Det här med sport
Igår samlades vårt basketlag för att spela uppvisningsmatch mot en s.k. herrklubb.
Vi – avdankade, gamla elitspelare och unga, avdankade fantaster samt halta och lytta gamla basketidioter – mötte ett gäng killar som inte kunde spela basket utan som bara ville ha kul tillsammans. Ungefär som att hoppa bungyjump, låtsasröka cigarr eller dyka från 10-meterstrampolinen. Som de proffs vi ju är, fick vi 1 500 kronor för insatsen. (Kan detta vara en lukrativ bransch att ge sig in i?)
När jag och Bästisgrannen gick i högstadiet, hade vi en gympalärare som sa till oss att det inte var någon skillnad på tjejer och killar när det gällde de fysiska förutsättningarna. (Det mentala nämnde hon inte.) Hon sa också att om vi ville springa snabbare än killarna, så var det bara att träna. Om vi ville bli starkare än killarna, så var det bara att träna. Eftersom jag varken var särskilt snabb eller stark, gäspade jag och lade denna information på en avlägsen hylla långt inne i ett dammigt hörn av hjärnan.
Men inte Bästisgrannen, inte. Hon tränade, tränade, tränade och tränade. Hon skulle klå killarna! Hon skulle springa 60 meter på 8 sekunder och ta 80 kg i bänkpress! Hon skulle bli bäst i klassen!
Av förklarliga skäl gick detta inte så bra. Än idag pratar hon om sekunden när insikten kom: att gympaläraren hade lurat henne. Numera gillar vi läget och spelar basket mot killar med hjälp av list istället för snabbhet och muskler.
Vi blev igår totalt mosade. Höjdpunkten i min basketkarriär kom efter fem minuter, när någon av killarna skrek:
– Spela tajtare försvar på elvan!
– Jag hinner inte! Hon är så snabb!
Ja. Jag har tröjnummer 11. Jag hade svettiga, håriga 100-kiloskarlar på min rygg i en hel timme (ajdå, med den formuleringen kommer jag att locka hit fel sorts läsare), jag blev omkullsprungen som vore jag en pappersdocka och jag blev fasthållen i handlederna som om jag höll på att falla ner från en balkong i en tv-deckare. Men ... vi vann.
Vi vann! Vi vann! När slutsignalen gick, hade vi gjort fler poäng än de svettiga, håriga muskelpaketen! Vi vann!
Senare på kvällen vann Sverige första matchen i hockey-VM med 7–1. Visserligen mot ett plutteland som Österrike. (Fast de har ju Mozart, Mahler, Franz Klammer, Hermann Maier och en massa Straussar så det är inte mer än rätt.) Men vi vann! Vi vann! Eller ... ”vi” vann kanske man ska skriva när det faktiskt var Omark, Harju, Weinhandl, Andersson, Pettersson och Lundström och alla de andra som gjorde’t.
Om man hade en glädjemätare som kunde analysera mitt humör (vi kan säga att det är en tidsaxel och en procentaxel på mätaren), så skulle kurvan se ut som en EEG-kurva. Mycket upp, mycket ner. Nu kommer vi till det vetenskapligt analyserande skedet i denna text:
– Är sportnördar gladare och ledsnare oftare än de sportlikgiltiga och lever de verkligen lika länge?
Om man kisar kan man se vem som ringde till mig i fredags.
Vi – avdankade, gamla elitspelare och unga, avdankade fantaster samt halta och lytta gamla basketidioter – mötte ett gäng killar som inte kunde spela basket utan som bara ville ha kul tillsammans. Ungefär som att hoppa bungyjump, låtsasröka cigarr eller dyka från 10-meterstrampolinen. Som de proffs vi ju är, fick vi 1 500 kronor för insatsen. (Kan detta vara en lukrativ bransch att ge sig in i?)
När jag och Bästisgrannen gick i högstadiet, hade vi en gympalärare som sa till oss att det inte var någon skillnad på tjejer och killar när det gällde de fysiska förutsättningarna. (Det mentala nämnde hon inte.) Hon sa också att om vi ville springa snabbare än killarna, så var det bara att träna. Om vi ville bli starkare än killarna, så var det bara att träna. Eftersom jag varken var särskilt snabb eller stark, gäspade jag och lade denna information på en avlägsen hylla långt inne i ett dammigt hörn av hjärnan.
Men inte Bästisgrannen, inte. Hon tränade, tränade, tränade och tränade. Hon skulle klå killarna! Hon skulle springa 60 meter på 8 sekunder och ta 80 kg i bänkpress! Hon skulle bli bäst i klassen!
Av förklarliga skäl gick detta inte så bra. Än idag pratar hon om sekunden när insikten kom: att gympaläraren hade lurat henne. Numera gillar vi läget och spelar basket mot killar med hjälp av list istället för snabbhet och muskler.
Vi blev igår totalt mosade. Höjdpunkten i min basketkarriär kom efter fem minuter, när någon av killarna skrek:
– Spela tajtare försvar på elvan!
– Jag hinner inte! Hon är så snabb!
Ja. Jag har tröjnummer 11. Jag hade svettiga, håriga 100-kiloskarlar på min rygg i en hel timme (ajdå, med den formuleringen kommer jag att locka hit fel sorts läsare), jag blev omkullsprungen som vore jag en pappersdocka och jag blev fasthållen i handlederna som om jag höll på att falla ner från en balkong i en tv-deckare. Men ... vi vann.
Vi vann! Vi vann! När slutsignalen gick, hade vi gjort fler poäng än de svettiga, håriga muskelpaketen! Vi vann!
Senare på kvällen vann Sverige första matchen i hockey-VM med 7–1. Visserligen mot ett plutteland som Österrike. (Fast de har ju Mozart, Mahler, Franz Klammer, Hermann Maier och en massa Straussar så det är inte mer än rätt.) Men vi vann! Vi vann! Eller ... ”vi” vann kanske man ska skriva när det faktiskt var Omark, Harju, Weinhandl, Andersson, Pettersson och Lundström och alla de andra som gjorde’t.
Om man hade en glädjemätare som kunde analysera mitt humör (vi kan säga att det är en tidsaxel och en procentaxel på mätaren), så skulle kurvan se ut som en EEG-kurva. Mycket upp, mycket ner. Nu kommer vi till det vetenskapligt analyserande skedet i denna text:
– Är sportnördar gladare och ledsnare oftare än de sportlikgiltiga och lever de verkligen lika länge?
Om man kisar kan man se Bengt-Åke Gustafsson alldeles i inledningen. (Om detta namn är okänt för mina läsare: han är Tre kronors nuvarande förbundskapten. Om ”Tre kronor” är ett okänt namn för mina läsare: det betyder "Sveriges landslag i ishockey”.)
Om man kisar kan man se vem som ringde till mig i fredags.
14 Reflektioner:
Haha -- såg att du utelämnade historiens mest kände österrikare.
Adolf hade nog ett ganska ojämnt humör.
Det har jag också, trots att jag inte är särskilt idrottsintresserad, så tyvärr faller nog din teori, Lotten.
Premat säger wv.
Är det ett felstavat apdjur eller någon sorts aperitif?
Jag blev något förvirrad när du skrev att ni blev totalt mosade. Såpass sportkommentarer har jag hört att jag förstod att ni inte vann. Och sen skrev du att ni vann. *?*
Betyder detta att "mosad" kan betyda annat i sportsammanhang än utklassade, eller att ni spelade två matcher och vann varsin? (Räknat på antalet lag som var med.)
Jag blev lika förvirrad som Cecilia. Sedan omtolkade min hjärna snabbt "mosade" från "besegrade" till "mycket utmattade". Man vill ju gärna förstå.
Sjävklart var det meningen att ni med "mosade" skulle tro att det handlade om resultatet.
But no. Det var egentligen bara ett sätt att beskriva manglingen, tillplattningen -- den fysiska mosningen.
My deed is done. Jag styr er läsning. Moahahahaaa.
Ringde Armband Perometer till dig i fredags? Coolt.
(Kanske dags för nya linser?)
Lotten: Men vi genomskådar dig, omtolkar och övertolkar allt du skriver.
Moahahahaaa tillbaka till dig, du!
Jag tror det var den där hockey-Ankan som ringde, till och med jag har hört talas om honom fast jag avskyr hockey.
Eller så är det helt fel.
Får ont i huvudet av suddig text.
Min linser sitter inte riktigt bra, så jag undrar varför ringde Ankan Palmström dig?
Det senaste samtalet var från Jonas Carneste[avbitet]. Det finns ingen Jonas Carnestedt i Google, som man säger. Men väl en Jonas Carnesten, SR Sörmland. Han finns i Wiki, men inte du.
Moahahahaaa.
Dina linser sitter nästan perfekt, Misswar -- Ankan Parmström ringde mig för att han ska analysera alla Sveriges matcher i hockey-VM med oss i radio och var tvungen att berätta att hans polare Arne inte kunde vara med på onsdag. (Tyvärr är JAG med endast på onsdagar, torsdagar och fredagar, så jag missar hela VM-finalsanalysen om två veckor.)
Plastfarfar: Aha. Du tycker att jag ska skriva en wiki-artikel om mig själv? Hm.
Nä, inte förrän solen vänder, klockan gal, hönan slår ... eller om jag får bli Sommarpratare. Förstås.
Sportnördar är gladare och ledsnare plötsligare än sportlikgiltiga.
Grattis till vinsten!
Så med mosad menar du sensationen av att som kvinna ha ett helt koppel flåsande, svettiga karlar hängandes och klängandes på en inför publik? Mosad har fått en ny och lite ekivok innebörd.
Pysselitens karlslok har tolkat mosad helt korrekt.
Skicka en kommentar
<< Home