Tisdag morgon hos en fembarnsfamilj

När jag var liten, gick jag upp klockan sex på morgonen för att få vara i fred. Jag åt fil med Eternaflingor och rostade två mackor som jag lade ost på, och drack te i en stor, grön mugg. Där satt jag i vintermörkret och läste Norrbottens-Kuriren vid köksbordet. (Ja, i mitt minne är det alltid becksvart ute och fem meter höga snödrivor.)

I mitt vuxna liv säger det ring-ring, tut-tut och pip-pip i allas väckarklockor prick 06.40. Från att ha legat som ett sovande lejon på savannen, hoppar huset plötsligt upp och spritter som en jagad gasell över stäppen. Alla äter frukost på en gång och alla pratar i munnen på varandra utom Olle, som alltid lyckas fokusera på morgontidningarna och faktiskt plöja igenom dem. Vi kvinnor (alltså i denna familj jag) som är så bra på att hålla många bollar i luften på en gång, sneglar lite på förstasidan och försöker sedan svara på tusen och en frågor.

– Heter det ”few people enjoy” eller ”few people enjoys”? säger Fjortonåringen.
– He-she-it-is, rabblar jag per automatik. Alltså ”few people enjoy" – det är kollektivt substantiv och räknas som många ...
– Igår på träningen lärde vi oss Två Ifrån. Man ska spela försvar såhär, kolla, kolla ... säger Tolvåringen och visar med en macka i munnen.
– Aj, säger jag och tänker att den där knäböjningen hade gjort ont i mina basketknän.
– Jag kan spela ”Spanien” perfekt nu, deklarerar Nioåringen och tar fram klarinettlådan för att visa oss.

Här nickar jag bara och tänker att det är ju faktiskt himla bra, det här med att inte vi bor i lägenhet.

— Jag och Isabelle haR en koja i källaRen men den äR väldigt hemlig, säger Sexåringen som har fått väldigt markerade R i alla ord sedan hon lärde sig läsa.
– Men om ... den är hemlig ... ska du ju inte ... tala om ... den, säger jag lite släpigt eftersom jag samtidigt letar efter Fyraåringen.
– Han är ute och kammar ner äpplen med en kratta, säger Fjortonåringen, som förstår vad jag spanar efter.

Sådant här med trädkrattning i pyjamas har visserligen hänt förut, men det var ju kallt och dimmigt i morse. Huga, stå där barfota med dagg i gräset. Förkyl... Vänta nu, koja i källaren?

– Koja i källaren?
– Mmm. JätteRoligt.

Jag har nu varit nere i den hemliga kojan. På hela den yta som jag rensade i somras hade de lagt ut täcken, lakan, kuddar, gosedjur och ett och annat klädesplagg. Tror ni att källargolvet var rent och helt ofuktigt när kojan byggdes? Nope.