Kidnappardrama
Ett av mina jobb är att skriva kåserier för Hemmets Veckotidning var fjärde vecka. Jag samsas med mat- och stickrecept, husmorstips och livsöden. Uppdraget delar jag med Gertrud Hemmel, Staffan Ling och Eva Halldinger och det är riktigt, riktigt kul. Jag får mejl och brev från läsare i t.ex. USA, Malå, Kiruna, Norge och Australien. (Inte från Stockholm.) I senaste numret (som prenumeranter får idag, men som man inte kan köpa i handeln förrän i morgon), skriver jag om något som hände under en tågresa.
Men. Men. Men. Det har blitt fel nånstans.
Det är Eva Halldingers bild, det är Eva Halldingers namn och det är Eva Halldingers namnteckning överallt runt hela min text. Min kolumn är kidnappad.
(Senare idag, när jag har slutat att hyperventilera över denna bagatell, återkommer jag med en RSS-skola.)
Men. Men. Men. Det har blitt fel nånstans.
Det är Eva Halldingers bild, det är Eva Halldingers namn och det är Eva Halldingers namnteckning överallt runt hela min text. Min kolumn är kidnappad.
(Senare idag, när jag har slutat att hyperventilera över denna bagatell, återkommer jag med en RSS-skola.)
12 Reflektioner:
Har du tittat dig i spegeln idag? Bara för att vara på säkra sidan alltså.
Har du fått något brev (ett sån't där med utklipta och inklistrade bokstäver) med begäran om lösensumma än?
Anna: Ja, tänk om jag heter Eva från och med idag!
Pernilla: Nej, men det smyger mystiska män i buskarna utanför huset. De säger de bara vill palla äpplen, men jag anar nog ...
Min syster gillar inte wv-associationer, men wtfzz är väl "whatthefuck, sover du?"
MEN! Vad sa de på tidningen?
Så här kan vi ju inte ha det!
Om någon skall ha lösen så är det ju du, komma och kidnappa på det där sättet. Fräkt!
Någon på H.V svettas nog lite nu,anar de ens sitt misstag?
Mitt WV omglot kom av sig i sitt
Oh My God Lotten!
Äntligen lite upprörda känslor! Jag inväntar tidningens plåster på egosåret.
Men jag har kommit på en sak som är ännu värre: tänk om JAG hade stått som författare till någon av de andras texter! Vilket ju just nu har drabbat Eva Halldinger! Stackars, stackars, stackars. Huga.
Jag vet vem Halldinger är, ska jag gå de 300 meterna till hennes arbetsplats och strängt säga åt henne att ... eh, jag vad???
Ingrid, du ska gå till Halldinger och beklaga sorgen och överlämna en blomsterkvast till henne som tröst emedan hon inte på långa vägar skriver lika snurrigt som jag.
Ja men du har rätt Lotten; tänk om det varit tvärs om! HUH...
WV är ruggigt på hugget idag
wyuou
WHY YOU?!
Inom ett par timmar (i slutet av hyerventileringen) kommer du att börja älska vad-heter-hon Halldingar. Det kallas stockholmssyndromet och kan inträffa ända bort i västra Sörmland.
Äntligen! Ska någon duktig och pedagogisk människa (med gloria och änglavingar, yada yada) lära mig hur mitt liv kan bli enklare med rss. För jag hoppas innerligt inte det är ännu ett program som blir lika fullt med dåliga samveten som e-postklienten...
"Lägg pengarna i en brun papperspåse och möt mig på en jazzklubb i Paris. Jag kommer att ha en skär nejlika i kanpphålet." -Får du ett sånt meddelande är det kört och du bör snarast avflytta till Yttre Mongoliet.
Tidningen har ringt och bett om ursäkt ... och dessutom berättat att detta har hänt en gång tidigare. Sommarvikarier och skumögda korrläsare nämndes också. Jag har slutat att hyperventilera och tänker i fortsättningen lägga ut spår i texterna, ungefär som Hans & Greta gjorde.
"Det hände sig en dag på tåget LOTTEN att jag hamnade strax bredLOTTENvid en man i slokhatt. Så LOTTEN skumt, tänkte jag och bjöd LOTTEN apan bredvid honom på banan."
"Så Lotten-skumt!"
"Bjud Lotten-apan på en banan."
Vissa inslag i ditt spårläggande har alla förutsättningar att bli bevingade. :D
Skicka en kommentar
<< Home