Julkalendern 15 december 2006

Gårdagens vinnare – Ica – har i 98 % av gissningarna varit helt off – men vansinnigt flitig! Igår var hon däremot en av de smartaste när det gäller sifferklureri. Bravo!

Idag möter ni två bekanta figurer som inte alls är sig lika.

Det kan alltså vara – och är det oftast men inte alltid – en författare. Död eller levande. Duktig eller tafflig. Svensk eller inte. Er uppgift är att lista ut vem ”hemlisbloggaren” är och sedan gissa i kommentatorsbåset. (Kolla här hur man gör om ni tvekar.) Ibland ska man koncentrera sig på formen, ibland på handlingen och ibland faktiskt blott och enbart på det underliga språket. Ibland är det underligt trots att språket verkar vara ganska normalt. Ibland finns det tydliga ledtrådar, ibland osynliga. Ibland är det hela bara väldigt annorlunda. Ibland vet man inte riktigt om det är författaren eller en av karaktärerna som är hemlisbloggaren.

’Jag drömde att jag var i Japan.’
’Mhm. Vad gjorde du där?’
’Vet inte. Är du färdig nu, kan vi börja?’
’Mämta, schka bara …’. Hon tuggade färdigt och svalde, fortfarande med blicken på honom. ’Är det samma som förra gången?’ Hon tog en tugga till och kände hur det sved till i magen. ’Jag borde inte äta så fort, det är inte bra.’
’Du behöver inte äta fort, jag kan börja medan du ...’, sa Olle och pekade på luntan som låg på bordet framför dem.
’Nej!’ Lotten sköt tallriken ifrån sig, torkade munnen med handens baksida och lutade sig tillbaka. ’Ok, kör.’

Han tog ett djupt andetag och började läsa. Hans röst var svag, han läste långsamt och lite stötigt, som om han inte var van vid det.

’Den gula kroppen var död. Hon hade blött ihjäl. Det fanns inget liv kvar i ögonen.’ Han lyfte blicken för att få hennes godkännande, men mötte något helt annat.
’Stopp! Du måste ha mer äckel! Du måste ha mer blod, maskar, slem och brutalitet! Det är ju inte ens spännande! Har du tänkt på kapitelindelningen? Hon slog ut med armarna och pratade med hög röst. ’Du är ju jättetråkig!’
’Kapitlen har jag tänkt skulle vara ungefär 5 000 tecken långa.’
’Va? Hör nu här. Vartannat kapitel handlar om person A, vartannat om person B. Varje kapitel avslutas med en cliff hanger.’
’Rödöga?’ sade han förvånat.
’Nej, nej. Nej. Hur såg hon ut, hon som dog?’
’Vet inte.’
’Hjälp. Lyssna på mig.’ Lotten tittade uppåt, lite snett till vänster och sade med entonig stämma:

Han såg den gulbleka kroppen på britsen framför sig. Snittet hade lagts i nacken, och någon hade med brutal kraft sedan dragit skalpen av henne och fortsatt tills skinnet hade gått sönder över näsryggen. För att lätta upp stämningen ville han säga att hon ’hade tappat ansiktet’, men han visste att sådana skämt inte skulle gå hem. Lukten var sötaktig, inte riktigt lik den vanliga desinfektionslukten. Han gick fram till liket – han gick fram till det som nyss var en 16-åring med planer för framtiden. Hon luktade som av honung.

’Kan man skoja till det genom att skämta om att hon hade en ansiktsmask som påminde om Halloween då?’ sa han med en blinkning. Olle förstod att han hade mött sin överman när det gällde skrivande.
’Nej. Nej. Men du kan fortsätta med att berätta att hon var spetsad på pålar och upphängd i en gungställning eller ett träd och att man under obduktionen upptäckte att hon hade femton benbrott som hade läkt ihop fel och att ena ögat var infesterat av maskar. Samt att högt upp på insidan av hennes högra lår hade någon med tusch ritat en clown.’
’En clown?’
’Eller en fågel, något som har med mördaren att göra.’
’Men hur kommer man åt att rit... aha.’
’Just det, det allra mest uppenbara ska läsaren se framför sig på egen hand, det ska du inte skriva i klarspråk.’
’Å fan.’

Jättelätt! (Not!)

_________
Facit.