Jag hade behövt lustgas
Av rubriken ville jag få er att tro att jag än en gång har drattat på armbågarna i trappan eller jättestukat foten eller knäckt näsbenet på en basketplan. Men nej, jag har bara kollat på Stina Lundberg Dabrowskis nya pratprogram. Show? Intervjuschåvv?
Jag stod framför tv:n och höll andan. Jag satte händerna framför ögonen. Jag stängde av ljudet. Jag led. (Jamen stäng av tv:n, då, dummer!)
Nej, jag stänger inte av, jag tänker ”ah, detta kan jag ju blogga om”. För er som inte såg programmet ska jag bara rekapitulera mötet de måste ha haft på SVT när de planerade:
– Asså hon Stina är ju så himla bra, alla-alla-alla vill komma. För att få plats med alla, måste vi stoppa in uppåt tio personer per program. Och ett husdjur! Hurra!
– Ok, vi tar en författare som pratar hysteriskt och jättesnabbt först, sedan måste vi ha en tonårsidol, sedan någon lite äldre idol och så en vanlig människa, en vanlig människa som är intressant, som knarkar, som kan berä...
– Men hon avbryter ju alla, hur ska vi hinna få något vettigt ur dem på så ko...
– Och så två förinspelade intervjuer! Ja! Och alla måste sitta kvar och lyssna – vi kan ju ha dem sittande i en jättejättelång rad! På en liksom scen! Och så zoomar vi in dem som inte pratar när de minst anar det så får vi jättekonstiga miner som man kan toooooolka!
– Jag gillar Stellan Skarsgård. Kan inte han vara med i varje program?
– Studiopublik! Studiopublik som skriker måste vi ha! Iiiiiiih, liksom.
Nu gillar jag också Stellan, men jag hade verkligen behövt lustgas i lördags. Så här rolig ser jag nämligen ut då:
Förlossningen 2002.
Nu är frågan: vad gör ett tv-program värt att se på? Studiopublik? Ett tjog gäster? En hund? Ett stoooort husband? Eller ... ehum ... kompetens?
Jag stod framför tv:n och höll andan. Jag satte händerna framför ögonen. Jag stängde av ljudet. Jag led. (Jamen stäng av tv:n, då, dummer!)
Nej, jag stänger inte av, jag tänker ”ah, detta kan jag ju blogga om”. För er som inte såg programmet ska jag bara rekapitulera mötet de måste ha haft på SVT när de planerade:
– Asså hon Stina är ju så himla bra, alla-alla-alla vill komma. För att få plats med alla, måste vi stoppa in uppåt tio personer per program. Och ett husdjur! Hurra!
– Ok, vi tar en författare som pratar hysteriskt och jättesnabbt först, sedan måste vi ha en tonårsidol, sedan någon lite äldre idol och så en vanlig människa, en vanlig människa som är intressant, som knarkar, som kan berä...
– Men hon avbryter ju alla, hur ska vi hinna få något vettigt ur dem på så ko...
– Och så två förinspelade intervjuer! Ja! Och alla måste sitta kvar och lyssna – vi kan ju ha dem sittande i en jättejättelång rad! På en liksom scen! Och så zoomar vi in dem som inte pratar när de minst anar det så får vi jättekonstiga miner som man kan toooooolka!
– Jag gillar Stellan Skarsgård. Kan inte han vara med i varje program?
– Studiopublik! Studiopublik som skriker måste vi ha! Iiiiiiih, liksom.
Nu gillar jag också Stellan, men jag hade verkligen behövt lustgas i lördags. Så här rolig ser jag nämligen ut då:
Förlossningen 2002.Nu är frågan: vad gör ett tv-program värt att se på? Studiopublik? Ett tjog gäster? En hund? Ett stoooort husband? Eller ... ehum ... kompetens?
Etiketter: primalskrik
27 Reflektioner:
Jag tycker att Stina skulle andas helium istället. Revolutionerande TV!
Det måste vara antingen:
1. Roligt (Svenson, Svenson)
2. Försätta tittaren i verklighetsflykt (Grey's Anatomy, Desperate Housewives)
3. Intressant (Vilken basketmatch som helst)
4. Spännande (Beck)
Aha: Stina andas helium och spelar basketmatch med Allan Svensson ... och George Clooney producerar!
Flax hade vi tydligen hela dagen igår!
- se min blogg
- Edsbyn vann!
- också valde vi bort Stina
Å jag led med henne ... tyckte bara det blev platt fall och innehållslöst trots så mycket som skulle kunnat vara innehållsrikt. Usch vad hon måste känna sig idag? Varför blev det inte intressant??? Jag menar en pratshow med Parkinson där det varken finns vare sid det ena eller det andra som dekoration runt omkring är ju himla intressant! Tycker jag. Usch och näe. Hjälp henne någon ...
Ja så mycket värre hade det ju i alla fall inte kunnat bli.
Jo kanske om man också låtit gästerna ta med en favorit sak och kanske låtit Stina laga mat med Darin, eller lärt honom sortera tvätt...
eller nej, det hade nog inte kunnat bli värre.
Hm, jag såg en snabbis av Stellan, fick för mig att han var Jan Guillou, satte istället igång en skräckfilm, tråkades halvt ihjäl, somnade. Var det så illa? Låter lite som Jay Lenno när man har husband och hela alltet. Men jag vet inte. Jag kollar inte på sånt.
...ja vad var det frågan om? Såg också Dabrowski och fick den där känslan när man ser clowner komma ur en liten wolkswagen. Gästerna slutade aldrig. Det kommer MER skrek vi hela tiden när vi betraktade spektaklet.
Vad var tanken? Kanske de tänkte att Stina skulle fungera som en middagsvärd som bjudit in massa folk på middag för att låta en intressant debatt bubbla upp?
Kanske de vid nästa program låter scenen se ut som vid sista nattvarden med Stintan i mitten.
Det hade kunna vart nått..
"En av er, skall föråda mig" säger hon i varje program.
Lustigt nog (bli inte arg nu) så tycker jag faktiskt att man kan ana en viss likhet med Stina L.D. på den där bilden! Kanske är de så att hon ständigt går på lustgas? Kanske är det just det som krävs för att ett tv-program ska bli sevärt? Att programledaren inte går på lustgas, alltså.
Dina avslutande frågeställningar låter lite USA-show men det snubblar liksom på sista punkten... (ehum ... kompetens?)
Jag gillar förresten den nya etiketten "primalskrik", ska bli kul att läsa nya inlägg sorterade under den...
Är jag den enda som gillade programmet? Nu såg jag i och för sig bara vissa delar och jag reagerade på att alla gäster satt kvar i en lång rad. Men nu tycker jag Stina är så bra så jag köper nog allt med henne.
1. Jag tittade också på Stina. Det var för många folk, att gå in djupet på dom. Stellan gjorde störst intryck på mig, det sista han sa av programmet. Om att man ska göra bra jobb, inte bara se till att komma med i massmedia som en replik till Orup.
2. Varför är rocken röd? För att blodet ska smälta in? Du såg verkligen groggy ut.
Jag tycker också att jag ser ut som Stina på bilden!
D.O. -- din idé är jättebra. Det är för övrigt ett roligt experiment: hur kan man toppa detta så att det blir ännu mer absurdt? (Ja, så stavar jag det ordet när det sig passar, så det så.)
Stackars Lady Stalker, men nej, du är alls inte ensam. Det finns (på nätet) massa människor som säger att det var ljuvligt och underbart alltihop, men jag har inte träffat någon som anser det i verkligheten. (Medvetet dubiös syftning.)
Vad FIN du är när du blir förlöst! Du ser go och gla ut (tjejen med kexchokla i, just det) och man börjar förstå varför du har klippkort på BB.
Din yngsta tycks vara i fyra- femårsåldern, så när han kom fick du antagligen sån där starklustis som tog en sjujäkla skruv (vagnbult minst!). Första vändan -03 fick jag också det, och då var min man tvungen att slita munstycket ur händerna på mig för att jag inte skulle tuppa av där i min eufori. Men i fjol, när minstingen föddes, var det mesig lustgas light i slangarna. Det gick inte längre att få starkare blandning än 50-50 och det var ju totalt meningslöst.
Epiduralen var dock en lika skön fix som sist, fast jag friade inte till narkosläkaren den här gången.
Medhåll; det där programmet var ett bottennapp. Jag hade hoppats på att få något i stil med Stinas gamla intervjuprogram med en hel timme med en och samma person. Uppenbarligen är det snuttifiering som gäller för hela slanten. :-(
Nej, sådär glad såg jag absolut inte ut i samma situation, inte ens med lustgas (ana glädjen över beslutet redan när jag var 0,5 cm öppen att jag skulle få epidural så tidigt som möjligt). Jag såg däremot ut ungefär sådär över mitt val att rata Stina redan efter första glimten av trailern. Det kan aldrig bli bra med Stina, Stellan och Darin i samma program, hur mycket man än försöker.
Tack, Miss Gillette, det var säkert dundergas jag fick. Den funkade jättebra. När jag skulle till att klämma ut barnen sa de:
-- Nu måste du släppa lustgasen, hallå, Lotten, du måste vara klar i huvudet nu, hallå, släpp lustgasen sa jag!
-- Schäften. Min. Miwn luschgasch.
-- Nu kopplar jag ur den!
Trots det höll jag krampaktigt i lustgasmasken som vore den en nalle under resten av förlossningen.
Ny pratshåvv: Stina, Stellan & Darin.
Söt bild!
Usch, det var ett pinsamt program, håller med. Författaren "som pratar hysteriskt och jättesnabbt" var nog pinsammast, särskilt när det som fruktansvärt tydlgit framgick att hon inte var det minsta trakasserad av några fans... Och hon fick ju faktiskt inte prata så värst mycket heller, det var ju Stina som satt och rekapitulerade. Läste nyligen en intervju med författaren, man blev andfådd bara av att läsa den. Nä, hon verkar väldigt överskattad, måste jag säga. Och så bara fortsatte det... och fortsatte... huu.
Jag är så ledsen att jag missade programet...ehhh.
Men säg mig. Det klassiska hoppet, var det med? Om inte. Åh nytänkande! Om det nu var med. Åh nytänkande!
Du har satt ord på det jag tänkte!
Jag tycker inte alls att du liknar Stina på bilden (eventuellt håret i så fall om något absolut måste likna). Jag är mycket glad att jag inte såg programmet i fråga, men så har jag heller aldrig gillat Stina eller hennes intervjuteknik.
Ha ha det där var roligt skrivet, jag tror att jag bara måste kolla på nästa Stina program, låter som ett väldigt spännande upplägg. Får hon alla att hoppa också på samma gång och kanske ramla i hop i en hög? Oj där var en idé, jag kanske ska maila till producenten och få någon slags tips belöning....
Naturligtvis hoppade alla gäster. Det gillar jag däremot, men jag skulle vilja höra regissandet före hoppen. (Och så vill jag förstås också bli intervjuad och få visa upp mina fantastiska baskethopp.)
- Well, now we want you to what we in Sweden call hoppa very högt.
- But why?
- Därför, just because. Come again nu!
... höra regisserandet före hoppen ... skulle det ju stå.
Jag läste en intervju med Stina. I tidningen Kupé - på tåget. Där förstod jag att hon fått kämpa hårt för att alls få vara med och göra program, rynkiga gamla kärringar vill ju ingen se på teve, så förmodligen la de in unga vackra gäster i mängd som motvikt mot hennes rynkor.
Normalt gillar jag Stina - just för att hon är vanlig och rynkig och lika ung som jag. Den här gången tyckte jag lite synd om henne... för jag tror absolut att det inte var hennes idé med det flåsiga.
Stina är ju duktig, det är väl de flesta överens om. Och hon fattar nog vad som var problemet och blir bättre. Eller så är hon smartare än vi andra, proppar in fler och fler folk för varje program tills vi alla förstått poängen som vi inte förstår nu, och så skapar hon en egen genre och blir geniförklarad.
Ah, Bloggblad, nu har jag också läst samma artikel på tåget.
Vilket bara gör det hela ännu mer mystiskt. Kanske har Orangeluvan tittat i en fungerande kristallkula?
Skicka en kommentar
<< Home