Ojulkalenden med sin hemlisbloggare
Ojulkalendern trivs här på www.lotten.se. Dags att gissa! Våga er på en gissning även om ni bara får fram ”det känns lite som ...”.
Jag skriver alltså här (med röda bokstäver) som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och ... eller ... innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna (se i högermarginalen).
Kom igen nu, vem är detta?
Jag skriver alltså här (med röda bokstäver) som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och ... eller ... innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna (se i högermarginalen).
Kom igen nu, vem är detta?
Jag är säker på att valpen skulle ha kunnat lära sig att inte skita på järnkaminen. Det är nånting sjukt med alla som tar bort det man har. Han satte sig på tidningshögen och liksom inte jämrade sig högt. Från valpens ögon droppade var. Jag försökte öppna ögonen, och lyckades. Fåglarna hade hunnit före mig, ögonen var uthackade.Facit kommer inte runt midnatt som vanligt, utan någon gång under lördagen!
Alltså.
Jag gick över åsen ner mot stranden. Jag måste besinna mig. Man måste alltid besinna sig.
Mamma var inte en som klappade eller strök på nån i onödan. Hon höll godisbiten tätt intill min mun. Hon tog inte bort sin hand, väntade bara. Jag ska alltid minnas det. Jag kommer ihåg hur hon såg ut. Och till sist förstod jag vad jag skulle göra: jag skilde på mina läppar, och med den yttersta spetsen av tungan rörde jag vid godisbitens sträva brottyta.
Ingen storm längre. Når det var storm flög duvorna långsamt förbi mitt fönster, drivna bakåt av vinden, såg på mig med sina små vemodiga leenden, viskade nästan ljudlöst.
Minns du oss, sa de. Vi försöker än, har inte gett upp. Så fördes de bakåt av stormen, men flög.
Nu andas havet.
Så kanske döden blir till sist: inte den som kommer i livet, utan den till sist. Som när mamma byter lakan och det känns torrt och varmt igen, fåglarna sover, snöljuset värmer, och jag kan somna.
47 Reflektioner:
Den kärva tonen och alla äckliga detaljer (droppande var, uthackade ögon och annat gos) får mig att gissa på Torgny Lindgren. En lysande författare som jag inte läser längre -- han är för skicklig på att sätta äckliga bilder i mitt huvud som jag sen inte blir av med. Ja, jag vet, litteratur ska inte vara något man intager under pläd i soffa med rykande tekopp bredvid, det ska skava och vara lite äckligt ibland. Men i alla fall gjorde jag slut med Torgny efter att ha läst Hummelhonung när jag var nygravid och redan innan mådde illa som fan.
Jag tycker att det känns som om det är någonting som inte stämmer, som om det är någonting Lotten har bytt ut, men jag kan inte sätta fingret på vad det skulle vara...
Lotten, hallååå, nu ska det inte stå 0 reflektioner längre!
Ingrid - man (=jag) brukar få uppdatera en eller ett par gånger innan det ändras...
Ingrid: I Hummelhonung ... när han tar en sked och äter ... *gulp* varet ur sårgropen på sitt eget bröst ... iiiiih. Jag minns till och med var jag var när jag läste just detta: på en perrong på stationen i Lund. Jag slog ihop boken, lyfte upp blicken och sade högt:
-- Näe!
Då vände sig en tant om mot mig, tittade på boken, nickade, och sade:
-- Jag håller med.
Jag klarade aldrig att läsa Hummelhonung efter att kompis hade berättat om just denna berömda äckelscen. Och efter det slutade jag faktiskt läsa Torgny Lindgren. Överkänsligt kanske?
Bra sagt Lotten, och bra medhållet av perrongtanten. När gubbarna sörplar vätskan ur sina blåsor är verkligen en höjdare (eller: lågare). Peter Kihlgård läste jag inte heller på flera år av samma skäl som jag gjorde slut med Torgny: skicklig stilist i kombination med äckelpäckelhemskheter. Men så gjorde jag ett försök att läsa en bok av honom snabbt och slarvigt bl.a. för att titeln var så bra, "Du har inte rätt att inte älska mig". Som sagt, snabbt och slarvigt plöjde jag texten för att inte bli för berörd och det gick bra ända till slutet då allt går överstyr och slutar olyckligt och typ alla dör och/eller är olyckliga (Deus ex machina ...). Jag åkte dit igen! Dumma dumma människa (citat Lottens tidigare blogg). (oj, kolla, fem skiljetecken på rad)
Aequinoxia: nu ser jag att räkneverket hyfsat till sig, tack för lugnande upplysning!
Ingrid: denna lilla messerschmitt vill då gärna passa på att påpeka att tre punkter är ett skiljetecken.
Jag gissar på Hjalm...nej jag skojade bara.
Torgny Lindgren känns kanske som en befogad gissning. Guillou flög faktiskt genom tankarna en stund – jag har svårt att sätta fingert på varför.
Helena: okej, jag ville bara bräcka Lotten!
Jaha, drog inte jag upp honom under julbloggen måntro...? Minnet brukar vara bra, men idag är huvet snorfyllt och då går allt 100 gånger långsammare. Vill ni läsa något RIKTIGT äckligt rekommenderar jag Nikanor Teratologen och "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen". Den var så vidrig så jag skänkte bort den efter att jag läst ut den. Nuförtiden behöver jag inte läsa ut boken om jag ogillar den...
Jaha, kan vi dra till med någon annan måntro? Någon svensk deckarförfattare... Inger Frimansson har ju redan varit - även om jag inte alls kände igen henne då! Nesser, Mankell, Kjell Eriksson, Åsa Nilssone, Åsa Larsson, Åke Edwardsson... Har jag fått med alla hemma i hyllan nu? Nä... Helen Tursten finns där oxå, men jag gissar inte på henne. Kan ju vara någon norsk oxå! Anne Holt, Karin Fossum, Unni Lindell.. Nej nu får jag ge mig!
Jag tycker inte att texten hänger ihop. Det är lösryckta fraser och stycken som verkar vara ihopsatta på måfå... Inte för att detta leder mig någonvart, för det känns som en bok jag inte skulle läsa.
Eller kanske ändå... Vissa delar känns som Ninni Holmqvist och henne gillar jag ju. Äsch, jag vet som vanligt inte.
Bodil Malmsten kanske? Det är lite för deppigt, men stilen är lite lik.
Ok ... Liten ledtråd: det är inte en kvinna.
Lite halvdåligt språk, svårt att tro att det kan vara Torgny Lindgren eller Bodil Malmsten. Jag gissar på Henning Mankell, har i och för sig bara läst en bok av honom för länge sen, men jag har för mig att han skriver lite slarvigt (för en petmoster).
Jag tänkte på texttv när jag såg layoten på texten på bloggtröjexempeltexterna till höger....Det har givetvis inget att göra med inlägget som sådant men de tär det å andra sida rätt mycket som inte har.
Dan (Gearhead): Å huu, du gillade alltså inte typsnittet? Sorry i så fall. Text-tv ser ju förfärligt ut.
Men gissa på bloggaren ändå!
Jag snabbkikade ca kl 10.00.Då hade Ingrid redan gissat på Torny Lindgren. Av honom har jag bara läst Bat Seba.
Min spontana gissning gick till Sven Delblancs Eremitkräftan!
Jag hade med stort nöje läst hans Åminne-serie och Primavera. Eremitkräftan är hans debutbok, som gavs ut i En bok för alla.
Jag gillade egentligen inte "denna symboliska roman.." .men kämpade mig igenom. Den hade just den här släpigt, magiska, lätt depressiva ton som dagens bloggare.
Nu har jag letat fram boken - nej, den är skriven i tredje person så det stämmer inte.
Är ni i Västerbotten?
Om man går över åsen till havet, då är man i Österlen enligt mig.
Riktigt hur det där äckliga kommer in, vet jag inte. Men jag tänker på en film som jag inte sett och som jag inte riktigt kommer ihåg vad den heter.
Den handlar om en finsk pojke som blir krigsbarn i Skåne och bilden man brukar se är en familj eller två på utflykt. Titeln är nåt med "mor".
Så jag gissar att det är han, krigsbarnet från Finland.
"uorpt" säger word verification. Vilken sorts snö är det?
När jag tänker på boken som Lotten har gluttat i i natt så associerar jag alltid till namnet Arne Saknussemm. Det har sin speciella förklaring.
Arne Saknussemm var ju alkemist, så då kommer man osökt att tänka på Alkemisten av Paul Coelho. Den har jag inte läst överhuvudtaget, men jag kan väl gissa på Coelho i alla fall.
NÄEJ! Nu är jag glad att jag är illiterat, för det här skulle jag aaaaldrig läsa!
Fy för böcker! Heja skvaltv!
Höh höh höh
Ja, det var ju en ledtråd.
Initialerna AS fick mig att ta fram mitt exemplar av Aksel Sandemoses " En flykting korsar sitt spår".
Jo, det skulle kunna stämma.
jag minns att jag köpte detta häftade exemplar, med en stor kaffefläck på en loppis på mitt gamla läroverk i samband med Hollasndsinsamlingen!
Det hade kostat 5.75 men jag fick den för 50 öre.
En stor läsupplevelse!
Hollandsinsamlingen var 1952 efter det att stora delar översvämmats genom brustna vallar. Ekonomin hade inte återhämtat sig efter kriget - jfr New Orleans.
(Men Coelho har jag läst, så det vill jag då inte gissa på)
Den Blyga: Om en författare skriver i tredje person, så ändrar jag det när jag hemlisbloggförvandlar.
Aequinoxia: Helt rätt, "det känns som lösryckta fraser och stycken som verkar vara ihopsatta på måfå" -- men när man läser originaltexten är det kanske inte fullt lika tydligt.
Ny ledtråd: läs Olles ledtråd noggrant!
(Nej, det var ju egenligen ingen ny ledtråd. Men hans var bra.)
Nu fick jag plötsligt för mig att det skulle kunna vara Björn Ranelid. Det var nog Aequinoxias karaktäristik av texten som fick in mig på den tankebanan, tror jag. Å andra sidan borde det kanske varit lite mer pompöst i så fall. Och jag vet sannerligen inte vad Ranelid skulle ha med Saknussem att göra. Det skulle väl möjligen vara att Ranelid betraktar sig som jordens medelpunkt då.
Namnet Arne Saknussemm får mig att tänka på Jules Verne. Men han skriver väl inte så där äckligt?
Jaja, Jules Verne får bli min gissning. :)
Nu närmar ni er. Men ingen har än så länge varit riktigt nära.
Och efter en snabb sökning på wikipedia (och en närmare titt på resten av kommentarerna), så framkom det ju att Arne Saknussemm var alkemist. Så då skulle det ju kunna vara Coelho också.
Pysslade inte Strindberg med alkemi under en period?
Äsch, jag ska ju inte ens försöka gissa, jag har ju ingen aning ändå. :P
Arne Saknussemm skrev "In Sneffels Joculis craterem quem delibat Umbra Scartaris Julii intra calendas descende, Audax viator, et terrestre centrum attinges. Quod feci, Arne Saknussemm"
Detta påminner ju om Dante och hans resa till Inferno. Han vägleddes av Vergilius som i sin tur skrev eposet om Aeneas. Aeneas flydde från det brinnande Troja och stannade till hos drottning Dido i Kartago innan han på gudomlig uppmaning seglade till Italien och grundade Rom. En annan version av Roms grundläggande involverade tvillingarna Romolus och Remus som fostrades av en varg. Kan valpen i Lottens text vara en varg och inte en hund? Kan "mamma" vara "matte" och "jag" en varg? Vad leder detta i så fall till? Jack London och Skriet från vildmarken? Där har vi ju kopplingen London - Rom... Japp, det får bli min gissning idag.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Bodil Malmsten använder inte sådant språk. Paulo Cochleo inte heller. Det ser jag, för jag läser dom just nu.
I övrigt kommer jag inte i närheten av texten, Det finns inte i vad jag har läst och tycker om att läsa:-)
Finns det flera "Arne" som är författare?
Fick radera förra kommentaren, för det blev tokigt.
Ibland känns det så förfärligt bekant. Men nä. Inte en suck.
Tror inte det är Torgny Lindgren (för lite västerbottnisk feeling).Fick först känslan av en överambitiös deckarförfattare (ni vet, som brer på med detaljer som man inte vill ha hela tiden) men vilken kunde jag inte sätta fingret på...
Nu ska vi se -- det är inte ofta det är så här svårt. Kanske är det för självklart?
Bloggaren är mycket känd. Verket som jag har lusläst och förvrängt är mycket känt.
Olles ledtråd fick mig att tänka på isländska sagor: Lösryckta delar, Arne Saknussemm i resan till jordens mitt, de äckliga (och konstiga) inslagen, fåglarna. Snorres Egil kanske. Fast den är mer regelbunden förstås... Äh, jag säger Skallagrimsson i alla fall.
Arne Saknussemm ... hmmm ... Jules Verne ... hmm, host ... grotta ... ehem, harkle ... vulkan ... öhh ...
Någon kanske kommer ihåg när Kryddan, Fritte och Stellan var för feta för sin ... (Kolla, en ellipsligatur!)
Ja ... de var ju för feta för sin u-båt ...u-båt och jules verne, kan det vara En världsomsegling under havet? Har ju inte läst den så jag vet inte om det kan stämma. Men man kan ju hoppas!
Eller är det Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist? Lika bra att gissa när man ändå är igång ...
Forget Egil förresten. Bloggaren är på Den hemlighetsfulla ön. Fullt av mystiska saker. Och en hund - Top hette vovven. Fast det kändes fint med den isländska sagan. Roligare att läsa sagorna än att glo på sjónvarp i alla fall.
Känd - grotta - vulkan "Verket"
Kan bloggaren månne vara Odyssevs?
Igår jag jobba 12 timmar i sträck
När jag kom hem var jag alldeles förskräckligt väck
så inte en gissning kom ut ur min hjärna
men nu jag gissar mycket mer än gärna
En bortbyting i Kapten Nemo sitter som en smäck
Tjong, nu kom rimmet som jag saknade hela gårdagen.
Därmed stänger vi luckan. Jag har feber, hosta, snörvel, snor och hälseneinflammation, så facit kommer lååååångsamt på en Julkalendersajt i närheten. Fast inte än. Ska bara sova mig i form lite.
Förmodligen för sent att gissa, men jag kan i alla fall inte så det gör inget!
Read all about it! Read all about it! Facit ligger ute på http://bergman.typepad.com/lottens_julkalender/!
Skicka en kommentar
<< Home