Oh, the horror
Jag har nyss – med emfas – stängt av tv:n.(Vilket faktiskt är ett himla svårt projekt. Med hundrafemton olika fjärrkontroller som alla ligger mellan soffkuddarna eller bakom kakelugnen eller inne på toa [någon hade svårt med simultanförmågan] krävs nästan veckoplanering varje gång apparaturen ska stängas av. Tryckknappningsspontana personer göre sig numera icke besvär.)
Emfasen berodde på filmens natur. ”Them” var en skräckfilm på franska och rumänska och banne mig fanns det inte underliggande symboler och samhällskritik samt intressanta miljöer insprängda i 72 minuters total panikrädsla. Detaljerna gick mig helt förbi eftersom filmen var sådär Blairwitchläskig. Den djefla mannen, han bara njöööt när filmmakarna lyckades få oss att som seriefigurer hoppa en meter rakt upp och ta oss åt hjärtat.
– Hehe. Jag blev så rädd att jag spillde te. Kolla. (Han pekar på sin bringa som borde ha klätts med haklapp.)
– Iiih! Vad gööör dom? Vaaaarför öppnar dom dörren? Sluuuta! (Jag knyter mina nävar och trycker dem hårt mot kindbenen. Som om det skulle hjälpa.)
– Dom måste ju öppna. Annars händer det ju inget.
– Men vad ska dom uuuut och göra?
– Om det där hade varit på riktigt hade skogen varit nattsvart. OJ!
– Vaddå oj? Iiiih! Vem var det? Varför gjorde han så? Ta booooooort! (Fler knogmärken på kinderna.)
– Coolt. Jag spillde igen. (Blåser på tröjan som en upphettad tennisspelare.)
Usch. Jag tycker inte om att vara lika rädd som när Stenmark åkte som värst. Resten av sommarlovet ska jag bestämma vilka filmer vi ska se. Allt tramsigt med Simon Pegg, till att börja med.
Iiiiiih.
20 Reflektioner:
Såsom omtänksam moder tänker jag först: Det kan aldrig vara nyttigt!
MEN
Vid närmare eftertanke: I brist på naturlig motion med skador och brist på väder är det kanske en fiffig metod att få upp pulsen....
Jag är fortfarande svag för de "gamla" skräckisarna Alien och The Thing.
Kolla inte de klippen om ni planerar att äta snart, behålla maten ni just åt eller inte gillar gägg i största allmänhet.
De båda filmerna är dock, trots kladdet, i första hand psykologiska skräckfilmer.
En modern psykologisk skräckfilm som saknar blod helt är "The Others". Den har dessutom en väldigt smart upplösning.
Se där, nu fick ni några filmtips utan att ni bett om det...
Hehe, jag kan föreställa mig er i soffan. Jag vet inte själv om jag gillar skräckfilmer. Men det beror någ oftast på att de är inspelade med liten budget och för snabbt manusskrivande. Men en välgjort skräckis är trevligt ibland. Men en film på franska kommer nog inte in i vår lägenhet igen. Hyrde en fransk film med massa nomineringar och utmärkelser på omslaget, vilket lovade på en bra film, men det var det inte. EN av de absolut sämsta jag sätt. Det var precis som de fått priser för deras utsöka uttal på franska eller liknande.
Aah, Simon Pegg!
Jag fnissade mig igenom hela Hot Fuzz!
Stenmarksskräck! Jag blev så nervös att jag fick gå ur rummet när han skulle åka.
Men Johan, Trion från Belleville är bra!
Animerad, fransk, utan egentlig dialog, prisbelönt.
Och jag fnissade från första stund.
Eftersom du talade om artikulering kan det inte varit den du såg.
"Lotten skrev detta 1:02" (eller så) står det under inlägget, men efter att ha läst det tyckte jag det stod "Lotten skrek detta 1:02" (eller så).
Håller helt med, skräckfilm usch och Simon Pegg heja heja.
Wv sxbiffm - sexbiff, mmmm? Kan inte gälla Pegg, men han är kul.
När barnen va´ små (för sisådär 10 år sedan) kallade de alla fjärrkontroller för Magnus. Detta beroende på att vi i vår familj inte ägde en enda fjärrkontroll (gammal TV ,och sist i byn med video) medan det i min kusin Magnus familj formligen drällde (liksom nu hos Lotten) av fjärrkontroller. Bristen är nu åtgärdad och barnen har numera total koll på alla elektroniska apparater och tillbehör.
(Att dottern i späd ålder kallade symaskinen för "jäklar" förstår jag inte alls...)
//Lilla SYV-tanten
ooooh, vi kommer hem till er och har skräckisfilmskväll. fast alla är jättefulla utom olle så att det blir rättvist!
Perfekt. (Men får jag gnöla, gnälla, yla och bete mig?)
Lilla SYV-tanten: Mina barn kallade länge strykjärnet för "båten som har sladd". De visste helt enkelt inte vad det var till för.
(Tänk att några av er känner till Simon Pegg. För mig är han en helt ny uppenbarelse.)
Kom gärna med fler filmtips, hörni!
Inte bara jag skriver om Simon Pegg idag. Men jag var först!
Åh, har ni den filmen på dvd? Vill se!
Sorry, nej, den var hyrd. (Stenåldersmänniskor är vi, ja.)
Det läskiga med Ils (Them alltså) är att den har verklighetsbakgrund.
I och med att det inte egentligen visar nåt läskigt, enligt vad jag läst, så tänkte jag försöka se den, men bangade.
Jag klarar inte skräck, har överutvecklad fantasi, har jag insett.
Många förmiddagar har jag tillbringat i min mormors pyttelila sovrum med att hålla för ögonen när Stenmark åkte.
Filmtips: The Royal Tennenbaums av Wes Andersson. Jag älskar den och jag älskar alla karaktärerna, till och med Royal själv, fastän han är en stor tölp och egoist.
En stor skarv dosa med knapp på löser otroligt många problem.
All tv elektronik slås av och på med en enda knapptryckning!
Den enda sladden i väggen dras ur på ett ögonblick när åskrädda vill rädda grejor. Inte att glömma; energibesparingen, för de som har tid att räkna på det så betalar nog investeringen snart sig självt!
Solig sommar!
Helt korrekt, ack du anonyme. Vi har knapptryckningsdosor som ser ut som ormgropar, men av någon anledning stänger jag ändå av allt med fjärren först.
Skicka en kommentar
<< Home