Nä! Jo! Nä! Jo!

Ledsen att jag upprepar mig (det här har jag berättat om tidigare).

Mina syskon, en svåger, en svägerska och min djefla man sitter i köket och vrålar frågor till varandra. Det hade ju varit helt ok så här:

– Vad ska vi köpa?
– Vem lagar till den jättestora kycklingen?
– Tycker ni om takfärgen?
– Vem anser ni är världens bästa brottare?
– Hur ofta tvättar ni bilen?
– Minns ni sommarn 1998?

Men det är inte alls så det låter. Släkten skriker frågor till varandra om terrorister, om Foucault, om politik, om regeringars oförrätter, om hämnd och dödsstraff. Egentligen är de relativt överens om att alla ska vara humana och snälla och att ingen ska döda någon annan. Men så här låter det:

– Så då menar du att alla som kör för fort ska skjutas?
– Nej, men du tycker väl att alla som är amerikaner ska skjutas?
– Precis som du, som säger att alla museer ska stängas?
– Har jag aldrig sagt, men du tycker väl att alla ska få kriga bäst de vill i världen?
– Ja just det, det gick ju så bra i Vietnam, eller hur?
– Men är du helt från vettet, vem tycker det?
– Men vad vet ni egentligen om den portugisiska örlogsmannen?

Det där sista var jag som försökte byta samtalsämne.