LÄGG UT! LÄGG UT! LÄGG UT!
Skriv ut dokumentet som kommer fram när du klickar på ordet här ovan, dela ut det, drössla med det, blogga om det, länka till det, råka tappa det framför fötterna på dem som behöver den mest och diskutera ämnet där ni kommer åt. (Ni som har ont om tid kan läsa gårdagens blogginlägg, för det är i stort sett samma information om den kollektiva bestraffningen som jag vill eliminera, bara lite mer fokuserat.)
Ni som undrar hur man lägger ut pdf:er på sin blogg kanske kan få svar i kommentatorsbåset? (Själv humpar jag ut den på servern med hjälp av Transmit, men det finns många andra, enkla sätt.)
Och när vi väl har utrotat den kollektiva bestraffningen, vad ska vi ägna oss åt då?
Etiketter: upp till kamp
6 Reflektioner:
Har ännu inte blivit så drabbad av kollektiv bestraffning, inte mina barn heller, men jag ska ha din pdf i beredskap!
Sedan kan vi kanske ta tag i omotiverat gnällande om småsaker, att folk tar över andras idéer och lanserar dem som sina egna samt uppfinna en maskin som viker tvätt och lägger in den i garderoben?
Det sista får vi ha hög prio på, jag behöver en omgående.
I min judoklubb ägnar vi oss inte åt kollektiv bestraffning. Det är en fantastisk upplevelse att få vara med lika mycket som alla andra utan att känna att man förstör för nån. Tänk om det hade varit så i skolgympan. Bra initiativ. Jag ska länka.
Ska man blogga om samma PDF får det ju lika bra och enklare att länka den där den ligger nu :-D
Javisst Hans, jag tänkte bara att folk kanske vill lägga ut egna pdf:er om dödsstraff, sticktips och handlingslistor!
(Än så länge har jag inte rubbat världsrytmen med min pdf, men jag har fått många reaktioner.)
Vad bra! Det är något galet när inte alla ungar vill vara med i leken och jag har misströstat lite när barnen har slutat sina sporter. "För att jag inte vill tävla" har varit argumentet, men jag börjar ana ugglor i mossen ...
Fokusera på de goda exemplen! Samla på dem. De är sällsyntare än dåliga.
Dina goda exempel är gångbara i andra sammanhang än idrotten. De handlar inte enbart om att motarbeta kollektiv bestraffning, utan om hur man blir en bra ledare och hur man hjälper andra utvecklas. Hur man kan tänka som lärare, förälder, chef, medmänniska ...
Råd till en föreläsare, till exempel: Fokusera på de som är där! (Även om de är få, och du är besviken för att det inte är fler – strunta i de som inte är där.)
En förälder kan säga så här:
”Spela gärna fotboll – men inte härinne. Gå ut och spela istället.”
Det är ju inte barnets önskan att spela fotboll som är fel.
En dagisfröken som säger så här till ett barn:
”Nej, nu har jag inte tid att läsa för dig längre! Nu måste jag hjälpa till med maten.”
Kan istället säga något i den här stilen:
”Vad kul att du tycker om att läsa. Det gör jag också. Nu måste jag hjälpa till med maten – vill du följa med eller bläddra i böckerna själv? Vi kan läsa i eftermiddag igen.”
En bra start för en pedagog är att fundera över frågan;
Tänk på någon som betytt mycket för din egen utveckling (t ex en lärare eller en idrottsledare) – vad var det som gjorde att den personen betydde mycket för dig?
Skicka en kommentar
<< Home