla ihop dem i slutet av månaden och se den fasansfulla summan på 15 000. Aaaargh!
Placering av fakturadatum borde faktiskt standardiseras. Letandet efter det står för en ansenlig effektförlust. Något för SIS?
Jag kanske har en affärsidé där? Som en bokföringstjänst för privatpersoner, minus själva bokföringen.
Fast av erfarenhet (kassör i brf) vet jag att det är ungefär precis lika jobbigt att öppna kuvert, kolla vad fakturorna gäller, vidimera och komma ihåg att stoppa i kuvertet och skicka det till bokföraren som att faktiskt logga in och betala själv.
Helt klart en affärsidé, Malinka.
Fast enklare är det ju att man hemma lägger all post i en korg, sekreteraren sorterar i en skojig-post-hög och en räknings-dito och sen går h*n iväg med räkningshögen.
Eller så ställer man om all räkningspost direkt till sekreteraren ...
(Undrar om man får negativa vuxen-poäng av det här med att inte vilja hantera räkningar?)
Jag är ledsen, men det är nog kört. Själv lägger jag in dem direkt jag får dem, för att slippa sitta med en hög - och för att inte tappa bort dem. (Ja, JAG, för det är bara jag som gör det här med och vi bråkar inte heller om de obefintliga pengarna).
Firma har vi inte, det är nog tur.
http://www.youtube.com/watch?v=03i0fsfM0EU
Tyvärr bara på italienska.
Kanske det finns någon engelsk variant av
Vi betalar inte.....
av han nobelpristagaren.
Något för årets kalender?
Nu blir jag nyfiken dammråttan på ditt och alla andra ordentligas liv.
Ser man till att alltid hämta posten med en blank stund inlagd efter det, så att man kan gå in på banksidan på en gång och joxa siffror? Eller?
Hämtar ni aldrig in posten på väg hem från dagis, lagomt kissnödiga, med pratiga barn i öronen och upptäcker något som måste tas om hand omedelbart när ni kommer ut från toan: bråkande barn eller slokande krukväxt till exempel?
Jag klarar inte att vara så pedantisk!
(Mycket riktigt, dagisbarnen har tagit slut här, men det finns ju annat: matkasssar som ska packas upp och middag som skulle lagas nyss av det nyinhandlade för sen ska någon iväg ...)
För att göra det lite roligare brukar min man och jag turas om att läsa ocr-numret högt för den andre med värmländsk dialekt. Det finns liksom inget tråkigt, skrämmande eller hotfullt på värmländska. Även om summan som skall ut är högre än den som kommer in...
Pedantisk? HAHAHA, jag skrattar så jag gråter. Nä, jag kallar mig inte "Dammråttan", eller min blogg "Mitt (o)perfekta liv", för intet. MEN jag har skaffat mig tre svarta korgar på väggen i hallen. I den översta ligger sånt som gåtts igenom, som inte får försvinna, i den i mitten sånt som gåtts igenom och är rätt aktuellt och i den tredje, den post som inte öppnatsg. Tillräckligt många obetalda räkningar genom livet har fått mig till denna ordning. Resten av mitt liv är total kaos, men räkningarna funkar (oftast) numera i alla fall. Sen tar jag dem, när jag ändå sätter mig vid datorn. Alltså inte DIREKT, men sparar inte på hög, för då känns det oöverstigligt att sätta sig med dem.
Jag bor förövrigt i lägenhet och posten landar direkt nedanför mina korgar.
Så - ett nästan gratistips.
Men åh jag har ju uppfunnit en räkningsrobot! Eller inte uppfunnit precis, men fantiserat om. Man kan läsa om den här, och sätta betyg på den också om man vill.
Den ser ut som en korsning av en spargis och en brödrost, och den ger ett vänligt men bestämt intryck. Man lägger bara ner räkningarna i den, och vips är de betalda! Plus att den gör hushållsbudgeten. Och är gullig.
Själv är jag på rymmen från bokföringen /klistra kvitton på A-4papper-varianten/. Jag har sjunkit ihop i soffan, virkar mormorsrutor och ser Mad Men och låtsas som om röran på köksbordet överhuvudtaget inte finns. Det gör den nog inte. Nu blir det en ruta till.
Jag tror att vi som är sådär strukturerade att vi sorterar in räkningarna på rätt ställe på en gång är i något slags andra-sidan-pendeln-läge. Det är helt enkelt en kraftansträngning för att inte ramla ner i den naturliga avgrunden av oreda och förseningsavgifter som vi ejänklien bär inom oss.
Posten sorteras numera i ännu fler högar än tidigare;
Trevligt att ha, men inte akut
Räkningar till företaget
Räkningar hem
Kuverten för sig till soporna
Reklam och elände i två kategorier;
Pappersinsamling
och
Reklamutskick som är bra att tända brasan med. Alltså motsvarande tidningspapper, inte blankt papper för det brinner för lite och askar för mycket.
Måste säga att jag gillar idén att tjuvbetala räkningarna lite för tidigt. Ska testa det.
Och det känns inte så 2010 att klistra kvitton... ännu töntigare blir det att låtsasgöra verifik på sådant som går direkt över nätet, bara för att huvudboken i e-bokföringen ska stämma med pappershuvudboken.
Jag kommer för övrigt att leja bort städningen den dagen min lön motsvarar min titel.
IDÉPEDIA!
Jag hade ingen aning! (Kolla Annas länk!)
"... att låtsasgöra verifik på sådant som går direkt över nätet, bara för att huvudboken i e-bokföringen ska stämma med pappershuvudboken."
Exakt! Hur larvigt som helst! Grrrr.
Jag betraktar OCR-koder som en vederstyggelse och fyller följaktligen i en bankgiroblankett varje månad. Dessutom roar jag mig med att addera manuellt. Räknedosan gör ofta fel, om man säger.
Mitt bästa räkningsknep är att betala räkningar i förskott de månader det går. Om man lyckats stöka undan årsräkningar som till exempel alla CSN-räkningar redan i augusti så känner man sig så ruskigt rik i slutet av året. Och istället för att känna sig jagad av augustiräkningen så kanske man slår ihjäl den redan i maj. Hellre jaga än jagas...
För att hantera det uppkomna bokföringsbehovet har jag köpt en pärm. Och den står jag och tittar på och undrar vad vi ska ha varandra till. Finner någon slags trygghet i att man (väl) inte kan hamna i finkan för skattebrott om man inte fått in några pengar, utan bara betalat ut. Om jag börjar dra in pengar så får jag försöka handskas med det då. Den dagen den sorgen.
För egen del lägger jag allt som ska betalas på Lille Makens bord och så betalar han. När hans pengar är slut säger han kort och bryskt: Sätt in xxxx kr på mitt konto. Och då gör jag det. Hittills har det funkat. Vi lever inte så dyrt. Enär våra barn inte längre bor hemma.
Här litas tydligen inte på vanligt folk för de flesta räkningar som el och vatten och telefon dras direkt antingen från bankkontot eller kreditkortet (som också dras automatiskt från banken). Helt underbart för då slipper man komma ihåg övh.
På tal om fönsterkuvert: Min (nämnde-)man konstaterade just att han sannolikt är en av få som inte skiter på sig av skräck när han får ett fönsterkuvert från Domstolsverket.
Skicka en kommentar
<< Home