En torsdag mitt i livet
Som tidigare berättat är jag förtjust i spaghetti och köttfärssås. Och basket. Samt barn.
Och så förstås bloggträffar.
Igår var det matbloggsträff på den smakfulla restaurangen Esperanto. Jag är i matbloggarsammanhang kusinen från landet som snubblar i trappan, går på toa mitt i efterrätten och redigerar menyn på plats.
Jag gillade mest en sås (som inte syns på menyn) och allt som knastrade.
Jag vände mig till Lisa:
– Vad är lameller? sa jag, som tänkte på tryckluftsmotorer och svampar och undrade var torskarna hade sina.
– Tunna skivor, sufflerade Lisa.
– Aha. Och vad kan du rekommendera? sa jag och pekade på menyn.
– Allt ... alltså, du får allt! sa Lisa.
– Whaaaooooowww! AAALLT? sa jag på mitt allra mest diskreta sätt.
Kukturbloggen (förlåt) Kulturbloggen har en massa bilder på människor och mat. De andra ännu inte nämnda var: Betraktelser från Baren, Kärlek, mat och folköl, Dinner, darling, Anne's food, The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman, Patrik blandar ihop, Hemliga kockan och Mathimlen.
-------
Snabba kast: tåg hem, cykling till dagis, ”välkommen in på kaffe och muffins, vi har ju föräldradag idag”, hem igen, samling av alla barn för leverans till Bästisgrannen, jakt efter Den Djefla Mannen Utan Mobiltelefon, snabb forsling med Tolvåringen till Johnny Depp på bio.
Lycklig suck.
Förra årets premiär begicks ju mitt i sommarlovet – i år fick vi gå i efterskott. Surmagade recensenter får säga vad de vill: jag kan se Pirates of the Caribbean nästan hur många gånger som helst. Sekruttkultur? Nähedå!
Han var inte särskilt lik Keith Richards 1988.
Johnny and I go way back.
Tvärt kast med liten fågel ska jag roa mig med nu. Fåglarna i skorstenen väcker hela huset i ottan och just i ottan vill jag inte vara vaken. Anticimex vill inte uppfostra dem, så då får jag göra't.
Och så förstås bloggträffar.
Igår var det matbloggsträff på den smakfulla restaurangen Esperanto. Jag är i matbloggarsammanhang kusinen från landet som snubblar i trappan, går på toa mitt i efterrätten och redigerar menyn på plats.
Jag gillade mest en sås (som inte syns på menyn) och allt som knastrade.Jag vände mig till Lisa:
– Vad är lameller? sa jag, som tänkte på tryckluftsmotorer och svampar och undrade var torskarna hade sina.
– Tunna skivor, sufflerade Lisa.
– Aha. Och vad kan du rekommendera? sa jag och pekade på menyn.
– Allt ... alltså, du får allt! sa Lisa.
– Whaaaooooowww! AAALLT? sa jag på mitt allra mest diskreta sätt.
-------
Snabba kast: tåg hem, cykling till dagis, ”välkommen in på kaffe och muffins, vi har ju föräldradag idag”, hem igen, samling av alla barn för leverans till Bästisgrannen, jakt efter Den Djefla Mannen Utan Mobiltelefon, snabb forsling med Tolvåringen till Johnny Depp på bio.
Lycklig suck.
Förra årets premiär begicks ju mitt i sommarlovet – i år fick vi gå i efterskott. Surmagade recensenter får säga vad de vill: jag kan se Pirates of the Caribbean nästan hur många gånger som helst. Sekruttkultur? Nähedå!
Han var inte särskilt lik Keith Richards 1988.
Johnny and I go way back.Tvärt kast med liten fågel ska jag roa mig med nu. Fåglarna i skorstenen väcker hela huset i ottan och just i ottan vill jag inte vara vaken. Anticimex vill inte uppfostra dem, så då får jag göra't.
40 Reflektioner:
Men du - VAD knastrade?
Och det var *så* trevligt att träffa dig :) Fler gånger!
Skkrrrnfff, felåt, bra fråga Sandra, det lät som om det var sandknaster eller kanske skalbaggeknaster.
Men nej, det var räkornas skal som knastrade mellan tänderna (man skulle äta skalen) och någonting i riset som man blandade med rå ägg-gula. Kanske var det friterade lökbitar, kanske var det ... friterade skalbaggar?
21 Jump Street right? Måste måste måste se nästa Pirates snart! De två tidigare filmerna konsumerades i veckan i hemmets lugna vrå.
På tal om menyer. Jag är galen i restaurang-menyer. Jag blir lika ledsen varje gång de bär iväg med menyn efter att vi beställt maten.
Sist blev min kära fästman så bekymrad att han erbjöd sig att be serveringspersonalen att snarast återlämna menyerna.
men lotten. du ska inte ÄTA skalet.
Ja, Desperate Housewife, bilden är från 21 Jump Street. Som jag spelade in på video. Och som Tolvåringen förstås har sett. Och som har jätteomoderna, hemska reklaminslag!
Anne: Jatack, med massa mat ...
Sandra: Dumma personal. Då lurade de mig. "Ät skalet" sa de.
Hm, jag har bara sett ettan. Eller rättare sagt så har jag bara sett delar av ettan eftersom jag somnade. Så bra tyckte jag att den var.
Nu sitter Ica redo för anställningsintervju med dresscode rekommenderad av den djefla mannen. Av någon anledning föreslog han inte baggy och hoodie. Jag har på mig ett par TAJTA jeans. Uärk.
Johnny är finkultur, helt klart. Gilbert Grape borde ha fått både Oscar och Nobelpris.
Visst kan man äta räkor med skalet på. Men då bör det vara rätt sorts räkor, som tillagas på rätt sätt.
Ica: Lycka till! Om du inte får jobbet, så är det inte ditt fel, utan den djefla mannens.
Jag började fundera var du varit när du matbloggsträffat med "kukturbloggen". Men sen insåg jag vem du träffat...
Så om det inte blir fler blogginlägg på din blogg på några dar, så menar du att vi ska kontakta din djefla man? Och hinta om att du kan sitta fast i skorstenen? För där har han inte letat. Men om du sitter där riktigt många dar, krymper du kanske ihop och svischar ut av dig själv. Jag ska kolla din blogg imorgon igen och se efter hur det står till.
Om man hade haft livlig fantasi så hade man kunnat tro att torsklameller var gälar. Det låter ju inte vidare gott, så det är tur att man inte har livlig fantasi.
Wv föreslår pzltyp som en alternativ sysselsättning denna stressiga fredag.
Ewa, tack! Nu är frågan: ska man ta bort ett så roligt skrivfel?
Det påminner om Hasse Alfredsons skrivmaskin, har ni hört talas om den?
Den bekymrade IT-mamman: De ämrans fåglarna går inte att nå uppifrån skorstenen. För att få tag i dem måste jag gå inifrån. Vilket är jätteenkelt. Om man är modig.
(HJÄÄLP!)
Översättarhelena: Om man som jag är ovan vid ordet torsklameller, läser man ju hela tiden fel och vill slå upp de kufiska "klamellerna".
Torsklameller låter helt klart som tillagade gälar.
Jag tror du har berättat om Alfredsons skrivmaskin, men jag har glömt det. Uppdatera mig!
Hasse (nu lade jag bort titlarna) byggde om en skrivmaskin (som finns kvar i Arkivet på Akademiska Föreningen). Alla typarmarna byttes ut så att de enda bokstäver som maskinen kan skriva är K respektive U.
Jag tycker det är bra att Johnny har vuxit på sig lite. Och självklart är inte Pirates of the Caribbean en film som kritikerna ska bry sig om över huvud taget. Att de orkar?
Kommer att tänka på Jan Aghed i Sydsvenskan. Han smular varenda film i atomer utom en viss sorts västern. Hur orkar man vara filmkritiker om man inte är det minsta generös?
De små sotarpojkarna gick väl också upp i skorstenen inifrån förr i tiden. De hade det svårt de där pojkarna... Jag ska kolla upp dig imorgon för säkerhets skull.
Rock on Lotten med redigerandet!!! Jag sitter alltid och irriterar mig över särskrivningar på restaurangmenyer och jag är rent bevisligen en matnörd.
Hoppas få träffa dig en annan gång :).
Vahavad ska du göra med fåglarna i skorstenen?
Fö är Sydsvenskan, och faktiskt flera skånska tidningar, helt galna i deckare. Plocka upp en deckare och du kan ge dig tusan på att Sydsvenskan eller Skånska dagbladet eller Helsingborgs Dagblad hyllar den med hull och hår, oavsett om den i själva verket är bra eller inte.
Låt mig nu helt off topic få avsluta med ett citat från Per Källéns senaste bok:
"Jesper rasade ihop i en hög men vaknade strax till och försökte öppna ögonen, då kände han en förlamande smärta. Han kröp ihop och försökte samla sig men det gick inte. Vad var det som hade hänt? Det smärtade i pannan och han höll sig över huvudet. Tankarna fladdrade runt i skallen, hit och dit. Han ville fly, men låg stilla, paralyserad och rädd. Han anade något framför sig. En skugga som kom emot honom. Men nu såg han att det inte var en skugga. Det var liket, kroppen han skulle obducera... "
stellan: Tack, och japp, I blame it on the damn man.
Ok. Jag känner ännu en temadag närma sig.
Den Bedrövliga Deckarbokens Citatsdag!
Vojla! (Logiskt datum meddelas senare: samla på er citat så länge!)
Jessika: Tack, jag drabbas nästan alltid av "vem tror jag att jag är egentligen-trauma" när jag har farit fram med rödpennan.
Tack. TACK. För att du tog bort det vidriga h:et i ordet "te".
Åååååh, Matilda, jag känner ... jag känner ... ååååååhåååå:
De vidriga H:nas dag!
(Spaghetti?)
Den Bedrövliga Deckarbokens Citatsdag!
Jag får väl läsa om Bombi Bitt och Nick Carter för att kunna vässa tangenbordet, som lyckligtvis har en del bokstäver att använda!
Lotten är en fågel-dominatrix!
Man kan göra förpackningar av räkskal!
Den krog ni besökte har tydligen fått en stjärna i »Guide Michelin« eller »Guide Rouge« som den visst heter numera. Hade de stavat rätt på menyn kanske det blivit ytterligare en stjärna!
Under en tioårsperiod av mitt liv korrade och språkgranskade jag för mitt uppehälle. Satt jag för länge i sträck så kunde sängen krylla av diakritiska tecken under min nattsömn. Än i dag finns det rester kvar av såväl blått som rött "bly" till de tryckpennor jag använde mig av.
Fåglarna i skorstenen: Är inte ungarna snart flygga? Då upphör väl aktiviteten i skorstenen och någon kan klättra upp på taket och fästa något nätaktigt eller så över inflygningshålet och ni slipper bli störda därav nästa år.
Borde det inte heta femkryddorskyckling? I ett ord?
Missade den hur som helst. Snuva.
Bra, AB, jag satt här och väntade på den frågan.
A) Fem kryddors kyckling
B) Femkryddorskyckling
På A svarar vi: aaaaaaah, typiskt kockspråk/reklamspråk/snajdspråk.
På B svarar vi: äsch, bara gammal vanlig boksvenska.
See? Jag tänkte ta seden dit jag kom, och erkände coolingvarianten.
Översättarhelena och Crrly: kom hit och tyck!
(De är synnerligen petiga med språket -- precis som AB.)
Agneta och Orangeluvan: Fåglarna i skorstenen sitter tryggt ett tag till. Jag VÅGADE INTE öppna luckan som skulle innebära fågelungetrill och dito -tragedi.
Kommer IT-mamman nu att kolla min hälsa i morgon trots att jag bevisligen inte sitter fast i skorstenen?
Strindberg och Heidenstam kan slänga sig i väggen. Denna dia... nej, multilog på bloggen är sju resor bättre.
Kyckling smaksatt med fem kryddor
Längre blir det. Men bättre?
Men mest undrar jag över vilken blandning fem kryddor består av. Fyra kryddor består av två delar riven muskotnöt, två delar malen vitpeppar, en del kryddpeppar och en del kryddnejlikor. Kan fem kryddor innehålla dessa fyra samt ytterligare en? Du som åt därav Lotten -- vad är »fem kryddor«?
Jahoo, Agneta, du tänker som en fullfjädrad ... kåsör.
Men en fullfjädrad matbloggare, hur tänker en sådan?
(Simpelt trick: jag har ingen aning om vilka fem kryddor jag slafsade i mig igår, och passar därför vidare till eventuellt bättre vetande.)
Underbart!
Monolog
Dialog
Multilog.
Skojigt med de där krumelurerna som man rättar med. Hade ingen aning ...
Det man inte vet får man leta efter och nätet ger ofta svar.
»Fem kryddor Kinesisk blandning
En utsökt blandning för den Kinesiska och Orientaliska exotiska matlagningen.
Innehåller: kryddpeppar-kanel-stjärnanis-kryddnejlika-svartpeppar.«
Men varför skriva kinesiska och orientaliska med stor bokstav? Matskriverier innehåller tydligen såväl rätt(er) som en hel del fel.
Min första tanke då det gällde lameller var krabba! Ja, de där grå tingesterna i en krabba har jag dels alltid kallat lameller, dels funnit extra stort behag i att äta. De ger ett ganska ovanligt och lite speciellt tuggmotstånd som jag gillar.
MÅnga blötdjur har lameller. Sjöhästar och sjödrakar till exempel och så allt då som kan skäras så att de kan ätas som lameller.
Bosse Bildoktorn har både ett och annat att säga om lameller.
Själv har jag rengjort ett antal lameller tidigare i vår. Nämligen persiennlameller.
Bildoktorns lameller kan man bevisligen inte äta, om man nu inte lider av pica-pica syndrom, men det handlar ju egentligen inte om att äta.
Världen är ju alldeles full av lameller:
Den sorts lameller jag genom åren varit i mycket flitig kontakt med är skivorna eller lamellerna på skivlingar. Men det är inte särskilt ofta jag använder just ordet lamell om svamp och inte i andra sammanhang heller, mer än bilmotorers lameller och det där grå i krabborna som jag kallat lameller sedan barnsben. Skivor och skikt och liknande ligger mycket längre fram i ordförrådet.
»Röran blir starkare om du tar med chilifruktens kärnor och lameller« menar Tasteline
»Vibrerande apparater har ett antal lameller med vassa kanter som är placerade i samma höjd och parallellt med varandra. Dessa lameller vibrerar i sidled och klipper av de skäggstrån som kommer in genom hålen i plåthöljet.« Ur ett rakapparattest.
»Dela paprikorna på hälften och ta bort fröhus och lameller«, föreslår Närkes Allehanda
»Stavarna och tapparna i näthinnan och särskilt i gula fläcken är mycket rika på omega-3-fettsyran DHA. Upp till 80 % av dessa cellers så kallade lameller består av just DHA.«
»Lameller som limmades och bultades ihop ...« Beskrivning av hur man gjorde en stor Dalahäst till utställning over there 1939.
»Det är lätt att vandra vilse bland laminat, lamell och parkett ... «
Vi i Villa
»Kalksten i fyrkantiga lameller som tegelstenar.«
(ur E. Palmstedt resedagbok 1778–1780)
»Efter genomgången kurs skall eleven kunna isolera rör med lamell- och nätmatta«
»Allt eftersom jökeln skjuter ut i vattnet, "kalvar" den sin is i väldiga lameller.« Turisföreningens årsbok 1929
»Modernismens lameller ... «
»... lameller som bildar fältverkan ... «
»... stansar lameller dagarna i ända ...«
»Då behöver du snart nya lameller.«
»... smutsgrå lameller kunde han också ana ett solblänk ...«
»Här fick man inte ligga och vila på sina sjuka lameller värst länge.«
»Det finns 53 personer som har efternamnet Lamell.«
Adjektiven lamellös och lamellär har en än mer undanskymd plats i mitt förråd av ord. De syns nästan inte alls och har nog aldrig kommit i bruk!
Kära lilla Lotten! Du tänker väl inte ta bort h:na i italienska ord också? Då blir det inte bra. H:et i t. ex. spaghetti gör mämligen att konsonanten g blir hård. Utan h blir det spadjetti, ungefär. Samma sak med h:et i Chianti. Kianti. Jfr Cinzano. Tjinsano. Så ere.
Meeeeen vad ni är roliga med era lameller! Lameller förtjänar helt klart ett eget hörn av bloggvärlden.
Nu till h:na. Nej, o nej, jag är mycket senkommen när det gäller h-elimination- Se bara stavningen av spagHetti. Mycket snyggt h.
Våra barn har i en viss ålder alla haft en fäblesse för H:n överallt. Så här:
-Hitta heeeve!
-OK, vad vill du titta på?
-Hejonkongen (en släng av skånska där) heller harbapapa!
-Usch, inte Barbapapa...
-Hippi Hång Hump!
-Jaha...
-Hem Hyror!
-Men...
-Heeemil Hörrymmade Honge!
-Vilken...?
-Hoy Hory!
-Nu tar vi den här.
-Hoongrig. (Försvinner ut mot köket.)
Skicka en kommentar
<< Home