Kalla mig gärna Fläskläppen
Vi är inte helt olika varandra just nu, jag och Nicole.Jag har nämligen helt utan synbar anledning slängt en kökslucka i munnen på mig själv. Jag skulle bara öppna den för att sätta in ett glas, men tappade i samma ögonblick glaset i golvet och koncentrationen på luckan, som jag fortsatte att öppna i full fart. Splaff, sa det i överläppen. Uff och stånk sa jag, medan tårarna rann utan att jag riktigt ville det.
Minns ni barndomens ohyggligt frustrerande smärta som egentligen inte var något att bry sig om? Som att skrapa upp stortåskinnet på asfalt? Knäskrubbsår mot grusplan? Blånagel pga. dörrspringa? Panna mot annans panna? Sprucket ögonbryn mot gunga? Sprucket ögonbryn mot marmorgolv? Sprucket ögonbryn mot grannens framtand som var avslagen och därför knivskarp?
Så kändes det.
När jag stod där och huffade och puffade kom den djefla mannen och skulle vara deltagande.
– Hur gick det? Har du ont? Lotten? Får jag se? Hur är det med d...
Note to all of you: var inte deltagande när jag har ont. Av någon anledning blir jag arg, ilsk och tuff. Som när man kallar Michael J. Fox för ”chicken”. Jag svarade som en fullständigt normal hysterika:
– Den där jävla filmen med fåniga finnpajsare som du tvingade mig att se var så förbannat dålig och dom där dryga två timmarna som försvann får jag aldrig tillbaka! *snyft*
Jag har nu lugnat mig. Vi (jag och mina läppar) ska titta på Åskbollen. Det gör ju bara ont när jag skrattar.
Åskbollen. Efter 1,23 står faktiskt en hund och kissar mitt i bilden. Efter 1,34 syns faktiskt en snygg bikini. (Så fokuserad är jag på handlingen.)Uppdateringsäsch.
Klockan är efter 02 – mitt i natten – och jag kan inte sova. Så fort jag blundar har jag cyklop på mig och så kommer hårige Sean och sticker en harpun i mitt öga.
Klockan är efter 02 – mitt i natten – och jag kan inte sova. Så fort jag blundar har jag cyklop på mig och så kommer hårige Sean och sticker en harpun i mitt öga.
23 Reflektioner:
Ja vad skriver man då? Stackars dig? *hukar!*
Hihi, fast just nu är det bara synd om mig för att jag sitter fast framför Åskbollen. Jisses och hjälp vad den har åldrats på ingen tid alls.
(Ingen tid = 43 år.)
Aaawww, som man säger på amerikanska. Det var absolut den där finska filmens fel.
Min dotter (19) är urförbannad på allt vad Bond-filmer heter. Varför ska man öda tid på det där manschauvinistiska svinet film efter film?
Är det din nuvarande uppfattning också eller är det något annat som retar upp dig?
Jag är mest fascinerad över alla mysko prylar.
"...slängt en kökslucka i munnen på mig själv. Jag skulle bara öppna den för att sätta in ett glas..."
Inte alla som öppnar munnen för att sätta in ett glas! ;)
[ab] Ja se så somliga bär sig åt ...
Wv: iraqq.
Ja, jag sparar den!
Wv: snezflro
En sån där fnysning som man som språkpolis möter när man blir lycklig över att andra gör samma fel som man själv! Särskilt syftningsfel, de är kuligast. Ni vet: "Nedstuckna i snön avläste vi termometrarna"...
AB: Roliga syftningsfel rättar man inte, väl?
Och: alla som sparar på WV till mig gör mig en stor tjänst! (Ska göra nåt kul av dem.)
Åskbollen var för övrigt helt brutalt till åren kommen. Slagsmålet under vattnet i slutet var ju coolt, men allt är sååååå gammalt. (Varför jag såg den? Pah, den ingår väl i allmänbildningen?)
Jag håller med Anna, definitivt den finska filmen :). La du kyla på läppen, ta ner svullnaden.
Här läggs inte kyla på något, jag bara bet i läppen och tittade under lugg på ett skälmskt sätt. (Jisses. Jag har läst inledningen av en dålig bok. Måste genast sluta läsa. Annars kommer jag snart att ta mig för pannan eller något annat lika fånigt.)
Åskbollen är en av mina gamla Bond-favoriter. Visserligen gammal som gatan, men det är ändå Bond när han är som bäst. Det är lite som Astrid Lindgren, fast för vuxna...
En av dom absolut bästa Bond-sidorna på nätet är gjord av Thomas Drugg som arbetar som bibliotekarie på länsbiblioteket i Östersund. Där hittar du verkligen allt om både böckerna, filmerna, musiken och kuriosa i mängder. Kolla själv.
Zoni: Honom -- Drugg -- pratade jag ju med i radion i våras!
(Och där läser jag att anledningen till att Bond tar på sig en bowlingklotsliknande hjälm när han ska åka jet-raket, är att stuntmannen krävde att få ha hjälm på sig. Klok stuntman.)
Jag är förresten vaken och uppe redan nu för att jag väcktes av en fästing som hade byggt bo på mig.
Här måste jag ju bara flika in att min dotter (15) är ett hängivet Bond-fan sedan många år och hade nätets NÄST bästa Bond-sida (den fick till och med beröm av T Drugg!). Den är avslutad men blir fortfarande besökt på http://007.blogsome.com. Så olika kan döttrar vara :)
vad taskigt av dig att tala om att syftningsfelet fick vara kvar med flit!
Knyrg! protesterar jag grinigt med wv.
(Men det är kul att göra kursiver.)
Tidigare wv snezflro kan förstås också användas som namn på en sommarstuga med en fnysande invånare. Snezfl-ro.
Anna: Mycket fin dotter-sida!
Jag är allt bra sugen på kassa filmer, men dels är det för fint väder, dels har vi ingen tv. Så. Dåliga böcker är INTE ALLS samma sak som dåliga filmer. Mystiskt.
Hur står sig re-maken Never say never again med originalet?
Jag gillade den men tror inte att jag har sett Åskbollen.
Nu har jag börjat tänka på det här inlägget som Kalla mig gärna Fläskbollen.
Men vad jag skulle säga var att jag rekommenderar att läsa Flemings böcker - det går mycket fortare och är roligare än att se filmerna, ity man kan skumma igenom de långa träliga stridsscenerna (som inte är lika långa och träliga i böckerna). Visst kan man snabbspola i filmerna också, men böckerna är ändå bättre tycker jag.
ab, har hälsat dottern som tackar!
Never Say Never Again är inbokad för tittning på torsdag kväll. (Det låter som om vi är välplanerade och vana vid framförhållning, men ack, det är bara en chimär.)
Jag förstår precis hur ont du hade. Precis lika ont som jag hade efter att ha blivit sparkad på stortån av en skalbagge och mina föräldrar vägrade att tro på mig.
(Jag var väl fem år och hade säkert slagit tån i en sten.)
Aah, du sparar fortfarande på wv. Då ska jag skicka en laddning.
Min morsa gjorde samma sak och var urmallig de tre dagar som läppsvullnaden höll i sig. Hon å sin sida tyckte att hon liknade Julia Roberts. (Knappast - istället är hon himla lik Susanne Reuter (stavas hur?) vilket inte är så illa heller, tycker jag. Mycket kuliga inlägg! Skrattade gott.:-) Hit kommer jag igen!
Välkommen tillbaka, Filippa!
Skicka en kommentar
<< Home