Skriv en dialog!
Vem är väl jag att tala om för er vad ni ska göra? Ni kanske hellre söker jobb, filar naglarna, klipper gräset, drar ut ögonbryn eller skalar en lök.
Men ni som vill vara med och leka – här har ni chansen. Det här är en av uppgifterna till skrivarkursen som jag ska hålla i morgon, så nu får ni liksom gratisvaramed. Fyll kommentatorsbåset med dialoger som får vara hur allvarliga, roliga eller absurda som helst. Texten som ni ska få inspiration av är på gränsen till banal, men det är meningen. Pang på rödbetan:
Inga regler, inga begränsningar! Klara, färdiga, gå!
Men ni som vill vara med och leka – här har ni chansen. Det här är en av uppgifterna till skrivarkursen som jag ska hålla i morgon, så nu får ni liksom gratisvaramed. Fyll kommentatorsbåset med dialoger som får vara hur allvarliga, roliga eller absurda som helst. Texten som ni ska få inspiration av är på gränsen till banal, men det är meningen. Pang på rödbetan:
Mormodern tittade på sin odåga till dotterson. Långt, uppsatt hår, grönmålade naglar och underliga skor. När han började sjunga med sin nya, mörka röst, hörde hon inte honom utan sin make sedan 57 år. Men död sedan två veckor.
Hon bad honom vara tyst och berättade för honom hur det kändes när han sjöng. Han svarade som alltid med ord som hon inte riktigt visste hur hon skulle tolka – men som alltid förtydligade han för henne när hon bad om det.
Plötsligt reste han sig upp och förklarade att nu var det dags att åka. Hennes protester hjälpte föga.
Inga regler, inga begränsningar! Klara, färdiga, gå!
19 Reflektioner:
Så här kan man börja, t.ex.:
– Ta av dej skorna, snälla.
– Mäh.
– Oj. Har du gjort illa dina fingrar?
– Oooold man riiiiiver ... Va?
– ...
-- Jo, jag tänkte att dina skor verkar väldigt hala.
-- Det är bowlingskor, mormor.
-- Har man speciella skor till det? Och när började du spela bowling?
Pojken såg henne rakt i ögonen och log sitt sneda men snälla leende.
-- Jag har dem inte för att spela bowling. Jag har dem för att de är snygga.
-- Jisses, sa hon och så blev det tyst.
Efter en stund började pojken sjunga med en vacker baryton. En engelsk text om nån som blev bunden vid en köksstol och klippt.
-- När du sjunger sådär så låter du som morfar.
-- Jag är ju han till en fjärdedel, så det är ju inte så konstigt. Han finns härinnne! sa pojken och knackade sig på bröstbenet.
-- Hur menar du nu?
-- En fjärdedel av blodet i mina ådror kommer från morfar. En fjärdedel var från farfar, farmor, morfar och mormor, sa pojken och reste sig.
-- Nu måste jag gå till bussen.
-- Det var inte länge du hann vara här.
-- Vi har stort fysikprov på fredag, och böckerna ligger hemma. Men nästa veckan hinner jag nog komma hit igen, sa pojken och drog igen blixtlåset på sin stora, svarta axelväska.
– Det är då det jag alltid har sagt. Grönt är en vacker färg på dig, sa hon.
– Nu går jag neeeeeeer i min käll...
– Tyst! Den där sången påminner mig om Estonia! Vet du att jag och din morfar åkte med den båten 1991? Det slog och gungade så förfärligt och jag tänkte att nu är min sista stund kommen.
- Hästenåja? frågade han.
– Va? Häst? I alla fall, när vi kom fram till Estland, det måste ha varit 1989, så köpte vi träskor till hela familjen.
- Nittiett. Du sa nittiett.
- DET SA JAG INTE! Huntratjutvå kronor kostade de. Tillsammans! Och du var så glad när du fick dina!
- Men jag var inte född då.
- SOM OM INTE JAG SKULLE VETA NÄR DU ÄR FÖDD!
- Ok. Öh. Måste gå nu. Tja.
- Ptja på dig själv.
Höhe, det är tydligen bara vi i det här huset som tycker att detta är jättekul.
-Vill du ha plättar eller pannkakor?
-Plättar, såklart!
Pojken sprätte av sig sina grova skor under bordet och visade upp sina långa ormiga strumpor för sin mormor.
-Kolla, jag har nyckelpigor på strumporna!
-Var alla dina i tvätten? Varsogod, första laggen till dig.
Grabben sjunger och mumsar på samma gång. Orden är främmande, men hon anar att de är på japanska.
-Snälla, sluta! Du låter allt för lik din morfar. Vad handlar sången om?
-När Sakura ich Ishiga åker till himlen och räddar vinden, för att den förvandlats till en jätteost, som hotar att kväva världen i en förfärlig stank!
-Va?
-Äh, det finns på film, jag tar med den nästa vecka. Tjarrå! Å, tack för pannkakorna.
-Det var plättar. Hej då!
//
Kul, min 1:a skrivarkurs!!
Tack Lotten :-)
Vilken kanonbra idé! Jag snor den och använder den i svenskundervisningen någon gång. Jag lovar att skicka exempel på elevalster, antagligen skriven av en odräglig tonåring med långt, uppsatt hår, grönmålade naglar och konstiga skor.
Ja och hurra! Bravo!
- Pojkar ska inte ha långt hår. Du ser ut som min syster Lily. Hon hade gröna fingrar också.
- Tssss. Jag har vilken jävla frisyr jag vill….
(sjunger) If you want a lover I’ll do anything you ask me to….
- Men sluta!
- Va fan då för? Får man inte sjunga?
- Du vet att morfar också lät som Cohen, varför ska du påminna mig om det så här nära inpå? Du är inte snäll.
- Jag ska faktiskt på audition till Idol och om jag vill sjunga så gör jag det, fattar du det?
- Auktion till Idol, vad är det?
- Å mormor, för helvete, tittar du aldrig på TV?
- Jodå, jag ser ”På spåret” och ”Dobidoo”, men…
- Men mormor, du måste byta kanal någon gång. Du kan väl för helvete vara glad för att jag låter som morfar och inte som din syster Lily. Här kan man ju inte vara. Nu sticker jag.
- Men kan du inte stanna en stund och gå på auktionen sedan? Jag gör köttfärssås.
- Har inte tid. Ciao!
- Men knyt skorna! Hej då lilla gubben….
Mormodern tittade på sin odåga till dotterson. Långt, uppsatt hår, grönmålade naglar och underliga skor. Hennes ögon smalnade.
- Får man se ut hur som helst nu för tiden?
- Så mormor pratar! Sitt ner i gungstolen igen så ska jag sjunga en liten stump för mormor.
När han började sjunga med sin nya, mörka röst, hörde hon inte honom utan sin make sedan 57 år. Men död sedan två veckor.
- Ack, nu får du mig att tänka på Albrekt. Sjung lite pipigare så är du snäll, du låter ju som en riktig best. Men varför har du så stora tänder? Får man ha hur stora tänder man vill nu för tiden?
- Äsch mormor, dem har jag för att jag ska kunna äta upp dig bättre!
- Äta upp mig? Har du blivit helt rysk, pojke? Res inte ragg när jag talar till dig!
- Seså mormor, vi har inte tid med småprat, snart är jägaren här. Hoppa ner i säcken här så bär jag iväg dig till min lya.
- Aldrig i livet, protesterade mormor, men det hjälpte föga. Vips låg hon i säcken som vargen knöt ihop och slängde över axeln.
Underbara kommentatorer! Lav jo all!
- Kände du igen låten mormor? Det var The Darkness, ett glamrockband. Så jävla sköna, du ska se spandexbrallorna!
- Jag minns när jag fick mitt första par nylonstrumpor. Fast då sa man najlån. Det var fina grejer det! Hade man inte råd med nylonstrumpor kunde man rita dit en söm på baksidan av benet så det såg ut som om man hade strumpor ändå.
- Vaddå för söm?
- Det var så då.
Hon visar med handen.
- Sexigt, mormor!
- Fast det tyckte vi inte då. De var bara sydda på det sättet, det är inte som idag. Och så hade vi strumpeband och strumpebandshållare för att hålla dem uppe.
- Fan va najs! Du har dem inte kvar så man får se?
- Tok heller! Inte sparar jag på sånt! Det är inte nåt att titta på, inget man visar upp för sina barnbarn heller.
Hon avger något slags skrattande läte som avslöjar att något i situationen inte känns helt bekvämt.
- Nu ska du få höra en klassiker, mormor. Med Ozzy, han som biter huvudet av fladdermöss, du vet!
Hon skakar ogillande på huvudet åt kommentaren men sätter sig med det lysande ansiktet oavvänt mot honom. Gossen som har sin morfars fylliga stämma. Medan han sjunger ord hon inte begriper ser hon sin make framför sig. Hur han valsar i köket med en osynlig danspartner medan hon skalar potatis och grälar lite på honom. Hans sätt att smyga sig på henne i dörröppningar och med sitt stora leende klämma hennes hand i sin. Det ena minnet efter det andra rullar över henne medan barnbarnet sjunger och när han är klar stryker hon honom över kinden innan hon hastigt måste lämna rummet.
- Vad fin du är i håret, Kevin! Har mamma gjort råttsvansarna på dig?
- Ja, mormor, och jag fick välja hårspännen och nagellack själv i morse.
- Och skor också, ser jag.
- Jag fick låna mammas nya pumps om jag lovade att städa mitt rum. Kan du ta ett kort på mig så att jag kan blogga om min outfit sen?
- Ut-fitt? Ja, det finns då många namn för den lille spjuvern... Dra ner byxorna då, så ska mormor fotografera.
- Men mormor! Ni 40-talister är ju helt sjuka i huvudet! Inga hämningar nånstans! Åååååh! Brööööl! Vråååååål!
- Snälla Kevin, måste du låta så där? Så lät alltid morfar när han försökte sjunga i duschen.
- Stercus accadit, mormor.
-Vad?
- Justfuckinggoogleit.com. Hej då!
- Men Kevin-ponken! Stanna en stund och hjälp mormor att goggla...
Men Kevin var redan borta. Mormor hasade sorgset fram till sin gamla dator, och om hon inte har somnat eller börjat blogga så googlar hon väl än.
Jag, ja jag jag sitter bara här och suckar lyckligt.
Han satt med blicken sänkt en lång stund. Plötsligt rann en tår ner för kinden.
- Men Teddy. Ryck upp dig!
Hon gick med arga steg ut i hallen och kom tillbaka med en ytterrock. Minst tre storlekar för stor.
- Mormor, alltså, det här är inte riktigt jag.
- Pyttsan. Du måste våga stå för något annorlunda, göra revolt mot samhället och dina föräldrar. Det ingår i konceptet tonåring.
- Men det är ju inte ens snyggt! Blicken sänktes igen. Fler tårar rann. Det plaskade mot linoleummattan
- Snyggt och snyggt. Det är inte det som är poängen.
- Vad är poängen då?
- Äsch, du förstår ingenting. Ge hit svanboan.
det var underliga skor det säjer jag nu
ja det är rena sandalen
Idag, embryo, fick alla på skrivkursen med stort nöje läsa om dina fibrer .
bra: då har dom lärt sej ett och annat
det är som att lagra mat: även med dom rätta ingredienserna kan det bli helt fel
Haha, och där gick jag in och googlade Stercus accadit ... Stercus accidit ... rolig övning!
Och då ska du veta att den var ÄNNU roligare på kursen, ute i verkligheten!
Skicka en kommentar
<< Home