Inte åksjuka denna gång
På sportlovet åkte min djefla man och de tre yngsta barnen X2000 till Skåne och kräktes ner hela tåget. Mäkta populärt förstås. Men det var åksjuka, vilket liksom är tillåtet att ha.
Kräkhistorier är ju så roliga!
– ... och då bara SPLATT så låg middagen rakt på biologiboken, som var uppslagen på Kroppens inälvor!
– ... rakt i ansiktet på sin pojkvän!
– ... men han missade toan!
– ... som en fontäään!
– ... i fem dagar! Hurra! Jag har aldrig varit så sjuk! Prisa gud: fem kilo gick jag ner!
Nu har vi en släng av något här hemma. Jag vet inte riktigt hur mycket jag vågar berätta, eftersom jag när jag förra gången (för ungefär två år sedan) fick skäll.
1) Jag berättade då – på bloggen – att ett barn hade blivit magsjukt när vi var ute bland folk på stan.
2) Jag fick fick sedan mejl från en organisation (med sajt och allt) som med en namnlista protesterade mot människor (mig) som inte har vett att hålla sig hemma med sina basilusker. Jag som aldrig hade blivit protesterad mot förut!
Igår hade vi hemma barn nr
1 (kräk)
3 (huvudvärk)
4 (kräk).
Idag har vi hemma barn nr
1 (konvalescent)
2 (huvudvärk och lätt illamående)
4 (konvalescent).
Barn nr 3 är fritt från huvudvärk och i skolan, medan nr 5 fortfarande är friskt som en nötkärna ... och ... och ... och ... (nu kommer det) ... på dagis.
Nu är då frågan: skulle jag ha följt basiluskhatarorganisationens anvisningar och hållit alla hemma för säkerhets skull? För att inte tala om mig själv, skulle jag ha låtit bli att handla mat för 1 873 kronor igår? Jag rörde mig ju bland oinpackad frukt och rörde nästan vid kassörskan när jag fick kvittot! För att inte tala om min djefla man, som i måndags åt ute på restaurang!
Ja, jag raljerar, förlåt. Men man kan faktiskt inte undvika allt – förr eller senare trillar man dit. De allra värsta är de som bara måste utreda exakt varifrån smittan kom och när det skedde. För det visar sig alltid att det är vårt fel ... Q.E.D.
___
Allmänbildande fotnot: Q.E.D. betyder ”vilket skulle bevisas” och var namnet på en vansinnigt rolig tidning som bl.a. jag och min djefla man var med och gjorde under pluggtiden i Lund.
25 Reflektioner:
Obligatorisk information: jotack, jag mår bra. Jättebra!
Vi begick en gång den oförlåtliga synden att ta med oss tre kikhostesjuka barn och åka på semester ihop med ett halvdussin andra barnfamiljer. Det var inte så populärt. (Men till mitt försvar får jag väl säga att jag faktiskt inte hade fattat att det var kikhosta de hade. Lite hosta och kräk var ju rätt normalt när barnen var små.)
Medalj till översättarfamiljen som överlevde tre kikhostiga barn på en gång!
När det gäller smittan ... Tvärtom är det väl med vattkoppor? När vi hade två vattkoppebarn samtidigt stod folk på kö för att få komma och bli smittade.
Och: i vilken landsända säger man vattkoppor och inte vattenkoppor?
Snälla du. Lämna bacillerna hemma ikväll. Ica får alltid halsfluss om någon säger att de är lite rossliga i halsen.
Hehe, då är ni såna päron som vi gastar om på dagis: "varför tar de hit den stackaren när de andra ligger hemma och kräks? Då kan han väl med stanna hemma för att inte smitta ner alla andra!"
Dock är det mest irriterande med folk som tar kottar till skola/dagis fast de kräkts hela natten, eller om de kräkts som galningar dagen innan, men som "nu mår bra" fast ungstackarna är lätt gröna i fejan och har uppenbara problem att stå upp.
Coolt att bli protesterad mot på det sättet.
Jag tyckte faktiskt att vattenkoppor var jobbigare än kikhosta, åtminstone för barnen. Det kliade ju så de höll på att bli tokiga. Kikhostan höll bara föräldrarna vakna på nätterna! (Barnen vaknade inte ens när de hostade tills de kräktes, såna underliga barn.) Men mycket riktigt ville alla smitta ner sina telningar med vattenkoppor "så de fick det gjort". (Kan det vara norrlänningarna som säger vattkoppor?)
Här i Stockholm säger vi vattkoppor.
Käraste Lotten. Du är kullad ;) Eftersom jag själv blev det - helt ovetande när jag strosade i Rom - så följer jag god blogg-sed och kullar vidare ;)
Oj, Christina. Jag läste fel och satte hjärtat i halsgropen.
Ok. Kullad. Men det liknar ju "gissa vilken som är fel"? Men jag ska berätta hur underlig och egendomlig jag är. I morgon? (Men jag kan ju aldrig följa spelreglerna och gör alltid lite fel.)
Liten film på 18 sekunder dagen till ära.
Jag är maginfluensefobiker av sällan skådat slag, blir illamående när någon i min närhet pratar i telefon med någon som har kräkts. Så jag kan sympatisera med våra dagisregler som säger att syskon också skall vara hemma (och att man ska vara hemma två friska dagar). Detta gäller dock inte skolan -"de slickar inte så mycket på samma saker" säger fritidsfröken (de har inte hunnit upp i hångelåldern än, får man anta).
Hade alla som kräkts hållt sig och de sina i karantän så hade kräksjukeepedemin troligen inte varit så omfattande, och det hade jag gillat. Men det går ju inte, tyvärr. Men huvudregeln (för min del) är att man INTE talar om det. För då mår jag illa.
Just nu är jag extra känslig - och tycker dessutom ganska synd om mig själv som genomlidigt både kräkningar och ett tandläkarbesök under samma vecka. Och däremellan hunnit med att bli superförkyld.
NEs artikel om kräkning är en pärla. Vem kan inte låta bli att känna sig illamående av följande?
”Förloppet styrs av ett kräkningscentrum i hjärnans förlängda märg. Ökad aktivitet här ger en känsla av plötsligt illamående tillsammans med ökad salivproduktion. Andningen hålls tillbaka, och struplocket täcker ingången till luftstrupen. Därefter dras bukväggens muskulatur på en gång samman mot en fixerad mellangärdsmuskel, och trycket i bukhålan ökar snabbt. Via kräkningscentrum utvidgas övre magmunnen och matstrupen, och magsäcksinnehållet pressas ut.”
Just det där med ”ökad salivproduktion” får mig att skifta i grönt.
Det där med baciller och barns närvaro eller frånvaro på dagis/skola är alltid ett dilemma.
Jag vill ju, om jag kan, helst lämna den som är frisk på dagis (för att han garanterat har det roligare där än hemma i en tråkig sjukstuga) så att den som är sjuk får lite lung och ro och ensam tid med en förälder. Mitt motto är därmed: Frisk tills uppenbart sjuk!
På vårt dagis brukar jag ringa och kolla vad de tycker och de är ganska toleranta måste jag säga.
Eftersom resten av familjen Bergman...ja eller 60% eller något, fortfarande är friska tycker jag du gjorde rätt. Inkubationstiden på maginfluensa brukar vara väldigt kort! De har nog snarare fått matförgiftning av skolmaten.
Hittade
detta inlägg i bluemaple trees blogg. Rolig reklam mot kräksjuka.
Den där ökade salivproduktionen, har man inte sprungit till toa innan så är det definitivt dags då!
En gång i tiden hade ICA något som hette BRA-mjölk/fil.
Ett år när barnen var små och vi som vanligt mådde kräksjukt i trakten av Lucia kom jag inte riktigt igång. Jag mådde bara kymigt till tusen.
EN DECILITER av BRA-mjölken fick mig på fötter!
Kan inte förstå varför den försvann.
Jag, som håller på att gå under efter ett par veckors närmast oavbrutet magsjukande - förkylning - magsjukande - förkylning osv begriper inte hur folk orkar med TVÅ barn. Eller, för den delen, fem. Nu ska jag återgå till att hålla tummarna för att lilla prutt inte följer i mina fotspår och får vattkoppor (utan en) och kikhosta samtidigt (och jag hade dessutom en lika sjuk syster, mindre än två år yngre). Stackars mamma.
Ny benämning på kräksjuka: emesis divina.
Vill bara tillägga att jag i alla andra (ickedödliga) sjukdomsfall är ovanligt lite smitträdd. Att små barn nyser mig i ansiktet gör mig kanske inte glad, men jag tror inte att jag skall bli sjuk av det.
Mystiskt - nu fick jag skriva om wv, men kommentaren publicerades ändå. Bara för att kivas, alltså.
Och kolla, Lotta vad jag kan: ta bort dubblerade kommentarer!
Emi: här kommer dagens sanning. Det är skitjobbigt att ha ett barn. Att ha fem barn är en fis i rymden och en dans på rosor. (Nej, jag är inte ironisk.)
"Frisk tills uppenbart sjuk" applicerar jag även på mig själv. Alla "men har jag inte liiiite ont i nacken" och "bubbel i magtrakten, ajajaj" viftar jag bort med ett "äsch, tyst, jag kan ju fortfarande gå och stå".
Jag är också inne på att fler barn är lättare än ett.
Jag har dock "bara" tre och stannar nog där.
Men om alla skulle vara hemma tills alla var friska skulle vi denna höst/vinter inte fått gå utanför dörren. Och det vill vi ju, vi som är friska!
I beg to differ Lotten!
Men bara utav egen erfarenhet.
Fem barn kanske är lättare än ett men TVÅ är INTE lättare än ett.
Fast det kanske är skillnad när de är lite mer spridda i ålder?
Mina utlånas villigt i testsyfte.
För i vår familj gäller ekvationen som följer
ett barn = som inget barn
Två barn = Kaos
Men å andra sidan är det ju Bill och Bull, förstörelsemaskinerna, vi talar om och inga snälla välartade barn...
WV uppmanar till skärmgymnastik
benbuj
vattkoppor, har det alltid hetat i min omgivning, Appropå kräks, så vid köpcentrum numera finns ju ofta en korvmoj, de är svåra att passera för mej. Jag får liksom ta extra fart för att komma förbi, det rullar runt i magen och det nästan kommer upp ...
C, ack, du tvillingmamma, du har ju tvillingerfarenheter. En annan ville ha tvillingar och har tvillingar i släkten och tänkte jamen om man får tvillingar slipper man ju vara gravid så länge och att vara gravid är ett gissel, så give me twins any day.
(Titta, jag lät lite som Linda S!)
När jag blir stor, ska jag försöka att bli tvillingmormor i alla fall. (Abrakadabra, hokus pokus.)
Frågan är om fem barn i samma ålder är lättare än ett? Fem stycken som gnäller tre dygn i sträck, suger sig fast i bröstvårtorna på en tills man blöder, river ner saker de inte nådde förra veckan, vrålar tills man går dubbelvikt och håller i händerna för att de har bestämt sig för att lära sig gå, som hostar slem i håret på en, kräks banan (tänk bara att komma ihåg att köpa hem banan till fem ungar. Iiiks) i vagnen och skriker sig igenom nätterna. Å andra sidan: fem gånger så många kladdpussar, fem gånger så många glädjestrålande leenden och fem gånger så mycket gos. Minst.
Två numera tonåringar låter som ett ganska bra stadium. Födda en i taget.
Bara man ser till att den ena har müsli så funkar världen ganska bra. (Undrar hur stor del av hans mathållning som är müsli?)
Den andra reder sig själv och sköter i stort sett familjens tvättmaskin.
Eller som det heter:
"Inte konstigt att jag mådde dåligt. Magen var ju full av kräk!"
Skicka en kommentar
<< Home