Medvetna och ... eller omedvetna val

Jag hade ett val: ville jag spela basket eller åka till Göteborg för att gå på bloggöl med Studiomannen, Trulsa, Översättarhelena och Solusfemina? Innan jag ens hann tänka efter eller väga för- och nackdelar (motion kontra dyr tretimmarsresa med tåg), hade jag ju bestämt mig. Klokt och vuxet bestämde jag mig för att stanna hemma.

Dessutom, skulle det visa sig, var jag på båda ställena samtidigt! Redan 19:20 kom ett sms från Studiomannen om vilka faecesämnen de diskuterade, och bortåt tiosnåret kom en bild på ett ytterst fashionabelt handfat. (Vad är det gjort av?)

Se där, numera kan man alltså både ha kakan och kränga den. Å andra sidan har jag gjort detta flera gånger tidigare. Jag har gjort ett medvetet val, och sedan kombinerat detta val med de icke valda valet. Några exempel:

• När Herreys med Diggi-loo diggi-ley vann Eurovision Song Contest var jag på studentfest. Med tv:n på.
• När handbollslandslaget (silver) och Kajsa Bergqvist (brons) samtidigt spelade och hoppade avgörande i OS 2000, var jag publik på en brutal rugbymatch där Bästisgrannens make slog sig fördärvad. Men jag hade en liten radio i öronen.
• När jag på en friluftsdag hade fattat fel, åkte jag slalom med längdskidor. Det gick jättebra.
• När jag i gymnasiet var olyckligt kär, var jag samtidigt sprittande lyckligt glad. (Det blev aldrig något.)

I lördags kunde man i SvD läsa en understreckare om fria val. (Choices, inte elections eller whales.) Det är Fredrik Svenaeus som berättar om hur filosofen John Searle ställer till det genom att säga att vi kanske inte har en fri vilja trots allt. Istället avgörs allt av elektriska impulser i hjärnan – innan vi har hunnit tänka efter!

(Artikeln nämner både Tractatus av Wittgenstein samt ord som språkfilosofisk, kunskapsfilosofisk, emb­lematisk samt neurobiologi och ställer frågor som ”kanske är den fria viljan bara ett slags evolutionär bluff”. Ja, så himla intellektäll är jag.)

Men vaddå, det låter ju rätt trevligt ... tycker jag. Nervcellerna i hjärnan tänker färdigt åt oss innan vi medvetet hinner be hjärnan att tänka. (Oj, nu blir jag yr.) Då har jag ju faktiskt impulserna att skylla på när det gäller de inte så himla smarta valen ”jag” har gjort.

Tankepaus. (Tankarna styr jag väl fortfarande över?)

Hm. Jag kommer bara på ett enda dumt val: tentor som jag struntade i till förmån för Lundakarneval och basketmatcher.

Uppdatering: Jag skulle ju ha valt att gå på naturvetenskaplig linje och inte humanistisk! Fast det gick ju bra det också. (Det var då tusan så svårt det är att hitta felaktiga val.)