Om jag var snuskigt rik (uppdat.)
... och nu snackar vi alltså inte en fjuttig miljon eller två, utan miljarder. Om jag var så snuskigt rik skulle jag ju förstås vara tvungen att inreda ett kontor där jag skulle sitta och ta hand om alla mina pengar. Förmodligen är det ett heltidsjobb att ta hand om ohemult stora mängder pengar. Någon som vet? Har vi några miljardärer bland läsarna? I så fall skulle jag vilja passa på att önska mig ...
(Censur. Jag har jättetrista önskningar.)
Jag läste senaste Berglin, som handlar om just detta, och började fantisera om mitt miljardärkontor. Jag skulle ... jag skulle ... jag sku... Heltäckningsmatta! Hm.
Patetiskt. Jag har miljarder kronor och det enda jag kommer på, är att jag vill ha en heltäckningsmatta. Efter en timmes funderande, kom jag på att jag inte ville ha
Däremot vill jag ha en säng! Och ett fullt kylskåp. Ah, ett kontor som är ett sovrumskök! Ett matbord, vitlökar i taket, en tv och en motionscykel samt några hantlar vill jag också ha. Detta innebär att om jag hade en miljard kronor, skulle jag ha det ... nästan som jag har det idag.
Uppdatering:
Här sitter Selma Lagerlöf och skriver. Ergonomin ... musarmen ... ryggskottet ... arbetsljuset ... Tekoppen, var är tekoppen?
Tänk om man skulle ta alla bloggare och författare och tvinga dem att sitta på stora osnurriga stolar och för höga arbetsbord och sedan få dem att skriva sina alster för hand. Vilken workshop!
Eller en annan happening: ”Blogg på kommando”. I ett kontorslandskap. (Förlåt, nu kommer jag helt bort från miljardärämnet här.)
Så här sätter vi 100 bloggare under, säg, fyra timmar. Det är inte en tävling, det är en happening. Idén är min! Jag vill ha provision på ... öh. Eh. Hm. Nähe, ”Blogg på kommando” genererar ju inte heller några pengar. Liksom alla mina andra briljanta idéer.
(Censur. Jag har jättetrista önskningar.)
Jag läste senaste Berglin, som handlar om just detta, och började fantisera om mitt miljardärkontor. Jag skulle ... jag skulle ... jag sku... Heltäckningsmatta! Hm.
Patetiskt. Jag har miljarder kronor och det enda jag kommer på, är att jag vill ha en heltäckningsmatta. Efter en timmes funderande, kom jag på att jag inte ville ha
- glasprydnader i glada färger
- intressanta oljemålningar
- rökfärgat glasbord
- färgmatchade pärmar
- snabbtelefon
- panoramafönster
- lamellgardiner
- besöksstol.
Däremot vill jag ha en säng! Och ett fullt kylskåp. Ah, ett kontor som är ett sovrumskök! Ett matbord, vitlökar i taket, en tv och en motionscykel samt några hantlar vill jag också ha. Detta innebär att om jag hade en miljard kronor, skulle jag ha det ... nästan som jag har det idag.
Uppdatering:Här sitter Selma Lagerlöf och skriver. Ergonomin ... musarmen ... ryggskottet ... arbetsljuset ... Tekoppen, var är tekoppen?
Tänk om man skulle ta alla bloggare och författare och tvinga dem att sitta på stora osnurriga stolar och för höga arbetsbord och sedan få dem att skriva sina alster för hand. Vilken workshop!
Eller en annan happening: ”Blogg på kommando”. I ett kontorslandskap. (Förlåt, nu kommer jag helt bort från miljardärämnet här.)
Så här sätter vi 100 bloggare under, säg, fyra timmar. Det är inte en tävling, det är en happening. Idén är min! Jag vill ha provision på ... öh. Eh. Hm. Nähe, ”Blogg på kommando” genererar ju inte heller några pengar. Liksom alla mina andra briljanta idéer.
36 Reflektioner:
Jag vet vad jag skulle göra: Köpa grannens hus och såga ned deras björkhäck som skymmer havsutsikten från mitt kontor. Sedan skulle jag köpa en byggfirma som kunde få avsluta alla halvfärdiga projekt i mitt hus och min trädgård.
Och så kanske jag skulle köpa huset på ön mittemot. Det är till salu för 28 miljoner. Tror det skulle passa fint som sommarställe.. Nära. Fint. Och byggfirman kan hålla det i ordning…
Men Stellan, men Stellan, taxeeeeringsvärdet! Om du ser havet plötsligt, ökar ju tax...
Oj, glömde att vi ju var miljardärer nu.
Två reflexioner:
1.(den elaka=) Typiskt SVENSKT att inte komma på att det är TJÄNSTEFOLK , numera omdöpt till hushållsnära tjänster, som skulle förljuva Ditt liv
(ditt kodord:fyllt kylskåp)
2.(den snälla och belåtna): Det GLÄDER mig immensely(svenskt ord saknas) att du hittat fram:
"Lyckan den bor inte i kalvar eller kor och den kan heller inte köpas för pengar " E.Taube Tango i Nizza
I mitt miljardärkontor skulle jag vilja ha rörpost. Jag har alltid velat ha rörpost. Så spännande... bara stoppa in en liten plasttub i ett hål i väggen och så... POFF!
OOps Fel av mig
"... Lyckan den bor ej i kalvar eller kor, och den kan heller inte köpas för pengar. Men min kärlek gör dej rik, ..."
Det är ju Fritiof och Carmensita i Samboborombon och inget annat.
Men Tango i Nizza har ju desamma huvudpersonerna och passar MIN ålder bättre.
Din tomtebolycka fick de ju aldrig uppleva - men den hade ET ju med Astri - hoppas han förstod att uppleva den!
Brevet från Lillan och Sjösala vals talar för det.
Korrekt, Den Blyga "... den kan heller inte köpas för pengar".
Men perfekt Lisa, rörpost kan man köpa för pengar! Jag håller helt med, nämligen, rörpost vill jag också ha. Vilket påminner mig om att jag borde snickra ett smutstvättsnedkast pronto.
Det som förvånar mig när man ser såna där miljardärskontor i filmer och tv-serier är att de alltid har en massa sprit på kontoret. Jag tycker nästan alltid att det är bättre att dricka sprit när man är ledig. Fast det ser ju tjusigt ut med ett barskåp, förstås.
Vilken dag i veckan som helst: En kock som lagar alla dagens mål, nyttiga, näringsrika och delikata.
Fast det kanske inte kostar miljarder? Men det är en början! Sen måste vi ju ha ett topputrustat kök åt den stackars kocken... och där kommer det välfyllda kylskåpet in i bilden. Alla vägar leder till kylskåpet?
Inte rörpost, men väl centraldammsugare. Det tycker jag verkar snajdigt.
Och så en rymlig bränslesnål orostig bil som bara går och går och går, på etanol.
Och kanske kanske kanske en häst.
Som kanske wv just namngav: twkwaqjj. Tycker det låter som nåt indianskt.
Jag vill ha butler. Hästar som springer framför min kontorsfönster. Sen har jag tid att ansluta mig till happeningen.
Min skrivarlya ligger i "hobbyrummet" enl. husritning, fötterna i ulle oringal tofflor på betonggolvet. två små fönster, ena som vetter mot grannens husfasad och den andra mot himmlen och toppen på granen. Några stolpar från gårdshägn syns.
Jasså, det var här maken (Stellan) höll hus! Jag letade ute i cyberspace. Hörru, älskade make: Det är ju jag som ska flytta lekstugan. Du har ju ont i ryggen, säger du. Vad ska du med en byggfirma till, när du har mig? Och du - kom hem nu! Vi kanske kan träffas in real life?
Jag tror visst att din blogghappening kan generera pengar. Men kanske inte till dig ...
Ta ut en anmälningsavgift och låt hela vinsten gå till nåt bra ändamål så kan det säkert bli en slant.Kulturhistoriska museet eller nåt sånt är säkert intresserat av att ta hand om bloggarna som en sorts samtidsdokument.
Jag vill inte ha rörpost eller centraldammsugare, jag vill ha en vingård med en självgående dammsugare.
Mitt skrivbord ska vara i glas, dock inte rökfärgat utan klart, jättetjockt, oregelbundet och med brutna kanter som ett isblock.
Sedan kommer jag att sabotera hela intrycket genom att ha det jättestökigt så jag får nog också anlita både butler och städhjälp.
Om jag var miljardär skulle jag inte behöva ett kontor för jag skulle:
1. inte jobba
2. Anställa folk som har koll på mina pengar
3. Anställa någon som har koll på dom som har koll på mina pengar.
Grannar kanske jag skulle ha men så långt bort att jag VÄLDIGT sällan vare sig såg eller hörde ifrån dem.
Däremot skulle jag ha en gigantisk trädgård, en keramikstudio, en ateljé och hur mycket tid och tålamod som helst för mina barn!
Ah! Jag läste ju Bergelin och tänkte släktband, men de försvann fort. Men, om man ändå ska vara miljadär vill du då inte ha ett hus lite här och där(Som du givetvis inte behöver underhålla själv), en livs levande shetlandsponny i trädgården, Heath Ledger som serverar iskall öl och lite sådana saker. För att inte tala om hur många man kunde hjälpa genom att GE bort enorma summor.
Jag skulle helt klart skaffa mig en egen kock, så jag slapp tråksysslan att laga mat.
IT-mamman: Kolla på de första kommentarerna i detta gamla inlägg -- du kommer att känna igen sättet att umgås via bloggar.
Ica: Jag skulle kunna tänka mig att köpa en Johnny Depp. Heath, nono.
Översättarhelena: Jag har druckit sprit på kontoret! Lucia 1989 -- kemistlegenden Levi Tansjö bjöd på hemmagjord glögg.
C och Tiila: Kan man kanske kombinera keramikstudio (hyser stor men olycklig kärlek till denna konstform) och en blogghappening?
Lisa o Lotten: Då kan ni söka jobb på IKEAs första centrallager. Där har vi rörpost. Det är jätteroligt att ta de där skräckinjagande stora spindlarna som åker med vissa lastbilar från Indonesien och liknande och lägga dem i rörposten och skicka iväg till våra chefer. Sen kunde vi stå där och se snälla och dumma ut och mena på att vi trodde att det var för att förebygga bacillspridningen som man la dem där.
Nääää, Jonny Depp är ju gammal. Och ganska underlig. Heath Ledger, eller varför inte Keanu Reeves.
Mina önskningar är som burmöss: det spelar ingen hur stor bur de har, de bildar en liten sovklump i ett hörn ändå.
Jag vill ha vattenmelon varenda dag, och ett dussin gitarrer. Och fri tillgång till den idrotts- och it-utrustning jag behöver. Slutligen ett rejält bok- och filmkonto. That's it!
Det vore ju också kul att ha en snickare anställd där hemma.
Lotten - naturligtvis, det är ju nästan ett måste att ha både blogghappening och keramikstudio.
När (inte om, utan när) jag får mitt gigantiska gods med keramikstudio skall jag även ha en stor hall med datorer uppställda för blogghappenings dit alla som vill är välkomna till bloggmaror där folk sitter nätterna igeonom och bloggar och kommenterar och dricker Jolly-cola...
När jag var en liten osnuten unge som snott min mammas skrivmaskin satt jag minsann på en MUNKSTOL och skrev! (Munkstol har,istället för ryggstöd, en obekväm 45° vinkel så att man inte kan luta sig bakåt.)
Om jag vore miljardär... har inga som helst problem med att hitta användningsområden för stålarna...
Ica, jag har alltid gillat Ikea, men nu känner jag mig lite kluven. Äckliga spindlar är det värsta som finns... Men å andra sidan. Som kund är jag evigt tacksam för att ni skickar jättekrypen till cheferna och inte låter dem kräla omkring bland kunderna.
Fast fobikern i mig får ont i magen vid tanke på felkoppling. Tänk om monstret hamnar i kassan i stället - när jag står där!!! AHHH.
Jag har alltid haft svårt att föreställa mig det där "om jag hade pengar ... ", så i stället för önskningar så hamnar jag i funderingar kring hur man skaffar sig de där miljarderna. Än har jag inte riktigt kommit på lösningen!
Personligen traktar jag inte efter några miljarder; verkar mest nojigt och hysteriskt och personal som ska instrueras och spioneras på. Näh!
Nej, när det gäller pengar säger jag bara som Lille Maken: "Jag skulle vilja ha råd att leva som jag gör."
Om jag vore miljardär skulle jag inte ha något kontor över huvud taget, enär jag skulle sluta jobba.
Dock skulle jag skaffa mig några lyor utplacerade här och var: på Seychellerna samt i diverse storstäder. Dessa skulle jag alternera emellan under mitt författarskap, som jag då skulle ägna mig åt.
Min nuvarande bostad skulle jag inte vilja byta ut; däremot skulle jag behöva en stab tjänstefolk: trädgårdsmästare, städare och gärna en personlig "assistent" som kunde springa olika ärenden.
Och ... eh ... så skulle jag nog se till att ta körkort också. Det vore himla trist att inte kunna köpa sig en sportscar och go through Paris ...
Eftersom jag ibland upplever att jag lever ur hand i mun hade jag försökt att minimera de kostnader jag har. Betala lån och sänka energiförbrukningen på mitt hus hade varit nummer ett och två på listan, trots att jag i teorin kan torka mig med sedlar ifall jag varit miljardär.
Som nummer tre hade varit att spela Monopol med riktiga pengar.
Alice: Det är inte bara spindlar, det är även ormar, möss, kinesiska passerkort och några gånger har det även suttit stackars familjer i dem. Det är ju inte ikeas fel ;) Men jag kan lugna dig: efter vi funnit något form av äckelkryp stängs containern och gasas. Sen får den luftas. Därefter kastas vi sommarjobbare in i den för att lossa den, och får då en kronisk huvudvärk i en vecka av gasen.
...men för att lugna: de ska igenom mycket från oss ända till varuhuset. Då är varorna lossade, pallade, körda, lastade, körda, lossade och sedan dessutom uppackade.
Wahooo, jag känner mig som den frånvarande katten. Och här dansar ni på bordet. Lite som Treat Williams. Lovely!
Så bra beskrivet, Olle!
Jag vill nog också ha det ungefär som nu, fast utan att behöva bekymra mig för biblioteksböter och sånt.
En sekreterare som tar hand om mina räkningar och betalar dem i tid och överhuvudtaget har koll på viktiga papper! DET skulle jag nog investera i. Så känns det de gånger som jag återigen upptäcker att jag har någon annan sorts begåvning.
Och avbetalda lån och välisolerat hus. Det låter också kanon.
När jag sommarjobbade på Norrmejerier hade vi rörpost för att skicka packlistor och utkörningsordrar till lagret. Nuförtiden beställer antagligen affärerna online och lagerkillarna tar hand om det själva.
Det var f ö den uslaste av somrar: 1987. Inte för jobbets skull, det var okej, men det var bara sol en vecka.
Ja, Cecilia N: Sommaren 1987 tog Olle och jag ledigt från allt var sommarjobb och studier hette och snålbodde hemma hos hans föräldrar med havet inpå knutarna. Vi skulle vara lediga och bada och njuta av värmen.
Tji fick vi. Hä va schwinkallt!
Den nedre bilden påminner mig starkt om när ungdomarna i trakten hyr in sig i församlingshemmet och kopplar upp sig i nåt LAN-vaddetnuärförnåt.
Väldigt likt. Om man bortser från att personerna på bilden saknar 1)keps 2)chipspåse 3) cocacolaflaska.
Personerna på bilden är sysselsatta med detta:
Computing Division, Veterans Bureau, Washington, DC, early 1920s. Photograph shows at least 30 workers using Burroughs electric adding machines to compute bonuses for World War I veterans. Eleven electric fans are visible.
Själv undrar jag över vilka kommando som utgått innan fotografen knäppte bilden: "Lägg händerna upptill utmed räknemaskinernas sidor. Hålla sedan andan och sitt still!" Lite nyfiken är jag också på de stora, på rad ställda, papperskorgarna: Blev de fulla av räkneremsor eller av vad.
Sedan tror jag att de här räknemaskinerna kan ha haft tangenter för varje tiotal, hundratal, tusental ... som så här fast denna förfaller vara manuell:http://www.piercefuller.com/collect/burro.jpg
Apropos sommaren 1987:
Ni skulle ju sortera vårt bibliotek!
Och det blev ju gjort!
Det var tydligen Vi som hade tur med vädret...
Jag är på väg till tåget mot Lund, och hinner inte annat än tala om att jag njuter av alla era kommentarer.
Agneta: precis så där tänker jag alltid: vad sade fotografen till motivet?
1. Utsikt över hav åt ena hållet. Terass utanför det fönstret.
2. Utsikt över stor stad åt det andra. Terass här också.
3. Pulpet att tänka vid.
4. Vid den tredje väggen kommer man in. Ofta kommer någon av mina supertevliga sekreterare, eller underdåniga kunder, in, och på olika sätt påminner de mig om hur bra det har hampat sig för mig. Ibland är det barn som kommer in och säger något gulligt, får ett par miljoiner sig tillstuckna, och kilar ut och lajjar. Vi är alla hemma till middagen.
5. Gigantisk målning av någon konstnär jag gillar. Täcker fullständigt vägg nummer fyra.
6. Skrivbord med snurrstol. Bortvänd tar jag emot osäkra kunder och beställare, som jag tänker tråka. Plötsligt snurrar jag runt, skurklikt, och säger något maliciöst. Taskigt, typ, tror jag det betyder. Men miljardären i mig skulle aldrig uttrycka det så.
7. Soffa att sträcka ut mig på. Där tar jag mina lurar, lyssnandes på pratradio.
8. Bakom den gigantiska målningen - för den kan dras i sär! - finns en lysande, typ elektrisk världskarta (tänk old school James Bond-skurk) där jag vid varje givet ögonblick kan se var mina på u-båtar placerade kryssningsrobotar befinner sig. Jag är nämligen inte bara miljardär och fri skribent, utan även en galen superskurk som då och då, med ett diabloiskt skratt, meddelar någon tillfångatagen agent eller infiltratör att världen förgörs om fem minuter. Men det gör den inte, för jag är schysst, också.
9. I ett hörn står en packe schyssta skivor och ett flipperspel. För kidsen. Och mig.
10. Städskrubb, för äntligen skall det vara snyggt på min arbetsplats! Det motiverar den femte väggen, där dörren till skrubben är belägen.
Men vilken ljuvlig dröm, Kritan! Jag vill också ha en lysande världskarta. Jag ska banne mig skaffa en.
Skicka en kommentar
<< Home