Flugan
Igår skulle jag åka en liten snutt med lokaltåg, i ett av de där inte särskilt väl fungerande tvåvåningstågen. Eftersom det var billigare med förstaklassbiljett, var det en sådan jag hade köpt. (Bara därför? Nej.)
När tågdörrarna öppnades, föll tre personer ut på perrongen. De kravlade in igen, och jag klev efter, in över sittande, liggande, muttrande samt svettiga barn och människor.
- Uääääääh ääää!
- Såja, vi är snart framme.
- Uääääääh ääää!
- Är det någon som har en napp till ungen?
- Knip igen, gubbe.
- Uääääääh ääää!
Det hela påminde om en hotellfoajé i Göteborg, en kryllande myrstack och en dokumentärfilm om deporteringar under andra världskriget - men alls inte om paketerade sillar, för de har det mycket luftigare.
Jag lyckades krångla mig med förlåtursäktaförlåt upp till förstaklassavdelningen, som var lika knökfull den.
- Nämen! sa jag.
- Jomen! sa någon på golvet.
- Förlåtursäktaförlåt, jag ska bara … oj hoppsan ...
För långt bort såg jag en (i ansiktet) högröd man med armarna i kors, som bredvid sig hade en väska. Inte en människa. En väska.
- Kan jag sitta där? sa jag och pekade på väskan.
Den blängande blicken jag mötte var av den mördande typen, men han måste ha missat, för jag föll inte död ner. Han hatade mig innerligt. Han stönade och suckade och hatade och suckade ett par gånger till när han ställde sig upp, flyttade väskan, placerade den ovanför oss och hela tiden hade sinnesnärvaro att blänga intensivt på mig. Jag satte mig ner i vad som kändes som en air condition-apparat. Mittemot oss satt två damer i 80-årsåldern. De kupade händerna bakom sina öron och samtalade med röster som sett bättre dagar.
- HON HAR EN LÄGENHET!
- EN VÅNING?
- EN LÄGENHET!
- BENÄGENHET?
När arge, suckande mannen redan var väldigt nära en hjärtattack, föll en väldigt stor, fet, grön, sömnig fluga ner på hans kavajslag från någonstans uppåt väskhyllan. Jag och damerna såg att det var just detta: en stor, sömnig, förmodligen döende fluga. Men mannen trodde förmodligen - med tanke på hur han reagerade - att det var en skorpion.
- Iiiiih! Iiiih! Iiiiiiiih! (Viftandes, fäktandes, fladdrandes som en väderkvarn.)
Jag och damerna log. En stund senare var vi framme, och så var den dagens äventyr slut. På det hela taget var detta en av de bästa tågresor jag har varit med om.
När tågdörrarna öppnades, föll tre personer ut på perrongen. De kravlade in igen, och jag klev efter, in över sittande, liggande, muttrande samt svettiga barn och människor.
- Uääääääh ääää!
- Såja, vi är snart framme.
- Uääääääh ääää!
- Är det någon som har en napp till ungen?
- Knip igen, gubbe.
- Uääääääh ääää!
Det hela påminde om en hotellfoajé i Göteborg, en kryllande myrstack och en dokumentärfilm om deporteringar under andra världskriget - men alls inte om paketerade sillar, för de har det mycket luftigare.
Jag lyckades krångla mig med förlåtursäktaförlåt upp till förstaklassavdelningen, som var lika knökfull den.
- Nämen! sa jag.
- Jomen! sa någon på golvet.
- Förlåtursäktaförlåt, jag ska bara … oj hoppsan ...
För långt bort såg jag en (i ansiktet) högröd man med armarna i kors, som bredvid sig hade en väska. Inte en människa. En väska.
- Kan jag sitta där? sa jag och pekade på väskan.
Den blängande blicken jag mötte var av den mördande typen, men han måste ha missat, för jag föll inte död ner. Han hatade mig innerligt. Han stönade och suckade och hatade och suckade ett par gånger till när han ställde sig upp, flyttade väskan, placerade den ovanför oss och hela tiden hade sinnesnärvaro att blänga intensivt på mig. Jag satte mig ner i vad som kändes som en air condition-apparat. Mittemot oss satt två damer i 80-årsåldern. De kupade händerna bakom sina öron och samtalade med röster som sett bättre dagar.
- HON HAR EN LÄGENHET!
- EN VÅNING?
- EN LÄGENHET!
- BENÄGENHET?
När arge, suckande mannen redan var väldigt nära en hjärtattack, föll en väldigt stor, fet, grön, sömnig fluga ner på hans kavajslag från någonstans uppåt väskhyllan. Jag och damerna såg att det var just detta: en stor, sömnig, förmodligen döende fluga. Men mannen trodde förmodligen - med tanke på hur han reagerade - att det var en skorpion.
- Iiiiih! Iiiih! Iiiiiiiih! (Viftandes, fäktandes, fladdrandes som en väderkvarn.)
Jag och damerna log. En stund senare var vi framme, och så var den dagens äventyr slut. På det hela taget var detta en av de bästa tågresor jag har varit med om.
15 Reflektioner:
Var det verkligen "IIIIIIIIIIIIIIH!" och inte "AAAAAAAAAAAAH!"?
Ja, och det var det som var så roligt! Ett dovt, mullrande aaa hade inte varit till närmelsevis lika kul som det myrlikt, pipande iiii:et.
vad synd att du måste vara så diskret, Lotten, för jag förstår att du och Översättarhelena varit ute på galej som hette duga :-) Nu åker jag snart hemåt igen efter denna bokmässa. Fullastad med böcker och med ett rejält ryggskott.
Har ni tvåvåningståg där uppe i Mellansverige? Vad coolt!
Wv: slwiokzq = nåt schlags schprit ...
I morse strax efter Du lagt ut denna text 09.44 gick jag in och läste. hm
När jag nu efter förmiddagssysslande gör ett nytt försö undrar jag om bokmässan satt sina spår:
1." För långt bort såg jag en högröd man med armarna i kors,..." Vad är en högröd man?
2. " Han hatade mig innerligt. Han stönade och suckade och hatade och suckade ett par gånger till. Mittemot oss satt två damer i 80-årsåldern."
Antagligen skall läsaren räkna ut undertexten
att
- han tar väskan
- bereder plats till Dig
- Du sätter Dig .
Creative writing?
Ja skall just skriva min recension för Stieg Larssons ANDRA bok:Flickan som lekte med elden:
Association: var den flugförsedde högröde mannen tillhörig gruppen: "Män som hatar kvinnor?"
Apropos wv:
Jag har vid ett flertal tillfällen reflekterat över att vissa verkar så långa.
Ingen har hakat på!
(Övriga försöker bara få fram betydelser)
Jag har nu kommit på VILKA som ger ögat mest arbete:
ex. den aktuellaq xpmkhzb - nämligen wv UTAN vokaler!
Och då är har denna faktiskt bara 7 bokstäver.
Den Blyga: Ja, mässan har satt djupa, språkliga spår, som prövar mitt tålamod. Men det är inte creative writing -- bara time consuming writing.
(Har förbättrat och förtydligat lite. En högröd man är helt enkelt en högröd man, även om det högröda bara sitter i ansiktet.)
Ingrid: Ja, det är synd att jag är så diskret - men det kan jag kanske öva bort till nästa årds Bokmässa?
Översättarhelena: Vi har tvåvåningståg som fungerar som skrutt. Hälften av dörrarna har kajkat ihop, luftkonditioneringen funkar som iskalla hårfönar och platserna räcker inte till alla som vill åka. Men de ser coola ut -- som från framtiden.
Word verification: gojuhl. Jahapp, då vet jag vad jag ska ha på mig för bloggtröja om ... ah, på dagen prick tre månader.
"Årds"? Intressant ord jag hittade på. Blandning mellan år och ord?
vilka helt underbara och poängfyllda konversationer
Tåg är ett civiliserat sätt att forslas på. Dynd bara att man är omgärdad av vildar ibland.
Och att stolarna på SJ:s gamla bajsbruna (med ett stänk svart vinbär) tåg var bekvämare än den danska skiten vi här i väst dras med.
/martyr-Peter
Dynd?
Synd verkar funka bättre.
Såvida jag ínte uppfunnit ett nytt ord...
Men å vad är det med folk på tåg och tunnelbanor?
Jag brukar alltid fråga om de tror att deras väska är mer trött i fötterna är en av mina nästan-fyraåringar efter en dag på Skansen, och då brukar "folk" flytta sina väskor från sittplatserna.
Men varför blir de så arga för att en trött mamma med ett litet barn behöver sitta ner mer än deras väska?
Jag förstår inte?
tvillingmamman: de blir arga för att du får dem att verka drumliga så klart.
Måste dela med mig av min roligaste tågupplevelse med SJ. Varm, VARM sommardag för 4 år sedan. Bokade X2000-biljett för att snabbt och bekvämt ta mig upp från Hässleholm till närheten av Örebro. Tåget kommer in och tågvärdar stiger ut och delar ut vattenburkar, fint från Loka, till alla som skall gå på tåget. Tjusigt tänkte jag. Bjuda på vatten en varm sommardag. Måtte gått på charmkurs hela SJ.
Vattnet fick snabbt sin förklaring. Det var om möjligt ÄNNU varmare i tåget än utanför i stekande solen. Tåget började rulla och information gick ut i högtalaren där tågmästaren beklagade att det var så varmt i tåget och att de var så vänliga att dela ut 33 cl mineralvatten till passagerarna på färden upp mot Katrineholm och slutligen Stockholm.
I högtalarna hördes: "På grund av den extrema hettan utomhus fungerar inte air conditionen i detta X2000-tåg".
Jag som trodde att det var just då vi hade användning för air condition! Till saken hör även att på dessa ultramoderna tåg går det inte att öppna fönstren av säkerhetsskäl. Efter ett antal timmar stapplade jag ur tåget i Katrineholm HELT dygnsur och uttorkad....
Skicka en kommentar
<< Home