Fredagsmat?

När jag var liten, införde mamma nya rätter i matlagningen. Pappa bakade tårtor och gjorde punsch samt åkerbärslikör. Mammas matlagningsidéer kom ifrån resor (hon är frankofil) och tidningar samt böcker. Inte vet jag hur det gick till, men numera har alla kemiböcker, alla kokböcker och alla ribbstickade barnkläder från 1960- och 70-talen hamnat hemma hos mig.

Jag tar ut en kokbok ur hyllan. På måfå, lite crazy sådär bara. Det är ”Gourmetklubben”, utgiven av Veckojournalen. Ordet ”gourmet” lovar gott. Utsidan påminner om ett skinnband och är läckert grönt. Insidan påminner om bruna heltäckningsmattor, polyesterskjortor och otvättat hår.

Allt ser alltså väldigt osmakligt ut. (Det är inte jag som har beskurit bilderna – allt är verkligen avhugget i alla kanter. Däremot har jag lyckats bryta sönder boken i den limmade ryggen så att alla blad far och flyger fritt omkring i skannern.)

Varm drink, ansjovispiroger (ja, den lilla, lilla bleka brödbiten i högra hörnet), fransk kaningryta med bl.a. morotsklumpar och purjolöksblast. I denna gryta finns det lagerblad, salt, peppar, timjan, senap, buljong, vin och åtta (8) dl grädde. Lovely. Tårtan är enligt texten garnerad med (förlåt, jag bara citerar och menar alls inget illa även om jag själv inte finner ordet stötande utan ganska läckert): negerkyssar.
Tomatkrans helt ur fokus. Det där som blänker i förgrunden lär vara kalvschnitzel Vallé d’ Auge. Om man granskar äggskivorna, ser man att de har fått koka för länge, vilket ju ser jättegott ut på bild.

Grisleverpaté på en bädd av strimlade salladsblad och lite rönnbärsgelé på toppen. Det går till ungefär så här: 600 g grislever blandas med 300 g randigt fläsk och kryddas med ansjovisspad, 200 g rödrosa kycklinglevrar – som inte får stekas för länge – ligger i mitten av varje paté.

Det bruna ovanpå de råstekta potatisarna är lever och inkråm. Skräpet ovanpå ärtorna är ”krispig sallad”. I bakgrunden ligger päronbakelser och … i karafferna … finns … vad som ser ut som ett väldigt ... väääldigt ... utspätt vin? (Som inte nämns i texten, på den här tiden var det kanske liksom alltså inte tillåtet att rekommendera alkohol till maten eftersom man ju då automatiskt gjorde reklam för Systembolaget.) Den ”brunglänsande” (återigen försöker jag inte kränka någon, det står verkligen så) Anka Joseph ”är omgiven av sina ovanliga tillbehör”. Det är satsumas som har fyllts med katrinplommon, oliver och tärnad paprika som har legat och dragit sig i vinägrett.

Mamma serverade kronärtskockor, paella, jordärtskockor, ostbricka, glace au four och förstås fondue samt ansjovispizza. Allt kanske var brunt, suddigt och blankt, men det är inte alls så jag minns min glada matbarndom.