Denna dag ... ett liv?
I ena sekunden föreläser man i en sanslöst häftig lokal i ett hus från 1915, fyllt av sammet och parkett och historia.
I nästa sekund äter man en delikat supé på tåg och stör medpassagerarna med doften och kladdet.
För att slutligen komma hem till den normala världen där dinosaurier vaktar toaletterna. (Det är Olle som har satt upp lappen.)Kanske börjar detta citat bli litet slitet, men jag måste påminna mig ibland:
Alla dessa dagar som kom och gickJag är genuint lycklig. När jag slår sönder pepparkakor i tre delar och måste önska mig något, vet jag inte riktigt vad jag ska ta till. Det är kanske inte så kul att läsa det jag skriver nu om man sitter med foten i kläm eller har en spik i foten eller (för att lämna de nedre regionerna) är en nagel i ögat på någon. Förlåt, men jag är glad.
inte visste jag att det var livet.
(Stig Johansson, Den kapsejsade himlen 1984)
Det dyker upp mejl från Tyskland och USA. Dels från en okänd kvinna som har lärt sig svenska i vuxen ålder, dels från en snart 80-årig okänd dam som flyttade från Sverige när hon var två år. Jag hittar karamellfärgsfärgad mjölk i kylen, jag äter sushi på Hamngatan i Stockholm, jag torkar smör ur pannan på min sexåring, jag tar okända människor i hand och säger goddag, jag får skavsår på hälen och jag dricker automatkaffe som ärligt talat smakar pyton. Det kommer mejl från en okänd femtonårig tjej och från en okänd 62-årig man och jag dammsuger köket medan jag bloggar och där kommer min svärmor vilt gestikulerande medan Bästisgrannen står på huvudet i vårt kylskåp.
Jag tillagar en gryta av okänt och känt och kryddar med en varm höst.
44 Reflektioner:
Jag blir rörd på ett gråtigt sätt. Ditt liv ter sig snudd på fullkomligt och jag jämför med mitt tomma, händelselösa som verkar sakna all form av mening.
Man ska inte jämföra och värdera, men jag blir berörd på djupet och vill gråta hinkvis när jag påminns om vad jag saknar och längtar efter.
Så är det.
”Har någonsin vi känt den stumma ledan
som livet blir förskämt och surnar i?
Vi har ju inte hunnit tala ut
på åttatusen kvällar med varandra,
och vi har nya land att genomvandra
på upptäcksfärd var dag till tidens slut.
Var lugn: vår dialog ska aldrig sina.”
Sten Selander: Luftslott
Låter ju helt enkelt underbart. Kan man säga annat. hur får man mail från okända människor? Det får då aldrig jag. Btw, hur gick det med den där tjejen som var i din dotters klass och snackade tjocka magar?
...för övrigt har jag ingen nagel i ögat eller spik i foten, men ett sår i näsan, det räknas också va?
Count one's blessings är ju ett uttryck vi borde ha en svensk motsvarighet till. Utlys genast tävling!!
Njuuuuut!
& du... Grattis! :)
Va härligt det låter Lotten!
Så skönt att någon vågar stå för att de faktiskt är lyckliga.
Så sällan man ser det.
Känns på något sätt som om det är tabu att svara toppen när någon frågar hur man mår. Man ska helst må lite halvtaskigt.
Själv är jag inne i en svacka just nu.
Och det är de stunderna när man inser att man faktiskt är rätt igenom genuint lycklig, på rätt plats i livet, som gör att man tar sig igenom svackorna.
Jag var så där genom lycklig på Furillen i somras. Kanske borde jag därmed förstå att det är där jag borde befinna mig oftare?
Salt: Jag umgås ideligen och ständigt med kamrater och främlingar samt bekanta som mår gråtdåligt.
Men jag skrev ju inte det här för att andra ska känna sig ännu ledsnare, utan för att kanske plantera ett frö av: "Jag måste inte må dåligt."
(JÄDRA PRETTO! skriker jag just nu till mig själv.)
Man måste inte må dåligt. Man kan rycka upp rötter, man kan söka upp sin "basket", man kan ta en femtonminuterspaus varje dag. Eller något annat. Man måste inte må dåligt.
(Inom parentes ska sägas att jag är en erbarmlig tröstare för vuxna. Jag säger fel saker, glömmer bort att kramas och tappar koncentrationen.)
Lotten, du måste ju pinga på Nyligen! När du inte gör det så blir jag skitnervös att jag ska missa något och så måste jag gå in och kolla jätteofta om det har kommit ett nytt inlägg (särskilt jobbigt när du hade den där tredagarskursen och inläggen kom på konstiga tider) och det har jag faktiskt inte tid med egentligen!
Because you're worth it.
Och ta i trä!
"Ja. Det finns skönhet.
Det finns kärlek.
Det finns glädje.
Alla ni som lider av världens elände
försvara dem!"
Eva Kilpi
I Ukraina broderar man i rött och svart -- rött för livets glädje, svart för livets sorg. Ett broderi måste innehålla mer röd än svart tråd.
Översättarhelena: Det låter som om du behöver skaffa dig en RSS-läsare.
En djefla man: Är det inte enklare om Lotten pingar? Enklare för mig alltså :)
Tycker om när du är glad! Jag har faktiskt inte läst din blogg sen senast vi hördes...!!! Så nu jäklar ska jag läsa ikapp. För jag har ju undrat hur det har gått.
Skickar en STOR Kram!
Ja, Ökenråttan, jag vet, jag säger peppar peppar och knackar i trä så folk börjar undra om vi har hackpsettar i huset. Så fort jag skriver något om fint väder, blir vädergudarna galna av ilska.
Förkåt, Översättarhelena, jag har ju tappat bort alla mina rutiner, visst ska jag pinga ... men du behöver en RSS-läsare, det gör du. Salt har skrivit om det, men jag kan ju skriva en kort sammanfattning av hur det funkar också!
Ninnibeth: tack, men vad är grattiset för? (Jag blir alltid nervös när folk gratulerar mig -- då tror alla att jag är gravid och det kan man i nästa nummer av Föräldrar & Barn läsa att jag verkligen inte är.)
Ica: Jag vet inte hur man gör för att få mejl från okändingar. Jag har även fått mejl från en okänd man i Immeln, som numera är helt känd.
Tvillingmor: Vad är Furillen?
Cruella: Kanske ... eh ... "Tänk på det som känns bra att tänka på" ... eh?
Jag vill skriva något extra bra för att kommentera detta, men orden fattas mig just nu så jag nöjer mig med ett tack för påminnelsen om att livet är rätt bra ändå. Det handlar mycket om vilka saker man väljer att se och minnas.
Lotten; detta är
Furillen
Eller för ett mer opartiskt
omdöme
Åh du är tillbaka! Har saknat dig lite... När jag tittar på bilderna, så minns jag tusentals konferenser som jag deltagit eller hållit i. Vissa ställen var som paradiset. Jag ska nog och ta åka bort på någon konferens snart...
Komma hem är bäst!!! Till dinousarier också:-) fniss för skylten.
Visst är det skönt att bara vara lycklig, när man stannar upp en stund och bara njuter av tillvaron. För min del är det oftast under en promenad då tankarna far fritt utan koncentration.
Men Lotten du försäger dig lite i din kommentar till Översättarhelena... Men det är ett bra sätt at förlösa endorfiner!!
Åååååh, herrejisses, som min farmor skulle ha sagt. FörLåt.
Anne-Maj -- jag är tillbaka? Aha, det faktum att jag i yran har glömt att pinga har gjort att pinghittande läsare olästhavigjort?
Härligt låter det!
Man får inte glömma att livet pågår precis just nu hela tiden...även när amn är jättetrött och okoncentrerad.
Ett liv i kaos!
Jag blir glad när jag läser det du skriver! Vilken äkta glädje! Vardagliga saker synliggjorda med värme och humor. Tack!
Jag pingar på Nyligen, men ids inte kolla vilka andra som pingat. Så därmed kan besök hos t ex Lotten bli glada överrraskningar.
Jag sitter ner på dass. Någon sådan skylt har jag ej. Däremot har jag lekt et gamla tricket med gladpack under sitsen. Det funkar bäst med en utskruvad glödlampa också.
Trevlig helg!
Hurra vilken bra felskrivning! Blir man sån av att ha RSS-läsare. Jag ska skaffa en NU!
Tips:
Studiomannen frågar på sin blogg: vad gör ni ikväll?
(Jag är lite avis, hade själv velat ställa den frågan. Fast egentligen kanske jag bara vill skryta om att jag i detta nu ska börja duka för 17 personer i köket. Skrynklig duk, olika tallrikar till alla, olika glas till alla, omaka bestick och en biljon bananflugor.)
Um, säg inte det här till treåringen Sigge, men till hans fyraårsdag imorgon har vi köpt fler dinosaurier som kan vakta toaletten. :)
Konsten att vara lycklig har nått sublima höjder när den utövas med svärmor i huset!
Oh, jag tror på att sprida sin egen lycka! Man ska gödsla med den så länge man gör det så glatt och ödmjukt som du gör, för nej - folk behöver verkligen inte må dåligt!
På grund av "teknisk uheld" - jag befinner mig på främmande ort - glömde jag vad jag tänkte blogga!:
Beppe Wolgers sa´- jag tror det var på 70-talet: I Sverige är det fint att vara ledsen, men det är mycket svårare att vara glad!
Jag tror på att skönheten sitter i betraktarens öga - liksom lyckan. Samma berättelse kan berättas ur såväl dramatikerns som komikerns perspektiv. Båda behövs, men jag håller med en djefla mans berättelse om det röd/svarta broderiet; att sträva efter mer rött än svart gör det hela så mycket vackrare.
Apa.
Jag som trodde att jag såg l bli k först!
Havskatten blev delikat!
Gammelbästisen- nu gråter jag. (Jag har kommit ut ur kylskåpet).
Njut! Jag kan ångra ibland att jag inte njöt tillräckligt medan livet var tämligen problemfritt och ungarna var små och livet flöt på.
Fast jag njuter nu också när solen tittar fram då och då.
Bra att du pingar - annars springer jag lätt förbi och jag gillar ditt frejdiga sätt att se på livet och omvärlden.
Trött men nöjd på kvällskvisten (efter en fredagmiddag med de gamla vanliga) läser jag din blogg. Har också haft en lyckodag, eller en lyckad dag: reparationer gjorde arbetsplatsen strömlös så jag jobbade hemifrån idag = ingen komma-tiljobbet-stress som inledning. Vaknade av ett gapskratt från köket: sexåringen hade frågat vem Big Bang var och när hon skrattat klart förklarade nioåringen pedagogiskt förloppet med tillägget att om man vat t.ex. kristen så hade man en annan uppfattning. Jag säger bara Kamratposten! Och bra lärare.
Solen sken, jag gjorde saker jag inte plägar göra en vanlig jobbdag. En tillställning med vin och trevliga människor vid fyratiden, sen fredagmidag som sagt med dem vi träffar varje fredag sen åravis tillbaka. Yes, denna dagen ett liv Lotten!
(P.S. Jag skriver också fel ibland, i ett sms kom jag åt 'k' när jag menade 'l' så min hälsning till kompis på helgresa med maken blev mycket konkretare än jag hade tänkt: "Hoppas du får ku* i Moskva." Freudiansk feltryckning??)
Och ni vet väl alla att Hasse Alfredson (med ett s precis som t.ex. litterära digniteter som Stenson och Henrikson samt Martinson) på 1950-talet byggde om en skrivmaskin så att den bara kunde skriva bokstäverna k och u? Denna skrivmaskin finns förstås fortfarande på AF i Lund. I Gökrummet, tror jag.)
Oj så dumt, jag menade inte att antyda att du drar ner mitt humör, om det nu verkade så.
Jag blev bara så RÖRD. Och lite avis, fast inte på nåt missunsamt sätt. Det är underbart härligt att det finns folk som lever lyckligt utan att ha käkat flugsvamp! ;)
Finns det de som lever lyckligt EFTER att ha ätit flugsvamp?? Jag trodde att man blev lite lagom bärsärk då istället?
I övrigt tycker jag att hela din blogg visar att ditt liv är lyckligt Lotten. Den är så härlig att läsa just därför.
Det är så skönt att du är glad Lotten, och det är så tillåtet att vara lycklig, särskilt som man vet hur livet fladdrar hit och dit. Ingen borde ju bli ledsen av att någon annan är glad, tvärtom tänka: Det där kommer nog till mig med snart, precis som hon nog har sin del av livets sorg också. Som vi alla har. Ingens liv är ju ens snudd på fullkomligt mer än i korta snuttar.
Lotten, jag är glad för din snutt, och nu har du dessutom gjort många andra glada! Mig med! Tack!
Den ekivoka skrivmaskinen finns nere i arkivet. Där jag inom parentes sagt säkert skulle än idag suttit och druckit GT med inventarierna om jag inte flyttat.
Men det är inte försent än..
Lotten, jag tänkte rätt men skrev fel. Jag menade du var hemma, men ändå borta:-) därav pingandet. Jag gör som Helena, skaffar mig en RSS läsare. Men vete sjutton vilken är den bästa och enklaste? *går ut och letar...*
Lycka till med kalaset.
Oj, vilken lång lyckotråd! Vad häftigt att höra att du är lycklig, och oj vad jag längtar efter när mina barn var små - då var det gott om såna stunder. RSS-läsare vet jag inte ens vad det är och nog är en biljon mer än en miljard??
Nu har jag slagit upp det! En biljon är tusen miljarder. Det är en engelsk billion som är detsamma som en svensk miljard.
"Ica i rutan" med Ica Nord var ett roligt barnprogram. Där sade hon en gång "jag harr jääättemycket pengarr, miljarrder tusen!". Detta tänker jag på när jag säger biljon.
Tack för alla kommentarer! När man (=jag) inte är på plats för att ta hand om kommentatörer och kommentatöser, känns det lite som när man (=jag) som värdinna smiter från festen och drar ner på stan för att käka varmkorv med räksallad.
Tack, Villervalla, men kanske det bara handlar om att känna igen det underbara?
Skicka en kommentar
<< Home