Julkalendern 8 december 2006

Idag blev det en gomorronlucka istället för en nattsuddarlucka. (Förlåt, alla hemvändande julkalasare som kastade sig över datorn för att få vara först med gissningar!)

Gårdagens vinnare – Skrivkramp – vann det utlottade priset ... men igår var jag nödd och tvungen att även belöna Crrly, som var synnerligen flitig med sina konsekvent totalt felaktiga gissningar. Men hon fyllde en mycket viktig funktion som idéspruta och associatör – även om hon ju fick alla andra att gissa helt uppåt väggarna de också. För att spä på med lite grädde på moset vann Översättarhelena också ett specialpris eftersom hon var den som till slut knäckte't.

Det kan alltså vara – och är det oftast men inte alltid – en författare. Död eller levande. Duktig eller tafflig. Svensk eller inte. Er uppgift är att lista ut vem ”Hemlisbloggaren” är och sedan gissa i kommentatorsbåset. (Kolla här hur man gör om ni tvekar.) Ibland ska man koncentrera sig på formen, ibland på handlingen och ibland faktiskt blott och enbart på det underliga språket. Ibland finns det tydliga ledtrådar, ibland osynliga. Ibland är det hela bara jättekonstigt.

Jag har nu läst stenografens protokoll efter vårt möte. Kriget måste helt enkelt få ett slut. (Usch, mulköttet mullrar i magen. Kan man dö av magknip? Jag behöver en uppryckare efter denna dag med ständigt närvarande irländsk sång.) Så här sade jag när vi träffades:

- Alla de stora ledarna i västvärlden – Blair, d’Estaing, Adenauer, Gorbatjov, håller sig lugna... Varför vägrar Clinton att göra som dom?

Översten blev knallröd i ansiktet, spottade och fräste, tappade nästan hatten och spillde ut maten när han slog näven i bordet som skilde oss åt. Han skrek:

- Man kan inte underhandla med amerikanarna! Den enda goda amerikanen är en död amerikan! Vi måste förinta dom! Och börja med Clinton!

Jag förstår honom inte, han gör mig både arg och förvånad gång på gång. Tyvärr blev vi då avbrutna av den förbannade, irländska sången. Vi borde skicka ett sändebud och förhandla med Clinton. Eller är det jag som är medlaren? Kan man inleda med ”Jag kommer för att prata fred med...”? Äh. Han kommer som vanligt att kalla mig blek och lögnare. Kanske smörja in mig i honung som förra gången. Jaja, det är bättre än rullad i tjära och doppad i fjädrar.

Jag måste ha mig en cigg. Eller ett skjut.

Nu måste ni tänka helt annorlunda.


_________
Facit.