Att gå i skolan på lördagar
Se här, ett ämne som jag inte vet något om emedan jag är så himla ung: sexdagarsvecka för skolbarn!
Wikipedia påstår att regeringen den 19 mars 1968 (jubileum!) lade fram en proposition om övergång till femdagarsvecka i skolan. Vid en snabb faktakoll visade det sig däremot att förvirring råder:
(Förklarande parentes: under 1960- och 70-talen demonstrerade man ganska ofta. Jag – som alltid har varit för betyg – hetsades i sexan till att under en vårlig snöstorm skolka för att istället demonstrera mot betygen. Dock drabbades jag plötsligt av en besvärlig snuva och fick stanna hemma.)
Jag frågar runt lite om hur det var att (så underligt) bara vara ledig på söndagar. Tänk bara på alla basketmatcher som inte hann spelas! Min pappa berättar:
Min svärmor berättar:
Nej, jag har inga djupare tankar om lördagsskola, annat än att det låter uschligt. Men jag har hittat ett klipp om en skola med fyradagarsvecka. Och en bild från när jag gick i 7A! (Men alltså aldrig på lördagar, för då spelade vi basket hela bunten.)
Övre raden från vänster: Mats J, Mats P, Bittan, Anki, Karin, Sussie, Ann-Catrin, Gun, Lattjo.
Mittenraden från vänster: Kicki, Maggan, Eva Se., Lotten, Eva Su., Lena, Helen, Janne, Johan W.
Nedre raden från vänster: Lars-Erik, Roger, Johan S, Raimo, Maria, Helena, Katta.
Se, massa eftertraktansvärda, ovanliga förnamn som man kan ta istället för Chonnie, Zahndrah, och Rhobijn: Ann-Catrin, Lars-Erik, Mats, Eva och Jan!
Wikipedia påstår att regeringen den 19 mars 1968 (jubileum!) lade fram en proposition om övergång till femdagarsvecka i skolan. Vid en snabb faktakoll visade det sig däremot att förvirring råder:
”Från 1930-talet pågick strävandena att förlänga skolåret från 34 till 39 veckor. Detta blev nationellt giltigt från 1959. År 1968 förlängdes skolåret med ytterligare en vecka. Samtidigt bör vi hålla i minnet att femdagarsveckan infördes 1967.”Nå, det är tydligen snurrigt i luntorna för att man på prov införde femdagarsvecka för di små under 1967, och trots demonstrationer mot påfundet lyckades klubba igenom det 1968 för att sedan genomföra det i hela Sverige under 1969.
(Förklarande parentes: under 1960- och 70-talen demonstrerade man ganska ofta. Jag – som alltid har varit för betyg – hetsades i sexan till att under en vårlig snöstorm skolka för att istället demonstrera mot betygen. Dock drabbades jag plötsligt av en besvärlig snuva och fick stanna hemma.)
Jag frågar runt lite om hur det var att (så underligt) bara vara ledig på söndagar. Tänk bara på alla basketmatcher som inte hann spelas! Min pappa berättar:
”När jag läste två betyg (40 poäng) i kemi på Stockholms Högskola, som det hette på den tiden (1957) laborerade vi till kl 20 må–fr, men på lördagar fick vi sluta redan kl 17! He ble söm mötje laborerande, he.Tant Britt, som var inneboende i Sundsvall, slutade 14:50 på lördagar. Det innebar att hon fick springa till bussen som gick hemåt kl 15. Hon fick alltså vara hemma endast ett litet skruttigt dygn per vecka.
En uppenbar skillnad i samhället som helhet var att fredagskvällen inte var en inledning till helgen, utan precis likadan som övriga vardagskvällar. Man fick som vanligt läxor till på lördag.”
Min svärmor berättar:
”Jag minns bestämt att jag i andra ring hade undervisning till 15:25 på lördagar. Veckans sista lektion var matematik – absolut bortkastat!Ok, man lider ju inte av något man inte vet att man saknar, som t.ex. lediga lördagar. Sägs det. (Mina barn lider förmodligen av att jag inte gör pannkakor.) Men jag lider banne mig av att inte alltid ha lediga fredagar. Och torsdagar. Kanske en och annan måndag? Äh, som man säger på skånska: ”jubbet bara sinkar”.
Jag cyklade varje dag hem på frukostrasten och mamma hade lunchen redo. Men på lördagar hjälpte hon till i som biträde i sportaffären och då gick jag hem till moster Elsa som bjöd på pannkakor (något min mamma aldrig hade tålamod att göra).”
Nej, jag har inga djupare tankar om lördagsskola, annat än att det låter uschligt. Men jag har hittat ett klipp om en skola med fyradagarsvecka. Och en bild från när jag gick i 7A! (Men alltså aldrig på lördagar, för då spelade vi basket hela bunten.)
Övre raden från vänster: Mats J, Mats P, Bittan, Anki, Karin, Sussie, Ann-Catrin, Gun, Lattjo.Mittenraden från vänster: Kicki, Maggan, Eva Se., Lotten, Eva Su., Lena, Helen, Janne, Johan W.
Nedre raden från vänster: Lars-Erik, Roger, Johan S, Raimo, Maria, Helena, Katta.
Se, massa eftertraktansvärda, ovanliga förnamn som man kan ta istället för Chonnie, Zahndrah, och Rhobijn: Ann-Catrin, Lars-Erik, Mats, Eva och Jan!
47 Reflektioner:
Minns lördagarna i Björknässkolan. Kalvkorv på limpsmörgås och saftsoppa till lunch innan man gick hem. Korta dagar var det, lördagarna!
(1965-66-67)
Ja huga Lotten, det är otäckt hur jag minns vissa av oss...och att andra ansikten är som spårlöst borta!
kram/"alumn från Björkskatan"
Har du missat att högskolepoängen är devalverade? Det vi kallade 20 poäng heter numera 30 poäng. Så två betyg kemi motsvarar faktiskt 60 poäng numera. Man kunde kanske kalla dem gammelpoäng och nypoäng för att skilja dem åt. Eller storpoäng och småpoäng?
Gamla poäng kallas just bara poäng och nya heter högskolepoäng. Har med något som kallas Bolognaprocessen att göra och ska vara ett led i att europeisera(?) den svenska högskolan. Är dock krångligt värre...
//lilla SYVtanten
Ö-Helena fick mig att tänka på att antal poäng som idogt pluggande inbringade vid GBG universitet på 90-talet inte alltid var helt rättvisa. Två poäng i tyska renderade lika mycket arbete som fem poäng i ekonomi och då var ändå språk det jag gillade mest. Det var en underlig ordning.
Underligt att min spontana tanke blir "usch, jobbigt" trots att jag nu som alldeles vuxen ofta har 6-dagars-vecka när jag jobbar. Visst, jag är stor och det är självvalt, men just det i sig gör det nästan värre. Har en slags minne av mer ork förr.
En sak som är himla tacksam med högskolepoängen är att det är mycket lättare att imponera med sina akademiska meriter hos dem som inte hunnit bli insatta än men ändå låter sin imponeras av just insamlade poäng.
Jag började skolan 1967 och har inget som helst minne av att vi gick lördagar.
Men det kan ju ha varit ett försöktsdistrikt.
Mitt ena franska aupairbarn gick i skolan varannan lördag. I gengäld var han ledig på onsdagarna. Storasyster gick halva onsdagen, och var ledig alla lördagar. Mysko system, tyckte jag, men tydligen mår små franska barn bättre av inte ha sina två lediga dagar på raken.
För övrigt har jag i princip fått jobba lika mycket för en 10-poängskurs som för en 20-poängskurs. Konstigt nog. Förutom första terminen på universitetet, där 20-poängskursen i franska krävde ungefär hälften så stor arbetsinsats som 10-poängskursen i "Arbetarklassens och arbetarrörelsens historia."
Åh, ljuva universitetstid. :-D
Jag började skolan 1967 i Göteborg, då gick vi i skolan på lördagarna. Kort dag, inklusive "roliga timmen". Tror bara att det var höstterminen dock. /Olsson
Min man som är fyra år äldre och bodde i Stockholm påstår sig dock aldrig ha gått i skolan på lördagar. /Olsson igen
En annan fråga: I vilken klass började ni läsa engelska?
När jag gick i trean 1976-77 hade vi engelska, men jag har för mig att det var något slags försöksprojekt och att det vanliga var att man hade engelska från fyran.
Hur många klasser/skolor/orter som omfattades av försöket, om det nu var ett sådant, har jag ingen aning om.
Jag gick i skolan på lördagar, men så bodde jag i Frankrike tills jag var elva. Vill minnas att vi slutade tidigt på onsdagar, fast helt säker är jag inte. Däng fick vi också, det är kanske största skillnaden mot svensk skola, smäll med linjal på knogarna. Så var det flickklasser och pojkklasser (det är jag inte helt emot, fast jag inte orkar argumentera om varför). En bra grej är dock att man lärde sig skriva snyggt, med bläck man doppade i (!), och lärde sig utantillinlärning av dikter och sånt, det tror jag på är bra hjärngympa.
wv är ett brummande idag: hnmnmmbr
Det var jättebra att gå i skolan på lördagar. De flesta dagar var ganska korta, men lördagar slutade alltid vid lunchtid, och sista timmen var ingalunda matematik utan roliga timmen! Plugget på lördagar kändes som halv semester, inte riktigt på riktigt. Den där bråda övergången mellan full fart och total ledighet kan aldrig vara bra.
Ett tag då jobbade jag enbart helger. Började fredagar, slutade sent söndagar. I nästan ett år, lagom kul i längden. I Japan jobbade jag sexdagarsvecka och ungarna gick i skolan till lunchtid på lördagar. Det gör de fortfarande.
Jag hade också korta skoldagar med roliga timmen på lördagar. Det var också den dag man satt av den kvarsittningsbestraffning som man hade dragit på sig under veckan.
När jag för en gångs skull inte fick sitta kvar, utan kom hem 'i tid', undrade morsan om skolan hade stängt tidigare.
Jag gick i trean 77-78 och hade engelska då.
Shit vad ordentliga ni ser ut! Hallå. Ni gick i sjuan. Revolt och galna klasskort ska det ju vara :D
Ica -- vi revolterade inte på stenåldern annat än med supersnäva jeans.
Måste kolla på bilden igen. Jisses, ja, vi ser ut som söndagsskolebarn! Vi hade inte ens någon som busade eller skolkade. Johan (i träskor) som blundar på nedersta raden blev förresten väldigt duktig kanotist. Den enda jag har kontakt med idag är Bästisgrannen längst till vänster i mittenraden, fast henne träffar jag ju varje dag så det jämnar kanske ut sig?
Men nu är jag nyfiken på kommentar nr 2 här ovan -- det är ju någon jag känner!
Och jag som gick i trean 73/74 hade engelska då. Pat, Sam and ... hm?
vajlan :NÄR var Du 11?
Så var det flickklasser och pojkklasser...
---
En bra grej är dock att man lärde sig skriva snyggt, med bläck man doppade i (!), och lärde sig utantillinlärning av dikter och sånt.
Så var det för oss som gick i folkskolan i Sverige på 40-talet!
Det är ganska bra i svåra stunder att det dyker upp långa dikter och tröstande psalmer i huvudet - efter 60 år FÖRSTÅR man ju plötsligt innebörden...
Slogs gjorde inte mina lärare även om aga var tillåten.
Vi ETT tillfälle - då en ELEV gjort något, som väl idag hade inneburit en polisanmälan, gav vår (manlige) lärare honom en "lusing" som det heter i Skåne, och sedan var det bra med det.
Eleven gjorde nämligen inte om det...
Där ser man ...
Då var min klass rimligen inte med i något försöksprojekt.
Var hade jag fått det ifrån???
Ingen skola på lördagar, så mycket är solklart :)
Som jag har fått det berättat för mej var det inte bara skola på lördagar, det var dessutom obligatorisk söndagsskola!
Möjligen beroende på att på landet gick man i kyrkskola (så även jag) men är inte säker på den punkten.
Basket och andra nöjen uppfanns nog inte förrän i slutet på 60-talet då nån tant av misstag brände vid bh:n i storbyket.
Jag började inte med engelska förrän i fyran, och det var...1987.
Nu blev allting väldigt konstigt igen.
Det har ju inte mycket med Lottens blogginlägg att göra, men kan någon som vet och har stenkoll berätta hur det egentligen ligger till med engelskan?
Maken, född 1959, gick tydligen i skolan på lördagarna, och fick sitt första betyg i bokstavsform.
Jag började skolan 1970 och hade femdagarsvecka, sifferbetyg efter 3:an, 6:an, 7:an och därefter varje termin, samt engelska från trean. (Och franska från sjuan.)
Våra barn fick sina första betyg (G/VG/MVG) i åttan, läste engelska från ettan och språk från sexan.
När jag läste kemi var det 8-17 må-fr utom onsdag då det bara var föreläsningar 8-12, med möjlighet att labba igen på onsdagseftermiddagen.
Usch vad man tittade långt efter dem som hade föreläsning må-ti 10-12 ...
Nu när jag har det mer så så längtar jag till långa föreläsningar där någon förklarar böckerna för mig istället för att jag ska läsa dem ...
Stackars Marianne som inte finner svar. Men Wikipedia kanske?
"Lgr 80 (Läroplan för grundskolan 1980) kom 1980 och var en läroplan i Sverige för grundskolorna. Bland annat återinfördes starten för engelskundervisningen till årskurs 4 i alla delar av Sverige."
Vad som gäller i Lpo 94 är jag inte människa att förstå!
Men Wikipedia har även info om Lgr 69!
"Lgr 69 (Läroplan för grunskolan 1969) kom 1969 och var en läroplan i Sverige för grundskolorna. Bland annat avskaffades betyg i ordning och uppförande, kristendomsundervisningen blev religionskunskap och PRYO-eleverna blev PRAO-elever. Uppdelningen på olika linjer i årskurs 9 upphörde. Läroplanen innebar även att kommunerna kunde besluta om engelskaundervisningen, som tidigare börjat i årskurs 4 sedan Lgr 62, kunde skulle börja i årskurs 3 eller årskurs 4. Lärarna utbildades i programmet "EPÅL" ("Engelska på lågstadiet)". Med läroplanen Lgr 80 från 1980 flyttades engelskaundervisningen tillbaka till årskurs 4 i hela Sverige."
Engelskundervisningen, om jag får be. *fnyser snorkigt*
Men PRAO? Redan då? Det sa vi då aldrig. PRYO!
Vi hade både tyska och engelska från femman, vill jag minnas. Någon obligatorisk söndagsskola fanns inte, däremot obligatorisk kristen morgonbön (man kunde få befrielse om man tillhöde en annan religion).
Bokstavsbetyg från början, tror jag. Och en nervkittlande EXAMEN med speciella inkallade examinatörer(?) utifrån för att kontrollera att vi kunde gå från fjärde klass till realskolan.
Aha. Det förklarade en hel del.
Tack för det!
Vad fint att man slipper leta info själv :-)
Så skönt att någon mer än jag inte begriper vad som sägs i Lpo 94!
Jag läste inte engelska i trean som jag gick 69/70 (Usch! det låter så länge sen, börjar jag bli gammal??) men jag kommer ihåg att fröken, vars namn jag fortfarande minns(!), spelade orgel varje morgon.
Så sent som idag så sa jag PRYO (och rättades raskt av vän av ordning) och jag är rätt säker på att jag gjorde PRYO och inte PRAO 1975.
vi hade engelska från fjärde klass. Min första prao-plats var på ett ställe där den som skulle vara handläggare just hade dött (!). Jag tyckte att högskolestudierna blev vad man gjorde dem till men att småpoängkurser i språkstudierna tog mest och var jobbigare än annat. Den jävligaste kursen jag har läst är grundläggande teknisk japanska (jag läste japanska på teknisk högskola). Sedan läste jag en massa antropologi. Oavsett hade jag väldigt roligt hela tiden.
Jag tror jag hade samma engelskabok som du, Lotten. Känner igen de där namnen. Började i trean också, samma år.
Vår fröken kunde inte engelska, så vi fick ha en annan lärare. De ord jag minns tydligast från hennes lektioner: "Silence, please!"
Är jag den enda i det här sällskapet som var vanartig nog att få sitta kvar, alltså?
Var jag därmed (med?) modeordet 'kränkt', eller?
(Hur f*n skrev man den meningen rätt egengtligen (egentligen)?)
sååå mystiskt, när jag skulle svara Den blyga så ombads jag logga in?? så såg det ut som ett blogginläggsfönster, nästan, sen. märkligt värre.
så, den blyga, 1976 var jag elva år. men det jag talar om är alltså INNAN jag kom till Sverige som elva-åring. tror dock inte min franska skolgång skiljer sig nämnvärt från andras då. det var en helt vanlig kommunal skola jag gick i iaf. är fortfarande svag för bläck och sånt där rosa bläckuppsugningspapper man liksom duttade med över det skrivna. skitlänge sen jag såg förövrigt. vi hade Frankrikes karta som plastkarta med hål för stora floder, städer och länsgränser också. man fick rita i hålen och göra en blindkarta att sen öva på minns jag.
Klart att du var kränkt, Plastfarfar. Kan vi inte instifta ett nytt ord, förresten: JÄTTEKRÄNKT!
(Jag fick kvarsittning när jag gick i high school i Dallas – när jag hade fräckheten att envisas med att säga att Frankrike hade president, inte kung.)
Jag gick i trean 73/74 och hade då som sagt engelska. Boken hette Ready Steady Go! och det enda jag minns ur den är en sångtext:
"Peter is nine and Paula i eight
so Peter is older than Paula
but Paula is tall and Peter i short
so Peter`s the one who is smaller"
Ja, jag kommer ihåg melodin också. Och att jag överhuvudtaget kommer ihåg detta beror nog på mitt förnamn.
Jag har nog bara skolkat på en TTF i tvåan. Det var lottakåren som informerade. Det gjorde de i ettan också. Redan då insåg jag att jag inte var intresserad. Så vi var en stor hop som inte dök upp sista timmen en torsdag.
Den enda som dök upp var klassens storskolkare, f ö lottakårist. Hon frånvaroanmälde alla oss andra ...
Jag minns inte om vi blev tvungna att ha kvarsittning.
Ja du Plastfarfar, du är nog något av en rebell här bland kommentatorerna.
TTF?
Timme Till Förfogande!
(Jag minns INGET av den. Men vi hade den ju. Kanske hade vi diskussioner med klassföreståndaren? Om demonstrationsplaner?)
Jag började med engelska i fyran (1969). Pat, Sam, Ann och Mac! /Olsson
Dubbelnamnens förlovade Norrland!
(Jag har väl redan kört syskonskaran Stig-Urban, Anna-Kerstin, Ann-Helen, Per-Anders och Jan-Ove, men den är värd en upprepning!)
Pat, Sam, Ann och Mac! Där satt de!
Eller i Cruellas anda ... Pat-Ann och Mac-Sam.
Ok, för att förvirra ytterligare kan jag berätta att jag började skolan 1971 i Göteborg och att vi fick "prova på" engelska utan böcker någon månad före vi slutade tvåan. Listig fröken som, redan på den tiden, visste att utnyttja en cliff hanger.
Jag, och andra, var så sugna på engelska när vi kom till trean att averkade lektionerna i böckerna i ett rasande tempo = lyckat projekt.
Listig fröken som sagt. :)
Men, Bainiac, vilken smart lärare. Eller, rättare sagt -- det här med cliffhanger borde kanske användas ännu mer i pedagogiska sammanhang?
Och vad ska vi säga på svenska? "Spännande oavslutning"?
Ha ha ha!
"Spännande oavslutning". :)
Med tanke på hur kursbeskrivningarna ser ut som man har att arbeta med på gymnasienivå (har arbetat som lärare) så tror jag att den översättningen sitter som en keps! :)
Skicka en kommentar
<< Home