Irritationsmoment
Jag vet inte hur många gånger jag har klagat på att uttrycket ”pet peeves” inte finns på svenska. *räkna räkna* Aha! Bara elva gånger. (I skrift, that is.)
Hur som helst. Det är kul att berätta om sådant som irriterar.
Här kommer nu gårdagens två frukostförhöjare till irritationsmoment!
Nummer ett:
– Mamma. Idaaag ska vi ska vi ... idag ska vi ha med oss såna där vahettere, vahettere. Schiiiidskor!
Sjuåringens ögon lyste. Munnen med fyra gluggar log så att groparna i kinderna fick mig att tänka på kvicksand. Jag svalde.
– Aha. Idag ska ni alltså åka skridskor?
– Ja! Såna där korta skidor!
– Vad kul. Jätte.
Vi saknar inte skridskor, det är inte det. Men vi har misskött barnens skridskouppfostran å det grövsta. Varje år är det likadant: vi rusar ner till källaren och rotar reda på detta trassliga ormbo.
Det här är ändå bara storlek 29–34 (sex par). De större storlekarna bor i en egen hög. Ingen skridsko har skydd för skenorna och alla skridskorna är nästan oanvända. Skäms på oss.
När jag var liten åkte jag och min kompis Ulla (vad gör du nuförtiden?) varje lördag till Delfinen i Luleå för att göra piruetter. Vaktmästaren hade en rödrinnande ögonsjuka och bjöd oss på Fox-kolor. Jag tyckte mycket bättre om kolorna är skridskorna, som var min mammas och lite för stora.
Jag är alltså irriterad på skolorna som vill att barnen ska åka skridskor fastän jag tycker att de ska åka skridskor ännu oftare än de gör? Japp!
Nummer två:
– Vem? Veeem? Vem har slängt allt det här? ropade jag eftersom det är viktigt att utreda brott som inbegriper bortslösande och missbruk av fullständigt perfekt godis.
– Det är jag! ropade min djefla man.
– Men va? Men vabaha? Men varför?
– Jag äter för mycket godis. Och det där var bara det allra sista i botten, ingenting att ha! skrek min djefla man som vore det en självklarhet som inte skulle diskuteras vidare.
Då satte jag mig att bena ut skridskosnören, räknandes till tio. Eller tolv.
Hint-hint. (Aha, ett annat utmärkt uttryck på engelska som inte riktigt är tillfredsställande översatt till svenska.) Det är ju en speciell dag idag. Jag vill inte ha rosor. Inte violinspel nedanför balkongen. Inte en candle light dinner. (Jag kan visst inte hålla mig till svenska idag?) Jag vill åka skridskor!
(Tssst. Det vill jag inte alls, egentligen. Jag vill äta godis. Dricka vin. Spela basket. Sova. Se en film. Läsa en bok. Äta potatisgratäng. Hoppa hopprep.)
Hur som helst. Det är kul att berätta om sådant som irriterar.
- Just nu har jag lite ont i vänster öra och hostar. Det är irriterande under fliken ”hälsa”.
- Fåglarna som bygger bo i skorstenen varje vår kommer nog snart och kvittrar så att vi inte får nattro. Det är irriterande under fliken ”snart är det vår”.
- Våra två bilar är så gamla att de kan köpa ut på Systemet, men bara en av dem har dubbdäck och den får vi inte plats i allihop. Det är irriterande under fliken ”faan”.
Här kommer nu gårdagens två frukostförhöjare till irritationsmoment!
Nummer ett:
– Mamma. Idaaag ska vi ska vi ... idag ska vi ha med oss såna där vahettere, vahettere. Schiiiidskor!
Sjuåringens ögon lyste. Munnen med fyra gluggar log så att groparna i kinderna fick mig att tänka på kvicksand. Jag svalde.
– Aha. Idag ska ni alltså åka skridskor?
– Ja! Såna där korta skidor!
– Vad kul. Jätte.
Vi saknar inte skridskor, det är inte det. Men vi har misskött barnens skridskouppfostran å det grövsta. Varje år är det likadant: vi rusar ner till källaren och rotar reda på detta trassliga ormbo.
Det här är ändå bara storlek 29–34 (sex par). De större storlekarna bor i en egen hög. Ingen skridsko har skydd för skenorna och alla skridskorna är nästan oanvända. Skäms på oss.När jag var liten åkte jag och min kompis Ulla (vad gör du nuförtiden?) varje lördag till Delfinen i Luleå för att göra piruetter. Vaktmästaren hade en rödrinnande ögonsjuka och bjöd oss på Fox-kolor. Jag tyckte mycket bättre om kolorna är skridskorna, som var min mammas och lite för stora.
Jag är alltså irriterad på skolorna som vill att barnen ska åka skridskor fastän jag tycker att de ska åka skridskor ännu oftare än de gör? Japp!
Nummer två:
– Vem? Veeem? Vem har slängt allt det här? ropade jag eftersom det är viktigt att utreda brott som inbegriper bortslösande och missbruk av fullständigt perfekt godis.
– Det är jag! ropade min djefla man.– Men va? Men vabaha? Men varför?
– Jag äter för mycket godis. Och det där var bara det allra sista i botten, ingenting att ha! skrek min djefla man som vore det en självklarhet som inte skulle diskuteras vidare.
Då satte jag mig att bena ut skridskosnören, räknandes till tio. Eller tolv.
Hint-hint. (Aha, ett annat utmärkt uttryck på engelska som inte riktigt är tillfredsställande översatt till svenska.) Det är ju en speciell dag idag. Jag vill inte ha rosor. Inte violinspel nedanför balkongen. Inte en candle light dinner. (Jag kan visst inte hålla mig till svenska idag?) Jag vill åka skridskor!
(Tssst. Det vill jag inte alls, egentligen. Jag vill äta godis. Dricka vin. Spela basket. Sova. Se en film. Läsa en bok. Äta potatisgratäng. Hoppa hopprep.)
41 Reflektioner:
Om inte pet peeves redan översätts med käpphästar döper jag dem nu högtidligen till favoritgnäll.
Och så önskar jag dig en middag med vin, potatisgratäng och hopprep.
MEN!! Jag tycker inte om din nya blogg. Jag får aldrig kommentera på första försöket, och nu hade bloggen dessutom mage att käka upp hela min kommentar.
Nåväl, vad jag ville ha sagt var följande: Är det inte olagligt att slänga godis?
Jag själv vill åka pulka och vill att all äcklig snö försvinner. Nödvändigtvis inte samtidigt. Istället får man åka ner till jobbet och dagen i ära vara extra hjärtlig mot alla studenter. Men bara till klockan 20:00. Då slänger jag ut dem.
– Äter din djefla man Marianne:or? Jag ska ha dom!!!!!! Nu har jag bara 45 minuter på mig, för dusch, frukost innan SVT hämtar mig vid dörren. Bra service?
Men Lotten for faen (sagt på danska) - VI behöver nya sschidskor i alla storlekar nästan jämt! Sälj oss!
Nu är det utrikesdebatt.
Jag vill nog tycka att skolan kunde förvarna lite. Så att jag också hinner hitta de skridskor jag inte vet vart dom finns. I västra flygeln? I tjänstebostaden? I östra flygeln eller månne i min vinkällare?
Alltså. Förvarningar. Som till exempel att de runt midsommar skriver till alla oss föräldrar att 'glöm inte att det blir vinter snart. börja redan nu att leta efter skridskor för dom kanske dina barn kommer att behöva' Typ. Det skulle iaf hjälpa mig!
Och sedan håller jag med din djefla man. Bort med godiset! Gör slut. Se till att avsluta abrupt. Skoningslöst. Det känns mycket bättre för kroppen om jag kastar godiset än om jag sparar det. För då har jag fattat ett beslut. Som jag står fast vid. Om jag dessutom krossar karamellerna innan jag kastar dom så kan jag omöjligtivs smyga ner en hand i min sophink när abstinensen sätter in.
Men Lotten du som vet allt; när ska man börja lära barnen åka skridskor? Och skidor?
Jag har funderat på det där, mina är ju fyra nu och har aldrig stått på ett par skridskor. Jag vill ju inte att de ska komma till skolan (om knappt två år) och inte kunna åka skridskor. Men samtidigt är jag för snål för att köpa två par (inte ens begagnade) skridskor som de ändå inte kommer kunna ha nästa vinter.
Tips tack!
Hoppas du får potatisgratäng, vin och film, samt choklad i nämdordning.
Själv fick jag en uppdaterad hemsida och en hemlig liten present som jag inte får öppna förrens i kväll.
c: (Hamnar jag på hårddisken nu?)
På många orter anordnas i början av vintern/slutet av hösten en utrustningsbytardag. Man lämnar in urvuxna grejer med en lapp om hur mycket pengar man vill ha för dem, de säljs förhoppningsvis, man hämtar ut pengarna.
Någon annan går på bytardagen och inhandlar något som passar iår. Och kommer tillbaka och säljer det nästa år, eller året efter om fungerar bättre.
Himla fiffigt!
Här i stan är det sedan några år utökat med cykelbytardag på torget till våren.
Och som svar på om man får slänga godis: Bara oätliga. Som t ex försöket med pepparkakskola.
Jag är ett öronbarn! Jag har ondare i örat och känner mig helt ämlig och håller på att tappa rösten och ... det är helt ok. Jag ska få godis som inte ligger i soptunnan. (Godis som man får slänga: saffranskola.)
Favoritgnäll är utmärkt, Anna. Jag har krånglat till det med det snudd på outtalbara favoritirritationsobjekt.
Ica: Bloggar ska inte käka upp kommentarer. Är det ett mönster? Händer det ofta? Mig händer det aldrig ...
Cruella och C, ni ska LÅNA skridskor. Det räcker ju med att man åker skridskor en eller två gånger per år för att man i alla fall ska kunna stå på dem. Fast det blir ju bra mycket roligare om man åker 20 gånger per år eftersom man då faktiskt klarar av en och annan åtta.
Anne-Maj är i tv och pratar om persontecken!
/studsande bollen
Mäh! Kunde inte du fått slumpen (schluuumpen) på Marianne'erna då?!
Man kan ju "hinta" på svengelska, men det låter ju inte bra.
Svenska Bokförlagets Engelsk-Svenska ordbok anno 1965 pratar om "take the pet" och "be in a pet" (inte engelska för tidelag dock!), men vågar sig inte på "pet peeve", så vi får väl "peeva" på svengelska då? ;)
WV: amidhg - en liten ormgrop av kramar så här på den hjärtligaste av dagar?
cecilia n: Det FINNS bytardagar, loppisar och diverse second hand-butiker. Men på något sätt blir det för mycket av det goda i en storstad. Man ser inte skogen för bara trän. Man missar oupphörligen grejer - Mariaskolan har loppis i morrn, grannföreningen nästa torsdag, vi nästa lördag, parkleken har klädbytardag, ett gäng mammor har bytarträff två gånger om året - man kan tycka att det ger många chanser men på mig har det motsatt effekt. Information overload. Därför har även vi åtta par urvuxna skridskor, pjäxor, slalomskidor, hjälmar, inte mindre än tre snowrejsrar i detta relativt snöfria hörn av världen. Och så vidare.
Favoritgnäll var det ja.
Se där -- nu börjar det ta sig! Passa på att gnälla!
Jag får ibland godis av snälla människor, men glömmer för det mesta att äta upp det. När jag sedan hittar det i skafferiet vill jag inte ha det längre, men ibland tar det ändå emot lite att slänga det. Som med den lilla söta påsen Anthon Berg-chokladägg som är kvar från förra påsken. Är inte Anthon Berg fint godis? Bäst före 27/2 förresten. Nån som vill ha?
Låna. Ja, nu minns jag när jag var liten kunde man låna skridskor av friluftsfrämjandet. Det var urskämmigt att gå på konståkning i lånade skridskor. Lika pinigt att gå på samma lektioner i skridskor till bytta på bytar dag.
Dock får nog försöka passa in en sån bytardag till hösten. Tack för tipset.
Men Anton Berh gör ju världens godaste små ägg, är det de som är vita, gula och rosa och med en mandel i?
Min last... Det och marsipanbröd från samma firma.
Beror nog på att min mamma är född och uppvuxen vägg i vägg med Anton Bergh fabriken i Danmark.
Ja! Det är ett mönster! Så det kan jag helt klart gnälla på. bara för jag blivit ett bottenlöst hål o käkar hela tiden behöver väl inte bloggen göra det? För att inte tala om hur många wv man måste knalla igenom innan nåt händer. På detta har jag ont i magen. Jag måste skriva tre artiklar och rätta två.
I ordböckerna brukar "pet peeve" (= "pet aversion") översättas med "det värsta jag (han/hon etc) vet", vilket väl är rätt bra när allt kommer omkring ... I "pet peeve" finns ju ett visst mått av irrationalitet liksom faktiskt i "det värsta jag vet". Jag menar, det värsta jag vet är ju egentligen krig och orättvisor, men ändå säger jag sånt som "det värsta jag vet är när folk kliver på spårvagnen innan alla har hunnit av". Det är ju en typisk "pet peeve".
Jag tror jag hann inte ta upp ämnet! Jag hann inte heller ta tempen på "heta stolen"
– Jo... Maken tycker att skolan absolut ska ha flera skidor och skridskor, för flickorna i huset åker skidor när det står på lappen från idrottslärarna. Visst har vi skidor och pjäxor men i barnstorlekar. Vi har just nu löst problemt med lån av pjäxor från olika ställen liksom skidor. Vi har mera koll på utrustningen till slalombacken och ridningen.
/Runda kinder/
Anne-Maj: Mitt namntecken kan bli ett fladder åt hjärttakten till:-( Har gjort en puls- och blodtrycksmätning i dag på lunchen och det var chockerande. Jag ska börja med att sluta dricka kaffe - men vad grått och trist livet blir då!
Du kan hälsa Olle att man ALDRIG slänger Marianne. De där godisarna med rödvitrandigt papper är en de sista kvarsläntrarna under kategorin "karameller". De ingår på ungefär plats tre i favoritgodislistan. Så här ungefär:
1 Hårda lakridskarameller fyllda med flytande lakridsgegga som inte finns längre
2 Dajm/Dime
3 Marianne
Men Cruella!
Stapla nu iväg med alla era urvuxna grejor och skaffa dig lite pengar! Vi lämnade in massor av grejer ett år och blev av med nästan allt. Mycket pengar!
Sen gör ni nåt annat skoj för pengarna, eller köper andra grejer.
/stickar alltid
För imorgon ryker flätan.
(Medelst sax, inte tändstickor.)
Marianne och Fazers likörkonfektsbegäret måste ju behandlas på det bästa sättet. Ät och njut (hoppa rep om du vill)!
men akta er för skidor och skridskor
Håller med! Vår skridskofostran av barnen är också under all kritik ...
Hoppas du blir bättre och att du får äta nåt smaskigt i kväll. Själv är jag fortfarande sjuk och får köra diet. :-(
I dag hörde jag förresten dig i radio för första gången! Kul! Roligt att få en "röst" på dig.
Jag vet att man inte får göra reklam för sin egen blogg (f´låt!), men du måste bara göra testet med vuxenpoäng jag länkar till ...
Översättarhelena: Det värsta jag vet är alls inte pet peeves. I så fall har jag hittat på en alldeles egen översättning som liksom betyder "jag är förtjust irriterad och nu tänker jag berätta detta för er, fnissandes och milt raljerandes".
Och hur var er 14 februari? Jag har fått lunchwok på sängen, antibiotika till mellanmål och stekta hamburgare nyss inköpta av Glassbilen till kvällsmat! På det hela taget en ganska normal dag.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
GODIS! NU!
Jaaa!! Godis nu! Varför är jag på jobbet?
Och jag fick en jättebukett vackra blommor av min man!
Wv = blmjd = blomjord
och det ligger en nyhemkonkad adertonliters påse jord i köket och väntar på att komma till nytta. Våren känns nära här i Skåneland och skridskor och skidor känns avlägsna. Men det är inte utan att jag kom att tänka på barndomens sillarör och sedan halvrören, som småningom byttes ut mot riktiga bandyrör!
Antibiotika? Vad har jag missat?
jag fick te och semla nu när jag kom från jobbet.
Äsch, Alla hjärtans dag, vad är det för ett kommersiellt jippo! (Detta tänker jag upprepa med en dåres envishet ända tills någon ger mig choklad eller röda rosor!)
WV: jvlukt. Okej, nån jävla parfym går också bra.
Antibiotika, jäss, här är det öroninflammation och varig hosta! Huääärk, bara!
Vi den här tiden på dygnet börjar jag alltid fundera på vad jag ska skriva om i morgon. Och jag har inte någon idé!
Kan man inte utnämna den 15/2 till reservvinåchokladdagen? Näe. Kanske datorfridagen? Näe. Eller bara rotfruktsdagen? Hm.
Jag gick faktiskt en utbildning till skridskoledare för riktigt små knattar när jag jobbade som fritidsledare i slutet av 80-talet. Åtminstone från tre års älder kunde man lära de små glina att skrinna.
Första övningen är att barnet står med fötterna "tio i två", alltså men tårna pekande lite lätt utåt. (OBS, utan klubba i händerna!) Sedan beordrar man barnet att gå på stället, men utan att börja glida framåt. När balansen infinner sig någorlunda begär man högre knälyft och börjar därefter skälla på barnet som sakta börjar glida framåt. "Stå still sa jag, inte åka skridskor, du är alldeles för liten för att åka sådär fort..."
En annan rolig övning heter spagetti och köttbullar, men då har barnet redan lärt sig att ta lite fart.
Vad illa jag stavrar varför använderer jag inte prevy det frågrar jag nu yo.
(älder -> ålder
men tårna -> med tårna)
Favvognäll i all ära (bravo Anna!) men jag som gillar alliterationer (stavras det så?) tycker nog att älskningsgnäll passar ännu bättre. Det får bli min humbla valintingåva till bloggägaren. (Vilket ggägigt ord.)
Nytt ord!
ggägigt
Det blev ännu snyggare kursivt!
(Lustigt nog fick kursiveringen g:na att öppna sig lite mer; kanske något för alla samtalsterapeuter att fundera på?)
Men tänk om det är det som tynger alla ledsna! De har glömt att kursivera sig!
Just det! Alla ledsna och alla slutna se hit, ni behöver bara kursivera er hos någon av alla de kursivrande arrangörer som hyr in Lotten.
Klart!
Ack, men där kom ju en fetkursiv, när tar man till den då?
Kanske när man är inne på PI-dieten ... och behöver öppna sig fett?
Sov, min dator!
Här kommer jag in i pyjamas och säger:
- jag kan inte sova, fast jag är trött. Jag tänker på Marianne och skridskor till i morgon
- Fladdrande hjärtat, skicka kaffe till mig. Jag älskar kaffe! Inte nu men i morrn..
Nu fick jag den längsta ww. Jag trycker på och hoppas på en kortare.
twpng= Twingly ping!
Hahaha... underbara kommentarer på en härlig blogpost. Gratis lunchunderhållning!
ps: På ungarnas skola har dom köpt in både låneskridskor och låneskidor EFTER det att 2/3 av ungarna växte ur den skolan, så jag känner igen Lottens situation att stå och leta prylar på morgonen eller mitt i natten... Frustrerande!
ps2: Det borde vara straffbart att slänga fungerande godis i papperskorgen, skall skänkas till bättre behövande i stället :)
ps3: Blogger åt upp min förra kommentar... nu ska jag kopiera denna "just in case..." innan jag klickar på knappen, så jag slipper skriva om den igen!
Lotten: När det gäller "Vad ska jag blogga om i morgon":
Vänta tills Du blir pensionär - då HINNER du inte med och skriva allt Du håller på med - mina reservdrafts blir fler och fler.
Men av Dina förslag i går 22.53 röstar jag på Rotfruktsdagen.
Jag tjuvstartade den 12 januari 2006 med palsternackgratin
Skicka en kommentar
<< Home